Revised Common Lectionary (Complementary)

Förklaring av de tio budorden^[a]

(6:1—27:8)

Första budet: Du ska inte ha några andra gudar

6 Detta är de bud, lagar och föreskrifter som Herren, er Gud, befallde mig att undervisa er om och som ni sedan ska följa i det land ni ska inta på andra sidan floden. ² Om du och dina barn och barnbarn fruktar och lyder Herren, din Gud, och under hela ditt liv följer alla de bud och föreskrifter jag har gett dig, kommer du att leva länge. ³ Lyssna därför, Israel, och var noga med att följa dem så att allt går bra för dig och du blir ett stort folk i landet som flyter av mjölk och honung, så som Herren, dina förfäders Gud, har lovat.

Lär era barn att lyda Herren

⁴ Lyssna, Israel: Herren är vår Gud. Herren är en^[b]. ⁵ Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela din kraft! ⁶ Du ska ständigt tänka på^[c] de bud som jag ger dig idag. ⁷ Du ska inpränta dem hos dina barn. Tala om dem både när du är hemma och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. ⁸ Bind dem som ett tecken på din hand och bär dem på din panna.^{[d] 9} Skriv dem på dörrkarmarna till ditt hus och på dina stadsportar.^[e]

Lovprisning för Guds lag

Jesus Kristus offrade sitt blod

¹¹ Men nu har alltså Kristus kommit som överstepräst för detta nya förbund, med allt det goda det för med sig. Han har gått genom det stora och fullkomliga tält, som inte är gjort av människor och därför inte tillhör den här världen. ¹² En gång för alla gick han in med blod i helgedomen, inte med blod från getter och kalvar,^[a] utan med sitt eget blod, och åstadkom så en evig återlösning.

¹³ Om nu blodet från getter och tjurar och askan från en kviga, som stänktes på de orena,^[b] kunde helga dem så att de till det yttre blev rena, ¹⁴ hur mycket mer ska då inte blodet från Kristus rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan tjäna den levande Guden. Kristus bar ju fram sig själv som ett felfritt offer åt Gud genom kraften i den eviga Anden.

Vilket bud är viktigast?

(Matt 22:34-40; Luk 10:25-28)

²⁸ En av de skriftlärda som stod där och lyssnade till diskussionen var mycket imponerad av det svar Jesus gett, och frågade därför: ”Vilket är det viktigaste av alla buden?”

²⁹ Jesus svarade: ”Det viktigaste budet är: ’Lyssna, Israel, Herren är vår Gud. Herren är en. ³⁰ Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.’^[a]

³¹ Det näst viktigaste budet är: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’^[b] Inget bud är viktigare än dessa.”

³² Den skriftlärda svarade: ”Mästare, du har rätt. Det är sant att Gud är en, och det finns ingen annan. ³³ Och att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och sin medmänniska som sig själv, är viktigare än alla brännoffer och andra offer.”

³⁴ När Jesus hörde hur klokt mannen svarade, sa han: ”Du är inte långt från Guds rike.” Och efter det vågade ingen ställa några fler frågor till honom.