Revised Common Lectionary (Complementary)

Eva skapas

¹⁸ Sedan sa Herren Gud: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag vill göra en medhjälpare åt honom, en sådan som passar honom.” ¹⁹ Herren Gud hade format markens djur och alla slags fåglar av jord och förde dem nu till mannen för att se vad han skulle kalla de levande varelserna och det han kallade dem fick de heta. ²⁰ Så gav han alltså namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men fortfarande fanns det ingen lämplig hjälp för Adam^[a]. ²¹ Herren Gud lät då mannen falla i djup sömn och medan han sov, tog han ut ett av hans revben och slöt till stället där han hade tagit ut det med kött. ²² Och Herren Gud gjorde en kvinna av revbenet och förde fram henne till mannen.

²³ Adam sa:

²⁴ Det är därför en man lämnar sin far och mor och håller sig till sin hustru, så att de blir ett kött.

Guds storhet och makt och människans ställning i skapelsen

8 För körledaren, enligt gittit.^[a] En psalm av David.

Jesus är Guds Son

1 För länge sedan talade Gud, i olika omgångar och på olika sätt, till våra förfäder genom profeterna, ² men nu vid den här tidens slut har han talat till oss genom sin Son, som han har bestämt till att ärva allting och genom vilken han också har skapat världen^[a]. ³ Sonen utstrålar Guds egen härlighet. Han är avbilden av hans väsen, och han bär upp allting med sitt mäktiga ord. När han hade utfört syndareningen, satte han sig ner på Majestätets högra sida i höjden.^[b]

Guds Son är mäktigare än änglarna

⁴ Han står alltså långt över änglarna, liksom det namn han fått ärva är överlägset deras.

Jesus blev människa

⁵ Den kommande världen som vi talar om ska inte styras av änglar. ⁶ Det står ett klart vittnesbörd om detta på ett ställe:

Och när han lade allting under honom, utelämnade han ingenting. Vi ser dock ännu inte att allting har lagts under honom. ⁹ Men vi ser att Jesus, som var lite lägre än änglarna, nu har krönts med härlighet och ära, därför att han var villig att lida och dö. Genom Guds nåd skulle han möta döden för allas skull.

¹⁰ När Gud, för vilken och genom vilken allting finns till, ville föra många barn till härlighet, fann han att den som leder många till frälsningen måste fullkomnas genom lidande. ¹¹ Både den som helgar och de som helgas har samma ursprung, och därför skäms inte Jesus för att kalla dem sina syskon^[b]. ¹² Han säger:

² Då kom några fariseer för att pröva Jesus och frågade: ”Har en man^[a] rätt att skilja sig från sin hustru?”

³ Då sa Jesus: ”Vilka bestämmelser gav Mose er?”

⁴ De svarade: ”Mose tillät en man att ge ett intyg om skilsmässan och skicka iväg kvinnan.^[b]”

⁵ ”Mose skrev den bestämmelsen”, fortsatte Jesus, ”därför att era hjärtan är hårda. ⁶ Men från skapelsens början skapade Gud dem till man och kvinna,^[c] och ⁷ därför lämnar en man sin far och mor och håller sig till sin hustru, ⁸ så att de två blir ett kött.^[d] De är alltså inte längre två utan en kropp. ⁹ Och vad Gud har förenat, får människan inte skilja åt.”

¹⁰ När de sedan kom hem, frågade hans lärjungar honom mer om detta. ¹¹ Han sa då till dem: ”Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan är otrogen mot henne.^{[e] 12} Och om en frånskild kvinna gifter om sig med en annan, begår hon äktenskapsbrott.”

Jesus välsignar barnen

(Matt 19:13-15; Luk 18:15-17)

¹³ Några föräldrar kom nu till Jesus med sina barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna körde bort dem.

¹⁴ När Jesus såg det blev han arg och sa till dem: ”Låt barnen komma till mig, hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. ¹⁵ Sannerligen säger jag er: den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer överhuvudtaget inte in dit.”

¹⁶ Så tog han barnen i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.