Revised Common Lectionary (Complementary)
Guds storhet och makt och människans ställning i skapelsen
8 För körledaren, enligt gittit.[a] En psalm av David.
2 Herre, vår Herre,
hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden!
Din härlighet når högre än alla himlar!
3 Ut ur munnarna på barn och spädbarn har du instiftat makt
för att tysta ovännen och hämnaren.[b]
4 När jag ser din himmel, dina fingrars verk,
månen och stjärnorna, som du har satt där uppe,
5 vad är då en människa, att du tänker på henne,
en människoson[c], att du lägger märke till honom?
6 Du gjorde honom lite lägre än Gud[d]
och krönte honom med härlighet och ära.
7 Du satte honom att härska över allt du har skapat,
du lade allt under hans fötter,
8 får, oxar, vilda djur,
9 himlens fåglar, havets fiskar
och allt som vandrar på havets stigar.
10 Herre, vår Herre,
hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden!
Abraham begraver Sara
23 När Sara var 127 år gammal, 2 dog hon i Kirjat-Arba, nuvarande Hebron, i Kanaans land. Abraham kom för att sörja Sara och begråta henne. 3 Sedan lämnade han den döda och sa till hettiterna: 4 ”Jag bor här som gäst och främling hos er. Låt mig få köpa ett stycke mark som jag kan ha som gravplats, där jag kan begrava min döda.”
5 Männen svarade: 6 ”Hör nu herre, du är en Guds furste här bland oss. Begrav din döda i den bästa av våra gravar. Ingen av oss ska vägra dig sin gravplats. Du kan begrava din döda i vilken som helst av dem.”
7 Då böjde sig Abraham djupt inför landets folk, hettiterna, 8 och sa: ”Om ni nu vill tillåta mig att begrava min döda här, så hör på mig och tala med Efron, Sochars son, 9 om han vill sälja grottan i Makpela, som ligger vid slutet av hans åker. Jag ska naturligtvis betala fullt pris för den, och så får jag en egen familjegrav bland er.”
10 Hettiten Efron satt där bland alla de andra och nu svarade han Abraham medan de andra hörde på inför alla som kommit till stadsporten[a]: 11 ”Min herre, hör på mig! Jag ger dig både åkern och grottan. Med folket som vittnen ger jag den härmed till dig. Gå och begrav din döda.”
12 Abraham bugade sig än en gång inför landets folk 13 och svarade Efron medan alla lyssnade: ”Nej, låt mig köpa den av dig. Låt mig få betala det fulla priset för åkern, och sedan ska jag begrava min döda.”
14 Efron svarade Abraham: 15 ”Hör, herre! Ett land värt 400 siklar[b] silver – vad betyder det för dig och mig? Gå du och begrav din döda.”
16 Då tog Abraham fasta på Efrons ord och vägde upp det pris Efron hade nämnt inför hettiterna – 400 siklar silver, enligt gängse affärspraxis. 17 Efrons åker i Makpela, nära Mamre, grottan i änden på åkern och alla träden på åkern, blev så 18 Abrahams egendom där vid stadsporten i närvaro av hettiterna. 19 Och Abraham begravde sedan sin hustru Sara i grottan i Makpela, nära Mamre, i Hebron i Kanaans land. 20 Så köpte Abraham åt sig åkern och grottan av hettiterna som begravningsplats.
14 När fariseerna hörde detta hånade de Jesus, för de var mycket glada för pengar. 15 Men Jesus sa till dem: ”Ni vill framstå som rättfärdiga inför människorna, men Gud känner era hjärtan. Det som människor värderar högt, avskyr Gud.
En ny tid, men Moses lag gäller fortfarande
(Matt 11:12-13; 5:18; 5:31-32)
16 Lagens och profeternas tid rådde fram till Johannes. Sedan dess förkunnas evangeliet om Guds rike, och alla tränger på för att komma in där. 17 Men det är lättare för himlen och jorden att förgås än att en enda prick i lagen försvinner. 18 Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig med en annan, han är otrogen.[a] Och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.