Old/New Testament
Serubbabels grupp och byggandet av templet
(1:1—6:22)
Den första gruppen av återvändande
(1:1—2:70)
Kung Kyros låter folket återvända
(2 Krön 36:22-23)
1 Under den persiske kungen Kyros första regeringsår ingav Herren Kyros tanken att sända ut en förordning som skulle förkunnas över hela hans rike både skriftligt och muntligt, detta för att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas:
2 ”Så säger Kyros, kung av Persien:
’Herren, himlens Gud, har gett mig alla jordens riken, och han har befallt mig att bygga ett tempel åt honom i Jerusalem i Juda. 3 Vem det än är bland er som tillhör hans folk – må hans Gud vara med honom – ska han nu bege sig till Jerusalem i Juda och bygga Herrens, Israels Guds, hus, som är i Jerusalem. 4 Alla som finns kvar ska få hjälp av invånarna på de platser där de bor. De ska få silver och guld, gods och boskap och frivilliga gåvor till Guds hus i Jerusalem.’ ”
Återvändandet ur exilen med Sheshbassar
5 Överhuvudena för Juda och Benjamin och prästerna och leviterna, alla, vilkas sinnen Gud hade påverkat, förberedde sig nu för att ge sig iväg och bygga Herrens hus i Jerusalem. 6 Alla deras grannar bistod dem med föremål av silver, med guld, gods och boskap och dyrbara gåvor, utöver frivilliga gåvor.
7 Kung Kyros lät också hämta de föremål från Herrens hus som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem och ställt i sina egna gudars tempel. 8 Kung Kyros av Persien överlämnade dem åt skattmästaren Mitredat, som redovisade dem för Sheshbassar, fursten av Juda.
9 Antalet var:
30 kärl av guld,
1 000 av silver,
29 offerkärl[a],
10 30 guldskålar,
410 andra skålar av silver
och 1 000 andra kärl.
11 Totalt var det 5 400 guld- och silverföremål. Sheshbassar tog allt detta med sig när de deporterade kom från Babylonien till Jerusalem.
De som återvände med Serubbabel
(Neh 7:6-73)
2 Dessa är de från provinsen som återvände från deportation och fångenskap. De hade förts bort av den babyloniske kungen Nebukadnessar till Babylonien och återvände nu till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad.
2 De kom tillsammans med Serubbabel, Jeshua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokaj, Bilshan, Mispar, Bigvaj, Rechum och Baana.
Detta var antalet israelitiska män:
3 Paroshs släkt: 2 172
4 Shefatjas släkt: 372
5 Arachs släkt: 775
6 Pachat Moabs släkt, ättlingar till Jeshua och Joav: 2 812
7 Elams släkt: 1 254
8 Sattus släkt: 945
9 Sackajs släkt: 760
10 Banis släkt: 642
11 Bevajs släkt: 623
12 Asgads släkt: 1 222
13 Adonikams släkt: 666
14 Bigvajs släkt: 2 056
15 Adins släkt: 454
16 Aters, dvs. Hiskias släkt: 98
17 Besajs släkt: 323
18 Joras släkt: 112
19 Hashums släkt: 223
20 Gibbars släkt: 95
21 Männen från Betlehem: 123
22 Männen från Netofa: 56
23 Männen från Anatot: 128
24 Männen från Asmavet: 42
25 Männen från Kirjat-Jearim[b], Kefira och Beerot: 743
26 Männen från Rama och Geva: 621
27 Männen från Mikmas: 122
28 Männen från Betel och Aj: 223
29 Männen från Nebo: 52
30 Magbishs släkt: 156
31 den andre Elams släkt: 1 254
32 Harims släkt: 320
33 Lods, Hadids och Onos släkt: 725
34 Jerikos släkt: 345
35 Senaas släkt: 3 630.
36 Präster:
Jedajas släkt, Jeshuas familj: 973
37 Immers släkt: 1 052
38 Pashchurs släkt: 1 247
39 Harims släkt: 1 017.
40 Leviter:
Jeshuas och Kadmiels släkt, dvs. Hodavjas släkt: 74.
41 Sångare:
Asafs släkt: 128.
42 Dörrvaktare:
Shallums släkt, Aters släkt, Talmons släkt,
Ackuvs släkt, Hatitas släkt och Shovajs släkt, sammanlagt: 139.
43 Tempeltjänare:
Sichas släkt, Hasufas släkt, Tabbaots släkt,
44 Keros släkt, Sias släkt, Padons släkt,
45 Levanas släkt, Hagavas släkt, Ackuvs släkt,
46 Hagavs släkt, Shalmajs släkt, Hanans släkt,
47 Giddels släkt, Gachars släkt, Reajas släkt,
48 Resins släkt, Nekodas släkt, Gassams släkt,
49 Ussas släkt, Paseachs släkt, Besajs släkt,
50 Asnas släkt, Meunims släkt, Nefusims släkt,
51 Bakbuks släkt, Hakufas släkt, Harchurs släkt,
52 Basluts släkt, Mechidas släkt, Harshas släkt,
53 Barkos släkt, Siseras släkt, Temachs släkt,
54 Nesiachs släkt och Hatifas släkt.
55 Ättlingar till Salomos tjänare:
Sotajs släkt, Hassoferets släkt, Perudas släkt,
56 Jalas släkt, Darkons släkt, Giddels släkt,
57 Shefatjas släkt, Hattils släkt,
Pokeret Hassevajims släkt och Amis släkt.
58 Tempeltjänarna och ättlingarna till Salomos tjänare utgjorde sammanlagt 392 personer.
59 Dessa var de som återvände från Tel Melach, Tel Harsha, Keruv, Addan och Immer, men som inte kunde uppge om deras familj och släkt härstammade från Israel.
60 Delajas, Tobias och Nekodas släkter: 652.
61 Av prästsläkter:
Hovajas, Hackos och Barsillajs släkt,
han som gifte sig med en av gileaditen Barsillajs döttrar och antog det namnet.
62 De letade i sina släktregister men kunde inte finna dem. Därför uteslöts de från prästämbetet. 63 Guvernören förbjöd dem att äta av det högheliga tills en präst trädde fram med urim och tummim.
64 Hela församlingen utgjorde sammanlagt 42 360, 65 förutom deras slavar och slavinnor som var 7 337. De hade också 200 sångare, både män och kvinnor. 66 De hade 736 hästar, 245 mulor, 67 435 kameler och 6 720 åsnor.
68 När de kom till Herrens hus i Jerusalem, gav några av familjeöverhuvudena frivilliga gåvor till Guds hus för att det skulle återuppbyggas på sin plats. 69 De gav var och en efter sin förmåga till tempelfonden: 61 000 gulddareiker, 5 000 silverminor[c] och 100 prästdräkter.
70 Prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna, en del av folket och tempeltjänarna bosatte sig i likhet med de övriga israeliterna i sina städer.
23 När soldaterna hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för var och en av dem. Men när de kom till skjortan som var vävd i ett enda stycke utan söm, 24 sa de: ”Vi bör inte skära sönder den. Vi kastar lott om vem som ska få den.” Så gick det i uppfyllelse som står skrivet:
”De delade mina kläder mellan sig
och kastade lott om min klädnad.”[a]
Det var vad soldaterna gjorde.
25 Intill Jesus kors stod hans mor, hans moster, Klopas hustru Maria och Maria från Magdala. 26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade,[b] sa han till henne: ”Kvinna, låt honom vara din son!” 27 Sedan sa han till sin lärjunge: ”Låt henne vara din mor!” Från den stunden lät lärjungen henne bo hemma hos sig.
Jesus dör på korset
(Matt 27:48-50; Mark 15:36-37; Luk 23:36)
28 Jesus visste nu att allt var fullbordat och för att det som står skrivet skulle uppfyllas, sa han: ”Jag är törstig!”[c] 29 Någon doppade då en svamp i en kruka fylld med surt vin som stod där och fäste den på en isopstjälk[d] och förde den till hans mun.[e] 30 Och när Jesus hade fått vinet, sa han: ”Det är fullbordat!” Sedan böjde han ner huvudet och gav upp andan.
31 Judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korsen till nästa dag som var en sabbat och dessutom en speciell sådan. De bad därför Pilatus ge order om att man skulle slå sönder benen på de korsfästa och ta ner kropparna.[f] 32 Soldaterna kom då och slog sönder benen på de båda män som hade korsfästs samtidigt som Jesus, först den ena mannens ben och sedan den andres. 33 Men när de kom fram till Jesus, såg de att han redan var död och därför slog de inte sönder hans ben. 34 En av soldaterna stack upp ett spjut i hans sida och då rann det ut blod och vatten. 35 Det finns en som kan vittna om detta[g] och hans vittnesbörd är sant. Han vet att det han säger är sant och han vittnar för att ni ska tro.
36 Detta hände för att Skriften skulle gå i uppfyllelse: ”Inget av hans ben ska krossas.”[h] 37 På ett annat ställe står det: ”De ska se upp till honom som de har genomborrat”[i].
Jesus begravs
(Matt 27:57-61; Mark 15:42-47; Luk 23:50-56)
38 Josef från Arimataia som av rädsla för judarna var en hemlig lärjunge till Jesus, bad sedan Pilatus att få ta Jesus kropp. Pilatus lät honom få det och Josef gick då och tog kroppen. 39 Nikodemos, mannen som först hade kommit till Jesus på natten var också med. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe som vägde omkring trettio kilo. 40 De båda männen lindade sedan in Jesus kropp i en svepning av linne tillsammans med de välluktande oljorna så som man brukade göra vid judiska begravningar. 41 Platsen där Jesus korsfästes låg nära en trädgård där det fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. 42 Eftersom det var förberedelsedag[j] och graven låg nära, lade man Jesus i den.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.