Old/New Testament
Lovsång
26 (A) På den dagen ska man sjunga denna sång i Juda land:
Vi har en stark stad.
Frälsningen gör han
till murar och värn.
2 (B) Öppna portarna
och låt ett rättfärdigt folk tåga in,
ett folk som förblir troget.
3 (C) Den som är fast i sitt sinne
bevarar du i frid,
i frid, för han förtröstar på dig.
4 (D) Förtrösta på Herren för evigt,
för Herren Herren
är en evig klippa.
5 (E) Han störtar ner dem som tronar
i höjden,
den stolta staden ödmjukar han.
Han slår den ner till jorden,
han tar ner den i stoftet.
6 (F) Den trampas ner under fötterna –
fattigas fötter, svagas steg.
7 (G) Den rättfärdiges väg är jämn.
Du, den Rättvise,
jämnar den rättfärdiges stig.
8 (H) Ja, på dina domars väg, Herre,
väntar vi dig.
Ditt namn och din ära
är vår själs längtan.
9 (I) Min själ längtar efter dig om natten,
anden i mig söker dig,
för när dina domar drabbar jorden
lär sig världens invånare
rättfärdighet.
10 När den ogudaktige får nåd
lär han sig inte rättfärdighet.
I det land där rätt skulle råda
handlar han orätt,
han ser inte Herrens höghet.
11 Herre, din hand är upplyft,
men de ser det inte.
De ska se din iver för folket
och blygas,
den eld som är avsedd
för dina fiender ska förtära dem.
12 (J) Herre, du ska ge oss frid,
för allt som vi har uträttat
har du utfört åt oss.
13 Herre vår Gud, andra herrar än du
har härskat över oss,
men bara genom dig
prisar vi ditt namn.
14 (K) De är döda, de får inte liv igen,
deras andar kan inte uppstå.
Därför har du gripit in
och förgjort dem,
du har utplånat minnet av dem.
15 Du har förökat folket, Herre.
Du har förökat folket
och visat dig härlig,
du har utvidgat
landets alla gränser.
16 (L) Herre, i nöden sökte de dig,
de utgöt tysta böner
när din tillrättavisning
drabbade dem.
17 (M) Som en havande kvinna våndas
när hon är nära att föda
och ropar ut sin smärta,
så är det med oss inför dig, Herre.
18 (N) Vi var havande och våndades,
men vi födde vind.
Vi har inte gett landet frälsning,
och ingen föds till att bo
på jorden.
19 (O) Dina döda ska bli levande,
mina dödas[a] kroppar ska uppstå.
Vakna upp och jubla,
ni som bor i stoftet,
för din dagg är ljusets dagg,
och jorden ska ge igen
de avsomnade.
20 (P) Kom, mitt folk,
och gå in i dina kamrar,
stäng igen dörrarna efter dig.
Göm dig ett litet ögonblick
tills vreden har gått förbi.
21 (Q) För se, Herren kommer
ut ur sin boning
för att straffa jordens invånare
för deras missgärning.
Jorden ska blotta
sina blodskulder
och inte längre dölja
sina dräpta.
Israel, Herrens vingård
27 (R) På den dagen ska Herren
med sitt hårda, stora
och starka svärd
straffa Leviatan,
den snabba ormen,
Leviatan, den ringlande ormen,
och han ska döda draken[b] i havet.
2 (S) Sjung på den dagen
om den underbara vingården:
3 (T) Jag, Herren, sköter om den,
ständigt vattnar jag den.
Både dag och natt vaktar jag den
så att ingen ska skada den.
4 (U) Jag hyser ingen vrede.
Hade jag törne och tistel
att strida emot,
skulle jag gå lös på dem
och bränna upp alltsammans.
5 Eller också söker man skydd hos mig
för att sluta fred med mig.
Ja, fred ska man sluta med mig.
6 (V) I kommande dagar ska Jakob slå rot,
Israel grönska och blomstra.
De ska fylla hela världen
med frukt.
7 Har han slagit Israel
så som han slog
dem som slog hans folk?
Eller dräpte han Israel
så som dess dråpare blev dräpta?
8 (W) Nej, noggrant utmätt
gick du till rätta med dem
när de sändes bort.
Han fördrev dem
med sin hårda vind
på östanstormens dag.
9 (X) Men därför blir också
Jakobs skuld försonad,
och detta blir följden
av att deras synd tas bort:
Han krossar alla altarstenar
som när kalksten smulas sönder.
Asherapålar och solstoder[c]
ska inte mer resas.
10 Den befästa staden är öde,
en folktom plats,
övergiven som en öken.
Kalvar betar där och lägger sig där,
de biter av dess kvistar.
11 När grenarna är torra
bryter man av dem,
och kvinnor kommer
och gör upp eld med dem,
för detta är ett folk
utan förstånd.
Därför har deras Skapare
inget förbarmande med dem,
han som har format dem
visar dem ingen nåd.
Genom ödmjukhet till upphöjelse
2 Om ni nu har tröst hos Kristus, om ni får uppmuntran av hans kärlek, gemenskap i Anden och medkänsla och barmhärtighet, 2 (A) gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och vara ett i själ och sinne. 3 (B) Sök inte konflikt[a] eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. 4 (C) Se inte till ert eget bästa utan också till andras. 5 (D) Var så till sinnes som Kristus Jesus var:
6 (E) Han var till i Guds gestalt
men räknade inte jämlikheten
med Gud som segerbyte[b],
7 (F) utan utgav sig själv
och tog en tjänares gestalt
och blev människan lik.
När han till det yttre
hade blivit som en människa,
8 (G) ödmjukade han sig
och blev lydig ända till döden –
döden på korset.
9 (H) Därför har Gud också
upphöjt honom över allting
och gett honom namnet
över alla namn,[c]
10 (I) för att i Jesu namn
alla knän ska böjas,
i himlen och på jorden
och under jorden,
11 (J) och alla tungor bekänna
att Jesus Kristus är Herren,
Gud Fadern till ära.
Kristi lärjungar som ljus i världen
12 (K) Därför, mina älskade, ni som alltid varit lydiga, inte bara när jag var hos er utan ännu mer nu när jag inte är hos er: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, 13 (L) för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske. 14 (M) Gör allt utan att klaga och tveka 15 (N) så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt i ett falskt och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor i världen 16 (O) när ni håller fast vid[d] livets ord.
Då blir ni en ära för mig på Kristi dag, att jag inte har kämpat förgäves eller arbetat förgäves. 17 (P) Ja, även om mitt blod skulle utgjutas medan er tro bärs fram som ett offer[e] är jag glad och gläds med er alla. 18 (Q) På samma sätt är ni glada och gläds[f] med mig.
Timoteus och Epafroditus
19 Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus[g] till er, så att även jag blir vid gott mod när jag får veta hur ni har det. 20 (R) Jag har ingen som han, ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om er. 21 (S) Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak.
22 Men ni vet hur äkta han är. Som en son vid sin fars sida har han arbetat tillsammans med mig för evangeliet. 23 Honom hoppas jag alltså kunna sända så snart jag fått se hur det går för mig. 24 (T) Och i Herren är jag övertygad om att snart kunna komma själv.
25 (U) Jag tyckte dock det var nödvändigt att skicka tillbaka Epafroditus[h] till er, min broder, medarbetare och medkämpe som ni sände för att hjälpa mig med vad jag behövde. 26 Han har längtat efter er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk. 27 Och han var verkligen sjuk, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig så att jag inte skulle få sorg på sorg.
28 Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, så att ni får glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad. 29 (V) Ta nu emot honom i Herren med all glädje. Visa uppskattning för sådana som han, 30 för han var nära döden i sitt arbete för Kristus. Han satte sitt liv på spel för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation