^11 (A) Gör du under för de döda,
    kan skuggorna resa sig
        och tacka dig? Sela
¹² Förkunnar man din nåd i graven,
    din trofasthet i avgrunden?
^13 (B) Känner man dina under i mörkret,
    din rättfärdighet i glömskans land?

^14 (C) Men jag ropar till dig, Herre,
    om morgonen möter dig min bön.
^15 (D) Varför, Herre,
        förkastar du min själ?
    Varför döljer du
        ditt ansikte för mig?
¹⁶ Plågad är jag och döende
        från min ungdom,
    jag bär förskräckelser från dig
        och förtvivlar.
^17 (E) Din vredes lågor sveper över mig,
    dina fasor förgör mig.
¹⁸ Ständigt omsluter de mig
        som vatten,
    omringar mig helt och hållet.
^19 (F) Mina nära och kära
        har du fjärmat från mig.
    I mina förtrognas ställe
        har jag bara mörker.

^7 (A) Den rättfärdiges minne
        blir till välsignelse,
    de gudlösas namn multnar bort.