Old/New Testament
17 (A) Min ande är bruten,
mina dagar slocknar,
graven väntar på mig.
2 Sannerligen, jag är omgiven
av smädelser,
mitt öga ser ständigt
deras fiendskap.
3 (B) Gå själv i borgen för mig,
vem annars kan ge mig
sitt handslag?
4 Du har stängt deras hjärtan
för insikt,
låt dem därför inte triumfera.
5 Den som förråder vänner
mot belöning,
på hans barn ska ögonen tyna bort.
6 (C) Han har gjort mig till ett ordspråk
bland folken,
jag är en man som man spottar
i ansiktet.
7 (D) Mitt öga är skumt av grämelse,
alla mina lemmar
är som en skugga.
8 De rättsinniga häpnar över sådant,
den oskyldige blir upprörd
över de gudlösa.
9 Men den rättfärdige
håller fast vid sin väg,
och den som har rena händer
blir starkare.
10 Men ni får alla komma tillbaka,
jag finner ändå ingen vis bland er.
11 Mina dagar är förbi,
mina planer är krossade,
det som var mitt hjärtas begär.
12 Natten vill de göra till dag,
och när mörkret bryter in säger de:
”Ljuset är nära.”
13 Om jag måste vänta mig dödsriket
som min boning,
breda ut min bädd i mörkret,
14 (E) säga till förgängelsen:
”Du är min far”,
och till maskarna:
”Min mor, min syster” –
15 (F) var är då mitt hopp?
Vem kan se något hopp för mig?
16 Kommer det ner
till dödsrikets bommar,
sjunker vi ner tillsammans
i stoftet?
Bildads andra tal
18 Då tog Bildad från Shua till orda och sade:
2 (G) Hur länge ska ni lägga snaror
med ord?
Kom till förstånd,
sedan kan vi tala.
3 Varför räknas vi som djur
och betraktas som dumma
i era ögon?
4 Du som sliter sönder
dig själv i vrede,
ska jorden bli öde för din skull
eller klippan flyttas från sin plats?
5 (H) Sannerligen,
den gudlöses ljus ska slockna
och lågan i hans eld sluta lysa.
6 Ljuset i hans tält ska bli mörkt
och lampan slockna för honom.
7 (I) Hans väldiga steg ska bli kortare,
hans egna rådslag fälla honom.
8 (J) Hans fötter leder honom till nätet,
han vandrar mot snaran.
9 (K) Snaran griper hans häl,
fällan håller fast honom.
10 Ett rep är lagt för honom
på marken,
en fälla ligger på stigen.
11 (L) Skräck möter honom från alla håll
och jagar honom i hälarna.
12 Olyckan hungrar efter honom,
hemsökelsen står redo
att fälla honom.
13 Sjukdom förtär hans hud,
dödens förstfödde
slukar hans lemmar.
14 (M) Han rycks bort från sitt trygga tält
och drivs i väg till fasornas kung.
15 I hans tält får främlingar bo,
svavel strös över hans boning.
16 (N) Hans rötter torkar nertill,
hans grenar vissnar upptill.
17 (O) Hans minne utplånas från jorden,
hans namn nämns inte
på vägarna.
18 Han drivs från ljuset till mörkret
och jagas bort från världen.
19 (P) Han blir utan barn
och efterkommande i sitt folk,
ingen överlevande finns
i hans hus.
20 (Q) De som bor i väst
häpnar över hans olyckas dag,
de som bor i öst
skälver av fasa.
21 (R) Ja, så går det den orättfärdiges hem,
så går det den plats
där man inte känner Gud.
Jobs svar på Bildads andra tal
19 Då tog Job till orda och sade:
2 Hur länge ska ni plåga min själ
och krossa mig med ord?
3 (S) Tio gånger har ni hånat mig
och kränkt mig utan att rodna.
4 Om jag verkligen har gått vilse,
då är förvillelsen min egen sak.
5 Även om ni förhäver er mot mig
och använder min förnedring
emot mig,
6 så ska ni veta
att Gud har gjort mig orätt
och spänt sitt nät omkring mig.
7 (T) Jag ropar mot våldet
men får inget svar,
jag ropar men där finns ingen
rättfärdighet.
8 (U) Han har spärrat min väg
så att jag inte kommer fram,
över mina stigar lägger han mörker.
9 Han har klätt av mig min ära
och tagit kronan från mitt huvud.
10 Han bryter ner mig från alla sidor
tills jag går under.
Han rycker upp mitt hopp
som ett träd.
11 (V) Han har tänt sin vredes eld
mot mig
och räknar mig som sin fiende.
12 Hans skaror samlas
och förbereder sitt anfall mot mig,
de slår läger runt mitt tält.
13 (W) Han har drivit bort
mina bröder från mig,
alla jag känner
är som främlingar för mig.
14 Mina närmaste har gett sig av,
mina vänner har glömt mig.
15 Min familj och mina tjänarinnor
ser mig som en främling,
en främmande är jag i deras ögon.
16 Om jag kallar på min tjänare
svarar han inte,
jag måste vädja
till honom ödmjukt.
17 Min andedräkt är vidrig
för min hustru,
jag äcklar min egen familj.[a]
18 (X) Även små barn föraktar mig,
så snart jag reser mig
hånar de mig.
19 (Y) För alla mina vänner
är jag avskyvärd,
de jag älskade
har vänt mig ryggen.
20 (Z) Mina ben tränger ut
genom hud och kött,
jag har bara tandköttet kvar.
21 (AA) Var barmhärtiga, ni mina vänner,
var barmhärtiga mot mig,
för Guds hand har slagit mig.
22 Varför förföljer ni mig
som Gud gör?
Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
23 O, att mina ord skulle skrivas ner,
att de skulle nertecknas i en bok
24 och för evigt ristas in i klippan
med järnstift och bly![b]
25 (AB) Men jag vet att min återlösare lever[c],
att han till sist ska träda fram
över stoftet.
26 (AC) När sedan min sargade hud
är borta,
ska jag i mitt kött skåda Gud.
27 (AD) Jag själv ska få skåda honom,
jag ska se honom
med egna ögon,
inte med någon annans.
Därefter längtar jag i mitt innersta.
Cornelius ser en syn
10 I Caesarea bodde en man som hette Cornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen[a]. 2 Han var from och fruktade Gud[b] liksom alla i hans familj, och han gav generöst med gåvor till folket och bad alltid till Gud.
3 En dag runt nionde timmen[c] såg han tydligt i en syn hur en Guds ängel kom in till honom och sade: "Cornelius!" 4 (A) Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?" Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp och blivit ihågkomna inför Gud. 5 Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. 6 (B) Han är gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet."
7 När ängeln som talat med honom var borta, kallade Cornelius till sig två av sina tjänare och en from soldat från sitt närmaste följe. 8 Han förklarade alltsammans för dem och sände iväg dem till Joppe.
Petrus ser en syn
9 Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden, gick Petrus upp på taket för att be. Det var vid sjätte timmen[d]. 10 Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning maten kom han i hänryckning. 11 (C) Han såg himlen öppen och hur något som liknade en stor linneduk kom ner. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner till jorden, 12 och i den fanns jordens alla fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. 13 Och en röst kom till honom: "Res dig, Petrus, slakta och ät!" 14 (D) Petrus svarade: "Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent." 15 (E) Då sade en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent." 16 Detta hände tre gånger, och sedan blev duken strax upplyft till himlen.
17 Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda, stod männen som Cornelius hade sänt vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, 18 och nu ropade de och frågade om Simon som kallas Petrus var där som gäst. 19 Petrus funderade fortfarande över synen när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig. 20 Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem."
21 Petrus gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?" 22 (F) De svarade: "Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga." 23 Då bad Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster.
Petrus möter Cornelius
Nästa dag gav han sig av i sällskap med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation