^13 (A) Så går det alla som glömmer Gud.
    Den gudlöses hopp kan inte bestå,
¹⁴ för hans tillförsikt är bräcklig
    och hans trygghet
        som spindelns nät.
^15 (B) Han förlitar sig på sitt hus,
        men det håller inte,
    han klamrar sig fast vid det,
        men det kommer inte att bestå.
¹⁶ Han frodas i solens sken,
    hans skott sträcker sig
        ut över trädgården.
¹⁷ Hans rötter slingrar sig
        kring stenröset,
    ett hus av sten har han i sikte.
¹⁸ När han rycks bort från sin plats,
    förnekar den honom:
        ”Jag har aldrig sett dig.”
¹⁹ Ja, det är den glädje han får
        av sin färd,
    och ur mullen växer andra upp.

²² De som hatar dig ska kläs i skam,
    och de gudlösas tält
        ska inte mer finnas till.

^20 (A) Men de gudlösas ögon ska tyna bort,
        för dem ska ingen tillflykt finnas,
    deras hopp ska vara
        att få ge upp andan.