^21 (A) Skräckröster ljuder i hans öron.
    I hans trygghet kommer förhärjaren
        över honom.
²² Han har inget hopp om räddning
        ur mörkret,
    svärdet är bestämt för honom.
^23 (B) Han irrar efter bröd
        och undrar var det finns.
    Han vet att mörkrets dag är nära.
²⁴ Ångest och nöd skrämmer honom,
    de slår ner honom
        som en kung rustad till strid,
²⁵ för han har lyft sin hand mot Gud
    och förhäver sig
        mot den Allsmäktige.
²⁶ Med styv nacke
        stormar han mot honom,
    väl skyddad bakom sina sköldar.
^27 (C) Han har täckt sitt ansikte med fetma
    och hans midja sväller av fett.
²⁸ Han bosätter sig i ödelagda städer,
    i hus där man inte kan bo,
        som är bestämda till ruiner.
²⁹ Han blir inte rik,
        hans välstånd ska inte bestå,
    hans skördar ska inte luta tungt
        mot marken.
^30 (D) Han kan inte fly undan mörkret,
    hans knoppar ska förtorka
        av hetta,
    han ska förgås
        genom Guds^[a] muns ande.
³¹ Han ska inte lita till tomhet,
        då bedrar han sig,
    för tomhet blir hans lön.
^32 (E) I förtid ska hans mått bli fyllt,
    och hans krona
        ska inte grönska mer.
³³ Han ska tappa sina omogna druvor
        som en vinstock,
    fälla sina blommor som ett olivträd,
³⁴ för den gudlöses hus
        blir ofruktsamt
    och eld förtär de hus där mutor tas.
^35 (F) De går havande med elände
        och föder fördärv,
    deras moderliv alstrar förvillelse.

²⁰ Fasorna griper honom
        som vattenmassor,
    stormen rycker bort honom i natten.

⁵ Vad ser jag?
    De är förfärade,
        de viker tillbaka,
    deras hjältar blir slagna och flyr
        utan att vända sig om.
    Det är skräck från alla håll,
        säger Herren.