New Testament in a Year

Liknelsen om den envisa änkan

18 En dag berättade Jesus denna liknelse för sina lärjungar för att visa hur viktigt det är att inte ge upp utan att be tills svaret kommer.

² I en stad fanns det en domare, sa han, en mycket gudlös man, som inte visade någon respekt varken för Gud eller människor.

³ I samma stad fanns en änka som ständigt och jämt kom till honom och sa: 'Hjälp mig att få rätt mot min motpart som alltid anklagar mig.'

^4-5 Under lång tid avvisade han henne, men till slut började hon att gå honom på nerverna. Då sa han till sig själv: 'Jag bryr mig varken om Gud eller människor, men den här kvinnan är så besvärlig så jag ska hjälpa henne att få rätt. Jag är trött på att hon springer här ständigt och jämt!'

⁶ Sedan sa Jesus: Om till och med en orättfärdig domare kan ge med sig,

⁷ tror ni då inte att Gud ska låta sina utvalda få rätt när de dag och natt ber till honom?

⁸ Jag försäkrar er att han ska skynda sig och hjälpa dem! Men frågan är: Kommer Människosonen att finna några ibland er som tror när han kommer tillbaka?

Männen som bad på olika sätt

⁹ Sedan berättade han denna liknelse för några som skröt med sin egen rättfärdighet och hånade alla andra:

¹⁰ Två män gick till templet för att be. En av dem var en stolt, självgod farisé. Den andre var tullindrivare och en riktig bedragare.

¹¹ Den stolte farisén sa mera för sig själv än till Gud: 'Tack Gud för att jag inte är en syndare som alla andra, och särskilt inte som den där bedragaren där borta! För jag lurar aldrig någon, jag är aldrig otrogen i mitt äktenskap,

¹² jag fastar två gånger i veckan och jag ger Gud en tiondel av allt jag tjänar.'

¹³ Men den ohederlige tulltjänstemannen stod på avstånd och vågade inte ens lyfta sina ögon mot himlen då han bad, utan slog sig för bröstet i sin sorg och ropade: 'Gud, förbarma dig över mig, stackars syndare.'

¹⁴ Jag säger er att syndaren och inte farisén gick hem befriad från sin skuld! Den som framhäver sig själv ska förödmjukas, men den som inte gör det ska bli ärad.

Jesus välsignar barnen

¹⁵ En dag tog några mödrar med sig sina småbarn till honom för att han skulle lägga sina händer på dem och välsigna dem. Men lärjungarna körde bort dem.

^16-17 Då kallade Jesus till sig barnen och tillrättavisade lärjungarna och sa: Låt de små barnen komma till mig! Skicka inte iväg dem. Guds rike tillhör dem som är som små barn och som med fullt förtroende kommer till Gud. Och den som inte har en sådan tro som de, kommer aldrig dit in.

Jesus talar med en rik ung man

¹⁸ En gång ställde en rik och ansedd man denna fråga till honom: Gode mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?

¹⁹ Förstår du vad du säger när du kallar mig god? frågade Jesus honom. Det är bara Gud som är god och ingen annan.

²⁰ Men när det gäller din fråga om evigt liv så vet du väl vad de tio budorden säger: var inte otrogen i ditt äktenskap, mörda inte, stjäl inte, ljug inte, hedra dina föräldrar och så vidare.

²¹ Mannen svarade: Jag har hållit vartenda ett av dessa bud sedan jag var ett litet barn.

²² När Jesus hörde detta svarade han: Du saknar fortfarande något. Sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga så får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.

²³ Men när mannen hörde detta, gick han mycket olycklig därifrån för han hade gott om pengar.