New Testament in a Year

Jesus varnar för hyckleri

12 Under tiden hade folk samlats i tusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Han vände sig nu till sina lärjungar och varnade dem: Akta er för fariseerna och deras skenhelighet som breder ut sig som en smittosam sjukdom.

² Nu är tiden inne. Sanningen ska fram i ljuset och allt hemligt ska avslöjas.

³ Vad ni har sagt i hemlighet kommer att bli känt av alla, och vad ni har viskat i någons öra kommer att ropas ut från hustaken så att alla kan höra det!

⁴ Kära vänner, var inte rädda för dem som vill mörda er. De kan bara döda kroppen, de har ingen makt över era liv.

⁵ Men jag säger er: Frukta Gud, som har makt att döda och sedan kasta i helvetet.

⁶ Vad kostar fem sparvar? Några småslantar. Och ändå glömmer inte Gud en enda av dem.

⁷ Han har räknat hårstråna på era huvuden! Var inte rädda för ni är mycket mer värdefulla för honom än en hel flock sparvar.

⁸ Men jag säger till er: Den som offentligt bekänner mig, kommer jag att försvara inför Guds änglar.

⁹ Men den som förnekar mig kommer jag inte att försvara inför änglarna.

¹⁰ Ändå kan de människor som talar mot mig bli förlåtna, medan de som hånar den helige Ande aldrig ska förlåtas.

¹¹ När man ställer er inför rätta i synagogorna, och ni blir förhörda av makthavare och domare, så bekymra er inte för vad ni ska säga till ert försvar,

¹² för den helige Ande ska ge er de rätta orden i det rätta ögonblicket.

Liknelsen om den rike lantbrukaren

¹³ Då ropade någon i folkskaran: Herre, säg till min bror att dela min fars egendom med mig.

¹⁴ Men Jesus svarade: Min vän, vem har gjort mig till skiljedomare mellan er?

¹⁵ Sedan sa han till dem alla: Akta er för habegäret! Om en människa har aldrig så mycket pengar, så kan hon ändå inte köpa livet.

¹⁶ För att de som lyssnade skulle förstå vad han menade, berättade han denna liknelse: En rik man hade ett lantbruk som gav fina skördar.

¹⁷ Hans lador var faktiskt proppfulla, och det gick inte in mer. Till slut, när han funderat över sitt problem, sa han:

¹⁸ 'Jag vet, jag river ner mina lador och bygger större. Då får jag tillräckligt med utrymme.

¹⁹ Sedan kan jag slå mig till ro och säga till mig själv: Nu har du samlat tillräckligt för åren som ligger framför dig. Koppla nu av! Ät, drick och roa dig!'

²⁰ Men Gud sa till honom: 'Dåre! I natt ska du dö. Vad händer då med din rikedom?'

²¹ Så går det för alla som samlar sig rikedomar på jorden men står med tomma händer inför Gud.

Oroa er inte!

²² Sedan vände han sig till lärjungarna och sa: Oroa er inte över om ni har tillräckligt med mat att äta eller kläder att ha på er,

²³ för livet består av mycket mer än bara mat och kläder.

²⁴ Titta på korparna! De planterar inte och skördar inte, och de har inga lador att lagra sin mat i, och ändå klarar de sig bra. Gud ger dem mat. Tror ni inte att ni är mycket mer värda för honom än några fåglar!

²⁵ Och vad tjänar det dessutom till att oroa sig? För det med sig något gott? Kan det förlänga era liv med ett enda ögonblick? Naturligtvis inte.

²⁶ Om ni nu inte kan förlänga era liv med en enda sekund, varför bekymrar ni er om allt annat?

²⁷ Se på liljorna hur de blommar. De kan varken spinna eller väva, och ändå var inte Salomo i all sin glans så fint klädd som de.

²⁸ Om nu Gud låter gräset, som står där den ena dagen och som är borta nästa, få växa i all sin skönhet, tvivlar ni då på att han kan försörja er?

²⁹ Oroa er alltså inte för vad ni ska äta eller dricka. Låt inte sådant bekymra er.

³⁰ För ni vill väl inte leva som människor som inte känner Gud? Men han vet vad ni behöver.

³¹ Och om ni sätter Guds rike först, ska ni också få allt annat ni behöver.