M’Cheyne Bible Reading Plan
Böner till Herren inför särskilda tillfällen
26 När du har kommit in i landet och intagit det och bosatt dig där,
2-3 ska du som ett offer bära fram det första av varje års skörd inför Herren i hans helgedom. Bär fram det i en korg till den tjänstgörande prästen och säg till honom: 'Med den här gåvan bekräftar jag att Herren, min Gud, har fört mig till det land han lovade mina förfäder.'
4 Prästen ska då ta korgen och ställa den framför altaret.
5 Sedan ska du säga inför Herren, din Gud: 'Mina förfäder var kringvandrande arameer, som flydde till Egypten. De var inte så många, men i Egypten växte de till en folkrik och mäktig nation.
6-7 Egyptierna behandlade oss illa, och vi ropade till Herren Gud. Han hörde oss och såg vårt lidande, våra svårigheter och vårt förtryck
8 och förde oss ut ur Egypten genom mäktiga under och med stark hand. Han gjorde väldiga under inför egyptierna,
9 och han har lett oss till den här platsen och gett oss det här landet, som flyter av mjölk och honung!
10 Och nu, Herre, bär jag fram ett prov från min första skörd i det land som du har gett mig.' Ställ sedan korgen framför Herren, din Gud, och tillbed honom.
11 Därefter ska du gå och ordna till en fest och bjuda på allt det goda som han har gett dig. Fira festen tillsammans med din familj och med de leviter och främlingar som bor hos dig.
12 Vart tredje år ska du ge allt ditt tionde till leviter, främlingar, föräldralösa och änkor, så att de kan få äta sig mätta.
13 Då ska du säga inför Herren, din Gud: 'Jag har gett allt mitt tionde till leviterna, främlingarna, de föräldralösa och änkorna, precis som du har gett befallning om. Jag har inte överträtt eller glömt ett enda av dina bud.
14 Jag har inte ätit av det heliga när jag haft sorg eller när jag varit oren eller erbjudit något av det till de döda. Jag har varit lydig mot Herren, min Gud, och har gjort allt som du har befallt mig.
15 Se nu ner från din himmel och välsigna ditt folk och landet som du har gett oss och som du lovade våra förfäder. Gör det till ett land som flyter av mjölk och honung!'
Lyd alla Guds bud
16 Du måste helhjärtat lyda alla dessa befallningar och föreskrifter som Herren, din Gud, ger dig i dag.
17 Du har i dag förklarat att han är din Gud, och du har lovat att lyda och hålla hans lagar och förordningar och göra allt han ber dig.
18 Och Herren har i dag förklarat att du är hans eget folk, precis som han har lovat och sagt. Om du lyder honom i allt,
19 kommer han att göra dig större än något annat folk och låta dig få ta emot heder, ära och berömmelse. Men för att ta emot allt detta, måste du vara ett heligt folk inför Herren, din Gud, precis som han kräver.
Lova Herren alla länder!
117 Lova Herren, alla länder! Prisa honom, alla jordens folk,
2 för han älskar oss innerligt, och hans trofasthet varar i evighet. Halleluja!
Tacksamhet för seger över fiender
118 Tacka Herren, för han är god! Hans nåd varar i evighet.
2 Låt Israels folk prisa honom med just de orden: Hans nåd varar i evighet!
3 Låt Arons präster ropa: Hans nåd varar i evighet!
4 Låt de omvända hedningarna jubla: Hans nåd varar i evighet!
5 När jag hade det svårt bad jag till Herren, och han svarade mig och befriade mig.
6 Han står på min sida! Varför skulle jag då vara rädd? Vad kan människor göra mot mig?
7 Herren är på min sida, och han hjälper mig. Låt dem som hatar mig gripas av skräck!
8 Det är bättre att söka Herrens beskydd än att lita på människor.
9 Jag tar hellre min tillflykt till honom än till människor som är mäktiga och inflytelserika.
10 Jag var omringad av fiender, men genom din makt slog jag dem.
11 Ja, jag var omringad på alla sidor, men genom din makt slog jag dem och utplånade dem.
12 De svärmade runt mig som bin, men de slocknade lika fort som en eld bland törnbuskar. Och i Herrens namn utplånade jag dem.
13 De gjorde sitt bästa för att döda mig, men Herren hjälpte mig!
14 Han är min styrka och min sång i stridens hetta, och nu har han låtit mig segra.
15-16 Lyssna till glädjeropen och sången från Guds folk: Herren har med makt utfört sina väldiga gärningar. Han har lyft sin hand till segertecken!
17 Jag behöver inte dö, i stället får jag leva och berätta vad han gjort.
18 Herren har straffat mig hårt, men inte överlämnat mig åt döden.
19 Öppna templets portar för mig! Jag vill gå in genom dem och ge honom mitt tack!
20 Dessa portar är Herrens portar, och endast de som tjänar Herren, får gå in genom dem.
21 Herre, jag tackar dig innerligt för att du har besvarat min bön och räddat mig.
22 Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har nu blivit en hörnsten.
23 Detta är Herrens verk, det är fantastiskt att få se det med egna ögon.
24 Herren har förberett denna festdag för oss, därför är vi glada och jublar.
25 Herre, hjälp oss och ge oss framgång i allt vad vi gör!
26 Välsignad är den som kommer, den som är sänd av Herren till oss. Vi välsignar er från templet.
27-28 Herren Gud är vårt ljus. Jag bär fram mitt offer på altaret inför honom, för han är min Gud och jag vill tacka och lova honom.
29 Tacka Herren, för hans godhet! Hans nåd varar för evigt.
53 Men vem vill tro vårt budskap! Vem vill lyssna? För vem ska Gud uppenbara sin frälsande kraft?
2 För Gud var han som ett färskt, grönt skott, som sköt upp från en rot i en torr och steril mark. Men i våra ögon var han inte på något sätt tilldragande. Det fanns ingenting hos honom som behagade oss.
3 Vi föraktade honom och övergav honom, han var en sorglig syn, drabbad av lidande! Vi vände honom ryggen och såg åt ett annat håll när han gick förbi. Vi avskydde honom och förstod inte vem han var.
4 Ändå var det vårt lidande han bar och våra sorger som tyngde honom. Vi trodde att hans lidande var ett straff från Gud för hans egna synder,
5 men det var för vår skull han blev sårad och slagen. Han blev misshandlad för att vi skulle få frid. Han blev straffad, men vi blev friade! I hans sår finns det helande för oss!
6 Det var vi som gick vilse som får. Det var vi som lämnade Guds stigar för att gå våra egna vägar. Ändå lade Gud alla våra skulder och synder på honom!
7 Han var pressad och plågad, men ändå sa han inget till sitt försvar. Han var som ett lamm, som förs bort för att slaktas. Och som ett får står tyst när man klipper det, så stod han tyst framför dem som dömde honom.
8 Från anklagelser och rättegång förde de bort honom för att dödas. Men vilka bland folket insåg den dagen att det var deras synder han dog för? Vem förstod att han led i deras ställe?
9 Han begravdes som en brottsling i en rik mans grav, men han hade inte gjort något brottsligt, och han hade aldrig sagt ett ont ord.
10 Men det var ändå Herrens plan att krossa honom och lägga detta lidande på honom. När han väl har offrats för synden, ska han få många arvingar. Han ska få liv igen, och Guds plan ska ha framgång genom honom.
11 När han ser resultatet av sitt lidande ska han känna sig tillfreds. På grund av vad han, min rättfärdige tjänare, har gjort ska många bli rättfärdiga inför Gud. Han ska bära alla deras synder.
12 Därför ska jag ge honom all den ära som tillkommer den som är stor och mäktig, för han har gett sitt liv i döden. Han betraktades som en syndare när han bar mångas synder och ingrep för deras skull och bar fram deras sak inför Gud.
Jesu familjeträd
1 Detta är Jesu Kristi förfäder, från kung David och Abraham:
2 Abraham, Isak, Jakob (Jakob var far till Judas och hans bröder),
3 Judas, Peres och Sera (deras mor hette Tamar), Hesron,
4 Ram, Amminadav, Nahshon,
5 Salma, Boas (hans mor hette Rahav), Oved (hans mor hette Rut), Ishai
6 Kung David, Salomo (hans mor var Urias hustru),
7 Rehabeam, Avia, Asa,
8 Josafat, Joram, Ussia,
9 Jotam, Ahas, Hiskia,
10 Manasse, Amon, Josia,
11 Jojakin och hans bröder (födda vid tidpunkten för fångenskapen i Babylon)
12 Och efter fångenskapen: Shealtiel, Serubbabel,
13 Avihud, Eljakim, Asor,
14 Sadok, Akim, Elihud,
15 Elasar, Mattan, Jakob,
16 Jakob var far till Josef. (Josef var Marias man, och hon var mor till Jesus Kristus, Guds Son).
17 Detta är de fjorton generationerna från Abraham till kung David, de fjorton generationerna från kung David till fångenskapen och de fjorton generationerna från fångenskapen till Kristus.
En ängel visar sig för Josef
18 När Jesus Kristus föddes gick det till så här: Hans mor Maria var förlovad och skulle gifta sig med Josef. Men redan innan de gift sig väntade hon barn genom den helige Ande.
19 Josef, hennes blivande man, såg då ingen annan utväg än att i tysthet bryta förlovningen. Han ville leva efter Guds bud, men inte heller skämma ut Maria offentligt.
20 Medan han alltjämt grubblade över hur han skulle lösa problemet visade sig en ängel för honom i en dröm.Ängeln sa: Josef, du Davids son, tveka inte att gifta dig med Maria! Barnet i henne har nämligen blivit till genom den helige Ande.
21 Hon kommer att få en son, och du ska kalla honom Jesus (det betyder Frälsare), för han ska frälsa sitt folk från deras synder.
22 På detta sätt kommer det som Gud sagt genom profeterna att uppfyllas:
23 'Lyssna! Den unga flickan ska bli med barn och föda en son, och han ska kallas Immanuel (det betyder Gud är med oss).'
24 När Josef vaknade gjorde han som ängeln hade befallt och gifte sig med Maria,
25 men de hade inget sexuellt samliv förrän sonen hade fötts. Och Josef kallade honom Jesus.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®