M’Cheyne Bible Reading Plan

David hos filistéerna

27 Men David tänkte för sig själv: ”Endera dagen får Saul tag i mig i alla fall. Det är bäst jag flyr bort till filistéerna. Då kommer Saul att ge upp och sluta jaga mig överallt i Israel och då kan jag komma utom räckhåll för honom.” ² Han tog med sig sina sexhundra män och gick till kungen i Gat, Akish, Maoks son. ³ Han och hans män bosatte sig med sina familjer i Gat hos Akish. David hade med sig sina båda hustrur, Achinoam från Jisreel och Navals änka Avigajil från Karmel. ⁴ När Saul fick reda på att David hade flytt till Gat, slutade han att jaga honom.

⁵ En dag sa David till Akish: ”Om du ser välvilligt på mig, låt mig då få bosätta mig i någon av städerna ute på landsbygden i stället för att bo här i huvudstaden hos dig, min herre!” ⁶ Kungen gav honom då Siklag som än i dag tillhör judakungarna ⁷ och David bodde där bland filistéerna i ett år och fyra månader.

⁸ David och hans män anföll och plundrade geshuréerna, girséerna och amalekiterna, folk som sedan lång tid tillbaka levde nära Shur längs vägen till Egypten. ⁹ De lät inte en enda människa, vare sig man eller kvinna, komma undan med livet i behåll i de byar de plundrade och de tog med sig alla får, oxar, åsnor och kameler och alla kläder de kom över. Sedan återvände han till Akish. ¹⁰ När Akish frågade: ”Vart gick ert plundringståg i dag?”, brukade David svara: ”Mot Judas del av Negev”, eller: ”Mot Jerachmeels”, eller: ”Mot keniternas.”^{[a] 11} Han lämnade ju inga överlevande kvar som kunde komma till Gat och berätta vad David egentligen hade gjort.

Så gick David till väga under hela den tid han bodde bland filistéerna. ¹² Och kung Akish trodde på David och tog för givet att Israels folk vid det här laget måste hata honom bittert. Därför tänkte han: ”Nu måste David stanna här och tjäna mig för alltid!”

Offer till avgudar

8 När det sedan gäller kött som har offrats till avgudar, vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskap ger högfärd, medan kärleken bygger upp. ² Den som anser sig veta något, vet ändå inte vad han borde veta. ³ Men den som älskar Gud är känd av honom.

⁴ När det gäller frågan om man får äta kött som har offrats till avgudar, så vet vi att en avgud inte är något i världen, och att det bara finns en enda Gud.^{[a] 5} Även om det finns så kallade gudar, i himlen eller på jorden – och det finns ett stort antal av dessa gudar och herrar – ⁶ så finns det för oss bara en Gud, Fadern, som är upphovet till allting och i vilken vi lever, och bara en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting och vi själva är till.

⁷ Men alla har inte denna kunskap. Några är fortfarande så vana vid avgudar att de äter kött som om det hade offrats till avgudar och orenar så sina egna svaga samveten. ⁸ Maten för oss inte närmare Gud. Vi blir inte sämre om vi låter bli att äta, och inte heller bättre om vi äter. ⁹ Men se till att den frihet ni anser er ha inte får en osäker troende att vackla. ¹⁰ Om någon med osäkert samvete ser dig, som har kunskapen, äta kött i ett avgudatempel,^[b] kan han ju bli styrkt så att han äter offerkött. ¹¹ Genom din kunskap går då en svag troende förlorad, din egen bror eller syster som Kristus har dött för! ¹² När ni på det sättet syndar mot era trossyskon och lurar dem att gå emot sina egna osäkra samveten, syndar ni mot Kristus själv. ¹³ Alltså: Om min mat får min bror eller syster att falla, så avstår jag hellre för evigt från att äta kött, för att inte orsaka någons fall.

Profetia mot Israels offerplatser

6 Herrens ord kom till mig: ² ”Du människa, se ut över Israels berg och profetera mot dem. ³ Säg: ’O, Israels berg, hör ordet från Herren, Herren! Så säger Herren, Herren till bergen, höjderna, till bäckarna och dalarna: Jag ska själv rikta svärdet mot er och förgöra era offerhöjder. ⁴ Era altaren ska raseras och era rökelsealtaren krossas. Jag ska låta era dräpta falla inför era avgudar. ⁵ Jag ska lägga israeliternas döda kroppar inför deras avgudar och strö ut era ben kring era altaren. ⁶ Överallt där ni bor ska städerna ödeläggas och offerplatserna förhärjas, era avgudar krossas och förintas, era rökelsealtaren läggas i ruiner och era verk utplånas. ⁷ De dräpta ska falla mitt ibland er. Då ska ni inse att jag är Herren.

⁸ Men jag ska låta några av er överleva och komma undan svärdet och spridas bland främmande folk i främmande länder. ⁹ Då ska era räddade tänka på mig bland de folk där de befinner sig i exil, hur jag har krossats av deras trolösa hjärtan, som vände sig bort från mig, och deras ögon, som lystet spanade efter avgudar. De kommer att avsky sig själva för allt det onda som de har gjort och för alla sina avskyvärda handlingar. ¹⁰ De kommer att inse att jag är Herren och att jag menade allvar när jag talade om detta onda för dem.

¹¹ Så säger Herren, Herren: Slå ihop dina händer och stampa med dina fötter, ropa ut ett ve över allt det onda och avskyvärda israeliterna har gjort. De ska falla för svärd, hungersnöd och pest. ¹² Den som är långt borta ska dö av pest. Den som är nära ska dödas med svärd, och den som blir kvar och överlever ska dö av hunger. Så ska jag uttömma min vrede över dem. ¹³ Då ska de inse att jag är Herren, när deras dräpta ligger spridda mitt ibland sina avgudar, runt omkring deras altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla grönskande träd och bland alla lummiga terebinter, överallt där de offrat doftande rökelseoffer till alla sina avgudar. ¹⁴ Jag ska räcka ut min hand mot dem och göra landet, var de än bor, fullständigt öde, från öknen till Rivla^[a]. Då ska de inse att jag är Herren.’ ”

Det slagna folkets klagan

44 För körledaren. Av Korachs ättlingar. Maskil.