M’Cheyne Bible Reading Plan
Simsons gåta
14 En dag när Simson var i Timna såg han där en ung filisteisk kvinna. 2 När han kom hem, sa han till sina föräldrar: ”Jag såg en filisteisk kvinna i Timna. Se nu till att jag får henne till hustru!” 3 Men de invände:
”Finns det ingen kvinna i din egen släkt eller bland vårt folk? Varför måste du skaffa dig en hustru bland dessa oomskurna filistéer?” Men Simson sa till sin far: ”Låt mig få henne! Hon är den rätta för mig.”
4 Hans föräldrar förstod inte att Herren låg bakom detta. Han höll på att lägga ut en fälla för filistéerna som då härskade över Israel.
5 När Simson och hans föräldrar var på väg till Timna, anföll ett ungt rytande lejon honom vid vingårdarna i utkanten av staden. 6 Men just då kom Herrens Ande starkt över honom. Han slet isär lejonet så lätt som om det hade varit en killing. Men han nämnde ingenting om detta för sina föräldrar. 7 När han sedan kom till Timna och träffade flickan, blev han mycket förtjust i henne.
8 När han en tid senare återvände dit för att gifta sig med henne, vek han av från vägen för att se på det döda lejonet. Han fann då att en bisvärm hade slagit sig ner i den döda kroppen och där fanns också honung. 9 Han tog av honungen med sina händer och åt medan han vandrade vidare och han gav också sina föräldrar, men han talade inte om för dem att han skrapat av honungen ur lejonkadavret.
10 Medan hans far gick för att träffa bruden, ställde Simson till med en fest i staden, för det var sed för brudgummen att göra så. 11 När de såg honom, hämtade de trettio unga män till bröllopsföljet. 12 Simson sa till dem: ”Jag ska ge er en gåta! Om ni kan gissa gåtan under de här sju bröllopsdagarna, så ska jag ge er trettio linneskjortor och trettio högtidsdräkter. 13 Men om ni inte kan gissa rätt, måste ni ge mig trettio fina linneskjortor och trettio högtidsdräkter.” De sa: ”Låt oss höra din gåta nu! Berätta!”
14 Då sa Simson:
”Mat kom från storätaren
och det som var sött från den starke!”
Efter tre dagar hade de ännu inte kommit på lösningen.
15 På den fjärde dagen sa de till bruden: ”Locka din man att ge svaret på den här gåtan, annars ska vi bränna upp både dig och din fars hus! Vi blev väl inte inbjudna till den här festen för att bli alldeles ruinerade!” 16 Simsons hustru låg över honom, grät och sa: ”Du älskar mig inte alls, du hatar mig, för du har gett mitt folk en gåta, men du har inte talat om svaret för mig!” ”Jag har inte talat om det ens för mina föräldrar. Varför skulle jag då tala om det för dig?” svarade han. 17 Då fortsatte hon att gråta varje gång hon var tillsammans med honom under hela den återstående tiden av bröllopet. Till slut, på den sjunde dagen, gav han upp, eftersom hon pressade honom så och avslöjade lösningen för henne. Hon gav den då till sina landsmän 18 och före solnedgången den sjunde dagen fick Simson deras svar:
”Vad är sötare än honung?” sa de.
”Och vad är starkare än ett lejon?”
”Om ni inte hade plöjt med min kviga,
skulle ni inte funnit svaret på min gåta”, svarade han.
19 Då kom Herrens Ande över honom och han gick till Ashkelon. Där dödade han trettio män, tog deras kläder och gav dem till de unga männen som hade svarat rätt på gåtan. Men han var mycket förargad och återvände hem till sina föräldrar. 20 Hans övergivna hustru gifte sig i stället med den av de trettio unga männen som stått honom närmast.
Paulus i Korinth
18 Sedan lämnade Paulus Athen och for till Korinth. 2 Där blev han bekant med en jude som hette Aquila. Han var född i Pontos men hade nyligen kommit från Italien tillsammans med sin hustru Priscilla, eftersom kejsar Claudius hade utvisat alla judar från Rom. Paulus sökte upp dem 3 och bodde sedan och arbetade tillsammans med dem, för de var tältmakare[a] precis som han.
4 Varje sabbat talade Paulus i synagogan och försökte övertyga både judar och greker. 5 Och sedan Silas och Timotheos anlänt från Makedonien, koncentrerade sig Paulus helt på förkunnelsen och vittnade för judarna att Jesus är Messias. 6 Men när judarna sa emot honom och hånade honom, skakade Paulus sina kläder och sa: ”Ni får själva ta ansvar för ert liv.[b] Jag är utan skuld. Från och med nu tänker jag vända mig till andra folk.”
7 Sedan gick Paulus därifrån till Titius Justus som var gudfruktig och vars hus låg vägg i vägg med synagogan. 8 Föreståndaren för synagogan, Crispus och hela hans familj började tro på Herren. Många andra i Korinth som hörde Paulus började också tro och lät döpa sig.
9 En natt talade Herren till Paulus i en syn: ”Var inte rädd! Fortsätt att tala! Låt dig inte tystas, 10 för jag är med dig. Ingen kommer att angripa eller skada dig, för det är många som tillhör mig i den här staden.” 11 Paulus stannade därför kvar i Korinth i ett och ett halvt år och undervisade dem om Guds budskap.
12 Men när Gallio hade blivit landshövding över Achaia,[c] gick judarna till angrepp mot Paulus och förde honom inför domstolen. 13 De anklagade honom: ”Den här mannen förleder människor att dyrka Gud på ett sätt som är emot lagen.” 14 Men innan Paulus hann försvara sig, sa Gallio till judarna: ”Ni judar, om fallet gällde något brott eller annat ont som mannen gjort skulle jag lyssna på er. 15 Men ska ni bara gräla om ord och namn och er egen lag, då kan ni ta hand om det själva. Jag vill inte vara domare i sådana frågor.” 16 Och så körde han bort dem från domstolen.
17 Då kastade sig folkhopen över Sosthenes, en föreståndare för synagogan och misshandlade honom mitt framför domstolen. Men Gallio struntade i dem.
Paulus återvänder till Antiochia i Syrien – Paulus gör en ny resa
18 Paulus stannade kvar en längre tid i Korinth, men sedan tog han farväl av de troende och seglade till Syrien. Med på resan hade han också Priscilla och Aquila. Paulus hade dessförinnan låtit klippa av sitt hår i Kenchreai eftersom han hade gett ett löfte.[d] 19 När de kom till Efesos, skildes Paulus från Priscilla och Aquila och han gick sedan till synagogan för att diskutera med judarna. 20 De bad honom stanna längre, men han avböjde 21 och sa i sitt farväl till dem: ”Om Gud vill, så kommer jag tillbaka till er en annan gång.”[e] Sedan gick han ombord igen och lämnade Efesos.
22 När båten kom till Caesarea, gick Paulus iland och fortsatte till Jerusalem för att hälsa på församlingen. Därifrån reste han vidare till Antiochia. 23 Men när han hade varit där en tid, reste han till Galatien och Frygien och styrkte lärjungarna överallt.
Apollos blir undervisad i Efesos
24 Under tiden hade en jude som hette Apollos kommit till Efesos. Han var från Alexandria och en beläst man som väl kände till Skriften. 25 Apollos hade fått höra om Herrens väg och han talade med stor entusiasm och undervisade noggrant om Jesus. Men han kände bara till Johannes dop. 26 Så när Priscilla och Aquila fick höra honom i synagogan där han med stort mod talade till folket, tog de med honom hem och förklarade närmare vad Guds väg innebär.
27 När han sedan ville ta sig över till Achaia, uppmuntrade de troende honom och skrev till lärjungarna att välkomna honom. Och när han kom dit, blev han till stor hjälp för dem som genom Guds nåd kommit till tro. 28 Utifrån Skriften kunde han offentligt med stor kraft gå emot judarna och bevisa att Jesus verkligen är Messias.
Det babyloniska oket
27 När Jojakim, Josias son, hade blivit kung över Juda kom detta ord till Jeremia från Herren: 2 Så har Herren sagt till mig: ”Gör dig läderremmar och ett ok och sätt dem på din nacke. 3 Skicka sedan bud till kungarna i Edom, Moab, Ammon, Tyros och Sidon med deras budbärare som kommer till Jerusalem till Sidkia, kungen av Juda. 4 Befall dem att säga till sina herrar: ’Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Så ska ni säga till era herrar: 5 ”Det är jag som genom min stora makt och med min utsträckta arm har gjort jorden och människorna och djuren på den, och den ger jag till vem jag vill. 6 Nu har jag gett alla dessa länder till min tjänare kung Nebukadnessar av Babylonien. Jag har också gett markens djur till honom, till hans tjänst. 7 Alla folk ska tjäna honom och hans son och sonson, tills den tid kommer då många folk och stora kungar ska lägga honom under sig.
8 Det folk eller det rike som inte vill tjäna Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och inte vill böja sin nacke under den babyloniske kungens ok, det folket ska jag straffa med svärd, hungersnöd och pest, säger Herren, tills jag har förgjort det genom hans hand. 9 Lyssna inte till era profeter, spåmän, drömmare, medier och magiker, som säger att ni inte ska komma att tjäna kungen av Babylonien. 10 Det är lögn som de profeterar för er, och ni ska föras långt bort från ert land. Jag ska fördriva er, och ni ska gå under. 11 Men det folk som böjer sin nacke under den babyloniske kungens ok och tjänar honom ska jag låta bo kvar i ro på sin egen mark, säger Herren, och bruka den och leva där.” ’ ”
12 Till Sidkia, kungen i Juda, talade jag på samma sätt: ”Böj er nacke under den babyloniske kungens ok, tjäna honom och hans folk, så får ni leva. 13 Varför skulle du och ditt folk vilja dö genom svärd, hungersnöd och pest, så som Herren har sagt att det ska gå för det folk som inte vill tjäna den babyloniske kungen? 14 Lyssna inte till de profeter som säger att ni inte ska tjäna kungen av Babylonien, för de profeterar lögn för er. 15 ’Jag har inte sänt dem, säger Herren. De profeterar lögn i mitt namn. Därför måste jag fördriva er, och ni ska gå under, både ni och dessa profeter som profeterar för er.’ ”
16 Jag talade till prästerna och allt folket: ”Så säger Herren: Lyssna inte till era profeter när de profeterar för er och säger: ’Föremålen från Herrens hus ska snart återlämnas från Babylon.’ Det som de profeterar för er är lögn. 17 Hör inte på dem! Tjäna kungen av Babylonien, så får ni leva. Varför skulle denna stad behöva läggas i ruiner? 18 Om de verkligen är Herrens profeter och har Herrens ord, låt dem då be till härskarornas Herre, så att de föremål som ännu finns kvar i Herrens hus och i judakungens palats och i Jerusalem inte förs bort till Babylon. 19 För så säger härskarornas Herre om pelarna, havet, ställningarna och alla de andra tillbehören som är kvar i staden, 20 dem som den babyloniske kungen Nebukadnessar inte tog när han förde bort Jekonja, Jojakims son, kungen av Juda, från Jerusalem till Babylon tillsammans med alla de förnämsta i Juda och Jerusalem, 21 så säger härskarornas Herre, Israels Gud, om de föremål som ännu finns kvar i Herrens hus och judakungens palats och i Jerusalem: 22 ’De ska föras till Babylon och bli kvar där tills jag tar mig an dem igen, säger Herren. Jag ska sedan föra dem tillbaka hit till denna plats.’ ”
Jesus talar om framtiden
(Matt 24:1-22; Luk 21:5-24)
13 När Jesus sedan lämnade templet sa en av hans lärjungar: ”Mästare, se vilka stenar och fantastiska byggnader!”
2 Jesus svarade: ”Alla dessa stora byggnader som du nu ser kommer att jämnas med marken, inte en sten ska lämnas kvar på den andra.”
3 När han senare satt på Olivberget, mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom frågade de: 4 ”Berätta för oss, när ska detta hända? Vad blir tecknet på att den tid har kommit då allt detta ska gå i uppfyllelse?”
5 Då sa Jesus till dem: ”Se upp så att ingen lurar er. 6 Många ska komma i mitt namn och säga: ’Det är jag’, och de ska leda många vilse. 7 Och när ni får höra om krig och rykten om krig, så låt er inte skrämmas. Det måste ske, men det betyder inte att slutet har kommit.
8 Folk och länder ska resa sig mot varandra. Det blir jordbävningar på den ena platsen efter den andra och det blir hungersnöd. Men detta är bara början på födslovärkarna.
9 Var på er vakt! Man ska arrestera er och dra er inför domstolar, och ni ska bli misshandlade i synagogorna[a]. Och ni ska för min skull få stå inför kungar och makthavare, som vittnen inför dem. 10 Evangeliet ska först predikas för alla folk. 11 När ni arresteras och utlämnas behöver ni inte oroa er för vad ni ska säga. Säg bara det ni får att säga just då, för det är inte ni som talar, utan den heliga Anden. 12 Syskon ska förråda varandra och låta döda varandra, och föräldrar sina barn. Barn ska göra uppror mot sina föräldrar och ta livet av dem. 13 Ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli räddad.[b]
14 När ni ser ’den vanhelgande skändligheten’ stå där den inte borde (må den som läser detta förstå det)[c], då ska de som är i Judeen fly upp i bergen. 15 Den som är uppe på taket[d] får inte gå ner till huset för att hämta något, 16 och den som är ute på åkern får inte vända tillbaka för att hämta kläder.
17 Ve dem som är gravida eller ammar när den tiden kommer! 18 Be att detta inte behöver ske på vintern, 19 för den tidens lidande ska bli så svårt att inget liknande har inträffat, från den dag Gud skapade världen och till nu, och inte heller senare kommer att inträffa. 20 Om Herren inte hade förkortat den tiden, skulle ingen räddas. Men nu har han förkortat tiden för sina utvaldas skull.
När Jesus kommer tillbaka
(Matt 24:23-35; Luk 21:25-33)
21 Om någon då säger till er: ’Här är Messias’, eller: ’Där är han’, så tro honom inte! 22 Falska messiaser och falska profeter ska komma och göra tecken och under för att om möjligt lura de utvalda.
23 Men var på er vakt! Se, jag har varnat er för allt i förväg!
24 Men i de dagarna, efter den tidens lidande,
’kommer solen att förmörkas
och månen att sluta lysa.
25 Stjärnorna ska falla från himlen
och himlens krafter skakas.’[e]
26 Då ska man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet.[f] 27 Han ska sända ut sina änglar, och han ska samla ihop sina utvalda från alla väderstreck, från jordens gräns till himlens gräns.
Liknelsen om fikonträdet
28 Lär er en liknelse från fikonträdet: när kvisten blir mjuk och löven börjar spricka ut, då vet ni att sommaren snart är här. 29 På samma sätt kan ni veta, när ni ser detta hända, att det är nära, utanför dörren.
30 Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte gå under innan allt detta händer.[g] 31 Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.
Var beredda
(Matt 24:36-51; Luk 21:34-36)
32 Ingen känner till dagen eller timmen, inte ens änglarna i himlen, eller ens Sonen. Bara Fadern vet det. 33 Var därför beredda och håll er vakna, eftersom ni inte vet när den tiden kommer.
34 Det blir som när en man har rest bort. Han har överlåtit ansvaret för huset åt sina tjänare. Var och en har fått sin uppgift, och portvakten order om att hålla sig vaken och beredd.
35 Håll er därför vakna, för ni vet inte när husets herre kommer! Kanske blir det på kvällen eller vid midnatt eller strax före gryningen eller tidigt på morgonen. 36 Låt honom inte komma över er helt plötsligt och hitta er sovande. 37 Det jag säger er här gäller alla: håll er vakna!”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.