M’Cheyne Bible Reading Plan
Kungar som besegrats
12 Här följer en förteckning över de kungar som Israel besegrade öster om Jordan och vars områden de intog från dalen vid floden Arnon till berget Hermon och hela östra Jordandalen:
2 Amoréernas kung Sichon som bodde i Heshbon och vars kungarike sträckte sig från Aroer vid floden Arnons strand och från mitten av floddalen till floden Jabbok som är gräns mot Ammon. Detta omfattar hälften av Gilead. 3 Sichon kontrollerade också östra Jordandalen till östra stranden av Gennesaretsjön och östra sidan av Döda havet mot Bet Hajshimot och söderut till sluttningarna upp mot bergsområdet Pisga.
4 Kung Og i Bashan, den siste av rafaéerna, bodde i Ashtarot och Edrei. 5 Han regerade över Hermons bergsbygd, över Salka och hela Bashan till gränsen av geshuréernas och maakatéernas områden i väster och över hälften av Gilead fram till Sichons, kungen i Heshbons område.
6 Mose, Herrens tjänare, och israeliterna hade besegrat dessa folk och Mose, Herrens tjänare, gav landet till Rubens och Gads stammar och ena hälften av Manasses stam.
7 Här följer en förteckning över de kungar i landet som Josua och israeliterna besegrade på västra sidan om Jordan, det land som låg mellan Baal-Gad i Libanondalen och berget Halak som reser sig mot Seir och som Josua gav som egendom till stammarna i Israel: 8 bergsbygden, Låglandet, Jordandalen, bergssluttningarna, öknen och Negev de områden som tillhörde hettiterna, amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna:
9 kungen i Jeriko,
kungen i Aj nära Betel,
10 kungen i Jerusalem,
kungen i Hebron,
11 kungen i Jarmut,
kungen i Lakish,
12 kungen i Eglon,
kungen i Geser,
13 kungen i Devir,
kungen i Geder,
14 kungen i Horma,
kungen i Arad,
15 kungen i Livna,
kungen i Adullam,
16 kungen i Mackeda,
kungen i Betel,
17 kungen i Tappuach,
kungen i Hefer,
18 kungen i Afek,
kungen i Sharon,
19 kungen i Madon,
kungen i Hasor,
20 kungen i Shimron-Meron,
kungen i Akshaf,
21 kungen i Tanak,
kungen i Megiddo,
22 kungen i Kedesh,
kungen i Jokneam vid Karmel,
23 kungen i Dor i Dors bergsbygd,
kungen i Gojim vid Gilgal
24 och kungen i Tirsa.
Tillsammans var de trettioen kungar.
Fördelningen av löfteslandet
(13:1—21:45)
Stammarna får sina områden
Ytterligare områden att erövra
13 Josua var nu en mycket gammal man och Herren sa till honom: ”Du har nu blivit gammal och fortfarande återstår en stor del av landet att erövra.
2 Det som återstår är filistéernas alla landområden och allt geshureiskt land 3 från Shichor öster om Egypten och Ekrons område i norr som räknas som kanaaneiskt land, det som filistéernas fem hövdingar regerar över, nämligen Gaza, Ashdod, Ashkelon, Gat och Ekron. Även avvéernas område hör dit 4 i söder och allt kanaaneiskt land från Meara som tillhör sidonierna och ända till Afek till amoréernas område, 5 gevaléernas land och hela Libanontrakten från Baal-Gad nedanför berget Hermon till Levo-Hamat.
6 Hela bergsbygdens invånare från Libanon till Misrefot Majim med sidoniernas områden ska jag driva bort för israeliternas skull, så lotta ut landet som egendom åt Israel, precis som jag befallt dig. 7 Dela nu ut landet som egendom åt de nio stammarna och den ena hälften av Manasses stam.”
Landet öster om Jordan delas upp
8 Den andra hälften av Manasses stam och Rubens och Gads stammar hade redan slagit sig ner i sina områden på östra sidan av Jordan, för Mose, Herrens tjänare, hade gett dem detta område.
9 Det sträckte sig från Aroer vid floden Arnon med staden i dalen inräknad och över Medevaslätten till Divon. 10 Det omfattade också alla de städer som tillhört amoréernas kung Sichon som regerade i Heshbon och sträckte sig ända bort till ammoniternas område. 11 Vidare hörde Gilead och geshuréernas och maakatéernas område dit samt hela Hermons bergsbygd och hela Bashan fram till Salka 12 och dessutom det område som tillhört kung Og i Bashan som regerade i Ashtarot och Edrei. Han var bland de sista av rafaéerna vilka Mose hade slagit och drivit bort. 13 Men Israels folk drev inte bort geshuréerna och maakatéerna som än idag bor kvar bland israeliterna.
14 Han gav dock inte Levis stam något landområde. De fick istället de eldoffer som frambars inför Herren, Israels Gud, enligt hans löfte till dem.
15 Mose hade tilldelat Rubens stam följande område, efter deras släkter.
16 Det sträckte sig från Aroer vid floden Arnon med staden i dalen inräknad och över Medevaslätten 17 till Heshbon och de andra städerna på slätten, Divon, Bamot Baal, Bet Baal Meon, 18 Jahas, Kedemot, Mefaat, 19 Kirjatajim, Sivma, Seret Hashachar på berget i dalen, 20 Bet Pegor samt Pisgas sluttningar och Bet Hajshimot 21 och också de övriga städerna på slätten, hela riket som tillhört den amoreiske kungen Sichon som hade bott i Heshbon och besegrats av Mose tillsammans med de midjanitiska hövdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reva, Sichons furstar, som bodde i landet. 22 Israels folk hade också dödat spåmannen Bileam, Beors son. 23 Floden Jordan utgjorde gräns för Rubens stam. Detta var rubeniternas egendom, efter deras släkter, med städer och byar.
24 Mose gav landområden också till Gads stam, efter deras släkter.
25 Området omfattade Jaser och alla städer i Gilead och hälften av ammoniternas land ända till Aroer i närheten av Rabba. 26 Det sträckte sig också från Heshbon ända till Ramat Hammispa och Betonim och från Machanajim ända till Lo Devars område. 27 I dalen fick de Bet Haram, Bet Nimra, Suckot, Safon, resten av landet som tillhört kung Sichon i Heshbon. Floden Jordan utgjorde gränsen upp till änden av Gennesaretsjön till flodens östra sida. 28 Detta var gaditernas egendom, efter deras släkter, med städer och byar.
29 Mose hade gett följande område till den ena hälften av Manasses stam, efter dess släkter.
30 Deras område sträckte sig norrut från Machanajim och omfattade hela Bashan, kung Ogs tidigare kungadöme, och alla Jairs sextio städer i Bashan. 31 Hälften av Gilead med kung Ogs huvudstäder Ashtarot och Edrei gavs åt ena hälften av ättlingarna till Makir, Manasses son, efter deras släkter.
32 På detta sätt delade Mose landet öster om Jordan på Moabs hedar mitt emot Jeriko. 33 Men Mose hade inte tilldelat Levis stam något område, för Herren, Israels Gud, var deras egendom, så som han hade lovat dem.
Lova Herren, allt skapat
145 En lovsång av David.
Jag vill upphöja dig, min Gud och kung,
och för evigt prisa ditt namn.
2 Jag vill prisa dig varje dag,
för evigt lovsjunga ditt namn.
3 Stor är Herren och högt prisad!
Hans storhet är outgrundlig.
4 I alla tider ska människor hylla dina verk
och berätta om dina mäktiga gärningar.
5 Din härliga prakt, dina underbara verk och ditt majestät
vill jag begrunda.
6 De talar om dina fruktansvärda gärningars makt,
och jag vill förkunna din storhet.
7 De ska hylla minnet av din stora godhet
och jubla över din rättfärdighet.
8 Herren är nådig och barmhärtig,
sen till vrede, rik på nåd.
9 Herren är god mot alla,
han är barmhärtig mot alla som han har skapat.
10 Alla dina verk prisar dig, Herre,
och dina fromma lovprisar dig.
11 De talar om ditt rikes härlighet
och förkunnar din makt,
12 för att alla människor ska lära känna din makt,
ditt rikes ära och härlighet.
13 Ditt rike består för evigt
och ditt välde från generation till generation.
Herren är trofast i allt han säger,
nådig i allt han gör.[a]
14 Herren uppehåller alla som håller på att falla
och reser upp dem som är nertyngda.
15 Allas ögon är riktade mot dig,
och du ger dem mat i rätt tid.
16 Du öppnar din hand
och mättar allt levande som hungrar.
17 Herren är rättfärdig i allt han gör,
nådig mot allt han skapat.
18 Herren är nära alla som ropar,
som ärligt ropar till honom.
19 Han gör vad de som fruktar honom begär.
Han hör deras rop och räddar dem.
20 Herren skyddar alla dem som älskar honom,
men alla onda förgör han.
21 Jag vill lova Herren,
och allt som lever ska prisa hans heliga namn,
nu och för evigt.
6 Fly, sätt er i säkerhet,
ni folk från Benjamin,
fly från Jerusalem!
Blås i horn i Tekoa!
Låt signalen ljuda i Bet-Hackerem.
En olycka hotar från norr,
och en stor förödelse.
2 Jag ska ödelägga dotter Sion,
den vackra och bortskämda.
3 Herdarna kommer mot henne
med sina hjordar.
De ska slå upp sina tält runt omkring henne
och dela upp åt sig var sin betesmark.”
4 ”Gör er beredda till strid mot henne!
Kom, låt oss gå till anfall vid middagstid!
Men ve oss!
Dagen lider redan mot sitt slut,
och kvällsskuggorna blir längre.
5 Kom, låt oss gå till anfall i natt
och förstöra hennes fästningar!”
6 För så säger härskarornas Herre:
”Hugg ner träd och bygg vallar
mot Jerusalem.
Denna stad ska straffas.[a]
Den är full av förtryck.
7 Som en brunn flödar av vatten
så flödar dess ondska fram.
Där ljuder ekot av våld och förödelse.
Sår och slag har jag ständigt framför mig.
8 Ta varning, Jerusalem,
så att jag inte vänder mig bort ifrån dig
och gör dig till en öde plats
där ingen kan bo.”
9 Så säger härskarornas Herre:
”Låt dem skörda en efterskörd,
som från en vingård,
en rest av Israel.
Räck ut din hand,
plocka bort druvorna,
som druvplockaren gör.”
10 Till vem ska jag tala,
vem ska jag vittna för,
så att de lyssnar?
Deras öron är tillslutna,
och de kan inte höra.
Herrens ord föraktas bland dem,
och de bryr sig inte om det.
11 Jag är uppfylld av Herrens vrede.
Jag orkar inte hålla inne med den.
”Töm ut den över barnen på gatan,
över unga män som samlats,
både man och kvinna ska drabbas,
liksom den gamle, den åldrade.
12 Andra ska överta deras hus,
deras åkrar och hustrur.
Jag ska räcka ut min hand
mot invånarna i landet, säger Herren.
13 Från den minste till den störste
är de alla giriga,
till och med profeter och präster bedrar.
14 De lindrar skadorna hos mitt folk,
men bara på ett ytligt sätt.
De säger:
’Allt står väl till, allt står väl till.’
Men ingenting är väl.
15 Skäms de för det avskyvärda de gjort?
Nej, någon skam känner de inte,
de förstår inte att blygas.
Därför ska de falla bland dem som faller.
När tiden är inne för mig att straffa dem
ska de slås ner, säger Herren.”
16 Så säger Herren:
”Stanna upp vid vägskälen och se efter,
fråga efter de gamla stigarna,
efter den goda vägen, och gå på den,
så ska ni finna ro för era själar.
Men de svarade: ’Nej, vi vill inte vandra på den.’
17 Jag tillsatte vakter över er och sa:
’Lyssna när hornet ljuder!’
Men de sa:
’Nej, vi vill inte lyssna!’
18 Lyssna därför, alla folk,
ni vittnen, lägg märke till vad som sker med dem![b]
19 Lyssna, jord:
Jag ska låta olycka komma över detta folk,
frukten av deras planer,
för de har inte velat höra på mig
utan har förkastat min lag.
20 Vad bryr jag mig om rökelse från Saba
eller bästa kalmus från fjärran land?
Jag kan inte ta emot era brännoffer,
och era slaktoffer behagar mig inte.”
21 Herren säger därför:
”Se, jag ska lägga stötestenar framför detta folk,
och på dem ska de snava,
fäder och söner tillsammans,
grannar och vänner,
och de ska förgås.”
22 Så säger Herren:
”Se, ett folk kommer från ett land i norr,
en stor nation reser sig från jordens yttersta ändar.
23 De är beväpnade med båge och lans,
de är grymma och obarmhärtiga.
Det låter som havets dån
när de drar fram på sina hästar,
rustade för strid
mot dig, dotter Sion.”
24 Vi har hört ryktet om dem,
och vi står handfallna.
Vi grips av ångest
och våndas som en kvinna som ska föda barn.
25 Gå inte ut på de öppna fälten,
och gå inte ut på vägarna,
för där finns fiendens svärd
och skräck på alla håll.
26 Du dotter, mitt folk,
klä dig i säcktyg och rulla dig i aska!
Håll en bitter dödsklagan,
som över den ende sonen.
För plötsligt kommer förgöraren över oss.
27 ”Jag har satt dig att pröva mitt folk,
för att du ska lära känna och pröva deras levnadssätt.
28 Alla är hårdnackade upprorsmakare,
som förtalar
och är som koppar och järn,
allesammans fördärvade.
29 Blåsbälgen pumpar intensivt
för att bränna bort bly i elden,
men reningen är förgäves.
Det onda kan inte renas bort.
30 Förkastat silver kallas de,
för Herren har förkastat dem.”
Liknelsen om vingårdsarbetarna
20 Himmelriket är som när en jordägare gick ut tidigt en morgon för att anställa arbetare till sin vingård. 2 Han kom överens med dem om en dagslön på en denar, och arbetarna gick iväg till vingården.
3 Klockan nio gick jordägaren ut igen och fick se några andra män stå på torget utan att ha något att göra. 4 Även dem skickade han iväg till vingården och lovade att han skulle betala vad som var rätt. 5 Mitt på dagen och vid tretiden på eftermiddagen gjorde han likadant.
6 Klockan fem, en timma innan arbetsdagens slut, var han tillbaka i staden igen och såg då några andra män stå där. Han frågade dem: ’Varför har ni inte arbetat på hela dagen?’
7 ’Därför att ingen har anställt oss’, svarade de. ’Gå då iväg och arbeta tillsammans med de andra i min vingård’, sa han till dem.
8 När kvällen sedan kom, bad jordägaren sin förman att kalla på arbetarna och ge dem deras lön och börja med dem som kommit sist. 9 De män som börjat arbeta klockan fem kom då fram, och var och en fick en denar. 10 När de män som anställts först kom för att få sin lön, trodde de därför att de skulle få mycket mer. Men också de fick en denar.
11 Då började de protestera mot jordägaren: 12 ’De här karlarna har bara hållit på en timma och ändå betalar du lika mycket till dem som till oss, trots att vi har arbetat hela dagen i den brännande hettan.’
13 ’Min vän’, svarade han en av dem, ’jag har inte handlat fel mot dig. Kom vi inte överens om en denar? 14 Ta den och gå. Jag tänker ge alla samma lön. 15 Har jag inte rätt att göra vad jag vill med mina egna pengar? Eller ser du med onda ögon på att jag är generös?’ 16 Så ska de sista bli först och de första sist.”
Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö
(Mark 10:32-34; Luk 18:31-33)
17 När Jesus var på väg upp till Jerusalem samlade han sina tolv lärjungar omkring sig och sa till dem medan de gick:
18 ”Vi är nu på väg till Jerusalem. Där kommer Människosonen att bli förrådd och överlämnad till översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden 19 och överlämna honom till hedningarna[a] för att hånas och piskas och korsfästas, men på den tredje dagen ska han uppstå.”
Jakob och Johannes vill ha hedersplatserna
(Mark 10:35-45; Luk 22:24-27)
20 Lite senare kom Sebedaios söners mor fram till Jesus tillsammans med sina söner och föll ner för honom; hon ville be om något. 21 ”Vad vill du?” undrade han. Hon svarade: ”Jag vill att du ska låta mina söner få sitta en på höger och en på vänster sida om dig i ditt rike.”[b] 22 Men Jesus sa: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag måste dricka?” ”Ja”, svarade de. ”Det kan vi.”
23 Då sa Jesus till dem: ”Ni kommer att få dricka min bägare, men jag bestämmer inte vilka som ska sitta på min högra och på min vänstra sida. De platserna ges åt dem som min Fader har berett dem för.”
24 När de tio övriga hörde detta blev de upprörda. 25 Men Jesus kallade dem till sig och sa: ”Ni vet att furstarna regerar över folken och stormännen utövar makt över dem. 26 Men så får det inte gå till bland er. Den av er som vill bli stor bland er måste vara de andras tjänare, 27 och den som vill vara den förste måste vara de andras slav. 28 Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”
Jesus botar två blinda utanför Jeriko
(Mark 10:46-52; Luk 18:35-43)
29 När Jesus och hans lärjungar lämnade Jeriko följde mycket folk med.
30 Just då satt två blinda män vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus kom gående, började de ropa: ”Herre, Davids Son, förbarma dig över oss!” 31 Folket försökte få dem att hålla tyst, men de ropade bara ännu högre: ”Herre, Davids Son, förbarma dig över oss!”
32 När Jesus hörde detta, stannade han och kallade dem till sig och frågade: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?”
33 ”Herre”, sa de, ”låt våra ögon bli öppnade!” 34 Då fylldes Jesus av medlidande med dem och rörde vid deras ögon. Och genast återfick de sin syn. Sedan följde de med honom.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.