M’Cheyne Bible Reading Plan
Avimelek försöker bli kung
9 En dag gick Jerubbaals son Avimelek till Shekem för att tala med sina morbröder. Han talade till dem och till hela sin mors släkt:
2 ”Gå och fråga Shekems ledare om de hellre vill ha sjuttio kungar, Jerubbaals sjuttio söner, än en enda. Tänk på mig som är av ert eget kött och blod!”
3 Hans morbröder gick då till de ledande männen i staden och lade fram Avimeleks förslag. De ansåg att eftersom han var deras släkting, så kunde de acceptera honom. 4 De gav honom sjuttio siklar silver från Baal Berits tempel och för dem anställde han en del löst folk, äventyrare som följde honom. 5 Han gick till sin fars hus i Ofra och dödade alla sina sjuttio halvbröder, Jerubbaals söner, på en sten, utom en, Jotam, den yngste av dem alla, som lyckades fly och gömma sig. 6 Därefter samlades alla invånare i Shekem och Bet Millo och utropade Avimelek till kung under eken invid minnesstenen i Shekem.
7 När Jotam hörde detta, ställde han sig högst uppe på berget Gerisim och ropade till dem: ”Hör på mig, Shekems invånare, så att Gud ska höra er! 8 En gång beslutade träden att smörja en kung över sig. Först bad de olivträdet att bli deras kung, 9 men det svarade:
’Skulle jag sluta att ge olivolja med vilken både Gud och människor äras för att stå och svaja över de andra träden?’
10 Då vände de sig till fikonträdet. ’Kan inte du bli vår kung?’
11 Men fikonträdet vägrade också: ’Skulle jag sluta att bära ljuvlig frukt bara för att svaja över de andra träden?’
12 Då tillfrågades vinstocken: ’Kan inte du regera över oss?’
13 Men vinstocken svarade: ’Skulle jag sluta att ge vin som gläder både gudar och människor bara för att svaja över de andra träden?’
14 Då vände de sig slutligen till törnbusken: ’Du kan väl bli vår kung!’
15 Då svarade törnbusken: ’Om det verkligen är sant att ni vill smörja mig till er kung, så kom då och ta er tillflykt under min skugga. Om ni inte gör det, ska eld komma ut ur törnbusken och bränna ner cedrarna i Libanon!’
16 Tänk därför efter, om ni har handlat hederligt och rätt, när ni har utropat Avimelek till kung! Är det rätt mot Jerubbaal och alla hans ättlingar? Är det vad hans gärningar förtjänat? 17 Min far stred för er och riskerade livet för att befria er från midjaniterna, 18 men ändå har ni gjort uppror mot min fars familj och avrättat hans sjuttio söner på en och samma sten. Och nu har ni utropat hans slavinnas son, Avimelek, till er kung därför att han är släkt med er. 19 Om ni har handlat rätt mot Jerubbaal och hans familj, då ska ni och Avimelek få glädjas över varandra. 20 Men om ni har handlat orätt, då ska eld komma från Avimelek och förtära invånarna i Shekem och Bet Millo och en eld från dem ska i sin tur förtära Avimelek!”
21 Jotam flydde och bosatte sig i Beer. Han var rädd för sin bror Avimelek.
22 När Avimelek härskat över israeliterna i tre år, 23 lät Gud fiendskap uppstå mellan Avimelek och invånarna i Shekem som avföll från honom. 24 Detta skedde som hämnd för våldsdådet mot Jerubbaals sjuttio söner. Deras bror Avimelek som dräpte dem och männen i Shekem som medverkade till det skulle nu få sitt straff. 25 Shekems män lade sig i bakhåll i bergen för de förbipasserande för att råna dem. Men någon varnade Avimelek för detta. 26 Samtidigt flyttade Gaal, Eveds son, in i Shekem tillsammans med sina bröder. Shekems invånare fick förtroende för honom. 27 De gick ut på fältet, skördade och trampade druvorna och samlades till en skördefest i avgudatemplet. De åt och drack och började uttala förbannelser över Avimelek.
28 ”Vem är egentligen Avimelek?” frågade Gaal, Eveds son. ”Och Shekem? Varför ska vi vara hans tjänare? Är han inte Jerubbaals son och Sevul hans tillsyningsman? Nej, tjäna ättlingar till Hamor, Shekems far! Varför skulle vi tjäna Avimelek? 29 Om jag bara hade makt över detta folk, så skulle jag snart göra mig av med Avimelek och säga till honom: ’Samla ihop en här och kom och strid mot mig!’ ”
30 Men när Sevul, borgmästaren i staden fick höra vad Gaal hade sagt, blev han rasande. 31 Han sände i hemlighet ett meddelande till Avimelek och lät honom veta vad som höll på att hända: ”Gaal, Eveds son, och hans släktingar har flyttat till Shekem och nu försöker de få hela staden mot dig. 32 Kom med dina män i kväll! Göm er på fälten 33 och storma sedan staden på morgonen när solen går upp. När Gaal och hans män kommer ut för att strida mot dig, kan du göra vad du vill med dem!”
34 Avimelek och hans män bröt upp och lade sig i bakhåll på natten uppdelade i fyra grupper utanför Shekem. 35 På morgonen när Gaal, Eveds son, stod i stadsporten, kom Avimelek och hans män fram från sitt bakhåll.
36 När Gaal såg dem, ropade han till Sevul: ”Titta upp mot berget där! Det kommer folk där uppifrån.”
”Nej”, svarade Sevul. ”Det är bara skuggor av bergen som du tar för människor.” 37 ”Jo, titta där! Det kommer folk från landets mitt”, fortsatte Gaal. ”Och där kommer andra på vägen förbi teckentydareken!”
38 Då sa Sevul till honom: ”Hur är det nu med alla dina stora ord? Vem var det som sa: ’Vem är egentligen Avimelek, och varför skulle vi tjäna honom?’ Här är folket du föraktade. Gå nu ut och strid mot dem!” 39 Gaal drog då ut med männen från Shekem och stred mot Avimelek. 40 Avimelek drev honom tillbaka, han flydde och det låg sårade och döda ända fram till stadsporten.
41 Avimelek bodde sedan kvar i Aruma, men Sevul drev ut Gaal och hans bröder ur staden och lät dem inte längre bo där.
42 Dagen därpå gick folket i Shekem ut på fälten. Någon hade förvarnat Avimelek om detta 43 och han lade sig i bakhåll med sina män som han delat upp i tre grupper. När han såg männen från staden komma ut, rusade de fram och gick till attack. 44 Avimelek och hans grupp stormade fram mot stadsporten och ställde sig framför den, medan de andra två grupperna attackerade och dödade dem som var på fälten. 45 Avimelek anföll staden hela dagen tills han intagit hela staden och dödat alla som befann sig där inne. Han jämnade den med marken och strödde salt över platsen. 46 När Shekemtornets invånare hörde detta, tog de sin tillflykt till fästningen[a] vid El Berits tempel.
47 Avimelek fick veta att alla Shekemtornets invånare var samlade där 48 och han tog sina trupper med sig upp på berget Salmon. Där tog han en yxa, högg av grenar från träden och lade dem på sina axlar. ”Skynda er nu och gör precis som jag!” sa han till sina män. 49 Då högg också de av var sin gren och följde efter Avimelek till staden. Där staplade de upp veden mot fästningen[b] och tände på. Fästningen brändes och alla Shekemtornets invånare där inne dog, över tusen personer.
50 Därefter anföll Avimelek staden Teves och intog den. 51 I staden fanns ett befäst torn. Dit flydde befolkningen, blockerade ingången och klättrade upp på taket. 52 Medan Avimelek anföll tornet och närmade sig dess port för att bränna tornet, 53 var det en kvinna på taket som kastade ner en kvarnsten. Den träffade Avimelek i huvudet och krossade hans skalle.
54 ”Dra ditt svärd och döda mig!” ropade han till sin vapendragare. ”Ingen ska få säga att en kvinna dödade Avimelek!”
Den unge mannen genomborrade då Avimelek med sitt svärd och dödade honom 55 och när israeliterna såg att han var död, skingrades de och gick hem igen var och en till sitt.
56 På detta sätt straffade Gud Avimelek för det onda han hade gjort mot sin far när han dödade sina sjuttio bröder. 57 Gud lät det onda som Shekems män gjort komma över dem själva. Jotams, Jerubbaals sons, förbannelse drabbade dem.
13 I församlingen i Antiochia fanns profeter och lärare: Barnabas, Symeon, som också kallades Niger[a], Lucius från Kyrene, Manaen som hade vuxit upp tillsammans med tetrarken Herodes, och Saul. 2 En gång när dessa män tillbad Herren och fastade, sa den heliga Anden: ”Avdela Barnabas och Saul för en speciell uppgift som jag har kallat dem till.” 3 Och sedan de fastat och bett, lade de sina händer på dem och skickade iväg dem.
Saul blir Paulus – Paulus på Cypern
4 Efter att dessa två sänts ut av den heliga Anden, reste de ner till Seleukia och seglade över till Cypern. 5 När de kom till Salamis, förkunnade de Guds ord i de judiska synagogorna. Johannes följde med dem som medhjälpare.
6 Sedan reste de över hela ön och till slut kom de till Pafos. Där träffade de en judisk trollkarl som hette Barjesus, en falsk profet. 7 Han brukade ofta besöka den romerska landshövdingen Sergius Paulus som var en mycket klok man.
Landshövdingen bjöd nu hem Barnabas och Saul till sig eftersom han ville höra Guds ord. 8 Men Elymas, trollkarlen (det är vad hans namn betyder) motarbetade dem och försökte hindra landshövdingen från att tro.
9 Då blev Saul som även kallades Paulus, fylld av den heliga Anden och han spände ögonen i trollkarlen 10 och sa: ”Du djävulens son, full av bedrägeri och falskhet, en fiende till allt rättfärdigt, ska du aldrig sluta med att förvränga Herrens raka vägar? 11 Nu tar Herren tag i dig. Du ska bli blind under en tid så att du inte ser solen.”
I samma stund sänkte sig dimma och mörker över trollkarlen och han började irra omkring och leta efter någon som kunde leda honom. 12 När landshövdingen såg vad som hände, började han tro för han var helt förundrad över undervisningen om Herren.
Paulus tal i Antiochia i Pisidien
13 Paulus och hans följeslagare lämnade nu Pafos och seglade till Perge i Pamfylien. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem. 14 Men Barnabas och Paulus fortsatte från Perge till Antiochia i Pisidien[b].
När det sedan blev sabbat, gick de till synagogan och satte sig. 15 Efter läsningen ur lagen och profeterna vände sig synagogföreståndarna till Paulus och Barnabas och sa: ”Bröder, om ni har något att säga som kan vara till uppmuntran för folket, så gör det!”
16 Då reste sig Paulus, gav tecken till dem att vara tysta och sa: ”Israeliter och alla andra här som fruktar Gud, lyssna på mig!
17 Vårt folk Israels Gud utvalde våra förfäder. Och han lät folket bli mycket stort när de bodde som främlingar i Egypten. Sedan ledde han dem ut därifrån på ett mäktigt sätt. 18 Under fyrtio år hade Gud tålamod med dem i öknen 19 och sedan utrotade han sju folk i Kanaan och gav deras land till israeliterna. 20 Allt det här tog ungefär 450 år. Efter det gav han dem domare fram till profeten Samuels tid.
21 Sedan bad folket om en kung och Gud gav dem Saul, Kishs son en man ur Benjamins stam. Han regerade i fyrtio år. 22 Men Gud avsatte honom och lät David bli kung över dem istället. Om honom vittnade Gud: ’Jag har funnit David, Jishajs son en man efter mitt hjärta. Han kommer att göra min vilja.’[c] 23 Från hans ättlingar har Gud kallat en räddare för Israel, Jesus.
24 Men innan Jesus trädde fram, förkunnade Johannes omvändelse och dop för hela Israels folk. 25 När Johannes uppgift närmade sig sitt slut, sa han: ’Jag är inte den som ni tror att jag är. Han kommer efter mig och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.’[d]
26 Lyssa nu, mina syskon, ni ättlingar till Abraham och alla andra här som fruktar Gud! Budskapet om denna räddning har sänts till er. 27 Folket i Jerusalem och deras ledare insåg nämligen inte vem Jesus var. De dömde honom och fullbordade så vad som förutsagts genom profeterna som läses varje sabbat. 28 Trots att de inte kunde hitta något giltigt skäl att avrätta honom, bad de Pilatus att döda honom. 29 Och när de hade slutfört allt det som står skrivet om honom, tog de ner honom från korset och lade honom i en grav.
30 Men Gud uppväckte honom från de döda 31 och Jesus visade sig sedan under de följande dagarna för dem som hade följt med honom från Galileen till Jerusalem. Det är dessa som nu vittnar om det för Israels folk.
32 Vi förkunnar evangeliet, löftet till förfäderna 33 som Gud har fullföljt för oss genom att uppväcka Jesus från de döda, så som det står i den andra psalmen:
’Du är min Son. Idag har jag blivit din Far.’[e]
34 För Gud hade låtit honom uppstå från de döda, så att han aldrig mer skulle behöva komma tillbaka till förgängelsen. Det förklarade han med orden:
’Jag ska ge er den trofasta nåd som jag gav David.’[f]
35 Och på ett annat ställe säger han:
’Du ska inte låta din Helige förmultna.’[g]
36 David hade tjänat Guds vilja på sin tid, dog och blev begravd vid sina fäder och hans kropp förmultnade. 37 Men den som Gud uppväckte från de döda förmultnade inte.
38 Mina syskon, jag vill att ni ska veta att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. 39 Var och en som tror blir genom honom rättfärdig och fri från allt det som ni inte kunde bli fria från genom Moses lag. 40 Se därför upp så att ni inte drabbas av det som sagts genom profeterna:
41 ’Se, ni föraktare.
Låt er förvånas och förgås.
Jag ska utföra en gärning under er tid,
något som ni inte kommer att tro
när man berättar det för er.[h]’ ”
42 När Paulus och Barnabas lämnade synagogan, bad folket dem att komma tillbaka nästa sabbat så att de kunde höra mer. 43 När man bröt upp efter samlingen, passade många judar och gudfruktiga proselyter också på att göra sällskap med Paulus och Barnabas som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.
Paulus sprider budskapet om Jesus till andra än judarna
44 På sabbaten en vecka senare kom nästan hela staden för att höra budskapet från Herren. 45 Men när judarna såg allt folket, blev de avundsjuka och började förlöjliga det Paulus sa.
46 Men Paulus och Barnabas svarade dem utan att tveka: ”Ni skulle vara de första som fick höra Guds ord förkunnas, men eftersom ni avvisar det och gör er själva ovärdiga det eviga livet, så vänder vi oss nu till andra folk. 47 Det är också vad Herren har befallt oss:
’Jag har gjort dig till ett ljus för alla folk,
för att du ska vara till räddning för hela jorden.[i]’ ”
48 När de som var från andra folk hörde detta, blev de mycket glada och prisade Herrens ord och alla som var utsedda till evigt liv började tro. 49 Sedan spreds budskapet om Herren i hela området.
50 Men judarna hetsade upp de högt uppsatta gudfruktiga kvinnorna och de ledande männen i staden och satte igång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från området. 51 Båda två skakade då dammet av sina fötter[j] och fortsatte till Ikonion. 52 Och lärjungarna fylldes av glädje och helig Ande.
22 Så sa Herren: ”Gå bort till Judas kungs palats och tala där dessa ord: 2 ’Lyssna till Herrens ord, du kung av Juda på Davids tron, du och dina tjänare och ditt folk som går in genom dessa portar! 3 Så säger Herren: Gör det som är rättvist och rättfärdigt. Rädda den plundrade ur förtryckarens våld. Gör inget orätt mot främlingen, den faderlösa och änkan. Bruka inte våld mot dem, och utgjut inte oskyldigt blod på denna plats. 4 Om ni verkligen följer dessa ord, ska kungar som sitter på Davids tron komma in med hästar och vagnar genom portarna till detta palats, följda av sina tjänare och sitt folk.
5 Men om ni inte lyssnar till dessa ord, svär jag vid mig själv, säger Herren, att det här palatset ska bli en ruinhög.’ ”
6 För så säger Herren om Judas kungs palats:
”Du är för mig som Gilead,
som Libanons topp.
Men jag ska göra dig till en öken,
till städer där ingen bor.
7 Jag ska utse fördärvare att komma emot dig,
var och en med sina vapen.
De ska hugga ner dina ståtliga cedrar
och kasta dem i elden.
8 Folk från många länder ska gå förbi denna stad och säga till varandra: ’Varför gjorde Herren så mot denna stora stad?’ 9 Och svaret kommer att bli: ’Därför att de övergav Herren, sin Guds förbund och tillbad och tjänade andra gudar.’ ”
10 Gråt inte över den döde,
sörj honom inte.
Gråt i stället över den som vandrar bort,
för han ska aldrig mer återvända
och se det land där han föddes.
11 För så säger Herren om Shallum, Josias son, Juda kung, som efterträdde sin far Josia och blev bortförd från denna plats: ”Han ska aldrig mer återvända hit. 12 Han kommer att dö på den plats dit han bortfördes och aldrig mer få se detta land.”
13 ”Ve den som bygger sitt hus
med orättfärdighet
och sina övre salar med orätt,
som låter sin nästa arbeta för ingenting
och inte ger honom någon lön,
14 den som säger:
’Jag ska bygga mig ett stort palats
med rymliga övre salar
och göra många fönster,
klä det med cederpanel
och måla det rött.’
15 Är det att vara kung,
att stoltsera med cederträ?
Tänk på din far: han åt och drack
och gjorde det som var rätt och rättfärdigt,
och allt gick honom väl.
16 Han värnade om den fattige och skaffade rätt åt den behövande,
och det gick väl för honom.
Är inte detta att känna mig?
säger Herren.
17 Men dina ögon och tankar
är bara inriktade på oärlig vinning
och att utgjuta oskyldigt blod,
och på förtryck och våld.”
18 Därför säger Herren så om kung Jojakim, Josias son, Juda kung:
”Ingen ska hålla dödsklagan över honom:
’Min broder, min syster!’
Ingen ska hålla dödsklagan över honom:
’Min herre, all hans prakt!’
19 Han kommer att begravas som en åsna,
släpas ut och kastas utanför Jerusalems portar.”
20 ”Gå upp på Libanon och ropa,
höj din röst i Bashan!
Ropa högt från Avarim,
för alla dina älskare är krossade.
21 När du levde i fred talade jag till dig,
men du svarade: ’Jag vill inte lyssna.’
Sådan var du sedan din ungdom,
du har aldrig velat lyssna på mig.
22 Alla dina herdar
ska föras bort av vinden.
Dina älskare
ska föras bort i exil.
Du ska få stå där i skam och förödmjukelse
för all din ondskas skull.
23 Du som bor på ’Libanon’[a]
och har ditt näste bland cedrarna,
hur ska du inte jämra dig,
när värkarna kommer över dig,
som en kvinna när hon ska föda.
24 Så sant jag lever, säger Herren, även om du Konja, son till kung Jojakim av Juda, var sigillringen på min högra hand, skulle jag slita av den. 25 Jag ska överlämna dig till dem som är ute efter ditt liv, till dem som du är så rädd för, nämligen Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och kaldéerna. 26 Dig själv och din mor, som födde dig, ska jag slunga iväg till ett annat land, där ni inte är födda, och där ska ni dö. 27 De ska aldrig mer återvända till sin längtans land.”
28 Är då denne Konja ett värdelöst, krossat kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför kastas han och hans barn bort till ett land som är okänt för dem?
29 O, land, land, land! Hör Herrens ord! 30 Så säger Herren: ”Registrera denne man som barnlös, som en man som inte lyckades med något under sin livstid. För inget av hans barn ska lyckas uppnå att sitta på Davids tron och regera i Juda.”
Jesus ger mat åt 4 000 personer
(Matt 15:32-39)
8 Nu hände det än en gång att mycket folk hade samlats, och att de inte hade något att äta. Jesus kallade då på sina lärjungar och sa:
2 ”Jag känner medlidande med dessa människor. De har varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. 3 Om jag skickar hem dem hungriga, kommer de att svimma av utmattning längs vägen. En del av dem bor ju långt härifrån.”
4 Men hans lärjungar svarade: ”Var ska man få tag på tillräckligt med mat åt alla dessa människor här i ödemarken?”
5 Jesus frågade dem: ”Hur många bröd har ni?” ”Sju”, svarade de.
6 Då bad Jesus folket att slå sig ner på marken, och han tog de sju bröden, tackade Gud för dem och bröt dem i bitar. Sedan gav han bitarna till sina lärjungar, som i sin tur delade ut dem till folket. 7 Man hade dessutom några små fiskar, och Jesus tackade Gud för dem också och bad sedan sina lärjungar att dela ut dem.
8 De åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det sju hela korgar. 9 Det var omkring 4 000 män[a] där. Jesus skickade sedan hem folket 10 och steg i en båt och åkte till trakten av Dalmanuta[b] tillsammans med sina lärjungar.
De religiösa ledarna vill se ett tecken från Gud
(Matt 16:1-4)
11 Fariseerna kom ut för att diskutera med Jesus, och för att pröva honom krävde de ett tecken från himlen.
12 Jesus suckade djupt och sa: ”Varför söker detta släkte efter ett tecken? Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte få något tecken.” 13 Sedan lämnade han dem och steg i båten igen och åkte över till andra sidan.
Jesus varnar för falsk undervisning
(Matt 16:5-12)
14 Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. En enda brödkaka var allt de hade med sig i båten.
15 Jesus varnade dem då och sa: ”Akta er noga för både fariseernas och Herodes surdeg.[c]”
16 De diskuterade med varandra om att de inte hade något bröd.
17 När Jesus märkte det sa han till dem: ”Varför diskuterar ni att ni inte har något bröd? Förstår ni fortfarande ingenting? Är era hjärtan så hårda? 18 Ni har ögon att se med och ser ändå ingenting, och öron att höra med och hör ändå ingenting. Kommer ni inte ihåg 19 att jag mättade mer än 5 000 personer med bara fem bröd? Hur många korgar med rester plockade ni upp den gången?”
”Tolv”, sa de.
20 ”Och när jag mättade mer än 4 000 personer med sju bröd, hur många korgar ni fick över då?”
”Sju”, svarade de.
21 Jesus sa: ”Förstår ni ännu inte?”
En blind man börjar se igen
22 När de kom över till Betsaida förde man fram en blind man till Jesus och bad att han skulle röra vid mannen. 23 Jesus tog då den blinde mannen vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon och lade sina händer på honom.
”Kan du se något?” frågade Jesus.
24 Mannen såg sig omkring. ”Ja”, sa han, ”jag ser människor. Men de ser ut som träd som går omkring.”
25 Då lade Jesus sina händer på mannens ögon en gång till. Och nu blev mannen helt botad och kunde se igen, och han såg allting klart och tydligt.
26 Jesus skickade sedan hem honom med uppmaningen: ”Gå inte ens in i byn.”
Petrus kallar Jesus för Messias
(Matt 16:13-16; 16:20; Luk 9:18-21)
27 Sedan gick Jesus och hans lärjungar till byarna kring Caesarea Filippi[d]. På vägen frågade han dem: ”Vem säger människorna att jag är?”
28 ”Somliga säger att du är Johannes döparen”, svarade de, ”några säger att du är Elia[e], och andra att du är någon av profeterna.”
29 Då frågade han dem: ”Vem säger ni att jag är?”
Petrus svarade: ”Du är Messias[f].” 30 Men Jesus förbjöd dem strängt att tala med någon om honom.
Jesus förutsäger för första gången att han ska dö
(Matt 16:21-23; Luk 9:22)
31 Efter det började Jesus undervisa sina lärjungar om att Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av folkets ledare, av översteprästerna och de skriftlärda och dödas, men att han efter tre[g] dagar skulle uppstå från de döda. 32 Detta sa han helt öppet. Men Petrus drog honom åt sidan och började tillrättavisa honom.
33 Jesus vände sig då om och såg bort mot sina lärjungar och sa strängt till Petrus: ”Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är människotankar och kommer inte från Gud.”
Lärjungeskapets krav
(Matt 16:24-28; Luk 9:23-27)
34 Sedan kallade han till sig allt folket och sina lärjungar och sa till dem:
”Om någon vill följa mig, måste han förneka sig själv, ta sitt kors och följa mig. 35 Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min och evangeliets skull, ska rädda det. 36 Vad vinner en människa om hela världen blir hennes, om hon samtidigt mister sitt liv[h]? 37 Vad kan hjälpa henne att få det tillbaka? 38 Den som inför dessa trolösa och syndiga människor skäms för mig och för de ord jag talar, honom ska Människosonen skämmas för, när han återvänder i sin Faders härlighet tillsammans med de heliga änglarna.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.