M’Cheyne Bible Reading Plan

Mika profeterar mot Ahab

22 I tre år hade de ro, utan krig mellan Aram och Israel. ² Men under det tredje året for Josafat, Juda kung, ner till Israels kung.

³ Och Israels kung sade till sina tjänare: "Ni vet ju att Ramot i Gilead tillhör oss. Ändå sitter vi här lugnt och tar det inte ifrån kungen i Aram." ⁴ Han frågade Josafat: "Vill du dra ut med mig för att belägra Ramot i Gilead?" Josafat svarade Israels kung: "Jag som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar!" ⁵ Men Josafat sade till Israels kung: "Fråga dock först Herren om detta!"

⁶ Då samlade Israels kung profeterna, omkring fyrahundra män, och frågade dem: "Skall jag dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller skall jag låta bli?" De svarade: "Drag dit upp. Herren skall ge det i konungens hand." ⁷ Men Josafat sade: "Finns det inte längre någon Herrens profet här, så att vi kan fråga genom honom?" ⁸ Israels kung svarade Josafat: "Här finns ännu en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga Herren. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan bara olycka." Josafat sade: "Konungen skall inte säga så." ⁹ Då kallade Israels kung till sig en hovman och sade: "Hämta genast hit Mika, Jimlas son."

¹⁰ Israels kung och Josafat, Juda kung, satt nu var och en på sin tron på en tröskplats vid ingången till Samarias port klädda i sina skrudar, medan alla profeterna profeterade inför dem. ¹¹ Sidkia, Kenaanas son gjorde sig horn av järn och sade: "Så säger Herren: Med dessa skall du stånga arameerna, så att de förgörs." ¹² Alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: "Drag upp mot Ramot i Gilead, så skall du ha framgång. Herren skall ge det i konungens hand."

¹³ Budbäraren som hade gått för att hämta Mika sade till honom: "Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt det du säger stämma överens med vad de har sagt och lova också du lycka." ¹⁴ Men Mika svarade: "Så sant Herren lever, det Herren talar till mig skall jag säga honom."

¹⁵ När han kom till kungen, frågade kungen honom: "Mika, skall vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller skall vi låta bli?" Han svarade honom: "Drag dit upp, så skall du ha framgång. Herren skall ge det i konungens hand." ¹⁶ Men kungen sade till honom: "Hur många gånger skall jag behöva ta ed av dig att du bara skall tala sanning till mig i Herrens namn?" ¹⁷ Då sade han: "Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sade: Dessa har inte någon herre. Låt dem vända tillbaka hem i frid, var och en till sitt." ¹⁸ Då sade Israels kung till Josafat: "Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig, utan bara olycka?"

¹⁹ Mika sade: "Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron och himlens hela härskara stod hos honom på hans högra sida och på hans vänstra. ²⁰ Och Herren sade: Vem vill locka Ahab att dra upp mot Ramot i Gilead, så att han stupar där? Den ene sade si och den andre så. ²¹ Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sade: Jag skall locka honom till det. Herren frågade honom: Hur då? ²² Han svarade: Jag skall gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade Herren: Försök locka honom till det, och du skall också lyckas. Gå ut och gör så! ²³ Och se, nu har Herren lagt en lögnens ande i alla dessa dina profeters mun, och Herren har beslutat att olycka skall drabba dig."

²⁴ Då gick Sidkia, Kenaanas son fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: "På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?" ²⁵ Mika svarade: "Du skall få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig."

²⁶ Men Israels kung sade: "Tag Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till Joas, konungasonen, ²⁷ och säg: Så säger konungen: Sätt honom i fängelse och låt honom leva på vatten och bröd, till dess jag kommer välbehållen tillbaka." ²⁸ Mika svarade: "Om du kommer välbehållen tillbaka, har Herren inte talat genom mig." Och han tillade: "Hör detta, alla ni folk."

Ahab dör

²⁹ Så drog Israels kung och Josafat, Juda kung, upp mot Ramot i Gilead. ³⁰ Och Israels kung sade till Josafat: "Jag skall dra ut i striden förklädd, men klä dig du i dina egna kläder." Så förklädde sig Israels kung, när han drog ut i striden. ³¹ Men kungen i Aram hade givit en befallning åt de trettiotvå befälhavarna över vagnarna och sagt: "Ni skall inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung." ³² När befälen över vagnarna fick se Josafat, tänkte de: "Det där är säkert Israels kung", och vände sig därför till anfall mot honom. Då gav Josafat upp ett rop. ³³ Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.

³⁴ Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sade kungen till föraren av vagnen: "Vänd vagnen och för mig ut ur hären, för jag är sårad." ³⁵ Striden blev den dagen allt häftigare, och kungen stod upprätt i sin vagn, vänd mot arameerna. Men på kvällen gav han upp andan. Blodet från såret hade runnit ner i vagnen. ³⁶ Vid solnedgången gick ett rop genom hären: "Var och en till sin stad igen! Var och en till sitt land igen!"

³⁷ Så dog kungen och fördes till Samaria, och man begravde honom där. ³⁸ När man sköljde vagnen i dammen i Samaria, slickade hundarna hans blod, och skökorna badade i det - så som Herren hade sagt.

³⁹ Vad som mer finns att säga om Ahab och om allt vad han gjorde, om elfenbenshuset som han byggde och om alla de städer han byggde, det är skrivet i Israels kungars krönika.

⁴⁰ Ahab gick till vila hos sina fäder, och hans son Ahasja blev kung efter honom.

Josafat kung i Juda

⁴¹ Josafat, Asas son, blev kung över Juda i Ahabs, Israels kungs, fjärde regeringsår.^{[a] 42} Trettiofem år gammal var Josafat, när han blev kung, och han regerade tjugofem år^[b] i Jerusalem. Hans mor hette Asuba och var dotter till Silhi. ⁴³ Han vandrade i allt på sin fader Asas väg och vek inte av från den. Han gjorde nämligen det som var rätt i Herrens ögon. ⁴⁴ Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna. ⁴⁵ Och Josafat höll fred med Israels kung.

⁴⁶ Vad som mer finns att säga om Josafat, om de mäktiga gärningar han utförde och om hans krig, det är skrivet i Juda kungars krönika. ⁴⁷ Han utrotade också ur landet den manliga tempelprostitution som fanns kvar sedan hans fader Asas tid.

⁴⁸ I Edom fanns då ingen kung, utan en ståthållare regerade där.

⁴⁹ Josafat hade låtit bygga Tarsisskepp, som skulle gå till Ofir för att hämta guld. Men de kom aldrig i väg, ty de led skeppsbrott vid Esjon-Geber. ⁵⁰ Då sade Ahasja, Ahabs son, till Josafat: "Låt mitt folk fara med ditt folk på skeppen." Men Josafat ville inte.

⁵¹ Josafat gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i sin fader Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.

Ahasja kung i Israel

⁵² Ahasja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria i Josafats, Juda kungs, sjuttonde regeringsår, och han regerade över Israel i två år.^[c]

⁵³ Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vandrade på sin fars och sin mors väg och på Nebats son Jerobeams väg, han som hade kommit Israel att synda. ⁵⁴ Och Ahasja tjänade Baal och tillbad honom och uppväckte Herrens, Israels Guds, vrede alldeles som hans far hade gjort.

5 ¹ Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. ² Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. ³ När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan. ⁴ Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv. ⁵ Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. ⁶ Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. ⁷ Ty de som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. ⁸ Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm. ⁹ Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. ¹⁰ Han har dött för oss, för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. ¹¹ Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör.

Förmaningar

¹² Vi ber er, bröder, att rätt uppskatta dem som arbetar bland er och som är era ledare i Herren och förmanar er. ¹³ Visa dem den största kärlek för det arbete de utför. Håll frid med varandra. ¹⁴ Vi uppmanar er, bröder: tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla. ¹⁵ Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor. ¹⁶ Var alltid glada, ¹⁷ be oavbrutet ¹⁸ och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. ¹⁹ Släck inte Anden. ²⁰ Förakta inte profetior, ²¹ men pröva allt, behåll det goda, ²² och håll er borta från allt slags ont.

Slutönskan

²³ Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst. ²⁴ Trofast är han som har kallat er, han skall också utföra sitt verk. ²⁵ Bröder, be även för oss. ²⁶ Hälsa alla bröderna med en helig kyss. ²⁷ Jag uppmanar er allvarligt i Herren att se till att brevet blir uppläst för alla bröderna. ²⁸ Vår Herre Jesu nåd vare med er.

4 Jag, Nebukadnessar, levde i lugn och ro i mitt hus och var lycklig i mitt palats. ² Då fick jag en dröm som skrämde mig. Jag oroades av drömbilder på min bädd och av syner jag såg. ³ Därför befallde jag att man skulle hämta till mig alla de vise i Babel, för att de skulle tala om drömmens uttydning för mig. ⁴ Spåmännen, besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna kom, och jag berättade drömmen för dem, men de kunde inte ge mig uttydningen. ⁵ Slutligen kom också Daniel inför mig, han som hade fått namnet Beltesassar efter min guds namn. Heliga gudars ande bor i honom, och jag berättade drömmen för honom på detta sätt: ⁶ "Beltesassar, du som är den främste bland spåmännen, jag vet att heliga gudars ande bor i dig och att ingen hemlighet är för svår för dig. Säg mig vad jag såg i min dröm och vad den betyder!

⁷ Detta var den syn jag hade på min bädd: Jag såg i min syn ett träd stå mitt på jorden, och det var mycket högt. ⁸ Trädet var stort och väldigt och så högt att det räckte upp till himlen och syntes till jordens ände. ⁹ Lövverket var vackert och trädet bar mycket frukt så att det hade föda åt alla. Markens djur fann skugga under det och himlens fåglar bodde på grenarna. Allt levande fick sin mat från det.

¹⁰ Vidare såg jag i den syn jag hade på min bädd, hur en helig väktare steg ner från himlen. ¹¹ Han ropade med hög röst och sade: Hugg ner trädet och hugg av grenarna, riv bort lövverket och strö ut frukten, så att djuren som ligger under trädet flyr sin väg och fåglarna flyger bort från grenarna. ¹² Men stubben med rötterna skall lämnas kvar i jorden bland markens gräs, bunden med kedjor av järn och koppar. Av himlens dagg skall den fuktas och ha sin del med djuren bland markens örter. ¹³ Hans hjärta skall förvandlas så att det inte mer är en människas hjärta, och ett djurs hjärta skall ges åt honom. Sju tider skall gå fram över honom. ¹⁴ Så är det förordnat genom väktarna, och så är det befallt i denna sak av de heliga, för att de levande skall veta att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill. Ja, han upphöjer den ringaste bland människor till att härska över dem. ¹⁵ Sådan var den dröm som jag, kung Nebukadnessar, hade. Men du, Beltesassar, uttyd den nu, för ingen av alla de vise i mitt rike kan ge mig uttydningen, men du kan det, ty heliga gudars ande bor i dig."

¹⁶ Då stod Daniel, som också kallades Beltesassar, en stund bestört, full av oroliga tankar. Men kungen tog till orda igen och sade: "Beltesassar, låt inte drömmen och vad den betyder skrämma dig." Beltesassar sade: "Min herre, o att drömmen hade gällt dem som hatar dig, och dess betydelse dina fiender. ¹⁷ Trädet som du såg, som var stort och väldigt och så högt att det räckte upp till himlen och syntes över hela jorden, ¹⁸ och som hade ett så vackert lövverk och bar så mycket frukt att det hade föda åt alla, trädet som markens djur bodde under och på vars grenar himlens fåglar hade sina nästen, ¹⁹ det är du själv, o konung. Du har ju blivit stor och väldig, och din storhet har vuxit och når upp till himlen, och ditt välde sträcker sig till jordens ände. ²⁰ Men att konungen såg en helig väktare stiga ner från himlen och säga: "Hugg ner trädet och förstör det. Dock må stubben med rötterna lämnas kvar i jorden, bunden med kedjor av järn och koppar bland markens gräs. Av himlens dagg skall den fuktas och ha sin del bland markens djur, till dess att sju tider har gått fram över honom", ²¹ det betyder, o konung, och detta är den Högstes beslut som har drabbat min herre konungen: ²² Du skall stötas ut från människorna och tvingas bo bland markens djur och äta gräs som en oxe och fuktas av himlens dagg. Sju tider skall gå fram över dig till dess du har insett att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill. ²³ Men att det gavs befallning om att trädets stubbe med rötterna skulle lämnas kvar, det betyder att du skall få tillbaka ditt rike när du har besinnat att det är himlen som har makten. ²⁴ Därför, o konung, låt mitt råd behaga dig: Gör dig fri från dina synder genom att göra gott och från dina missgärningar genom att vara barmhärtig mot de fattiga, om din framgång skall bestå."

²⁵ Allt detta hände med kung Nebukadnessar. ²⁶ Tolv månader senare, när kungen en gång gick omkring på taket av det kungliga palatset i Babel, ²⁷ tog han till orda och sade: "Se, detta är det stora Babel som jag har byggt upp till ett kungavälde genom min krafts styrka, min härlighet till ära!"

²⁸ Medan ordet ännu var i kungens mun kom en röst från himlen: "Till dig, kung Nebukadnessar, skall det sägas: Ditt rike har tagits ifrån dig. ²⁹ Du skall stötas ut från människorna och tvingas bo bland markens djur och äta gräs som en oxe. Så skall sju tider gå fram över dig, till dess att du har insett att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill."

³⁰ I samma ögonblick gick det ordet i uppfyllelse på Nebukadnessar. Han stöttes ut från människorna och måste äta gräs som en oxe. Himlens dagg fuktade hans kropp till dess att hans hår växte och blev som örnfjädrar och till dess att hans naglar blev som fågelklor.

³¹ Men när den tiden hade gått lyfte jag, Nebukadnessar, upp mina ögon till himlen och fick tillbaka mitt förstånd. Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade honom som lever i evighet.

³³ Vid samma tid återfick jag mitt förstånd och jag fick tillbaka min härlighet och glans, mitt rike och min ära. Mina rådsherrar och stormän sökte upp mig, och jag blev på nytt insatt i mitt rike och fick ännu större makt. ³⁴ Nu prisar, upphöjer och ärar jag, Nebukadnessar, himmelens Konung, ty alla hans gärningar är sanning och hans vägar rätta, och han kan ödmjuka dem som vandrar i högmod.

Psalm 108

Lovprisning och bön om seger

¹ En sång, en psalm av David.

Psalm 109

Bön mot obarmhärtiga motståndare

¹ För sångmästaren, en psalm av David.