M’Cheyne Bible Reading Plan
16 Herrens ord kom till Jehu, Hananis son, mot Basha. Han sade: 2 "Eftersom jag har lyft dig upp ur stoftet och satt dig till furste över mitt folk Israel, men du har gått på Jerobeams väg och kommit mitt folk att synda, så att de har väckt min vrede genom sina synder, 3 därför skall jag sopa bort Basha och hans hus. Ja, jag skall göra med ditt hus som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus. 4 Den av Bashas hus som dör i staden skall hundarna äta upp, och den av hans hus som dör ute på marken skall himlens fåglar äta upp."
5 Vad som mer finns att säga om Basha, om vad han gjorde och om hans mäktiga gärningar, det är skrivet i Israels kungars krönika. 6 Basha gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Tirsa. Hans son Ela blev kung efter honom.
7 Men genom profeten Jehu, Hananis son, hade Herrens ord kommit till Basha och hans hus, inte endast för allt det onda som han hade gjort i Herrens ögon, då han väckte hans vrede genom sina händers verk, och det därför måste gå honom som det gick Jerobeams hus, utan också därför att han hade förgjort detta.
Ela kung i Israel
8 I Asas, Juda kungs, tjugosjätte regeringsår, blev Ela, Bashas son, kung över Israel i Tirsa och regerade i två år.[a] 9 Men hans tjänare Simri, som var befälhavare för den ena hälften av vagnarna, anstiftade en sammansvärjning mot honom. En gång då Ela i Tirsa hade druckit sig berusad hemma hos Arsa, överhovmästaren i Tirsa, 10 kom Simri dit och slog honom till döds i Asas, Juda kungs, tjugosjunde regeringsår. Sedan blev han själv kung efter Ela.
11 När han hade blivit kung och satt på sin tron, dödade han hela Bashas hus utan att låta någon av mankön bli kvar, varken släkting eller vän. 12 Så utrotade Simri hela Bashas hus enligt det ord som Herren hade talat mot Basha genom profeten Jehu. 13 Detta skedde på grund av alla de synder som Basha och hans son Ela hade begått och genom vilka de hade kommit Israel att synda, så att de väckte Herrens, Israels Guds, vrede med sina tomma avgudar.
14 Vad som mer finns att säga om Ela och om allt vad han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Simri kung i Israel
15 I Asas, Juda kungs, tjugosjunde regeringsår blev Simri kung och regerade sju dagar i Tirsa. Folket höll då på att belägra Gibbeton, som tillhörde filisteerna. 16 Medan folket höll på med belägringen, fick de höra: "Simri har anstiftat en sammansvärjning. Han har också dödat kungen." Då gjorde hela Israel samma dag den israelitiske befälhavaren Omri till kung i lägret. 17 Därefter drog Omri med hela Israel upp från Gibbeton, och de angrep Tirsa. 18 När Simri såg att staden hade intagits, gick han in i kungshusets palatsbyggnad och brände upp kungshuset och sig själv i eld och omkom. 19 Detta skedde på grund av de synder som han hade begått, när han gjorde det som var ont inför Herren och vandrade på Jerobeams väg och i den synd som denne hade gjort och genom vilken han hade kommit Israel att synda.
20 Vad som mer finns att säga om Simri och om den sammansvärjning han anstiftade, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Omri kung i Israel
21 Nu delade sig Israels folk i två hälfter. Den ena hälften av folket följde Tibni, Ginats son, och ville göra honom till kung, medan den andra hälften följde Omri. 22 Men den del av folket som följde Omri fick övertaget över den del som följde Tibni, Ginats son. När Tibni var död blev Omri kung. 23 I Asas, Juda kungs, trettioförsta regeringsår blev Omri kung över Israel och regerade i tolv år.[b] I Tirsa regerade han i sex år. 24 Han köpte berget Samaria av Semer för två talenter silver och bebyggde berget. Staden som han byggde där kallade han Samaria efter Semer, den man som tidigare hade ägt berget.
25 Men Omri gjorde det som var ont inför Herren. Han gjorde mer ont än någon av dem som hade varit före honom. 26 Han gick i allt på Jerobeams, Nebats sons, väg och levde i de synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, så att de väckte Herrens, Israels Guds, vrede med sina tomma avgudar.
27 Vad som mer finns att säga om Omri, om vad han gjorde och om hans mäktiga gärningar, det är skrivet i Israels kungars krönika. 28 Omri gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Samaria.
Hans son Ahab blev kung efter honom.
Ahab kung i Israel
29 Ahab, Omris son, blev kung över Israel i Asas, Juda kungs, trettioåttonde regeringsår. Sedan regerade han i tjugotvå år[c] över Israel i Samaria. 30 Men Ahab, Omris son, gjorde det som var ont inför Herren, mer än någon av dem som hade varit före honom. 31 Och som om det inte var nog för honom att leva i Jerobeams, Nebats sons, synder, tog han också till hustru Isebel, som var dotter till Etbaal, sidoniernas kung, och gick bort och tjänade Baal och tillbad honom. 32 Han reste ett altare åt Baal i Baalstemplet som han hade byggt i Samaria. 33 Dessutom lät Ahab göra Aseran. Ja, han gjorde mer för att väcka Herrens, Israels Guds, vrede än någon av de israelitiska kungar som hade varit före honom.
34 Under hans tid byggde Hiel från Betel åter upp Jeriko. När han lade grunden till staden, kostade det honom hans äldste son Abiram, och när han satte upp dess portar, kostade det honom hans yngste son Segib. Detta skedde enligt det ord som Herren hade talat genom Josua, Nuns son.[d]
Den gamla och den nya människan
3 Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. 2 Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. 3 Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. 4 När Kristus träder fram, han som är vårt liv,[a] då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. 5 Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan. 6 Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.[b] 7 Bland dem vandrade också ni en gång, då ni levde i dessa synder. 8 Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar. 9 Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar 10 och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. 11 Här är det inte längre fråga om grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt,[c] slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla.
12 Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. 13 Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra. 14 Över allt detta skall ni klä er i kärleken, som binder samman till en fullkomlig enhet. 15 Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksamma. 16 Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan. 17 Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud, Fadern, genom honom.
Det kristna hemmet
18 Ni hustrur, underordna er era män, för så bör det vara i Herren. 19 Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem. 20 Ni barn, lyd era föräldrar i allt, det är Herrens goda vilja. 21 Ni fäder, reta inte upp era barn, så att de tappar modet. 22 Ni slavar, lyd era jordiska herrar i allt, inte som ögontjänare för att ställa er in hos dem, utan av uppriktigt hjärta i fruktan för Herren. 23 Vad ni än gör, gör det av hjärtat, så som ni tjänar Herren och inte människor. 24 Ni vet att det är av Herren som ni skall få arvet som lön. Det är Herren Kristus ni tjänar. 25 Den som gör orätt skall få igen den orätt han har gjort, utan anseende till personen.
Furstens offer
46 Så säger Herren, Herren: Den inre förgårdens port, den som vetter åt öster, skall vara stängd under de sex arbetsdagarna, men på sabbatsdagen skall den öppnas. Likaså skall den öppnas på nymånadsdagen. 2 Då skall fursten utifrån gå in genom portens förhus och ställa sig vid portens dörrpost. Prästerna skall förrätta hans brännoffer och hans gemenskapsoffer, och han skall tillbe på portens tröskel och sedan gå ut. Men porten skall inte stängas förrän på kvällen. 3 Folket i landet skall på sabbater och nymånader tillbe inför Herren vid ingången till samma port. 4 Brännoffret som fursten skall bära fram åt Herren på sabbatsdagen skall utgöras av sex felfria lamm och en felfri bagge. 5 Som matoffer skall han bära fram en efa till baggen och till lammen så mycket han vill ge som matoffer, och till varje efa skall han offra en hin olja.
6 Men på nymånadsdagen skall han bära fram en felfri ungtjur, sex lamm och en bagge, alla felfria. 7 Som matoffer skall han offra en efa till tjuren och en efa till baggen och till lammen så mycket han vill ge, och till varje efa skall han offra en hin olja. 8 När fursten vill gå in, skall han gå genom portens förhus, och samma väg skall han gå ut igen.
9 När folket i landet kommer inför Herrens ansikte vid högtiderna, skall den som har gått in genom norra porten för att tillbe gå ut genom södra porten, och den som har gått in genom södra porten skall gå ut genom norra porten. Ingen skall gå tillbaka genom samma port som han har kommit in genom, utan han skall gå ut genom den motsatta. 10 När de går in skall fursten gå in tillsammans med dem. När de går ut skall de gå ut samtidigt.
11 Vid fester och högtider skall matoffret vara en efa till varje tjur och en efa till varje bagge och till lammen så mycket han vill ge, samt en hin olja till varje efa. 12 När fursten vill offra ett frivilligt offer, vare sig det är ett brännoffer eller ett gemenskapsoffer som frivilligt offer åt Herren, skall man öppna för honom den port som vetter åt öster, och han skall offra sitt brännoffer och sitt gemenskapsoffer så som han brukar göra på sabbatsdagen. Därefter skall han gå ut, och man skall stänga porten efter honom.
Det dagliga offret
13 Varje dag skall du som brännoffer åt Herren bära fram ett felfritt årsgammalt lamm. Du skall offra ett sådant varje morgon. 14 Till det skall du varje morgon som matoffer bära fram en sjättedels efa samt en tredjedels hin olja för att fukta mjölet. Detta matoffer åt Herren skall vara en bestående stadga och gälla för alltid. 15 De skall offra lammet och matoffret och oljan varje morgon som ständigt brännoffer.
Bestämmelser för fursten
16 Så säger Herren, Herren: Om fursten ger någon av sina söner en gåva av sin arvedel, skall det tillhöra hans söner. Det är deras egendom som arv. 17 Men om han ger en gåva av sin arvedel åt någon av sina tjänare, skall den tillhöra tjänaren fram till friåret. Då skall den återgå till fursten. Hans arv tillhör endast hans söner. Dem skall det tillhöra. 18 Fursten får inte ta något av folkets arvedel så att han tränger ut dem från deras egendom. Endast av sin egen egendom skall han låta sina söner ärva, för att ingen av mitt folk skall trängas undan från den egendom som är hans."
Platserna där offren tillreds
19 Han förde mig genom den ingång som låg vid sidan om porten till de heliga tempelkamrar som var bestämda för prästerna och som vette åt norr, och jag såg att det fanns en plats längst in mot väster. 20 Han sade till mig: "Detta är den plats där prästerna skall koka skuldoffret och syndoffret och där de skall baka matoffret för att inte behöva bära ut det på den yttre förgården och därmed göra folket heligt." 21 Därefter förde han mig ut på den yttre förgården och lät mig gå fram till förgårdens fyra hörn, och jag såg då att i vart och ett av förgårdens hörn fanns en gård. 22 I förgårdens fyra hörn fanns kringbyggda gårdar, fyrtio alnar långa och trettio alnar breda. De fyra hörngårdarna var lika stora. 23 Runt omkring dem gick en mur, runt omkring alla fyra, och nertill i muren runt omkring hade man inrättat eldstäder för kokning. 24 Han sade till mig: "Detta är de kök där templets tjänare skall koka folkets slaktoffer."
Psalm 102
Tröst i svår nöd
1 Bön av en betryckt som i vanmakt utgjuter sitt bekymmer inför Herren.
2 Herre, hör min bön,
låt mitt rop komma inför dig!
3 Dölj inte ditt ansikte för mig när jag är i nöd!
Vänd ditt öra till mig,
skynda dig att svara när jag ropar!
4 Mina dagar har försvunnit som rök,
benen i min kropp är förbrända som av eld.
5 Mitt hjärta är förtorkat,
det har vissnat som gräs,
ty jag glömmer att äta mitt bröd.
6 På grund av min högljudda suckan
har jag blivit skinn och ben.
7 Jag är lik en pelikan i öknen,
jag är som en uggla bland ruiner.
8 Jag ligger vaken,
jag är som en ensam fågel på taket.
9 Mina fiender hånar mig hela dagen,
de som gör narr av mig
använder mig som en svordom.
10 Ty jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar
11 för din vredes och förbittrings skull.
Du har ju gripit mig och förkastat mig.
12 Mina dagar är som skuggan när den förlängs,
jag vissnar som gräs.
13 Men du, Herre, tronar i evighet,
släkte efter släkte skall komma ihåg dig.
14 Du skall gripa in och förbarma dig över Sion,
det är tid att du visar det nåd.
Ja, stunden har kommit.
15 Ty dina tjänare har dess stenar kära,
de förbarmar sig över dess grus.
16 Hednafolken skall frukta Herrens namn
och alla jordens kungar din härlighet,
17 när Herren bygger upp Sion
och uppenbarar sig i sin härlighet.
18 Han vänder sig till de utblottades bön
och föraktar den inte.
19 Detta skall skrivas ner för ett kommande släkte
och ett folk som han skapar skall prisa Herren.
20 Ty han blickar ner från sin heliga höjd,
Herren skådar från himlen ner till jorden
21 för att höra den fångnes klagan
och befria dödens barn,
22 för att man i Sion skall förkunna Herrens namn
och hans lov i Jerusalem,
23 när folk och riken samlas
för att tjäna Herren.
24 Han har försvagat min kraft under vandringen,
han har förkortat mina dagar.
25 Jag sade: Min Gud,
tag inte bort mig mitt i livet,
dina år varar från släkte till släkte.
26 För länge sedan lade du jordens grund,
himlarna är dina händers verk.
27 De skall gå under, men du förblir.
De skall alla nötas ut som en klädnad,
du skall förvandla dem som man byter kläder,
och de försvinner.
28 Men du är densamme
och dina år har inget slut.
29 Dina tjänares barn skall bo i trygghet
och deras efterkommande bestå inför dig.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln