M’Cheyne Bible Reading Plan

Guds löfte till David

7 ^(A) När kungen nu satt i sitt hus och Herren hade gett honom ro från alla hans fiender runt omkring, ^2 (B) sade han till profeten Natan:^[a] ”Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält.” ³ Natan sade till kungen: ”Gå och gör allt som ligger på ditt hjärta, för Herren är med dig.”

⁴ Men den natten kom Herrens ord till Natan: ^5 (C) ”Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? ^6 (D) Jag har inte bott i något hus från den dag jag förde Israels barn upp ur Egypten ända till i dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel. ⁷ Har jag någonsin där jag flyttat omkring med alla Israels barn talat och sagt så till någon enda av Israels stammar, någon som jag satt till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?

^8 (E) Nu ska du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, till att bli furste över mitt folk Israel. ⁹ Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig, och jag ska göra dig ett stort namn, som de största namnen på jorden. ^10 (F) Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det så att det får bo kvar och inte oroas mer. Onda människor ska inte förtrycka det mer som förr, ¹¹ sedan tiden då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska låta dig få ro från alla dina fiender.

Nu förkunnar Herren för dig att Herren ska bygga ett hus^[b] åt dig. ^12 (G) När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling^[c] som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme. ^13 (H) Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt. ^14 (I) Jag ska vara hans far och han ska vara min son. Gör han något orättfärdigt ska jag straffa honom med människors ris och med plågor som drabbar människors barn.^{[d] 15 (J)} Men min nåd ska inte vika från honom, så som jag lät den vika från Saul, som jag lät vika för dig. ¹⁶ Ditt hus och ditt kungadöme ska bestå inför mig till evig tid. Din tron ska vara befäst för evig tid.”

Davids bön

¹⁷ Alla dessa ord och hela denna uppenbarelse talade Natan till David. ^18 (K) Då gick kung David in och satte sig inför Herrens ansikte och sade: ”Vem är jag, Herre Gud, och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig ända hit? ¹⁹ Och ändå var det för lite i dina ögon, Herre Gud.

Nu har du också talat om din tjänares hus i framtiden, och detta till undervisning för människorna, Herre Gud. ^20 (L) Vad ska David säga mera till dig? Du känner din tjänare, Herre Gud. ²¹ För ditt ords skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och gjort det känt för din tjänare. ^22 (M) Därför är du stor, Herre Gud, för ingen är som du, och det finns ingen annan Gud än du efter allt vi har hört med våra öron. ^23 (N) Finns det något enda folk på jorden som ditt folk Israel, det som Gud själv kom och friköpte åt sig som sitt eget, för att göra sitt namn känt? Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk som du friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar. ²⁴ Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.

²⁵ Så uppfyll nu, min Herre och Gud, för evigt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus. Gör som du har lovat. ²⁶ Då ska ditt namn upphöjas för evigt och man ska säga: Herren Sebaot är Gud över Israel. Så ska din tjänare Davids hus bestå inför dig. ²⁷ För du, Herre Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjänare och sagt: Jag ska bygga dig ett hus. Därför har din tjänare funnit frimodighet att be denna bön till dig.

²⁸ Och nu, Herre Gud, du är Gud, och dina ord är sanning, och du har lovat din tjänare detta goda. ²⁹ Var nu god och välsigna din tjänares hus så att det blir kvar inför dig för evigt. För du, Herre Gud, har talat, och genom din välsignelse ska din tjänares hus bli välsignat för evigt.”

Hälsning

1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och vår broder Timoteus^[a]. Till Guds församling i Korint^[b] och alla de heliga i hela Achaia^[c]. ^2 (A) Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.

All trösts Gud

^3 (B) Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, barmhärtighetens Far och all trösts Gud! ^4 (C) Han tröstar oss i all vår nöd så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. ^5 (D) Liksom Kristi lidanden flödar över oss, så överflödar också genom Kristus den tröst vi får. ^6 (E) Om vi är trängda, är det för er tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, är det för att ni ska få den tröst som ger kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. ⁷ Och vårt hopp om er står fast, eftersom vi vet att ni delar vår tröst liksom ni delar våra lidanden.

^8 (F) Bröder^[d], vi vill att ni ska veta hur svårt vi hade det i Asien. Det var mycket tyngre än vi kunde bära, så att vi till och med misströstade om livet.^{[e] 9 (G)} Ja, inom oss hade vi redan fått dödsdomen, för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud som uppväcker de döda. ^10 (H) Från en sådan död räddade han oss, och han kommer att rädda oss igen. Vårt hopp till honom är att han ska fortsätta rädda oss, ^11 (I) när också ni hjälper oss med er förbön. Så kommer många människor att tacka Gud för oss, för den nåd vi fått.

Ändrade resplaner

^12 (J) Detta är vår stolthet och vårt samvetes vittnesbörd: här i världen, och särskilt mot er, har vi uppträtt heligt och rent inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd. ¹³ Det vi skriver till er är inget annat än det ni läser och kan förstå. Och jag hoppas att ni till slut^[f] ska förstå ^14 (K) det ni redan delvis har förstått om oss: att vi är er stolthet, liksom ni är vår, på Herren Jesu dag.

^15 (L) Då jag litade på detta tänkte jag komma till er först, för att ni sedan skulle få välsignelsen av ett andra besök.^{[g] 16 (M)} Jag ville besöka er på vägen till Makedonien och därifrån komma tillbaka till er och bli utrustad av er för resan till Judeen.

¹⁷ Var jag då tanklös när jag tog det beslutet? Eller tar jag mina beslut som jag själv finner bäst, så att mitt "ja, ja" också är ett "nej, nej"^[h]? ^18 (N) Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte både ja och nej. ^19 (O) Guds Son, Jesus Kristus som vi har predikat hos er – jag och Silvanus^[i] och Timoteus – han kom inte som både ja och nej, utan i honom har det kommit ett ja. ^20 (P) Alla Guds löften^[j] har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt Amen^[k], för att Gud ska bli ärad genom oss. ^21 (Q) Det är Gud som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss. ^22 (R) Han har även satt sitt sigill^[l] på oss och gett oss Anden som en garant^[m] i våra hjärtan.

^23 (S) Jag tar Gud till vittne över min själ att det är för att skona er som jag inte har kommit än till Korint. ^24 (T) Inte så att vi skulle vara herrar över er tro, men vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron.

Jerusalem, en förtorkad vinstock

15 ^(A) Herrens ord kom till mig:

Förtröstan under förföljelse

56 ^(A) För körledaren, till "Den stumma duvan i fjärran". En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat^[a].

Bön och lovsång i nöden

57 ^(J) För körledaren, "Fördärva inte^[e]". En sång av David när han hade flytt undan Saul och var i grottan^[f].