M’Cheyne Bible Reading Plan
Leviternas städer
35 Herren talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko. Han sade: 2 (A) ”Befall Israels barn att de av de arvslotter de får till besittning ska ge städer åt leviterna att bo i. Ni ska också ge betesmarker åt dem omkring dessa städer. 3 Städerna ska de själva bo i, och betesmarkerna ska vara för deras dragdjur och boskap och alla andra djur. 4 Städernas betesmarker som ni ska ge leviterna ska sträcka sig tusen alnar från stadsmuren utåt åt alla sidor. 5 Och utanför staden ska ni mäta upp på östra sidan tvåtusen alnar[a], på södra sidan tvåtusen alnar, på västra sidan tvåtusen alnar och på norra sidan tvåtusen alnar, med staden i mitten. Detta ska de ha som betesmarker till sina städer.
6 (B) De städer som ni ger åt leviterna ska vara sex fristäder dit en dråpare kan fly. Utöver dessa ska ni ge dem fyrtiotvå andra städer. 7 Åt leviterna ska ni ge sammanlagt fyrtioåtta städer med betesmarker omkring. 8 (C) Av de städer som ni ska ge av Israels barns besittningar, ska ni ta fler från de större stammarna och färre från de mindre. Varje stam ska ge åt leviterna några av sina städer, motsvarande den arvedel den själv har fått.”
Sex fristäder
9 Herren talade till Mose. Han sade: 10 ”Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land, 11 (D) ska ni utse åt er städer som ska vara fristäder för er, dit en dråpare som av misstag dödat någon ska kunna fly. 12 Dessa städer ska ni ha som tillflyktsorter undan blodshämnaren[b], så att dråparen inte dör innan han har stått till rätta inför församlingen. 13 Av de städer ni ger dem ska sex städer vara fristäder. 14 Tre städer ska ni utvälja på andra sidan Jordan och tre städer i Kanaans land. De ska vara fristäder. 15 Israels barn och främlingen och den inneboende bland dem ska ha dessa sex städer som tillflyktsorter, dit var och en som av misstag dödat någon ska kunna fly.
16 (E) Men om någon slår en annan till döds med ett föremål av järn, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. 17 Eller om någon har i sin hand en sten som kan döda och slår någon till döds med den, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. 18 Eller om någon har i sin hand ett träredskap som kan döda och slår någon till döds med det, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. 19 Blodshämnaren ska döda mördaren. Varhelst han träffar på honom ska han döda honom. 20 Likaså om någon av hat stöter till en annan eller med berått mod kastar något på honom så att han dör, 21 eller av fiendskap slår honom till döds med handen, då ska den som gav slaget straffas med döden, för han är en mördare. Blodshämnaren ska döda honom när han träffar honom.
22 Men om någon plötsligt och utan att hysa fiendskap stöter till någon, eller utan berått mod kastar något föremål på honom, 23 eller utan att se honom träffar med en sten som kan döda och döden följer, och det sker utan fiendskap och utan avsikt att skada, 24 då ska församlingen döma mellan den som gav slaget och blodshämnaren, enligt dessa föreskrifter. 25 Församlingen ska rädda dråparen ur blodshämnarens hand och sända honom tillbaka till fristaden dit han hade flytt. Där ska han stanna tills översteprästen som är smord med den heliga oljan är död.
26 Men om dråparen går utanför området för den fristad dit han flytt, 27 och blodshämnaren finner honom utanför det område som är hans fristad och dräper honom, då vilar ingen blodsskuld på blodshämnaren. 28 En dråpare ska stanna kvar i sin fristad tills översteprästen dör. Men efter översteprästens död får dråparen vända tillbaka till den ort där han har sin besittning. 29 Detta ska vara en rättsstadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.
30 (F) Om någon dödar en annan, ska mördaren dödas efter vittnens utsago. Men en enda persons vittnesmål är inte nog för att döma någon till döden. 31 Ni ska inte friköpa en mördares liv om han är skyldig till döden, utan han ska straffas med döden. 32 Ni ska inte heller friköpa den som har flytt till en fristad, för att han ska få vända tillbaka och bo i landet före prästens död. 33 (G) Ni ska inte vanhelga det land där ni bor. Genom blod vanhelgas landet[c], och landet kan inte få försoning för det blod som spillts där utom genom blodet av den som har spillt det.
34 (H) Ni ska inte orena landet där ni bor och i vars mitt jag har min boning, för jag, Herren, bor mitt ibland Israels barn.”
Bön efter Jerusalems förstöring
79 (A) En psalm av Asaf.
Gud, hednafolken trängde in
i din arvedel,
de vanhelgade ditt heliga tempel,
de gjorde Jerusalem
till en grushög.
2 De gav dina tjänares kroppar
som mat åt himlens fåglar,
dina trognas kött åt markens djur.
3 De spillde deras blod som vatten
runt Jerusalem,
och ingen begravde dem.
4 (B) Vi föraktas av våra grannar,
hånas av dem som bor
omkring oss.
5 (C) Hur länge, Herre?
Ska du vara vred för evigt?
Hur länge ska din lidelse
brinna som eld?
6 (D) Ös din vrede över hednafolken
som inte känner dig,
över de riken som inte åkallar
ditt namn,
7 för de har slukat Jakob
och ödelagt hans boning.
8 Tillräkna oss inte våra fäders synder,
låt din barmhärtighet
möta oss snart,
för vi har sjunkit mycket djupt.
9 (E) Hjälp oss, du vår frälsnings Gud,
för ditt namns äras skull!
Rädda oss och försona
våra synder för ditt namns skull!
10 (F) Varför ska folken få säga:
"Var är nu deras Gud?"
Låt våra ögon få se
hur det blir känt bland folken
att du hämnas
dina tjänares spillda blod.
11 (G) Låt fångarnas klagan
komma inför ditt ansikte,
låt dödens barn få leva
genom din starka arm.
12 Låt våra grannar få sjufalt igen
för sitt hån mot dig, Herre.
13 Då ska vi,
ditt folk och fåren i din hjord,
tacka dig för evigt
och förkunna ditt lov
från släkte till släkte.
Israel, Herrens vingård
27 (A) På den dagen ska Herren
med sitt hårda, stora
och starka svärd
straffa Leviatan,
den snabba ormen,
Leviatan, den ringlande ormen,
och han ska döda draken[a] i havet.
2 (B) Sjung på den dagen
om den underbara vingården:
3 (C) Jag, Herren, sköter om den,
ständigt vattnar jag den.
Både dag och natt vaktar jag den
så att ingen ska skada den.
4 (D) Jag hyser ingen vrede.
Hade jag törne och tistel
att strida emot,
skulle jag gå lös på dem
och bränna upp alltsammans.
5 Eller också söker man skydd hos mig
för att sluta fred med mig.
Ja, fred ska man sluta med mig.
6 (E) I kommande dagar ska Jakob slå rot,
Israel grönska och blomstra.
De ska fylla hela världen
med frukt.
7 Har han slagit Israel
så som han slog
dem som slog hans folk?
Eller dräpte han Israel
så som dess dråpare blev dräpta?
8 (F) Nej, noggrant utmätt
gick du till rätta med dem
när de sändes bort.
Han fördrev dem
med sin hårda vind
på östanstormens dag.
9 (G) Men därför blir också
Jakobs skuld försonad,
och detta blir följden
av att deras synd tas bort:
Han krossar alla altarstenar
som när kalksten smulas sönder.
Asherapålar och solstoder[b]
ska inte mer resas.
10 Den befästa staden är öde,
en folktom plats,
övergiven som en öken.
Kalvar betar där och lägger sig där,
de biter av dess kvistar.
11 När grenarna är torra
bryter man av dem,
och kvinnor kommer
och gör upp eld med dem,
för detta är ett folk
utan förstånd.
Därför har deras Skapare
inget förbarmande med dem,
han som har format dem
visar dem ingen nåd.
Tron på Guds Son
5 (A) Var och en som tror att Jesus är Kristus är född av Gud. Och den som älskar Fadern älskar också den som är född av honom. 2 När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. 3 (B) Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga, 4 (C) för allt som är fött av Gud besegrar världen. Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. 5 (D) Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son?
6 (E) Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus: inte bara genom vattnet, utan genom vattnet och blodet[a]. Och Anden är den som vittnar, eftersom Anden är sanningen. 7 Det är tre som vittnar[b]: 8 Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är eniga. 9 (F) Om vi godtar människors vittnesbörd så är Guds vittnesbörd starkare, för detta är Guds vittnesbörd som han har gett om sin Son. 10 (G) Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig[c]. Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på det vittnesbörd som Gud har gett om sin Son. 11 (H) Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet är i hans Son. 12 (I) Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.
13 (J) Detta skriver jag till er för att ni ska veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. 14 (K) Och den tilliten har vi till honom, att om vi ber om något efter hans vilja så hör han oss. 15 Och om vi vet att han hör oss vad vi än ber om, då vet vi också att vi redan har det vi bett honom om.
16 (L) Om någon ser sin broder begå en synd som inte leder till döden, då ska han be och Gud ska ge honom liv. Detta gäller dem vilkas synd inte leder till döden. Det finns synd som leder till döden, och jag säger inte att man ska be för den. 17 (M) All orättfärdighet är synd, men det finns synd som inte leder till döden.
18 (N) Vi vet att ingen som är född av Gud syndar[d]. Han som är född av Gud bevarar honom[e] så att den onde inte kan röra honom. 19 (O) Vi vet att vi är av Gud och att hela världen är i den ondes våld. 20 (P) Men vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.
21 (Q) Kära barn, var på er vakt mot avgudarna.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation