M’Cheyne Bible Reading Plan

Abia blir kung i Juda

13 ^(A) I kung Jerobeams artonde regeringsår blev Abia kung över Juda, ² och han regerade tre år^[a] i Jerusalem. Hans mor hette Mikaja^[b], Uriels dotter, från Gibea. Abia och Jerobeam låg i krig med varandra. ³ Abia började kriget med en här av tappra krigsmän, 400 000 utvalda män. Men Jerobeam ställde upp till strid mot honom med 800 000 utvalda tappra stridsmän.

⁴ Abia steg upp på berget Semarajim^[c] i Efraims bergsbygd och sade: ”Hör mig, Jerobeam och hela Israel! ^5 (B) Skulle ni inte veta att det är Herren, Israels Gud, som har gett kungadömet över Israel åt David för evig tid, åt honom själv och hans söner, genom ett saltförbund?^{[d] 6 (C)} Men Jerobeam, Nebats son, Davids son Salomos tjänare, reste sig och gjorde uppror mot sin herre. ⁷ En skara löst folk slöt sig till honom, onda människor som blev för starka för Rehabeam, Salomos son. Rehabeam var ung och ängslig och kunde därför inte stå emot dem. ^8 (D) Och nu menar ni er kunna stå emot Herrens kungadöme som tillhör Davids söner, eftersom ni är en stor skara och har hos er de guldkalvar som Jerobeam gjorde till gudar åt er. ^9 (E) Har ni inte drivit bort Herrens präster, Arons söner, och leviterna och själva gjort er präster, så som andra folk gör? Vem som än kommer med en ungtjur och sju baggar för att bli prästvigd får bli präst åt de gudar som inte är gudar.

¹⁰ Men vi har Herren till vår Gud, och vi har inte övergett honom. De präster som gör tjänst inför Herren är Arons söner, och leviterna sköter tempeltjänsten. ^11 (F) De offrar åt Herren varje morgon och varje kväll brännoffer och väldoftande rökelse. Och de ordnar med bröd på bordet av rent guld och med den gyllene ljusstaken, så att lamporna på den lyser varje kväll, för vi håller vad Herren vår Gud har befallt oss att hålla. Men ni har övergett honom. ^12 (G) Och se, Gud är med oss, i spetsen för oss, och vi har hans präster med larmtrumpeterna för att blåsa till strid mot er. Ni Israels barn, strid inte mot Herren, era fäders Gud, för ni kommer inte att lyckas.”

¹³ Men Jerobeam hade låtit omringa dem och lagt ett bakhåll för att falla dem i ryggen. Så stod de nu mitt emot Juda män och hade sitt bakhåll bakom dem. ¹⁴ När Juda vände sig om och såg att de hade fiender både framför sig och bakom sig ropade de till Herren och prästerna blåste i trumpeterna. ¹⁵ Därefter höjde Juda män ett härskri, och när de gjorde så lät Gud Jerobeam och hela Israel bli slagna av Abia och Juda. ¹⁶ Israels barn flydde för Juda, och Gud gav dem i deras hand. ¹⁷ Sedan vållade Abia och hans folk ett stort manfall bland dem, så att 500 000 av Israels unga män blev slagna. ¹⁸ Alltså blev Israels barn kuvade vid den tiden, men Juda barn var starka, för de stödde sig på Herren, sina fäders Gud. ¹⁹ Abia förföljde Jerobeam och erövrade dessa städer från honom: Betel med underlydande orter, Jeshana med underlydande orter och Efron^[e] med underlydande orter. ²⁰ Sedan förmådde Jerobeam ingenting mer så länge Abia levde. Och Herren slog honom så att han dog.

²¹ Men Abia stärkte sin makt. Han tog sig fjorton hustrur och blev far till tjugotvå söner och sexton döttrar. ^22 (H) Vad som mer finns att säga om Abia, om hans bedrifter och annat som rör honom, det är skrivet i profeten Iddos utläggning.

Brevet till Sardes

3 ^(A) Och skriv till ängeln för församlingen i Sardes:

Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: Jag känner dina gärningar. Du har namn om dig att du lever, men du är död. ^2 (B) Vakna upp och stärk det som är kvar och som var nära att dö, för jag har inte funnit dina gärningar fullkomliga inför min Gud.

^3 (C) Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, håll fast vid det och vänd om. Om du inte håller dig vaken ska jag komma som en tjuv, och du ska inte veta vilken stund jag kommer över dig. ^4 (D) Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder, och de ska vandra med mig i vita kläder, för de är värdiga.

^5 (E) Den som segrar ska alltså bli klädd i vita kläder, och jag ska aldrig stryka hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Far och hans änglar. ⁶ Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!

Brevet till Filadelfia

^7 (F) Och skriv till ängeln för församlingen i Filadelfia:

Så säger han som är helig och sann, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga och stänger så att ingen kan öppna: ^8 (G) Jag känner dina gärningar. Se, jag har ställt en dörr öppen för dig som ingen kan stänga, för din kraft är liten och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn.

^9 (H) Se, jag överlämnar åt dig några från Satans synagoga, några som kallar sig judar men inte är det utan ljuger. Jag ska få dem att komma och falla ner inför dina fötter, och de ska förstå att jag älskar dig. ^10 (I) Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet^[a] ska jag bevara och rädda dig ur prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare. ^11 (J) Jag kommer snart. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona.

^12 (K) Den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han ska aldrig mer lämna det. På honom ska jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn. ¹³ Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!

Brevet till Laodicea

^14 (L) Och skriv till ängeln för församlingen i Laodicea:

Så säger han som är Amen^[b], det trovärdiga och sanna vittnet, upphovet till^[c] Guds skapelse: ^15 (M) Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm! ^16 (N) Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall ska jag spy ut dig ur min mun. ^17 (O) Du säger: Jag är rik, jag har fått rikedom och behöver ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig, ynklig, fattig, blind och naken. ^18 (P) Jag råder dig att köpa guld av mig som är renat i eld så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva^[d] att smörja dina ögon med så att du kan se.

^19 (Q) Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Visa därför iver och vänd om! ^20 (R) Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.

^21 (S) Den som segrar ska jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Far på hans tron. ²² Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!

Befallning att bygga Herrens hus

1 ^(A) I kung Darejaveshs andra regeringsår, i sjätte månaden på första dagen^[a] i månaden, kom Herrens ord genom profeten Haggai till Serubbabel^[b], Shealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua^[c], Josadaks son. Han sade:

² Så säger Herren Sebaot: Detta folk säger: ”Tiden har inte kommit än, tiden att bygga upp Herrens hus.” ³ Och Herrens ord kom genom profeten Haggai. Han sade:

Folket lyder Herrens befallning

¹² Serubbabel, Shealtiels son, översteprästen Josua, Josadaks son, och alla de som var kvar av folket lyssnade till Herren sin Guds röst och till profeten Haggais ord, eftersom Herren deras Gud hade sänt honom. Och folket fruktade Herren.

^13 (G) Då sade Haggai, Herrens sändebud, genom ett budskap från Herren till folket: ”Jag är med er, säger Herren.” ¹⁴ Och Herren väckte en iver hos Serubbabel, Shealtiels son, ståthållare i Juda, hos översteprästen Josua, Josadaks son, och hos alla dem som var kvar av folket så att de började arbeta på Herren Sebaots, sin Guds, hus.

Jesus förvandlar vatten till vin

2 På tredje dagen^[a] var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. ² Även Jesus och hans lärjungar var bjudna till bröllopet. ³ Men vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: "De har inget vin." ⁴ Jesus svarade henne: "Kvinna^[b], vad har vi med det att göra? Min stund har inte kommit än." ⁵ Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han säger till er."

⁶ Nu fanns där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter^[c] var. ⁷ Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten", och de fyllde dem till brädden. ⁸ Sedan sade han: "Ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde så.

⁹ Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Han visste inte varifrån det kom, men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen ¹⁰ och sade: "Alla sätter fram det goda vinet först, och sedan det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu."

¹¹ Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. ¹² Sedan gick han ner till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där några dagar.

Det gamla och det nya templet

¹³ Judarnas påsk närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. ^14 (A) På tempelplatsen såg han dem som sålde oxar, får och duvor och dem som satt där och växlade^[d] pengar. ¹⁵ Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans från tempelgården med både får och oxar. Han slog ut växlarnas mynt och välte deras bord, ¹⁶ och till duvförsäljarna sade han: "Ta bort det härifrån! Gör inte min Fars hus till en marknadsplats!" ¹⁷ Hans lärjungar kom då ihåg att det står skrivet: Brinnande iver för ditt hus ska förtära mig.^[e]

^18 (B) Då reagerade judarna och frågade honom: "Vad kan du visa oss för tecken eftersom du gör så här?" ^19 (C) Jesus svarade: "Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det på tre dagar." ²⁰ Judarna sade: "I fyrtiosex år har man byggt^[f] på det här templet, och du ska resa upp det på tre dagar!" ^21 (D) Men templet han talade om var hans kropp. ^22 (E) När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och på ordet som Jesus hade sagt.

²³ Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. ²⁴ Men själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla ^25 (F) och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste själv vad som fanns i människan.