M’Cheyne Bible Reading Plan
Davids folkräkning
21 (A) Men Satan trädde upp mot Israel och eggade David till att räkna Israel.[a] 2 Då sade David till Joab och till folkets befälhavare: ”Gå och räkna Israel från Beer-Sheba till Dan, och ge mig besked så att jag får veta hur många de är.” 3 Joab svarade: ”Må Herren föröka sitt folk hundrafalt! Min herre och kung, är de inte alla min herres tjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför dra skuld över Israel genom detta?”
4 Men kungens ord stod fast mot Joab, och Joab gav sig i väg och reste omkring i hela Israel och kom sedan tillbaka till Jerusalem. 5 Joab meddelade David resultatet av folkräkningen: I Israel fanns tillsammans 1 100 000 män som kunde dra svärd, och i Juda fanns 470 000 män som kunde dra svärd. 6 (B) Men Levi och Benjamin hade han inte räknat tillsammans med de andra, för Joab fann kungens befallning avskyvärd.
7 Det som hade hänt var ont i Guds ögon, och han straffade Israel. 8 (C) Då sade David till Gud: ”Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men förlåt nu din tjänares missgärning, för jag har handlat mycket dåraktigt.” 9 Och Herren talade till Davids siare Gad[b] och sade: 10 ”Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig.” 11 Då gick Gad in till David och sade till honom: ”Så säger Herren: 12 Välj vilket du vill ha: antingen svält i tre år eller förödelse i tre månader genom dina motståndare utan att du kan komma undan dina fienders svärd, eller Herrens svärd med pest i landet under tre dagar då Herrens ängel sprider fördärv inom hela Israels område. Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.” 13 (D) David svarade Gad: ”Jag är i stor vånda. Men låt mig falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är mycket stor. I människors hand vill jag inte falla.”
14 Herren sände då pest i Israel så att 70 000 personer av Israel dog. 15 (E) Gud sände en ängel mot Jerusalem för att ödelägga det. Men när ängeln höll på med ödeläggelsen såg Herren det och ångrade det onda, och han sade till ängeln, Fördärvaren: ”Det är nog. Dra tillbaka din hand.” Herrens ängel stod då vid jebusiten Ornans[c] tröskplats.[d]
16 David lyfte blicken och fick se Herrens ängel stå mellan jorden och himlen med draget svärd i sin hand, utsträckt över Jerusalem. Då föll han och de äldste, klädda i säcktyg, ner på sina ansikten. 17 Och David sade till Gud: ”Var det inte jag som befallde att folket skulle räknas? Det är jag som har syndat och gjort det som är ont. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? Herre min Gud, låt din hand vända sig mot mig och min fars hus, men inte mot ditt folk så att de plågas.”
18 (F) Herrens ängel befallde Gad att säga till David att gå och resa ett altare åt Herren på jebusiten Ornans tröskplats. 19 Och David gick på grund av det ord som Gad hade talat i Herrens namn. 20 När Ornan vände sig om, såg han ängeln. Hans fyra söner som var med honom gömde sig. Ornan höll på att tröska vete 21 när David kom till honom. Han såg upp och fick syn på David, och han kom ut från tröskplatsen och föll ner till marken på sitt ansikte för David.
22 David sade till Ornan: ”Ge mig den plats där du tröskar din säd, så att jag kan bygga ett altare åt Herren där. Ge mig den mot full betalning så att plågan upphör bland folket.” 23 Då sade Ornan till David: ”Ta den, och min herre kungen får göra vad han finner för gott. Se, jag ger dig boskapen till brännoffer och tröskvagnarna till ved och vetet till matoffer. Alltihop ger jag dig.”
24 Men kung David svarade Ornan: ”Nej, jag vill köpa det mot full betalning. Jag vill inte bära fram det som är ditt åt Herren och offra brännoffer som jag har fått gratis.” 25 David gav Ornan sexhundra siklar guld[e] i full vikt för platsen. 26 (G) Där byggde David ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Han ropade till Herren, och han svarade honom med eld från himlen på brännofferaltaret.
27 På Herrens befallning stack ängeln tillbaka sitt svärd i skidan. 28 När David i den stunden såg att Herren hade bönhört honom på jebusiten Ornans tröskplats, frambar han där sitt offer.
29 (H) Herrens tabernakel, som Mose hade låtit göra i öknen, stod vid den tiden tillsammans med brännofferaltaret på offerhöjden i Gibeon. 30 (I) Men David vågade inte komma inför Guds ansikte för att söka honom. Så rädd var han för Herrens ängels svärd.
2 (A) Lägg därför bort all slags ondska, falskhet, hyckleri, avund och förtal. 2 (B) Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken så att ni genom den växer upp till frälsning, 3 när ni nu har smakat att Herren är god.[a]
Ett heligt prästerskap
4 (C) Kom till honom, den levande stenen, förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud. 5 (D) Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje genom Jesus Kristus. 6 (E) Det står ju i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den ska aldrig komma på skam.[b]
7 (F) För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna förkastade blivit en hörnsten,[c] 8 (G) en stötesten och en klippa till fall.[d] De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var det också bestämt om dem.
9 (H) Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar[e],[f] han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 10 (I) Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet[g] har nu fått barmhärtighet.
Ett nytt liv
11 (J) Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen. 12 (K) Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han besöker dem.
13 (L) Underordna er alla mänskliga myndigheter för Herrens skull, både kejsaren som högste härskare 14 och ståthållarna[h], som är sända av honom för att straffa dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda. 15 (M) Det är Guds vilja att ni genom att göra gott ska tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor. 16 (N) Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för det onda utan för att tjäna Gud. 17 (O) Visa aktning för alla, älska era trossyskon, vörda Gud och ära kejsaren.
Kristus som föredöme och Frälsare
18 (P) Ni slavar, underordna er era herrar och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan även de hårda[i]. 19 (Q) Det är en nåd[j] när någon är medveten om Gud och därför håller ut när han får lida oskyldigt. 20 (R) Vad är det värt för beröm om ni står ut med straff när ni syndar? Men om ni står ut med att lida när ni gör det goda, då är det en nåd inför Gud.
21 (S) Till detta är ni kallade. Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår. 22 (T) Han hade inte begått någon synd, och inget svek fanns i hans mun.[k] 23 (U) När han blev hånad svarade han inte med hån, när han fick lida svarade han inte med hot, utan han överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. 24 (V) Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade. 25 (W) Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare[l].[m]
Jonas otålighet och Herrens svar
4 Men Jona tog mycket illa vid sig och blev arg. 2 (A) Han bad till Herren och sade: ”O Herre, var det inte det jag sade när jag var kvar i mitt land! Därför ville jag förekomma det och fly till Tarshish. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och stor i nåd och beredd att ångra det onda. 3 (B) Ta nu mitt liv, Herre, för jag vill hellre dö än leva.” 4 Men Herren sade: ”Har du rätt att vara arg?”
5 Jona gick ut ur staden och satte sig öster om den. Där gjorde han sig en hydda och satt i skuggan under den för att se hur det skulle gå med staden. 6 Och Herren Gud lät en ricinbuske[a] växa upp över Jona för att ge skugga åt hans huvud och befria honom från hans missmod. Jona var mycket glad över ricinbusken.
7 Men dagen därpå, när gryningen kom, sände Gud maskar som angrep ricinbusken så att den vissnade ner. 8 (C) När sedan solen gick upp sände Gud en brännande östanvind, och solen gassade på Jonas huvud så att han blev helt utmattad. Då önskade han sig döden och sade: ”Jag vill hellre dö än leva.”
9 Men Gud sade till Jona: ”Har du rätt att vara arg över ricinbusken?” Han svarade: ”Jag har rätt att vara så arg att jag kan dö.” 10 Då sade Herren: ”Du bryr dig om ricinbusken, som du inte har lagt någon möda på och inte har odlat, som kom till på en natt och försvann efter en natt. 11 (D) Skulle då inte jag bry mig om Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, och dessutom många djur?”
Jesus sänder ut de tolv
9 (A) Jesus kallade samman de tolv och gav dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar. 2 Han sände ut dem för att förkunna Guds rike och bota sjuka 3 och sade till dem: "Ta inte med er något på vägen, varken stav eller väska, bröd eller pengar eller två tunikor. 4 När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. 5 (B) Och tar man inte emot er, lämna då den staden och skaka av dammet från era fötter. Det blir ett vittnesbörd mot dem."
6 De gick ut och vandrade från by till by, och överallt förkunnade de evangeliet och botade sjuka. 7 (C) När landsfursten Herodes fick höra om allt som hände, visste han inte vad han skulle tro. Några sade att Johannes hade uppstått från de döda, 8 andra att Elia hade visat sig[a] och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått. 9 (D) Herodes sade: "Johannes halshögg jag. Vem är då han som jag hör sådant om?" Och han försökte få träffa Jesus.
Jesus mättar fem tusen
10 (E) Apostlarna kom tillbaka och berättade för Jesus om allt de hade gjort. Då tog han med dem och drog sig undan mot en stad som heter Betsaida[b]. 11 Men folket fick veta det och följde efter honom. Han tog emot dem och talade till dem om Guds rike, och han botade dem som behövde hjälp.
12 (F) När dagen började gå mot sitt slut kom de tolv fram och sade till honom: "Skicka iväg folket så att de kan gå till byarna och gårdarna häromkring och få mat och husrum. Vi är ju på en ödslig plats här." 13 Han sade till dem: "Ge ni dem att äta." Men de svarade: "Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte ska gå och köpa mat åt allt det här folket?" 14 Det var omkring fem tusen män.
Då sade han till sina lärjungar: "Låt dem slå sig ner i matlag, ungefär femtio i varje." 15 De gjorde så och lät alla slå sig ner. 16 Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud för dem[c], bröt bröden och gav åt lärjungarna för att de skulle dela ut åt folket. 17 Alla åt och blev mätta, och bitarna som blev över plockades upp, tolv korgar fulla.
Petrus bekännelse
18 (G) En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be och lärjungarna var med honom, frågade han dem: "Vem säger folket att jag är?" 19 De svarade: "Johannes Döparen. Men en del säger Elia, och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått." 20 Han sade till dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" Petrus svarade: "Guds Messias."
21 Då befallde han dem strängt att inte tala om det för någon. 22 (H) Och han sade: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste bli dödad, och på tredje dagen uppväckt igen."
I Jesu efterföljd
23 (I) Sedan sade han till alla: "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv[d] och varje dag ta sitt kors och följa mig. 24 (J) Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det. 25 För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men mister sig själv eller går förlorad? 26 (K) Den som skäms för mig och mina ord, honom ska Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet. 27 (L) Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Guds rike."
Jesus visar sin härlighet
28 (M) Ungefär åtta dagar efter de orden tog Jesus med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget[e] för att be. 29 Medan han bad, förvandlades hans ansikte och hans kläder blev strålande vita. 30 Och två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia, 31 som visade sig i härlighet och talade om hans bortgång[f] som han skulle fullborda i Jerusalem.
32 Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de hans härlighet och de båda männen som stod där med honom. 33 När männen skulle skiljas från honom, sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är gott för oss att vara här[g]. Vi kan göra tre hyddor: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sade.
34 Medan han talade kom ett moln och sänkte sig över dem, och lärjungarna blev förskräckta när de kom in i molnet. 35 (N) Ur molnet hördes en röst: "Han är min Son, den Utvalde. Lyssna till honom!" 36 (O) Och när rösten hördes, fann de att Jesus var ensam.
Lärjungarna höll tyst och berättade inte vid den tiden för någon vad de hade sett.
Jesus botar en besatt pojke
37 (P) När de dagen därpå kom ner från berget möttes han av en stor skara människor. 38 (Q) Då ropade en man ur folkhopen: "Mästare, jag ber dig, hjälp min son! Han är mitt enda barn. 39 En ande tar tag i honom så att han plötsligt skriker, den sliter i honom tills han tuggar fradga, och det är knappt att den släpper honom och slutar plåga honom. 40 Jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut den, men de kunde inte."
41 Jesus svarade: "Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er och stå ut med er? Hämta hit din son." 42 Medan pojken ännu var på väg, kastade anden honom till marken och ryckte och slet i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden och botade pojken och gav honom tillbaka till hans far. 43 Och alla var överväldigade av Guds stora makt.
Människosonen ska utlämnas
Medan alla var förundrade över allt han gjorde, sade han till sina lärjungar: 44 (R) "Öppna era öron för det jag nu säger: Människosonen kommer att utlämnas i människors händer." 45 (S) Men de förstod inte vad han sade. Det var fördolt för dem så att de inte kunde fatta det, och de vågade inte fråga honom om det han hade sagt.
Vem är störst?
46 (T) Bland lärjungarna kom frågan upp om vem som var störst bland dem. 47 Men Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan. Han tog ett barn och ställde det bredvid sig 48 (U) och sade till dem: "Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Den som är minst bland er alla, han är störst."
49 (V) Johannes svarade: "Mästare, vi såg en som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte var i följe med oss." 50 (W) Men Jesus sade till honom: "Hindra honom inte. Den som inte är mot er[h] är för er."
Jesus på väg upp till Jerusalem
51 (X) När tiden för hans upptagande[i] var inne vände han sitt ansikte mot Jerusalem, fast besluten att gå dit. 52 Han sände budbärare framför sig, och de gick i väg och kom in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. 53 (Y) Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg mot Jerusalem. 54 (Z) När lärjungarna Jakob och Johannes såg det, sade de: "Herre, vill du att vi ska kalla ner eld från himlen som förtär dem[j]?" 55 Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.[k] 56 Och de gick vidare till en annan by.
Lärjungaskapets kostnad
57 (AA) Medan de vandrade vägen fram sade någon till honom: "Jag vill följa dig vart du än går." 58 Jesus svarade honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har ingenstans att vila sitt huvud."
59 Till en annan sade han: "Följ mig!" Mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far[l]." 60 Jesus sade till honom: "Låt de döda[m] begrava sina döda, men gå du och förkunna Guds rike!"
61 (AB) En annan sade: "Jag ska följa dig, Herre. Men låt mig först ta farväl av min familj." 62 (AC) Jesus svarade: "Den som sätter handen till plogen och sedan blickar bakåt passar inte för Guds rike."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation