M’Cheyne Bible Reading Plan
Kung Davids barn
3 (A) Dessa var de söner som föddes åt David i Hebron:
Amnon, den förstfödde,
av Ahinoam från Jisreel,
Daniel, den andre,
av Abigail från Karmel,
2 Absalom, den tredje, son till Maaka, som var dotter till Talmaj, kungen i Geshur,
Adonia, den fjärde, Haggits son,
3 Shefatja, den femte, av Abital,
Jitream, den sjätte, av hans hustru Egla.
4 (B) Dessa sex föddes åt honom i Hebron, där han regerade i sju år och sex månader.
I Jerusalem regerade han i trettiotre år. 5 (C) Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Shimea, Sobab, Natan och Salomo, tillsammans fyra, av Bat-Shua, Ammiels dotter[a]. 6 Dessutom Jibnar, Elishama, Elifelet, 7 Noga, Nefeg, Jafia, 8 Elishama, Eljada och Elifelet, tillsammans nio. 9 (D) Dessa var alla Davids söner, förutom sönerna med bihustrurna. Tamar var deras syster.
Kung Salomos ättlingar
10 (E) Salomos son var Rehabeam,
dennes son Abia,
dennes son Asa,
dennes son Joshafat,
11 (F) dennes son Joram,
dennes son Ahasja,
dennes son Joash,
12 (G) dennes son Amasja,
dennes son Asarja[b],
dennes son Jotam,
13 (H) dennes son Ahas,
dennes son Hiskia,
dennes son Manasse,
14 (I) dennes son Amon,
dennes son Josia.
15 (J) Josias söner var
Johanan, den förstfödde,
Jojakim, den andre,
Sidkia, den tredje,
Shallum, den fjärde.
16 Jojakims söner var hans son Jekonja och dennes son Sidkia.
Kung Jekonjas ättlingar
17 Jekonjas söner i fångenskap var: hans son Shealtiel[c], 18 dessutom Malkiram, Pedaja, Senassar, Jekamja, Hoshama och Nedabja.
19 Pedajas[d] söner var Serubbabel och Shimei,
Serubbabels söner var Meshullam och Hananja, och deras syster var Shelomit[e], 20 dessutom Hashuba, Ohel, Berekja, Hasadja och Jushab-Hesed, tillsammans fem.
21 Hananjas söner var Pelatja och Jesaja, dessutom Refajas söner, Arnans söner, Obadjas söner och Shekanjas söner.
22 Shekanjas son var Shemaja.
Shemajas söner var Hattush[f], Jigal, Baria, Nearja och Shafat, tillsammans sex.
23 Nearjas söner var Eljoenaj, Hiskia och Asrikam, tillsammans tre.
24 Eljoenajs söner[g] var Hodavja, Eljashib, Pelaja, Ackub, Johanan, Delaja och Anani, tillsammans sju.
Judas ättlingar
4 (K) Judas söner var Peres, Hesron, Karmi, Hur och Shobal.
2 (L) Reaja, Shobals son, blev far till Jahat och Jahat till Ahumaj och Lahad. Dessa var sorgatiternas släkter.
3 Dessa var Abi-Etams söner: Jisreel, Jishma och Jidbash, och deras syster hette Hasselelponi, 4 (M) dessutom Penuel, Gedors far, och Eser, Hushas far. Dessa var söner till Hur, Efratas förstfödde, Betlehems far.
5 (N) Ashur, Tekoas far, hade två hustrur, Hela och Naara.
6 Naara födde åt honom Ahussam, Hefer, Timeni och ahashtariterna. Dessa var Naaras söner.
7 Helas söner var Seret, Jishar och Etnan.
8 Kos var far till Anub och Hassobeba, likaså Aharhels, Harums sons, släkter.
Jabes bön
9 Men Jabes var mer ansedd än sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jabes, ”för jag har fött honom med smärta[h]”, sade hon. 10 Jabes ropade till Israels Gud och sade: ”O att du ville välsigna mig och utvidga mitt område och låta din hand vara med mig! O att du ville göra så att jag slipper olycka och smärta!” Och Gud lät det bli så som han bad.
Övriga släktlistor
11 Kelub, Shuhas bror, blev far till Mehir, som var far till Eshton.
12 Eshton blev far till Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahashs far. Dessa var männen från Reka.
13 (O) Kenas söner var Otniel och Seraja.
Otniels son var Hatat.
14 (P) Meonotaj blev far till Ofra och Seraja till Joab, far till hantverkardalens släkt, för de var hantverkare.
15 (Q) Söner till Kaleb, Jefunnes son, var Iru, Ela och Naam, likaså Elas söner och Kenas.
16 Jehallelels söner var Sif och Sifa, Tirja och Asarel.
17 Esras son var Jeter, dessutom Mered, Efer och Jalon. Och hon[i] blev havande och födde Mirjam, Shammaj och Jishba, Eshtemoas far. 18 Hans judiska hustru födde Jered, Gedors far, och Heber, Sokos far, och Jekutiel, Sanoas far. Men de andra var söner till Bitja, faraos dotter, som Mered hade tagit till hustru.
19 Söner till Hodias hustru, Nahams syster, var Keilas far, garmiten, och maakatiten Eshtemoa.
20 Simeons söner var Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon.
Jishis söner var Sohet och Sohets son.
Shelas ättlingar
21 (R) Söner till Shela, Judas son, var Er, Lekas far, och Lada, Marehsas far, och de släkter som tillhörde linnearbetarnas hus, av Ashbeas hus, 22 dessutom Jokim och männen i Koseba samt Joash och Saraf, som blev herrar över Moab, likaså Jasubi-Lehem. Men detta hör till en avlägsen tid. 23 Dessa var krukmakarna och invånarna i Netaim och Gedera. De bodde där hos kungen och var i hans tjänst.
Simeons ättlingar
24 (S) Simeons söner var Nemuel och Jamin, Jarib, Sera och Saul.
25 Hans son var Shallum, hans son var Mibsam, hans son var Mishma.
26 Mishmas söner var hans son Hammuel, dennes son Sackur och dennes son Shimei.
27 Shimei hade sexton söner och sex döttrar. Men hans bröder hade inte många barn. I sin helhet ökade inte deras släkt lika mycket som Juda barn.
28 (T) De bodde i Beer-Sheba, Molada och Hasar-Shual, 29 Bilha, i Esem och i Tolad, 30 Betuel, Horma och Siklag, 31 i Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Biri och i Shaarajim. Dessa var deras städer tills David blev kung. 32 Deras byar var Etam och Ajin, Rimmon, Token och Ashan, fem städer, 33 och alla deras byar som låg runt omkring dessa städer ända till Baal. Där bodde de. De hade sitt särskilda släktregister.
34 Dessutom: Meshobab, Jamlek och Josha, Amasjas son, 35 och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till Asiel, 36 och Eljoenaj, Jaakoba, Jeshohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och Benaja, 37 samt Sisa, son till Shifi, son till Allon, son till Jedaja, son till Shimri, son till Shemaja.
38 Dessa nu nämnda var furstar i sina släkter, och deras familjer utbredde sig och blev talrika. 39 De drog fram mot Gedor, ända till östra sidan av dalen, för att söka bete för sin boskap. 40 De fann fett och gott bete, och landet hade utrymme nog. Och där var lugnt och stilla, för de som bodde där förut var hamiter.
41 Men dessa som här är uppskrivna med namn kom i Juda kung Hiskias tid[j] och förstörde deras tält och slog de meiniter som fanns där och utrotade dem så att de inte mer finns till. Sedan bosatte de sig i deras land, för där fanns bete för deras boskap. 42 Av dem, av Simeons barn, begav sig femhundra man till Seirs bergsbygd. Och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jishis söner, stod i spetsen för dem. 43 De slog de sista som var kvar av amalekiterna och hade kommit undan. Sedan bosatte de sig där och bor där än i dag.
Det gamla förbundets gudstjänst
9 Det första förbundet hade sina regler för gudstjänsten och sin jordiska helgedom. 2 (A) Ett tabernakel inreddes med ett första rum som kallades det heliga. Där stod ljusstaken och bordet med skådebröden. 3 (B) Bakom det andra förhänget fanns ett rum som kallades det allra heligaste. 4 (C) Dit hörde det förgyllda rökelsealtaret[a] och förbundsarken, som var helt överdragen med guld. I den fanns[b] en guldkruka med mannat, Arons stav som hade grönskat samt förbundets tavlor. 5 Ovanpå arken stod härlighetens keruber[c] som överskuggade nådastolen[d]. Men detta ska jag nu inte gå in på i detalj.
6 (D) Så var det ordnat. I det första rummet går prästerna ständigt in och förrättar sin tjänst. 7 (E) I det andra rummet är det bara översteprästen som går in, en gång om året, och då aldrig utan blod som han bär fram för sina och folkets oavsiktliga synder. 8 (F) Därigenom visar den helige Ande att vägen in i det allra heligaste ännu inte är uppenbarad så länge det första rummet består. 9 (G) Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte helt rena samvetet hos den som offrar. 10 (H) Liksom med reglerna om mat och dryck och olika reningar handlar det bara om yttre regler fram till tiden för en bättre ordning.
Kristus som överstepräst
11 (I) Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som skulle komma[e]. Genom det större och fullkomligare tabernaklet, som inte är gjort av människohand och alltså inte tillhör den här skapelsen, 12 (J) gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. 13 (K) Om nu redan blodet av bockar och tjurar och askan från en kviga kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet, 14 (L) hur mycket mer ska då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden? Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.
15 (M) Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de som är kallade ska få det utlovade eviga arvet, när han nu med sin död har friköpt oss från överträdelserna under det förra förbundet. 16 (N) Där det finns ett testamente[f] måste man visa att den som har upprättat det är död. 17 Först vid hans död blir testamentet giltigt, för det träder inte i kraft så länge han lever.
18 Därför instiftades inte heller det första förbundet utan blod. 19 (O) När Mose hade förkunnat lagens alla bud för hela folket, tog han blodet av kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte det både på själva bokrullen och på allt folket. 20 (P) Han sade: Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt er att hålla.[g] 21 (Q) På samma sätt stänkte han blod på tabernaklet och alla gudstjänstföremålen. 22 (R) Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.
23 Alltså måste avbilderna av det som finns i himlen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än så. 24 (S) Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull.
25 (T) Inte heller skulle han offra sig flera gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. 26 (U) I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger sedan världens skapelse. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. 27 (V) Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, 28 (W) så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas[h] synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.
Israel utvald och förkastad
3 Hör detta ord
som Herren har talat
mot er, Israels barn,
mot hela det släkte jag fört upp
ur Egyptens land.
Så har han sagt:
2 (A) Endast er har jag känt som mitt folk
av alla jordens släkten.
Därför ska jag också straffa er
för alla era synder.
3 Vandrar två tillsammans
utan att de kommit överens?
4 Ryter ett lejon i skogen
utan att det funnit något rov?
Morrar ett ungt lejon i kulan
utan att det har tagit byte?
5 Fastnar en fågel i fällan på marken
utan att snaran är gillrad för den?
Slår en fälla upp från marken
utan att fånga något?
6 (B) Blåser man i basun i en stad
utan att folket blir förskräckt?
Händer det en olycka i en stad
utan att Herren har vållat den?
7 (C) För Herren Gud gör ingenting
utan att uppenbara sin hemlighet
för sina tjänare profeterna.
8 (D) När lejonet ryter,
vem skulle då inte bli rädd?
När Herren Gud talar,
vem skulle då inte profetera?
Domsord över Samaria
9 (E) Ropa ut över borgarna i Ashdod
och över borgarna
i Egyptens land,
säg: Samla er på Samarias berg[a]
och se den stora förvirringen där
och förtrycket mitt ibland dem.
10 (F) De förstår inte att göra det rätta,
säger Herren,
de som samlar våld och fördärv
i sina borgar.
11 Därför säger Herren Gud:
En fiende[b] ska omringa landet,
riva ditt starka fäste
och plundra dina borgar.
12 (G) Så säger Herren:
Som herden räddar ur lejonets gap
ett par benpipor[c]
eller en bit av ett öra,
så ska Israels folk räddas,
de som sitter i Samaria
på kanten av sina divaner
och på bäddar av damast.
13 Hör och vittna mot Jakobs hus,
säger Herren,
Herren Gud Sebaot:
14 (H) Den dag jag straffar Israel
för dess brott
ska jag låta straffet
drabba Betels altaren[d],
så att altarhornen huggs av
och faller till marken.
15 (I) Jag ska slå både vinterhus
och sommarhus.[e]
Elfenbenshusen[f] ska förstöras
och många hus ska sopas bort,
säger Herren.
Herren vår hjälpare
146 [a]Halleluja!
Lova Herren, min själ!
2 [b]Jag vill lova Herren
så länge jag lever,
lovsjunga min Gud
så länge jag är till.
3 [c]Lita inte till furstar,
till människors barn
som inte kan frälsa.
4 [d]Deras ande lämnar dem,
de blir jord igen.
Den dagen går deras planer
om intet.
5 [e]Salig är den som har Jakobs Gud
till sin hjälpare,
som sätter sitt hopp
till Herren sin Gud,
6 [f]till honom som har gjort
himmel och jord och hav
och allt som finns i dem,
som är trofast för evigt,
7 som skipar rätt för de förtryckta
och ger bröd åt de hungriga.
Herren befriar de fångna,
8 [g]Herren öppnar de blindas ögon,
Herren reser upp de nerböjda,
Herren älskar de rättfärdiga,
9 [h]Herren bevarar främlingar
och stöder faderlösa och änkor,
men de gudlösas väg
gör han krokig.
10 [i]Herren är kung för evigt,
din Gud, Sion,
från släkte till släkte.
Halleluja!
Herrens välgärningar
147 [j]Halleluja!
Det är gott att lovsjunga vår Gud,
lovsång är ljuvligt och skönt.
2 [k]Herren bygger upp Jerusalem,
han samlar Israels förskingrade.
3 [l]Han helar dem som har
förkrossade hjärtan
och förbinder deras sår.
4 [m]Han bestämmer stjärnornas antal,
han nämner dem alla vid namn.
5 [n]Stor är vår Herre och väldig i kraft,
hans förstånd är utan gräns.
6 [o]Herren stöder de ödmjuka,
men de gudlösa
slår han till jorden.
7 Sjung till Herren
med tacksamhet,
lovsjung vår Gud till harpa!
8 [p]Han täcker himlen med moln
och bereder regn åt jorden,
han låter gräset gro på bergen
9 [q]och ger föda åt djuren,
åt korpens ungar som ropar.
10 [r]Han har inte sin glädje
i hästens styrka,
inte sin fröjd i mannens snabbhet[s].
11 Herren har sin glädje i dem
som vördar honom,
som hoppas på hans nåd.
12 Jerusalem, prisa Herren,
Sion, lova din Gud!
13 Han stärker bommarna
för dina portar,
han välsignar dina barn i dig.
14 [t]Han ger dina gränser fred,
han mättar dig med bästa vete.
15 Han sänder sitt budskap till jorden,
hans ord går ut med hast.
16 [u]Han låter snö falla som ull,
sprider rimfrost som aska.
17 Han kastar sitt hagel som smulor.
Vem kan bestå inför hans köld?
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation