M’Cheyne Bible Reading Plan
Manasse regerar i Juda
21 Manasse var tolv år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i femtiofem år. Hans mor hette Hefsi-Ba.
2 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, samma avskyvärda handlingar som de folk ägnade sig åt som bodde i landet tidigare och som Herren fördrev för att ge plats åt Israel.
3-5 Manasse byggde upp de offerhöjder som hans far Hiskia hade rivit ner. Han byggde nya altaren till Baal och gjorde en oanständig avgudabild som föreställde Aseran, precis som Ahab, kungen i Israel, hade gjort. Han tillbad solguden, månguden och stjärngudarna och placerade till och med altaren inne i Herrens tempel, i den stad och den byggnad som Herren hade valt för att ära sitt eget namn.
6 Han offrade en av sina egna söner i eld, han sysslade med svart magi och spådomar och konsulterade medier och trollkarlar. Han gjorde mycket som var ont i Herrens ögon och orsakade Herrens vrede.
7 Manasse satte också upp i templet den avskyvärda aserapåle han hade gjort på just den plats som Herren hade talat med David och Salomo om när han sa: Jag ska för alltid fästa mitt namn vid det här templet och vid Jerusalem, den stad jag har utvalt framför alla andra städer bland Israels stammar.
8 Om Israels folk bara vill följa de föreskrifter jag gav genom Mose, ska jag aldrig mer fördriva dem ur deras förfäders land.
9 Men folket lyssnade inte till Herren, och Manasse förledde dem att göra till och med mer ont än de tidigare invånarna, som Herren hade drivit bort därifrån för Israels skull.
10 Då förklarade Herren genom profeterna:
11 Eftersom kung Manasse har gjort allt detta onda, och till och med mer ont än amoreerna, som bodde i landet för länge sedan, och eftersom han har förlett Juda folk till avgudadyrkan,
12 ska jag låta en sådan olycka drabba Jerusalem och Juda, att de som får höra det inte kommer att tro sina öron.
13 Jag ska skölja bort Jerusalem som man torkar bort vattnet från en nydiskad tallrik, först den ena sidan och sedan den andra.
14 Jag ska till och med överge den kvarleva som återstår av mitt folk och överlämna dem åt deras fiender,
15 för de har gjort så mycket ont och orsakat min vrede, ända sedan jag förde deras förfäder ut ur Egypten.
16 Förutom att Manasse ledde in Juda folk i all denna avgudadyrkan som Gud hatade, avrättade han en mängd oskyldiga människor, och Jerusalem fylldes med kropparna från offren för hans grymhet.
17 Allt övrigt om Manasses regeringstid finns att läsa i Juda kungars krönika.
18 När Manasse hade dött blev han begraven i Ussas trädgård utanför sitt palats, och hans son Amon blev kung efter honom.
Amon regerar i Juda
19-20 Amon var tjugotvå år gammal när han blev kung och han regerade i Jerusalem i två år. Hans mor hette Mesullemet, och var dotter till Harus från Jotba.
21 Han var lika ond som sin far Manasse och tillbad samma avgudar.
22 Han vände sig bort ifrån Herren, sina förfäders Gud, och han vägrade att lyssna till vad Herren hade sagt.
23 Hans rådgivare sammansvor sig mot honom och dödade honom i hans palats.
24 Men då reagerade folket och dödade alla som varit med i sammansvärjningen och satte Amons son Josia på tronen i stället.
25 Allt övrigt som inträffade under Amons regering finns upptecknat i Juda kungars krönika.
26 Amon begravdes i en grav i Ussas trädgård, och hans son Josia blev kung efter honom.
Jesus i jämförelse med Mose
3 Kära bröder, ni är alla kallade och utvalda av Gud för hans himmelska rike. Ha därför alltid Jesus, som vi ju bekänner oss till, i era tankar. Han är Guds budbärare och vår tros överstepräst.
2 Gud utsåg Jesus till överstepräst, och han var trogen mot Gud på samma sätt som Mose var trogen när han tjänade i Guds hus.
3 Den som bygger ett hus får mer beröm än själva huset. På samma sätt har Jesus mycket större makt än Mose.
4 Naturligtvis har varje hus en byggmästare, men det är Gud som bygger allt.
5 Och visst var Mose trogen i allt när han arbetade i Guds hus, men han var bara en tjänare, och hans uppgift var till största delen att vittna om och skapa förebilder till det som skulle uppenbaras senare.
6 Men Kristus, Guds trofaste Son, har ansvaret för hela Guds hus. Det huset är vi kristna, och han bor i oss så länge som vi bevarar vår frimodighet och glädje och håller fast vid hoppet om hans återkomst.
Varning för olydnad
7-8 Eftersom Kristus nu står över allting säger den helige Ande till oss: Lyssna till honom i dag om ni hör hans röst, och vänd er inte bort från hans kärlek, som Israels folk gjorde i öknen, när de gjorde uppror mot mig och satte mig på prov.
9 Jag hade tålamod med dem i fyrtio år, trots att de prövade mitt tålamod till det yttersta. Jag gjorde hela tiden stora under inför deras ögon.
10 Därför blev jag förargad på dem, för i sina hjärtan vände de sig alltid åt alla andra håll i stället för till mig, och de gick aldrig de vägar som jag ville att de skulle gå.
11 Fylld av vrede mot dem svor då Gud en ed och lovade att han aldrig skulle låta dem komma in i vilan i hans rike.
12 Därför ska ni se till, kära bröder, att ert inre inte är fullt av ondska och otro som leder er bort från den levande Guden.
13 Tala med varandra varje dag om detta, medan det fortfarande är tid, så att ingen av er gör sig hård och kall inför Gud, och blir förblindad av syndens tjusning.
14 För om vi är trogna till slutet och litar på Gud, som vi gjorde när vi först blev kristna, så ska vi få del i allt som tillhör Kristus.
15 Nu är ögonblicket inne. Glöm aldrig varningen: Om ni hör Guds röst tala till er i dag, så bli inte hårda och kalla som Israels folk när de gjorde uppror i öknen.
16 Vad var det då för människor som hörde Guds röst och ändå gjorde uppror mot honom? Jo, det var samma människor som lämnade Egypten med Mose som ledare.
17 Och vilka var det som drog på sig Guds vrede under alla dessa fyrtio år? Jo, samma upproriska människor igen. De syndade och fick därför dö i öknen.
18 Och vilka avsåg Gud när han med en ed intygade att de inte skulle få ro och vila i det land som han hade lovat sitt folk? Han talade till alla dem som inte lydde honom.
19 Varför kunde de inte komma in? Därför att de inte trodde på honom.
Omvändelse leder till upprättelse
14 O Israel, återvänd till Herren, din Gud. Du är krossad av dina synder!
2 Kom till Herren och säg: Herre, ta bort min synd. Var nådig mot oss och ta emot oss, så ska vi offra tackoffer till dig med våra läppar.
3 Assyrien kan inte rädda oss, och själva förmår vi inget. Aldrig mer ska vi kalla det vi gjort med egna händer för 'gudar
4 Då ska jag läka såren efter deras avfällighet och trolöshet, min kärlek ska inte veta några gränser och min vrede ska vara borta för alltid!
5 Jag ska uppfriska Israel med dagg från himlen. Mitt folk ska blomstra som en lilja och vara djupt rotad som en ceder i Libanon,
6 med grenar som sprider sig åt alla håll som på ett olivträd, och med en doft som av Libanons skogar.
7 Folket ska återvända från sin fångenskap och vila i min skugga. De ska vara som en vattenrik trädgård, som en grönskande vinstock och som ljuvligt vin från Libanon.
8 O Israel! Håll dig borta från avgudar! Jag lever och är stark! Jag ska se efter dig och ta hand om dig. Jag är som ett grönskande träd med frukt året om. Min nåd ska aldrig svika dig.
9 Den som är förståndig tar vara på detta. Den som är klok lyssnar till dessa ord. Herrens vägar är sanna och rätta, och den rättfärdige väljer att vandra på dem. Men den upproriske snavar och faller.
Herre, du genomskådar mig
139 Herre, du genomskådar mig och vet allt om mig.
2 Du vet om jag sitter eller står. Även om du är långt borta från mig så vet du vad jag tänker.
3 Du ser mig om jag arbetar eller vilar. Du vet allt om mig.
4 Redan innan jag talar så vet du vad jag vill säga.
5 Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand.
6 Din kunskap om mig är oerhörd, ja mycket större än vad jag själv förstår.
7 Jag kan aldrig fly för din Ande! Jag kan aldrig gömma mig, utan att du ser mig.
8 Om jag far upp till himlen så är du där, och om jag far ner till dödsriket, så är du där.
9 Även om jag skyndar mig dit där solen går upp eller gömmer mig vid havets yttersta gräns,
10 så kommer din hand att leda mig och din styrka att hjälpa mig.
11 Om jag bad mörkret att gömma mig och ljuset omkring mig att bli natt
12 så gör inte mörkret det mörkt för dig. Ja, för dig lyser natten lika klar som dagen. För dig finns ingen skillnad på mörker och ljus.
13 Du har skapat min kropp med alla dess organ. Du vävde dem samman i min mors liv.
14 Tack för att du skapade mig så unik och så underbar! Det är fascinerande att bara tänka på det. Allt du gör är fantastiskt, det har jag verkligen fått erfara.
15 Du var där när mina ben formades i det tysta, när de fogades samman i min mors liv.
16 Du såg mig innan jag föddes och planerade varje dag i mitt liv, innan någon av dem började. Ja, varje dag skrevs ner i din bok!
17-18 Hur ofattbara är inte dina tankar, Herre! Och hur otroligt många är de inte. Om jag försökte räkna dem skulle jag aldrig nå slutet. När jag vaknar på morgonen, tänker du fortfarande på mig!
19 O, Gud, hur önskar jag inte att du skulle döda alla ogudaktiga som är emot dig. Alla dessa mördare med blod på sina händer, som jag inte vill ha något med att göra.
20 De ljuger och smädar ditt namn, och de uppträder föraktfullt mot dig.
21 Herre, jag hatar alla som hatar dig. Jag avskyr alla som kämpar mot dig.
22 Ja, jag hatar dem, för dina fiender är också mina fiender.
23 Pröva mig, Gud! Känn mitt hjärta och pröva mina tankar!
24 Visa mig om det finns något hos mig som gör dig bedrövad, och led mig på den väg som leder till dig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®