Chronological
Jobs svar på Elifas första tal
6 Då tog Job till orda och sade:
2 O, att min sorg kunde vägas
och min olycka läggas
i samma vågskål!
3 Nu är den tyngre än havets sand,
därför kan jag inte styra mina ord,
4 (A) för den Allsmäktiges pilar
har träffat mig,
min ande dricker deras gift.
Fasor från Gud
går i stridsställning mot mig.
5 Skriar vildåsnan över sitt gräs,
råmar oxen över sitt foder?
6 Kan det smaklösa ätas utan salt,
finns det någon smak i äggets vita?
7 Jag vägrar röra det,
det är kväljande mat för mig.
8 O, att min begäran blev hörd
och att Gud uppfyllde min längtan,
9 (B) att Gud ville krossa mig,
räcka ut sin hand
och skära av mitt liv!
10 Då vore det ändå min tröst,
mitt jubel i skoningslös plåga,
att jag inte förnekat
den Heliges ord.
11 Vad är då min kraft,
att jag skulle hoppas?
Vad är mitt slut,
att jag skulle vara tålig?
12 Är min kraft som stenens,
min kropp av koppar?
13 Nej, hjälpen kommer inte från mig,
varje utväg är stängd för mig.
14 Den förtvivlade borde få godhet
från sin vän,
men man fruktar inte mer
den Allsmäktige.
15 (C) Mina bröder är trolösa som bäckar[a],
som bäckars rännilar som sinar.
16 De är mörka av is när snön har fallit
och gömt sig i dem,
17 men när hettan kommer torkar de,
försvinner i värmen från sin plats.
18 De ändrar kurs från sitt lopp,
rinner ut i intet och försvinner.
19 Karavaner från Tema[b]
spanar efter dem,
resande från Saba
sätter sitt hopp till dem.
20 De blir svikna i sin förhoppning,
när de kommer fram
blir de bestörta.
21 Så har ni nu blivit till intet,
ni ser det förskräckliga
och blir rädda.
22 Har jag sagt: ”Ge mig något,
köp mig loss med er förmögenhet,
23 rädda mig från fiendens hand,
friköp mig från utpressarna?”
24 Undervisa mig så tiger jag,
hjälp mig förstå var jag gått vilse.
25 (D) Hur inträngande
är inte uppriktiga ord!
Men vad hjälper
tillrättavisning från er?
26 Tänker ni märka ord
och betrakta en förtvivlad mans
ord som luft?
27 Skulle ni kasta lott om en faderlös
och köpslå om er vän?
28 Men se nu på mig!
Jag ska inte ljuga er rakt i ansiktet.
29 Vänd om, låt ingen orätt ske!
Vänd om, min sak är rättfärdig!
30 Bor orätt på min tunga?
Skulle inte min mun förstå ondska?
7 (E) Har inte människan
ett slitsamt liv på jorden?
Är inte hennes dagar
som daglönarens dagar?
2 Hon är som en slav
som flämtar efter skugga,
som en daglönare
som väntar på sin lön.
3 Månader av elände
har jag fått till arvedel,
nätter av vedermöda
har blivit min lott.
4 Så snart jag har lagt mig frågar jag:
”När ska jag stiga upp?
När ska natten ta slut?”
Jag mättas av oro
ända till morgonen.
5 (F) Min kropp täcks av maskar
och med en skorpa som av jord,
min hud skrumpnar och faller av.
6 (G) Mina dagar flyr snabbare
än vävarens spole,
de försvinner utan hopp.
7 (H) Tänk på att mitt liv är en vindfläkt,
att mitt öga inte längre
får se det goda.
8 Det öga som ser mig
ska inte mer iaktta mig,
om din blick söker mig
finns jag inte längre.
9 Ett moln löses upp och är borta,
den som farit ner i dödsriket
kommer inte upp igen.
10 (I) Aldrig mer återvänder han
till sitt hus,
hans plats känner honom inte längre.
11 (J) Därför vill jag inte lägga band
på min mun,
jag vill tala i min andes ångest,
jag vill klaga i min själs
bedrövelse.
12 Jag är väl inte ett hav
eller ett havsodjur,
så att du måste sätta ut vakt
mot mig?
13 När jag säger:
”Min bädd ska trösta mig,
min viloplats ska lindra min oro”,
14 då skrämmer du mig med drömmar
och skräckslår mig med syner.
15 Hellre vill jag bli kvävd,
hellre dö än vara ett benrangel.
16 (K) Jag är trött på det här,
jag kommer inte att leva för evigt.
Låt mig vara,
för mina dagar är en vindfläkt.
17 (L) Vad är då en människa,
att du gör så stor sak av henne,
ger akt på henne så noga,
18 synar henne var morgon,
prövar henne vart ögonblick?
19 (M) När ska du vända din blick
ifrån mig,
ge mig tid att svälja min saliv?
20 Har jag syndat, vad gör det dig,
du människornas bevakare?
Varför har du gjort mig
till din måltavla
och låtit mig bli en börda
för mig själv[c]?
21 Varför förlåter du inte min synd
och tar bort min skuld?
Snart ska jag ligga i stoftet,
du kommer att söka efter mig
men jag finns inte mer.
Bildads första tal
8 (N) Sedan tog Bildad från Shua till orda och sade:
2 Hur länge ska du tala så?
Orden från din mun
är som en väldig storm.
3 (O) Kan Gud kränka rättvisan,
kan den Allsmäktige
kränka rättfärdigheten?
4 Om dina barn har syndat mot honom,
då ger han dem i deras synders våld.
5 Men om du söker Gud
och ber den Allsmäktige om nåd,
6 om du är ren och rättsinnig,
då ska han vaka över dig
och göra din rättfärdighets boning
trygg.
7 (P) Om än din början är ringa,
ska du till sist bli mycket stor.
8 Fråga gångna släktled
och ta vara på fädernas erfarenhet.
9 (Q) Själva är vi från i går
och vet ingenting,
en skugga är våra dagar på jorden.
10 Men de ska undervisa
och berätta för dig
och lägga fram ord från sina hjärtan.
11 Kan papyrus växa
där marken inte är sank,
skjuter vassen upp
där det inte finns vatten?
12 Medan den står grön och oskuren
vissnar den före allt annat gräs.
13 (R) Så går det alla som glömmer Gud.
Den gudlöses hopp kan inte bestå,
14 för hans tillförsikt är bräcklig
och hans trygghet
som spindelns nät.
15 (S) Han förlitar sig på sitt hus,
men det håller inte,
han klamrar sig fast vid det,
men det kommer inte att bestå.
16 Han frodas i solens sken,
hans skott sträcker sig
ut över trädgården.
17 Hans rötter slingrar sig
kring stenröset,
ett hus av sten har han i sikte.
18 När han rycks bort från sin plats,
förnekar den honom:
”Jag har aldrig sett dig.”
19 Ja, det är den glädje han får
av sin färd,
och ur mullen växer andra upp.
20 Gud förkastar inte den oskyldige,
och han håller inte de onda
i handen.
21 (T) Vänta tills han fyller din mun
med skratt
och dina läppar med jubel.
22 De som hatar dig ska kläs i skam,
och de gudlösas tält
ska inte mer finnas till.
Jobs svar på Bildads första tal
9 Då tog Job till orda och sade:
2 (U) Jag vet mycket väl att det är så.
Hur kan en människa
stå rättfärdig inför Gud?
3 Om hon vill gå till rätta med honom,
kan hon inte ge svar på en sak
bland tusen.
4 Hans hjärta är vist,
hans kraft är väldig,
vem har trotsat honom
och kommit undan?
5 Han flyttar berg
utan att någon vet det
och omstörtar dem i sin vrede,
6 (V) han får jorden att vackla
från sin plats
och dess pelare att bäva,
7 han befaller solen att inte gå upp
och förseglar stjärnorna,
8 (W) han ensam spänner ut himlarna
och skrider fram över havets rygg,
9 (X) han har gjort Stora Björn[d] och Orion,
Sjustjärnorna
och söderns stjärnbilder,
10 (Y) han gör stora och ofattbara ting,
under som ingen kan räkna.
11 Se, han går förbi mig
utan att jag ser honom,
han drar vidare
utan att jag märker det.
12 Han griper sitt rov,
vem kan hindra honom?
Vem kan säga till honom:
”Vad gör du?”
13 (Z) Gud håller inte tillbaka sin vrede.
För honom måste
Rahabs[e] följe böja sig.
14 (AA) Hur skulle jag kunna svara honom,
välja ut ord inför honom?
15 Även om jag har rätt
kan jag inte svara,
bara be min domare om nåd.
16 Om jag ropar och han svarar,
så tror jag inte att han lyssnar
till min röst,
17 (AB) för han straffar mig med storm
och slår mig med sår på sår
utan orsak.
18 Han låter mig inte hämta andan
utan mättar mig med bedrövelser.
19 Gäller det styrka? Se, han är stark!
Gäller det vad som är rätt?
Vem vill ställa mig till svars[f]?
20 Om jag hade rätt
skulle ändå min mun fälla mig,
om jag vore oskyldig
skulle han finna mig falsk.
21 (AC) Jag är oskyldig!
Jag vill inte veta av mig själv,
jag är trött på att leva.
22 (AD) Det går på ett ut, därför säger jag:
Både den oskyldige
och den skyldige förgör han.
23 Om en plåga bringar plötslig död,
föraktar han de oskyldigas
förtvivlan.
24 Jorden är given i de gudlösas hand.
Han binder för ögonen
på dess domare.
Om det inte är han, vem är det då?
25 (AE) Mina dagar rusar i väg
snabbare än en löpare,
de flyr bort utan att ha sett
någon glädje.
26 De far förbi som vassbåtar,
som en örn som störtar
mot sitt byte.
27 Om jag säger:
Jag ska glömma mitt bekymmer,
släppa min sorgsna min
och vara glad,
28 så bävar jag ändå för alla mina kval,
för jag vet att du inte
ska döma mig fri.
29 Jag står där som skyldig,
varför tröttar jag ut mig i onödan?
30 (AF) Även om jag tvättar mig med snö[g]
och renar mina händer med lut,
31 ska du ändå sänka ner mig i pölen
och mina kläder ska avsky mig.
32 (AG) Han är inte en människa som jag,
så att jag kan svara honom:
”Vi går tillsammans till rätten.”
33 Det finns ingen som kan
döma mellan oss
och lägga sin hand på oss båda.
34 (AH) Må han ta bort sitt ris från mig
så att skräcken för honom
inte förfärar mig.
35 Då ska jag tala
utan att vara rädd för honom.
Men så har jag det inte.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation