Chronological
17 Sex dagar därefter[a] tog Jesus med sig Petrus och Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. 2 Och han förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. 3 Och se, Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med honom. 4 Petrus sade till Jesus: "Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill, skall jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." 5 Medan han ännu talade, se, då sänkte sig ett lysande moln ner över dem. Och en röst ur molnet sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!"[b] 6 När lärjungarna hörde det, föll de ner på sina ansikten och greps av stor fruktan. 7 Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Stig upp och var inte förskräckta!" 8 Och när de såg upp, såg de ingen utom Jesus.
9 På väg ner från berget befallde Jesus dem: "Tala inte om för någon vad ni har sett, förrän Människosonen har uppstått från de döda." 10 Lärjungarna frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?"[c] 11 Han svarade: "Elia skall komma och återupprätta allt. 12 Men jag säger er: Elia har redan kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom alldeles som de ville. På samma sätt skall också Människosonen få lida genom dem." 13 Då förstod lärjungarna att han hade talat till dem om Johannes Döparen.
Jesus botar en månadssjuk pojke
14 När de sedan kom till folket, gick en man fram till Jesus, föll på knä för honom 15 och sade: "Herre, förbarma dig över min son! Han är månadssjuk och plågas svårt. Ofta faller han i elden och ofta i vattnet. 16 Jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom." 17 Jesus svarade: "Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!" 18 Och Jesus talade strängt till den onde anden, och den for ut ur honom. Från det ögonblicket var pojken botad.
19 Då lärjungarna hade blivit ensamma med Jesus, gick de fram och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut honom?" 20 Han svarade: "Därför att ni har så lite tro. Amen säger jag er: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er."[d]
Jesus talar än en gång om sitt lidande
22 När de var samlade i Galileen, sade Jesus till dem: "Människosonen skall utlämnas i människors händer, 23 och de skall döda honom, men på tredje dagen skall han uppstå." Då blev de mycket bedrövade.
Tempelskatten
24 De gick sedan till Kapernaum, och de som tog upp tempelskatten kom fram till Petrus och frågade: "Betalar inte er mästare tempelskatt?"[e] 25 "Jo", svarade han. Sedan Petrus hade kommit hem, frågade Jesus honom, innan Petrus hunnit säga något: "Vad tror du, Simon? Av vilka tar jordens kungar upp tull och skatt, av sina söner eller av andra?" 26 Han svarade: "Av andra". Då sade Jesus till honom: "Alltså är sönerna fria. 27 Men för att vi inte skall stöta oss med dem, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Ta sedan den första fisk som du får upp och öppna gapet på den. Då skall du hitta ett silvermynt.[f] Ta det och ge åt dem för min och din räkning."
Jesu härlighet uppenbaras
9 Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Några av dem som står här skall inte smaka döden, förrän de ser att Guds rike har kommit i makt." 2 Sex dagar därefter[a] tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. Och han förvandlades inför dem. 3 Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan göra några kläder. 4 Och Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med Jesus. 5 Då sade Petrus till Jesus: "Rabbi, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." 6 Han visste inte vad han skulle säga, så förskräckta var de. 7 Då kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och ur molnet hördes en röst: "Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!" 8 Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon utom Jesus.
9 På vägen ner från berget sade han åt dem att inte berätta vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda. 10 De tog fasta på det ordet och talade med varandra om vad som menades med att uppstå från de döda. 11 De frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?"[b] 12 Han sade till dem: "Elia kommer visserligen först och återupprättar allt. Men hur kan det då vara skrivet att Människosonen skall lida mycket och bli föraktad? 13 Jag säger er: Elia har verkligen kommit, och de gjorde med honom som de ville, som det är skrivet om honom."
Jesus botar en pojke med en stum ande
14 När de kom till de andra lärjungarna, såg de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. 15 Så snart allt folket fick se Jesus blev de mycket häpna och skyndade fram och hälsade på honom. 16 Han frågade dem: "Vad är det ni diskuterar om?" 17 En man i skaran svarade honom: "Mästare, jag har fört till dig min son som har en stum ande. 18 Och var den än får tag i honom slår den ner honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte." 19 Jesus svarade dem: "Du släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!" 20 Och de kom med honom till Jesus. Så snart anden fick se honom slet den i pojken, och han föll till marken och vältrade sig och tuggade fradga. 21 Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var barn. 22 Ofta kastar anden honom än i elden och än i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!" 23 Jesus sade till honom: "Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror." 24 Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!" 25 Jesus såg att ännu mer folk strömmade till, och han sade strängt till den orene anden: "Du stumme och döve ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!" 26 Den orene anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död. 27 Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom, och han steg upp. 28 När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut honom?" 29 Han svarade: "Detta slag kan endast drivas ut med bön."[c]
Jesus talar än en gång om sitt lidande
30 Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Jesus ville inte att någon skulle få veta det, 31 eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: "Människosonen skall utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå." 32 Men de förstod inte vad han sade och vågade inte fråga honom.
Vem är störst?
33 De kom till Kapernaum. När Jesus nu var hemma, frågade han dem: "Vad var det ni talade om på vägen?" 34 De teg, eftersom de på vägen hade talat med varandra om vem som var störst. 35 Jesus satte sig ner, kallade på de tolv och sade till dem: "Om någon vill vara den förste skall han vara den siste av alla och allas tjänare." 36 Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, slöt det i sin famn och sade till dem: 37 "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig utan honom som har sänt mig."
Inte mot oss utan för oss
38 Johannes sade till Jesus: "Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde oss." 39 Men Jesus sade: "Hindra honom inte. Ingen som utför en kraftgärning i mitt namn kan sedan genast tala illa om mig. 40 Den som inte är mot oss är för oss. 41 Den som räcker er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus - amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön.
Frestelser och förförelser
42 Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom är det bättre att en kvarnsten läggs om hans hals och han kastas i havet. 43 Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att ha båda händerna i behåll och komma till Gehenna,[d] till elden som aldrig släcks.[e] 45 Och om din fot förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre för dig att gå in i livet halt än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna. 47 Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna, 48 där deras mask inte dör och elden inte släcks. 49 Ty var och en skall saltas med eld. 50 Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur skall ni då få det salt igen? Ha salt i er och håll fred med varandra!"
28 Omkring åtta dagar efter det att Jesus hade sagt detta, tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. 29 Medan han bad förvandlades hans ansikte och hans kläder blev skinande vita. 30 Och se, två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia 31 och de visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem. 32 Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod där tillsammans med honom. 33 När dessa skulle skiljas från honom, sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sade. 34 Medan han talade, kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och lärjungarna blev förskräckta, när dessa trädde in i molnet. 35 Och ur molnet kom en röst: "Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom!" 36 Och när rösten ljöd, visade det sig att Jesus var ensam. Lärjungarna teg och berättade inte vid den tiden för någon vad de hade sett.
Jesus botar en besatt pojke
37 När de dagen därefter kom ner från berget, möttes han av en stor skara människor. 38 Då ropade en man ur folkhopen: "Mästare, jag ber dig, hjälp min son! Han är mitt enda barn. 39 En ande sliter i pojken, och så skriker han plötsligt till. Den sliter i honom och fradgan står kring munnen på honom, och den vill knappast lämna honom och sluta misshandla honom. 40 Jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut anden, men de kunde inte." 41 Jesus svarade: "Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er och stå ut med er? För hit din son!" 42 Medan pojken ännu var på väg, kastade anden honom till marken och slet och ryckte i honom. Men Jesus talade strängt till den orene anden och botade pojken och gav honom tillbaka till hans far. 43 Och alla häpnade över Guds väldiga makt.
Människosonen skall utlämnas
Medan alla förundrade sig över allt som han gjorde, sade han till sina lärjungar: 44 "Lyssna noga till det jag nu säger: Människosonen kommer att utlämnas i människors händer." 45 Men de förstod inte vad han sade. Det var fördolt för dem, och de kunde inte fatta det. Och de vågade inte fråga honom om det han hade sagt.
Vem är störst?
46 Bland lärjungarna kom frågan upp, vem som kunde vara störst bland dem. 47 Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan och tog ett barn och ställde det bredvid sig 48 och sade till dem: "Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland er alla, han är den störste."
49 Johannes sade: "Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde med oss." 50 Jesus sade till Johannes: "Hindra honom inte. Den som inte är emot er, han är för er."
Jesus på väg upp till Jerusalem
51 När tiden för hans bortgång[a] var inne, vände han sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit upp. 52 Han sände budbärare framför sig, och de gav sig i väg och gick in i en samaritisk by för att förbereda hans ankomst. 53 Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg till Jerusalem. 54 När hans lärjungar Jakob och Johannes såg det, sade de: "Herre, vill du att vi skall kalla ner eld från himlen som förtär dem?" 55 Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem. 56 Och de gick vidare till en annan by.
57 Medan de vandrade vägen fram, sade någon till honom: "Jag vill följa dig vart du än går." 58 Jesus svarade honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot." 59 Till en annan sade han: "Följ mig!" Mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." 60 Jesus sade till honom: "Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike!" 61 En annan sade: "Jag vill följa dig, Herre, men låt mig först ta farväl av min familj." 62 Jesus svarade: "Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln