Chronological
Petrus rapport om hedningarna
11 Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att även hedningarna hade tagit emot Guds ord. 2 När Petrus kom upp till Jerusalem började de omskurna angripa honom 3 (A) och sade: "Du har varit inne hos oomskurna män och ätit med dem!"
4 Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt: 5 (B) "Jag var i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig. 6 När jag såg efter och studerade den närmare, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar. 7 Jag hörde också en röst som sade till mig: Res dig, Petrus, slakta och ät! 8 Jag svarade: Nej, nej, Herre! Det har aldrig kommit något oheligt eller orent i min mun. 9 För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent. 10 Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.
11 Samtidigt stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Caesarea, 12 och Anden sade till mig att jag skulle gå med dem utan att tveka[a]. De sex bröderna här följde också med mig, och vi kom in i mannens hus. 13 (C) Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit Simon som kallas Petrus. 14 Han ska tala till dig, och genom de orden ska du bli frälst, du och hela din familj[b].
15 (D) Och när jag började tala föll den helige Ande över dem, så som han föll över oss under den första tiden. 16 (E) Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt[c]: Johannes döpte med vatten, men ni ska bli döpta i den helige Ande. 17 Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss när vi kom till tro[d] på Herren Jesus Kristus, vem var då jag att kunna hindra Gud?"
18 (F) När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: "Till och med åt hedningarna har Gud alltså skänkt omvändelsen som ger liv."
Evangeliet når även hedningarna
19 (G) De som hade skingrats genom förföljelsen som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia[e], och de förkunnade ordet endast för judar. 20 Men bland dem fanns några från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiokia började de tala även till grekerna och förkunna evangeliet om Herren Jesus. 21 Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.
22 (H) Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia. 23 (I) När han kom dit och såg vad Guds nåd hade gjort, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta. 24 Barnabas var en god man, fylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara fördes till Herren.
25 (J) Därefter begav han sig till Tarsus för att söka upp Saulus. 26 Han fann honom och tog med honom till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna[f].
27 (K) Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. 28 (L) En av dem som hette Agabus steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält[g] skulle drabba hela världen – den kom också under Claudius regering. 29 (M) Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde för att hjälpa bröderna som bodde i Judeen. 30 (N) De gjorde så och sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.
Petrus fängslas och blir räddad
12 Vid den tiden lät kung Herodes[h] gripa och misshandla några i församlingen. 2 (O) Han lät avrätta Jakob, Johannes bror, med svärd. 3 När han såg att judarna gillade detta, fortsatte han och grep även Petrus. Detta hände under det osyrade brödets högtid. 4 Efter gripandet satte han honom i fängelse och lät honom bevakas av fyra vaktskift med fyra man var. När påsken var över tänkte han ställa honom inför folket. 5 (P) Petrus hölls därför kvar i fängelset medan församlingen bad ihärdigt till Gud för honom.
6 Natten innan Herodes skulle ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren stod vakter som bevakade fängelset. 7 (Q) Plötsligt stod där en Herrens ängel, och ett ljussken lyste upp rummet. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: "Skynda dig upp!" Då föll kedjorna från hans händer, 8 och ängeln sade till honom: "Sätt på dig bältet och sandalerna." Petrus gjorde så, och ängeln sade: "Ta på dig manteln och följ mig." 9 Petrus gick ut och följde honom, men han förstod inte att det som hände genom ängeln var verkligt utan trodde att det var en syn han såg.
10 (R) De gick förbi den första vakten och så den andra och kom sedan till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. Så kom de ut och gick längs en gata, och plötsligt lämnade ängeln honom. 11 När Petrus blev sig själv igen sade han: "Nu vet jag verkligen att Herren har sänt sin ängel och räddat mig från Herodes hand och från allt som det judiska folket hade väntat sig."
12 (S) När han nu insett vad som hänt gick han till Marias hus, hon som var mor till Johannes som kallades Markus[i]. Där var många samlade och bad. 13 Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rhode gick för att öppna. 14 När hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade: "Petrus står utanför porten!" 15 De sade till henne: "Du är tokig!" Men hon försäkrade att det var så, och då sade de: "Det är hans ängel." 16 Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han. 17 Han gav tecken åt dem med handen att vara tysta, och så berättade han för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han sade: "Berätta det för Jakob[j] och de andra bröderna." Sedan gick han ut och begav sig till en annan plats.
18 På morgonen blev det stor förvirring bland soldaterna. Vad hade hänt med Petrus? 19 När Herodes lät söka efter honom och inte fick tag i honom, förhörde han vakterna och befallde att de skulle föras bort[k]. Därefter reste han ner från Judeen till Caesarea och stannade där.
Herodes död
20 Herodes låg i bitter fejd med folket i Tyrus och Sidon. Gemensamt uppvaktade de kungen, och när de hade fått över hans kammarherre Blastus på sin sida bad de om fred. De var nämligen beroende av kungens område för sin försörjning.
21 På utsatt dag satte sig Herodes på tronen, klädd i kunglig skrud[l], och höll ett tal till dem. 22 (T) Då ropade folket: "Det är en guds röst, inte en människas!" 23 (U) Genast slog en Herrens ängel honom, därför att han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar[m] och dog.
SAULUS FÖRSTAMISSIONSRESA (Kap 13:4-14:28)
Barnabas och Saulus sänds ut
24 (V) Guds ord hade framgång och spred sig alltmer. 25 (W) När Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem, vände de tillbaka och tog då med[n] sig Johannes som kallades Markus.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation