Previous Prev Day Next DayNext

Chronological

Read the Bible in the chronological order in which its stories and events occurred.
Duration: 365 days
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Version
Markusevangeliet 11

Jesus rider in i Jerusalem

11 (A) När de närmade sig Jerusalem och var nära Betfage och Betania vid Olivberget, sände han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i byn där framför er. Så snart ni kommer in i den ska ni finna ett åsneföl som står bundet och som ännu ingen har suttit på. Ta loss det och led hit det. Och om någon frågar er varför ni gör så, ska ni svara: Herren behöver det. Och han skickar strax hit det igen[a]."

De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan bundet vid en port, och de lossade det. Några av dem som stod där sade till dem: "Vad gör ni? Tar ni loss fölet?" Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå.

(B) De ledde fölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp. Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra strödde kvistar som de skar ute på fälten. (C) Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna[b]! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. 10 Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!"

11 Så kom han in i Jerusalem och in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom timmen redan var sen gick han ut till Betania med de tolv.

Jesus förbannar fikonträdet

12 (D) När de dagen därpå gick från Betania blev han hungrig. 13 På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet fann han inget annat än blad, för fikonens tid var inte inne[c]. 14 Jesus sade till trädet: "Aldrig mer ska någon äta frukt från dig." Hans lärjungar hörde det.

Jesus rensar templet

15 (E) De kom fram till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte i templet[d]. Han välte växlarnas bord och duvförsäljarnas stolar, 16 och han tillät inte att man bar något över tempelplatsen.[e] 17 (F) Och han undervisade dem och sade: "Står det inte skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste!"[f]

18 (G) Översteprästerna och de skriftlärda hörde det, och de försökte finna ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. 19 När det sedan blev kväll lämnade han staden.

Lär av fikonträdet

20 (H) När de tidigt nästa morgon gick förbi fikonträdet, såg de att det hade vissnat ända från roten. 21 Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se! Fikonträdet som du förbannade har vissnat."

22 Jesus svarade dem: "Ha tro på Gud! 23 (I) Jag säger er sanningen: Om någon säger till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger ska ske, då kommer det att ske för honom.

24 (J) Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så ska det bli ert. 25 Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då ska också er Far i himlen förlåta er era överträdelser."[g]

Jesu fullmakt ifrågasätts

27 (K) De kom in i Jerusalem igen, och när Jesus gick omkring på tempelplatsen kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom 28 (L) och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten att göra det?" 29 Jesus svarade dem: "Jag vill fråga er en sak. Svara mig, så ska jag säga er vad jag har för fullmakt att göra det här. 30 Johannes dop, var det från himlen eller från människor? Svara mig!"

31 De samrådde med varandra: "Säger vi: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 32 (M) Men kan vi säga: Från människor?" Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet. 33 Så de svarade Jesus: "Vi vet inte." Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här."

Johannesevangeliet 12

Jesus blir smord i Betania

12 Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Där ordnade de en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. Då tog Maria en hel flaska dyrbar äkta nardusolja[a] och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan.

Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände: "Varför sålde man inte den oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?" Det sade han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan för att han var en tjuv och brukade ta för sig av det som lades i kassan som han hade hand om. Jesus sade då: "Låt henne vara. Hon har sparat[b] den till min begravningsdag. (A) De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid[c]."

(B) En stor mängd judar fick veta att Jesus var där, och de kom inte bara för Jesu skull utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda. 10 Då bestämde sig översteprästerna för att döda även Lasarus, 11 eftersom många judar lämnade dem för hans skull och trodde på Jesus.

Jesus rider in i Jerusalem

12 (C) Nästa dag hade folk i stora skaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jesus var på väg in i Jerusalem, 13 (D) tog de palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna[d]! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels kung!" 14 Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, som det står skrivet:

15 Var inte rädd, dotter Sion![e]
    Se, din kung kommer,
        ridande på ett åsneföl.

16 (E) Hans lärjungar förstod först inte detta. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att det var skrivet så om honom och att man hade gjort så för honom.

17 Alla som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade nu om detta, 18 och många kom ut och mötte honom därför att de hörde att han hade gjort detta tecken. 19 Då sade fariseerna till varandra: "Ser ni att ni inte kommer någon vart? Hela världen springer ju efter honom."

Jesus förutsäger sin död

20 Bland dem som hade kommit upp för att tillbe vid högtiden fanns några greker[f]. 21 De kom nu till Filippus, som var från Betsaida[g] i Galileen, och bad honom: "Herre, vi vill se Jesus." 22 Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och berättade det för Jesus.

23 (F) Jesus svarade: "Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas. 24 Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. 25 (G) Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist[h] i den här världen ska bevara det[i] till evigt liv. 26 (H) Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom.

27 (I) Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit. 28 (J) Far, förhärliga ditt namn!"

Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det, och jag ska förhärliga det igen." 29 Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan, andra sade att det var en ängel som talade till honom. 30 (K) Jesus svarade: "Den rösten kom inte för min skull, utan för er. 31 (L) Nu går en dom över denna värld. Nu ska denna världens furste kastas ut. 32 Och när jag blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig." 33 Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.

34 (M) Då sade folket till honom: "Vi har hört i lagen att Messias ska vara kvar för alltid[j]. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson[k]?" 35 (N) Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. 36 Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem.

Judarnas otro

37 Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom. 38 Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vår predikan, och för vem blev Herrens arm uppenbarad?[l] 39 Alltså kunde de inte tro, för Jesaja har också sagt:

40 Han har förblindat deras ögon
        och förhärdat deras hjärta,
    så att de inte ser med sina ögon
        och förstår med sitt hjärta
    och vänder om och blir helade
        av mig.[m]

41 Så sade Jesaja därför att han såg hans härlighet och talade om honom.

42 (O) Ändå var det många som trodde på honom, även bland rådsherrarna. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan. 43 (P) De älskade människors ära mer än äran från Gud.

44 (Q) Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig. 45 (R) Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. 46 (S) Jag har kommit till världen som ett ljus, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret. 47 (T) Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. 48 (U) Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen. 49 (V) Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. 50 Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Det jag talar, talar jag därför så som Fadern har sagt mig."

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation