Chronological

1 Ord av Predikaren, son till David, kung i Jerusalem.

Allt jordiskt är förgängligt

det som är gjort

¹⁰ Säger man om något: ”Det här är nytt!”, så har det redan funnits i forna tider, före oss. ¹¹ Ingen minns dem som fanns före oss. Och de som kommer efter oss blir inte ihågkomna av dem som kommer efter dem.

Att söka vishet är också förgängligt

^12 (G) Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem. ^13 (H) Jag inriktade mitt hjärta på att med vishet undersöka och utforska allt^[c] som sker under himlen. Det är en bedrövlig möda som Gud har gett människors barn att plåga sig med. ^14 (I) Jag såg allt som görs under solen, och se, allt är förgängligt och ett jagande efter vind.

^16 (K) Jag sade i mitt hjärta: Se, jag har samlat större vishet än alla som varit i Jerusalem^[d] före mig. Mitt hjärta har sett mycket vishet och kunskap. ^17 (L) Men när jag inriktade mitt hjärta på att lära känna visheten och förstå dumhet och dårskap, då insåg jag att också det var ett jagande efter vind.

Njutning och rikedom är förgängligt

2 ^(M) Jag sade i mitt hjärta: Kom, jag låter dig pröva glädjen. Njut av det goda! Men också det var förgängligt.

^3 (O) Jag tänkte i mitt hjärta att jag skulle liva upp^[e] min kropp med vin, medan hjärtat fick leda mig med vishet, och få grepp om dårskapen tills jag såg vad som är bäst för människors barn att göra under himlen de dagar de lever.

^4 (P) Jag tog mig an stora projekt: Jag byggde hus^[f] åt mig, jag planterade vingårdar åt mig. ⁵ Jag anlade trädgårdar och parker åt mig och planterade där alla slags fruktträd. ⁶ Jag gjorde vattendammar åt mig för att vattna en växande skog av träd. ^7 (Q) Jag köpte slavar och slavinnor och fick tjänare som fötts i mitt hus. Dessutom hade jag mer boskap^[g] av oxar och får än någon före mig i Jerusalem. ^8 (R) Jag samlade också silver och guld och skatter från kungar och länder^[h]. Jag skaffade mig sångare och sångerskor^[i] och det som är mannens lust^[j]: en kvinna, ja, kvinnor^[k]. ^9 (S) Jag blev stor och överträffade alla som varit i Jerusalem före mig. Samtidigt behöll jag min vishet. ¹⁰ Allt mina ögon begärde gav jag dem. Jag nekade inte mitt hjärta någon glädje, för mitt hjärta hade glädje av all min möda, och det var lönen för all min möda.

^11 (T) Men när jag såg på allt som mina händer hade gjort och på den möda jag lagt ner, då var allt förgängligt och ett jagande efter vind. Det finns inget att vinna under solen.

Vishet och dårskap är förgängligt

^12 (U) Sedan vände jag mig för att betrakta vishet och dumhet och dårskap – för vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som redan är gjort! ^13 (V) Då insåg jag att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret. ^14 (W) Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker. Men jag märkte att samma öde drabbar dem båda.

^15 (X) Då sade jag i mitt hjärta: Det som drabbar dåren ska drabba mig också. Vad har jag då för nytta av all min vishet? Och jag sade i mitt hjärta: Också det är förgängligt. ^16 (Y) För varken den vise eller dåren minns man för evigt. I kommande dagar är båda snart glömda. Och hur dör den vise? Som dåren!

Vad får människan för all sin möda?

^17 (Z) Då hatade jag livet, för det som görs under solen var en plåga för mig. Allt är förgängligt och ett jagande efter vind. ^18 (AA) Jag hatade all min möda som jag haft under solen, för jag måste ju lämna det till den som kommer efter mig. ¹⁹ Och vem vet om han är en vis man eller en dåre? Ändå ska han få råda över allt som jag med möda och vishet har samlat under solen. Också det är förgängligt.

²⁰ Då blev jag förtvivlad i mitt hjärta över all den möda som jag gjort mig under solen. ^21 (AB) För om en människa har arbetat med vishet och kunskap och skicklighet, så måste hon ändå lämna sin del åt någon annan som inte lagt ner någon möda på det. Också det är förgängligt och ett stort elände. ^22 (AC) Vad får då människan för all sin möda och sitt hjärtas strävan som hon har under solen? ^23 (AD) Alla hennes dagar är ju ett lidande, hennes arbete är bara bekymmer. Inte ens om natten får hennes hjärta ro. Också det är förgängligt.

^24 (AE) Det finns inget bättre för människan än att få äta och dricka och se det goda i sin möda^[l]. Jag förstod att också det kommer från Guds hand. ^25 (AF) För vem kan äta och vem kan njuta utom genom honom^[m]? ^26 (AG) Åt den människa som är god i hans ögon ger han vishet och kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han besväret att samla och lägga på hög för att det ska ges åt den som är god i Guds ögon. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

Allt har sin tid

3 ^(AH) Allt har sin tid,

^9 (AL) Vad vinner då den som arbetar med sitt slit? ¹⁰ Jag såg den möda som Gud har gett människors barn att sträva med. ^11 (AM) Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut.

^12 (AN) Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra det goda så länge de lever. ^13 (AO) Och när en människa äter och dricker och ser det goda i sin möda, då är det en Guds gåva.

^14 (AP) Jag insåg att allt som Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom. ^15 (AQ) Det som är har redan varit. Det som kommer att hända har också hänt förut. Gud kallar fram det förflutna^[o].

Människans förgänglighet

¹⁶ Vidare såg jag under solen: På domarsätet rådde ogudaktighet, på rättfärdighetens plats den ogudaktige. ^17 (AR) Då tänkte jag: Både den rättfärdige och den ogudaktige ska Gud döma. Det finns en tid för allt som sker och allt som görs. ¹⁸ Jag tänkte: Det sker för människornas skull, för att Gud ska pröva dem och för att de ska se att de i sig själva är som djuren.

^19 (AS) Det går ju människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. Alla har samma livsande. Människan har inte mer att komma med än djuren. Allt är förgängligt. ^20 (AT) Alla går till en och samma plats. Alla har kommit av jord, alla vänder åter till jord. ²¹ Vem vet om människans ande stiger uppåt eller om djurens ande går ner till jorden?

^22 (AU) Jag såg att inget är bättre för människan än att hon har glädje i sin gärning, för det är hennes del. För vem kan låta henne se^[p] det som ska ske efter henne?

Förtryck, möda och ensamhet

4 ^(AV) Vidare såg jag de våldsdåd som begås under solen. Jag såg de förtrycktas tårar, och ingen tröstade dem. Våld kom från förtryckarnas hand^[q], och ingen tröstade dem. ^2 (AW) Då prisade jag de döda som redan hade dött, de var lyckligare än de levande som ännu levde. ^3 (AX) Men lyckligare än båda är den som ännu inte blivit till, den som inte har sett det onda som görs under solen.

^4 (AY) Jag såg att all möda och framgång i arbetet beror på den enes avund mot den andre. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind. ^5 (AZ) Dåren lägger händerna i kors och förtär sig själv. ⁶ Bättre en handfull ro än båda händerna fulla med möda och jagande efter vind.

⁷ Och jag såg något mer som var förgängligt under solen: ^8 (BA) En som är ensam och ingen har vid sin sida, varken son eller bror. Ändå är det ingen ände på allt hans slit, och hans ögon blir inte mätta på rikedom. För vem sliter jag då och nekar mig själv det goda? Också det är förgängligt och en bedrövlig möda.

^9 (BB) Bättre två än en, för de får god lön för sin möda. ¹⁰ Om de faller, kan den ene resa upp den andre. Men ve den som är ensam! Faller han, finns det ingen som kan resa upp honom. ¹¹ Likaså: om två ligger tillsammans har de det varmt. Men hur ska den ensamme hålla sig varm? ^12 (BC) Där en blir övermannad kan två stå emot. Och en tretvinnad tråd brister inte så lätt.

Jordisk makt är förgänglig

¹³ Bättre en ung^[r] som är fattig och vis än en kung som är gammal och dåraktig och inte längre förstår att ta varning. ^14 (BD) Ja, han kom ut från fångarnas hus för att bli kung, fastän han föddes fattig i sitt rike. ¹⁵ Jag såg alla som levde och rörde sig under solen tillsammans med den unge som skulle ta den andres plats. ¹⁶ Det var ingen ände på allt folket, på alla som han gick i spetsen för.^[s] Men ändå har de som kommer efter ingen glädje av honom. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

Förhastade löften

^17 (BE) Vakta din fot när du går till Guds hus. Att komma för att lyssna är bättre än offret som dårarna ger, för de förstår inte att de gör det som är ont.

5 ^(BF) Var inte för snabb med din mun och förhasta dig inte i ditt hjärta med att uttala ett ord inför Gud, för Gud är i himlen och du är på jorden. Låt därför dina ord vara få. ^2 (BG) Drömmar kommer av mycket arbete, dåraktigt tal av många ord.

^3 (BH) När du ger ett löfte till Gud, dröj inte med att uppfylla det, för han har inte behag till dårar. Håll vad du lovar!^{[t] 4} Det är bättre att inte lova något än att lova och inte hålla det. ^5 (BI) Låt inte din mun förleda dig till synd och säg inte inför sändebudet^[u] att det var ett misstag. Vill du att Gud ska bli vred för dina ords skull och förstöra dina händers verk? ⁶ För där drömmarna är många blir det mycket tomhet och många ord. Men frukta du Gud!

Rikedom är förgängligt

^7 (BJ) Om du ser att den fattige förtrycks och att rätt och rättfärdighet kränks i landet, så bli inte förvånad över det, för hög vakar över hög och andra höga över dem båda. ⁸ Och det är en förmån för ett land att ha en kung som ser till att marken brukas.^[v]

^9 (BK) Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Också det är förgängligt. ¹⁰ När ägodelarna förökas är det fler som förbrukar dem. Vilken nytta har ägaren av dem utom att få se dem med ögonen? ¹¹ Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.

^12 (BL) Ett svårt elände har jag sett under solen: rikedom som sparats till skada för sin ägare, ¹³ och sedan förloras förmögenheten i en olycka. Har ägaren en son, får han ingenting. ^14 (BM) Lika naken som han kom ur moderlivet måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig. ¹⁵ Också det är ett svårt elände. Han ska gå bort som han kom. Vad vinner den som mödar sig för vinden? ¹⁶ I alla sina dagar äter han i mörker^[w] med mycket oro, sjukdom och besvikelse.

^17 (BN) Detta är vad jag insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och ser det goda i sin möda när hon strävar under solen de levnadsdagar som Gud ger henne, för det är hennes del. ^18 (BO) Om Gud ger en människa rikedom och skatter och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. ^19 (BP) För han tänker knappt på sina levnadsdagar, eftersom Gud håller honom upptagen^[x] med glädje i hjärtat.

Livet är förgängligt

6 Det finns ett elände som jag sett under solen, och det vilar tungt på människorna: ^2 (BQ) Det är när Gud ger rikedom, skatter och ära åt någon så att han inte saknar något av allt han önskar sig, men sedan ger Gud honom inte möjlighet att njuta av det utan låter en främling göra det. Det är förgänglighet och en svår plåga.

^3 (BR) Om en man får hundra barn och lever i många år och hans dagar blir många, men han inte får njuta av det goda och dessutom inte får någon begravning, då säger jag: Ett dödfött foster har det bättre än han. ⁴ Det kom till förgänglighet, det gick bort i mörker och mörkret döljer dess namn. ⁵ Det fick inte se eller känna solen, men det har mer ro än han, ^6 (BS) även om han fick leva i tusen år två gånger om utan att se det goda. Går inte alla ändå till en och samma plats? ⁷ All människans möda är för hennes mun. Ändå blir själen inte mättad.

^8 (BT) Vilken fördel har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige om han förstår att uppföra sig inför de levande? ^9 (BU) Bättre njuta det man har för ögonen än tråna efter annat. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

^10 (BV) Det som finns har redan fått sitt namn, och vad människan är, är redan känt. Hon kan inte gå till rätta med den som är mäktigare än hon själv. ^11 (BW) För ju fler ord, desto större tomhet. Vad vinner man på det?