Previous Prev Day Next DayNext

Chronological

Read the Bible in the chronological order in which its stories and events occurred.
Duration: 365 days
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Version
1 Kungaboken 3-4

Salomo ber om vishet

(A) Genom giftermål blev Salomo släkt med farao[a], kungen av Egypten. Han tog faraos dotter till hustru och förde henne in i Davids stad. Där fick hon bo tills han byggt färdigt sitt hus liksom Herrens hus och muren runt Jerusalem. (B) Men folket offrade på höjderna, eftersom det fortfarande inte hade byggts något hus åt Herrens namn. Salomo älskade Herren och följde sin far Davids stadgar, utom det att han offrade på höjderna[b] och tände rökelse där.

(C) Kungen begav sig till Gibeon[c] för att offra. Det var den förnämsta offerhöjden, och Salomo offrade tusen brännoffer på altaret där. (D) I Gibeon visade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: ”Be mig om det du vill att jag ska ge dig.”

(E) Salomo svarade: ”Du har visat stor nåd mot din tjänare David, min far, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son som sitter på hans tron, så som det är i dag. Herre min Gud, nu har du gjort din tjänare till kung efter min far David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in[d]. (F) Din tjänare är här bland ditt folk som du har utvalt, ett folk så stort och talrikt att det inte kan räknas på grund av sin mängd. Ge din tjänare ett lyhört hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. Vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”

10 Det gladde Herren att Salomo bad om detta. 11 Gud sade till honom: ”Eftersom du har bett om detta och inte bett om långt liv, rikedom eller dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, 12 (G) därför vill jag göra som du önskar och ge dig ett så vist och förståndigt hjärta att ingen som du har funnits före dig och inte heller ska komma efter dig.

13 (H) Dessutom ger jag dig vad du inte har bett om, nämligen både rikedom och ära, så att ingen kung i alla dina dagar ska vara din like.[e] 14 (I) Om du går på mina vägar och håller fast vid mina stadgar och bud, så som din far David gjorde, då ska jag ge dig ett långt liv.”

15 Då vaknade Salomo och såg: det var en dröm. När han kom till Jerusalem, trädde han fram inför Herrens förbundsark och bar fram brännoffer och gemenskapsoffer. Sedan ordnade han en fest för alla sina tjänare.

Salomos vishet som domare

16 Vid den tiden kom två prostituerade till kungen och trädde fram inför honom. 17 Den ena kvinnan sade: ”Hör på mig, herre. Jag och den här kvinnan bor i samma hus och jag födde barn där i huset hos henne. 18 Tredje dagen efter det att jag fött mitt barn födde den här kvinnan också ett barn. Vi var tillsammans och ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi två. 19 En natt dog den här kvinnans son, för hon hade legat på honom. 20 Då gick hon upp mitt i natten och tog min son från min sida, medan din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn. Men sin döde son lade hon i min famn. 21 Jag steg upp på morgonen för att amma min son, och då var han död. Men när jag på morgonen såg närmare efter, då var det inte min son som jag hade fött.”

22 Då sade den andra kvinnan: ”Nej! Min son lever och din son är död.” Men den första kvinnan svarade: ”Nej, din son är död medan min son lever.” Så grälade de inför kungen.

23 Kungen sade: ”Den ena säger: Det här är min son som lever, och din son är död. Den andra säger: Nej, din son är död och min son lever.” 24 Sedan sade kungen: ”Ge mig ett svärd.” När man kom med svärdet till kungen, 25 sade han: ”Hugg itu det levande barnet och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra.”

26 (J) Den kvinna som var mor till barnet som levde sade då till kungen, för hennes hjärta brann av kärlek till sonen: ”Min herre, ge henne barnet som lever, döda det inte!” Men den andra sade: ”Det ska varken vara mitt eller ditt. Hugg ni!”

27 Då tog kungen till orda och sade: ”Ge henne det levande barnet. Döda det inte. Hon är barnets mor.” 28 När hela Israel fick höra talas om domen som kungen hade fällt häpnade de över kungen, för de såg att Guds vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.

Salomos ämbetsmän

Kung Salomo var nu kung över hela Israel. Dessa var hans förnämsta män: Asarja, Sadoks son, var präst. Shishas söner Elihoref och Ahia var sekreterare.[f] Joshafat, Ahiluds son, var kansler[g]. (K) Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare. Sadok och Ebjatar var präster. Asarja, Natans son, var satt över fogdarna. Sabud, Natans son, en präst, var kungens vän. (L) Ahishar var överförvaltare. Adoniram, Abdas son, hade uppsikt över de allmänna arbetena.

Salomo hade tolv fogdar över hela Israel som sörjde för vad kungen och hans hus behövde. Var och en hade en månad om året då han skulle sörja för deras behov. Detta var deras namn: Ben-Hur var fogde i Efraims bergsbygd, Ben-Deker i Makas, Shaalbim, Bet-Shemesh, Elon och Bet-Hanan, 10 Ben-Hesed i Arubbot, med Soko och hela Heferlandet. 11 Ben-Abinadab var fogde i hela Nafat-Dor. Han fick Salomos dotter Tafat till hustru. 12 Baana, Ahiluds son, var fogde i Taanak och Megiddo och i hela den del av Bet-Shan som ligger nära Saretan, nedanför Jisreel, från Bet-Shan ända till Abel-Mehola och bortom Jokmeam. 13 Ben-Geber var fogde i Ramot i Gilead. Han hade Manasses son Jairs byar i Gilead och landsträckan Argob i Bashan, sextio stora städer med murar och kopparbommar. 14 Ahinadab, Iddos son, var fogde i Mahanajim 15 och Ahimaas i Naftali. Också han hade tagit en dotter till Salomo, Basemat, till hustru. 16 Baana, Hushajs son, var fogde i Asher och Alot, 17 Joshafat, Paruas son, i Isaskar, 18 Shimei, Elas son, i Benjamin. 19 Geber, Uris son, hade Gileads land, det land som hade tillhört Sichon, amoreernas kung, och Og, kungen i Bashan. Det var bara en fogde i det landet.

Salomos makt och visdom

20 (M) Juda och Israel var talrika som sanden vid havet. De åt och drack och var glada. 21 (N) Salomo regerade över alla riken från floden till filisteernas land och ända ner till Egyptens gräns.[h] De förde gåvor till Salomo och tjänade honom så länge han levde.

22 De livsmedel som Salomo behövde för varje dag var trettio korer fint mjöl och sextio korer[i] vanligt mjöl, 23 tio gödda oxar, tjugo valloxar och hundra får förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.

24 Han rådde över hela landet på denna sidan floden, från Tifsa[j] ända till Gaza, över alla kungar på denna sidan floden. Han hade fred på alla sidor runt omkring 25 (O) så att Juda och Israel bodde i trygghet, var och en under sin vinstock och sitt fikonträd, från Dan till Beer-Sheba[k] så länge Salomo levde.

26 (P) Salomo hade 40 000[l] stallplatser för sina vagnshästar och 12 000 ridhästar. 27 Och fogdarna sörjde var sin månad för kung Salomos behov och för alla som kom till kung Salomos bord. De lät ingenting fattas. 28 Säden och halmen för hästarna och travarna förde de i tur och ordning till den plats där han uppehöll sig.

29 Gud gav Salomo vishet och mycket stort förstånd och kunskap så rik som sanden på havets strand. 30 Salomos vishet var större än alla österlänningars vishet och alla egyptiers vishet. 31 (Q) Han var visare än alla andra människor, visare än esraiten Etan[m] och Mahols söner Heman[n], Kalkol och Darda. Hans namn var känt bland alla hednafolk runt omkring. 32 Han författade 3 000 ordspråk[o] och 1 005 sånger.[p] 33 Han talade om träden, från cedern på Libanon till isopen som växer ur väggen. Han talade om fyrfotadjuren, om fåglarna, om kräldjuren och om fiskarna. 34 (R) Från alla folk kom man för att höra Salomos visdom, från jordens alla kungar som hade hört talas om hans vishet.

2 Krönikeboken 1

Salomo ber om vishet

(A) Salomo, Davids son, stärkte sin kungamakt[a], och Herren hans Gud var med honom och gjorde honom mycket stor.

Salomo talade till hela Israel, till överbefälen och underbefälen, till domarna och till alla furstarna i hela Israel, huvudmännen för familjerna. (B) Sedan begav han sig med hela församlingen till offerhöjden i Gibeon[b], för där stod Guds uppenbarelsetält som Herrens tjänare Mose hade gjort i öknen. (C) Men David hade hämtat Guds ark från Kirjat-Jearim[c] upp till den plats som han hade ställt i ordning åt den, för han hade rest ett tält åt den i Jerusalem. (D) Och kopparaltaret som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade gjort stod där framför Herrens tabernakel, och Salomo och församlingen sökte sig dit. Där gick Salomo upp inför Herrens ansikte till kopparaltaret som stod vid uppenbarelsetältet, och han offrade tusen brännoffer på det.

(E) Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sade till honom: ”Be mig om det du vill att jag ska ge dig.” (F) Salomo svarade Gud: ”Du har visat min far David stor nåd och gjort mig till kung efter honom. (G) Låt nu, Herre och Gud, ditt ord till min far David förverkligas, för du har gjort mig till kung över ett folk lika talrikt som stoftet på marken. 10 Ge mig nu vishet och förstånd till att vara ledare och anförare för detta folk. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”

11 (H) Då sade Gud till Salomo: ”Eftersom detta låg på ditt hjärta och du inte bad om rikedom, skatter och ära eller om dina fienders liv eller om långt liv, utan bad om vishet och förstånd[d] att vara domare för mitt folk som jag har gjort dig till kung över, 12 (I) så ska du få vishet och förstånd. Jag ska också ge dig rikedom, skatter och ära som kungarna före dig inte har haft och ingen kung efter dig kommer att ha.”

Salomos makt och rikedom

13 (J) När Salomo hade varit vid offerhöjden i Gibeon begav han sig från uppenbarelsetältet till Jerusalem, och han regerade över Israel. 14 (K) Och Salomo samlade vagnar och ridhästar så att han hade 1 400 vagnar och 12 000 ridhästar. Dem stationerade han dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv. 15 (L) Kungen styrde så att silver och guld blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. 16 Hästarna som Salomo köpte kom från Egypten och från Kue[e]. Kungens uppköpare hämtade dem från Kue till bestämt pris.

17 Varje vagn som de hämtade och förde in från Egypten kostade 600 siklar silver och varje häst 150[f]. Likaså infördes genom deras försorg sådana till hetiternas alla kungar och till kungarna i Aram[g].

Psaltaren 72

Fredskungen och hans rike

72 (A) Av Salomo.

Gud, ge kungen dina domar,
    kungasonen din rättfärdighet!
Han ska döma ditt folk
        med rättfärdighet,
    dina förtryckta med rättvisa.
(B) Bergen ska bära frid åt folket,
    höjderna rättfärdighet.
(C) Han ska skipa rätt
        för de förtryckta bland folket,
    han ska frälsa de fattigas barn
        och krossa förtryckaren.

(D) Dig ska man vörda[a]
    så länge solen finns till,
        så länge månen skiner,
    från släkte till släkte.
(E) Han ska komma som regn
        över nyslagen äng,
    en regnskur som vattnar jorden.
(F) I hans dagar
        ska den rättfärdige blomstra,
    stor frid ska råda
        tills månen inte mer
            finns till.

(G) Han ska härska från hav till hav,
    från floden[b] till jordens ändar.
(H) Öknens folk
        ska böja knä för honom,
    hans fiender ska slicka stoftet.
10 (I) Kungar från Tarshish
    och kustländerna
        ska komma med tribut,
    kungar från Saba och Seba[c]
        ska bära fram gåvor.
11 (J) Alla kungar ska falla ner för honom,
    alla folk ska tjäna honom.

12 Ja, han ska rädda den fattige
        som ropar
    och den förtryckte
        som ingen hjälpare har.
13 Han ska vara mild
        mot den svage och fattige
    och frälsa de fattigas själar,
14 (K) han ska befria deras själ
        från förtryck och våld.
    Deras blod är dyrbart i hans ögon.

15 Må han leva och få guld från Saba,
    må man ständigt be för honom
        och välsigna honom dagen lång.
16 (L) Må säden växa rikt i landet,
        ända upp till bergens toppar.
    Må dess frukt vaja
        som Libanons skogar
    och städernas folk blomstra
        som markens örter.
17 (M) Må hans namn leva för evigt,
    må hans namn blomstra
        så länge solen skiner.
    I honom ska man välsigna sig,
        alla hednafolk
            ska prisa honom salig.


18 (N) Välsignad är Herren Gud,
    Israels Gud som ensam gör under!
19 (O) Välsignat är hans härliga namn
        för evigt.
    Må hans ära fylla hela jorden!
        Amen, amen.

20 Slut på Davids, Ishais sons, böner.

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation