Chronological

^2 (A) Gud, dig lovar man i stillhet^[a] i Sion.
    Till dig uppfyller man löften.
³ Du som hör bön,
    till dig kommer alla människor.

^4 (B) Synderna^[b] är mig^[c] övermäktiga,
    du är den som sonar våra brott.
^5 (C) Salig är den som du utväljer,
    som får komma dig nära
        och bo i dina gårdar^[d].
    Låt oss mättas
        av det goda i ditt hus,
            det heliga i ditt tempel.

^6 (D) Du bönhör oss i rättfärdighet
        med förunderliga gärningar,
    du vår frälsnings Gud,
        du tillflykt för jordens alla ändar
            och för havet i fjärran.
⁷ Du gör bergen fasta med din makt,
    du är rustad med kraft.
^8 (E) Du stillar havens brus,
    böljornas brus och folkens oro.
⁹ De som bor vid jordens ändar
        häpnar för dina tecken,
    öster och väster^[e]
        fyller du med jubel.

^10 (F) Du tar hand om jorden
        och vattnar den,
    du gör den mycket rik.
        Guds flod är full av vatten.
    Du skaffar säd åt människorna
        när du så bereder jorden.
^11 (G) Du vattnar dess fåror
        och jämnar det plöjda,
    du mjukar upp den med skurar
        och välsignar dess gröda.
^12 (H) Du kröner året^[f] med ditt goda,
    dina spår dryper av rikedom.
^13 (I) Vildmarkens beten dryper,
    höjderna klär sig i glädje,
¹⁴ ängarna fylls av hjordar
        och dalarna täcks med säd.
    Man ropar av glädje och sjunger.

Ropa till Gud, hela jorden!
²     Lovsjung hans namns ära,
        ge honom ära och pris!
^3 (K) Säg till Gud:
    Hur förunderliga
        är inte dina gärningar!
    Dina fiender kryper för dig,
        för din stora makt.
⁴ Hela jorden ska tillbe dig
        och lovsjunga dig,
    de ska lovsjunga ditt namn.
        Sela

^5 (L) Kom och se vad Gud har gjort,
    förunderliga gärningar
        bland människors barn.
^6 (M) Han förvandlade havet
        till torr mark,
    de gick till fots genom floden.^[g]
        Där gladdes vi över honom.
^7 (N) I sin makt härskar han för evigt,
        hans ögon vakar över folken.
    De upproriska får inte resa sig.
        Sela

⁸ Prisa vår Gud, ni folk,
    låt hans lov ljuda högt,
^9 (O) för han gav liv åt vår själ
    och lät inte vår fot vackla.
^10 (P) Du prövade oss, Gud,
    du luttrade oss
        som man luttrar silver.
¹¹ Du lät oss fastna i nätet,
    du lade tunga bördor på vår rygg.
^12 (Q) Du lät människor fara fram
        över vårt huvud,
    vi gick genom eld och vatten.
        Men du förde oss ut till överflöd.

^13 (R) Jag kommer till ditt hus
        med brännoffer,
    jag vill uppfylla mina löften till dig,
¹⁴ det som mina läppar utbrast
    och min mun sade
        när jag var i nöd.
¹⁵ Jag vill bära fram feta brännoffer
        och rök av baggar till dig,
    jag vill offra både tjurar och bockar.
        Sela

¹⁶ Kom och hör,
        alla ni som vördar Gud!
    Jag ska berätta
        vad han gjort för min själ.
^17 (S) Jag ropade till honom med min mun
    och hade lovsång på min tunga.
^18 (T) Hade jag haft ondska i mitt hjärta,
    hade Herren inte hört mig.
¹⁹ Men Gud har verkligen hört,
    han har lyssnat till min bön.
²⁰ Lovad är Gud,
    som inte har avvisat min bön
        eller tagit sin nåd ifrån mig!

^2 (U) Må Gud vara nådig mot oss
        och välsigna oss,
    må han låta sitt ansikte
        lysa över oss. Sela
^3 (V) Då ska din väg bli känd på jorden,
    din frälsning bland alla hednafolk.

^4 (W) Folken ska tacka dig, Gud,
    alla folk ska tacka dig.
^5 (X) Folkslagen ska glädjas och jubla,
    för du dömer folken rätt
        och leder folkslagen på jorden.
            Sela

⁶ Folken ska tacka dig, Gud,
    alla folk ska tacka dig.
^7 (Y) Jorden ger sin gröda
    och Gud, vår Gud, välsignar oss.
⁸ Må Gud välsigna oss,
    och må jordens alla ändar
        vörda honom.

^2 (B) Fräls mig, Gud!
    Vattnet når mig till halsen.
^3 (C) Jag har sjunkit i djupaste dy
        utan fotfäste,
    jag är ute på djupt vatten
        och strömmen sköljer över mig.
^4 (D) Jag har ropat mig trött,
        min strupe är hes,
    min blick är matt
        av väntan på Gud.

^5 (E) De som hatar mig utan anledning
        är fler än håren på mitt huvud.
    Många vill förgöra mig,
        de är mina fiender utan orsak.
    Vad jag inte har stulit
        måste jag ersätta.

⁶ Gud, du känner min dårskap,
    min skuld är inte dold för dig.
⁷ Herre, Gud Sebaot,
    låt inte dem som hoppas på dig
        få skämmas för min skull,
    låt inte dem som söker dig
        få vanära för min skull,
            du Israels Gud.
^8 (F) För din skull får jag utstå hån,
    vanära täcker mitt ansikte.
^9 (G) Jag har blivit en främling
        för mina bröder,
    främmande för min mors barn.
^10 (H) Brinnande iver för ditt hus
        har förtärt mig,
    dina smädares smädelser
        föll över mig.^[a]

¹¹ Jag grät i min själ^[b] och fastade,
    men det blev jag hånad för.
¹² Jag klädde mig i sorgdräkt,
    men jag blev ett ordspråk för dem.
^13 (I) De som sitter i porten
        pratar om mig,
    drinkare gör visor om mig.

^14 (J) Men jag bär min bön
        till dig, Herre, i nådens tid.
    Gud, svara mig i din stora godhet,
        i din frälsande trofasthet!
¹⁵ Rädda mig ur dyn
        så att jag inte sjunker,
    rädda mig
        från dem som hatar mig
            och från de djupa vattnen.
¹⁶ Låt inte vattenströmmarna
        skölja över mig,
    låt inte djupet sluka mig,
        låt inte brunnens gap
            slå igen över mig.

¹⁷ Svara mig, Herre,
        för din nåd är god!
    Vänd dig till mig
        i din stora barmhärtighet.
^18 (K) Dölj inte ditt ansikte för din tjänare,
    för jag är i nöd.
        Skynda dig, svara mig!
¹⁹ Kom till min själ, återlös den,
    friköp mig från mina fiender.

²⁰ Du känner den skymf,
        skam och vanära jag får utstå.
    Du ser alla mina ovänner.
²¹ Förakt har krossat mitt hjärta,
        jag är sjuk.
    Jag hoppades på medlidande
        men fick inget,
    på tröstare men fann ingen.
^22 (L) De gav mig galla att äta
    och ättika^[c] att dricka i min törst.

^23 (M) Låt deras bord framför dem
    bli en snara, ett straff och en fälla^[d].
²⁴ Låt deras ögon förmörkas
        så att de inte ser,
    låt deras ben ständigt vackla.^[e]
25 Ös din vrede över dem,
    låt din glödande harm
        hinna upp dem.
^26 (N) Låt deras gård bli öde,
    låt ingen bo i deras tält,^[f]
27 (O) för de förföljer den du har slagit
    och pratar om plågan^[g]
        hos den du har sårat.
^28 (P) Lägg skuld till deras skuld,
    låt dem inte få del
        av din rättfärdighet.
^29 (Q) Låt dem utplånas
        ur de levandes bok,
    låt dem inte bli skrivna
        bland de rättfärdiga.

³⁰ Men jag är plågad och lider.
    Gud, låt din frälsning skydda mig!
³¹ Jag vill prisa Guds namn med sång
    och upphöja honom
        med tacksägelse.
^32 (R) Det ska glädja Herren
    mer än tjurar och oxar
        med horn och klövar.
^33 (S) De ödmjuka ska se det och glädjas.
    Ni som söker Gud,
        era hjärtan ska leva,
^34 (T) för Herren lyssnar till de fattiga
    och föraktar inte sina fångna.

^35 (U) Himmel och jord ska prisa honom,
    haven och allt som rör sig i dem,
³⁶ för Gud ska frälsa Sion
        och bygga upp Juda städer.
    De ska bo där
        och ta Sion i besittning.
^37 (V) Hans tjänares barn
        ska få det till arv,
    och de som älskar hans namn
        ska bo där.

^2 (W) Gud, kom till min räddning!
    Herre, skynda till min hjälp!
^3 (X) Låt dem som vill ta mitt liv
        få skam och vanära,
    låt dem som önskar mig olycka
        vika tillbaka och blygas.
⁴ Låt dem vända om i sin skam,
    de som säger: "Haha!"

⁵ Låt alla som söker dig
        få jubla och glädjas i dig,
    låt dem som älskar din frälsning
        alltid få säga: "Gud är stor!"

^6 (Y) Men jag är svag och fattig.
        Gud, skynda till mig!
    Du är min hjälp och min befriare.
        Herre, dröj inte!