Beginning

Jesus bespisar fyra tusen

8 Vid den tiden hände det än en gång att mycket folk hade samlats, och man hade inget att äta. Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade till dem: ² "Det gör mig ont om dessa människor. I tre dagar har de redan varit hos mig, och nu har de inget att äta. ³ Om jag låter dem gå hem hungriga, kommer de att duka under på vägen. En del av dem kommer långväga ifrån." ⁴ Hans lärjungar svarade honom: "Var skall man få mat här i ödemarken, så att de blir mätta?" ⁵ Han frågade dem: "Hur många bröd har ni?" "Sju", svarade de. ⁶ Då befallde han folket att slå sig ner på marken. Och han tog de sju bröden, tackade Gud,^[a] bröt dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket, och de gjorde så. ⁷ De hade också några små fiskar, och efter att ha tackat Gud sade han att också de skulle sättas fram. ⁸ Alla åt och blev mätta, och de plockade upp de stycken som blivit över, sju korgar. ⁹ Det var omkring fyra tusen där. Sedan sände han i väg dem.

Fariseerna begär tecken

¹⁰ Strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och for till trakten av Dalmanuta. ¹¹ Fariseerna kom dit och började diskutera med honom. För att snärja honom bad de honom om ett tecken från himlen. ¹² Jesus suckade i sin ande och sade: "Varför begär detta släkte ett tecken? Amen säger jag er: Detta släkte skall aldrig få något tecken." ¹³ Och han lämnade dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön.

Den farliga surdegen

¹⁴ Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. De hade bara ett bröd med sig i båten. ¹⁵ Då varnade Jesus dem och sade: "Akta er för fariseernas surdeg och för Herodes surdeg!" ¹⁶ De började då tala med varandra om att de inte hade bröd med sig. ¹⁷ Jesus märkte det och frågade dem: "Varför säger ni att ni inte har bröd? Begriper och förstår ni ännu ingenting? Har ni ett hjärta som är så hårt? ¹⁸ Har ni ögon och ser inte och öron och hör inte? Kommer ni inte ihåg ¹⁹ när jag bröt de fem bröden åt de fem tusen? Hur många korgar fulla med brödstycken fick ni då?" De svarade: "Tolv." ²⁰ "Och när jag bröt de sju bröden åt de fyra tusen, hur många korgar fyllde ni då med brödstycken?" De svarade: "Sju." ²¹ Han sade till dem: "Förstår ni fortfarande ingenting?"

Jesus botar en blind

²² De kom till Betsaida. Där förde man en blind till Jesus och bad honom röra vid mannen. ²³ Då tog han den blinde vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade händerna på honom och frågade: "Ser du något?" ²⁴ Han spärrade upp ögonen och sade: "Jag ser människorna gå omkring, och de ser ut som träd." ²⁵ Då lade Jesus än en gång händerna på hans ögon, och den blinde såg nu bra och var botad. Han såg allt tydligt och klart. ²⁶ Jesus sände hem honom med orden: "Gå inte ens in i byn!"

Petrus bekännelse

²⁷ Sedan gick Jesus och hans lärjungar ut till byarna kring Cesarea Filippi. På vägen frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att jag är?" ²⁸ De svarade: "Johannes Döparen, andra säger Elia och andra någon av profeterna." ²⁹ Då frågade han dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" Petrus svarade honom: "Du är Messias." ³⁰ Men Jesus förbjöd dem att säga det till någon.

Jesus talar om sitt lidande

³¹ Därefter började Jesus undervisa dem om att Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och uppstå efter tre dagar. ³² Rakt på sak talade han om detta. Då tog Petrus honom till sig och började ivrigt säga emot honom. ³³ Men Jesus vände sig om, såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus med orden: "Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är inte Guds tankar utan människotankar."

I Jesu efterföljd

³⁴ Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. ³⁵ Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han skall rädda det. ³⁶ Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ? ³⁷ Och vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ? ³⁸ Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna."

Jesu härlighet uppenbaras

9 Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Några av dem som står här skall inte smaka döden, förrän de ser att Guds rike har kommit i makt." ² Sex dagar därefter^[b] tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. Och han förvandlades inför dem. ³ Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan göra några kläder. ⁴ Och Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med Jesus. ⁵ Då sade Petrus till Jesus: "Rabbi, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." ⁶ Han visste inte vad han skulle säga, så förskräckta var de. ⁷ Då kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och ur molnet hördes en röst: "Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!" ⁸ Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon utom Jesus.

⁹ På vägen ner från berget sade han åt dem att inte berätta vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda. ¹⁰ De tog fasta på det ordet och talade med varandra om vad som menades med att uppstå från de döda. ¹¹ De frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?"^{[c] 12} Han sade till dem: "Elia kommer visserligen först och återupprättar allt. Men hur kan det då vara skrivet att Människosonen skall lida mycket och bli föraktad? ¹³ Jag säger er: Elia har verkligen kommit, och de gjorde med honom som de ville, som det är skrivet om honom."

Jesus botar en pojke med en stum ande

¹⁴ När de kom till de andra lärjungarna, såg de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. ¹⁵ Så snart allt folket fick se Jesus blev de mycket häpna och skyndade fram och hälsade på honom. ¹⁶ Han frågade dem: "Vad är det ni diskuterar om?" ¹⁷ En man i skaran svarade honom: "Mästare, jag har fört till dig min son som har en stum ande. ¹⁸ Och var den än får tag i honom slår den ner honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte." ¹⁹ Jesus svarade dem: "Du släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!" ²⁰ Och de kom med honom till Jesus. Så snart anden fick se honom slet den i pojken, och han föll till marken och vältrade sig och tuggade fradga. ²¹ Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var barn. ²² Ofta kastar anden honom än i elden och än i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!" ²³ Jesus sade till honom: "Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror." ²⁴ Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!" ²⁵ Jesus såg att ännu mer folk strömmade till, och han sade strängt till den orene anden: "Du stumme och döve ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!" ²⁶ Den orene anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död. ²⁷ Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom, och han steg upp. ²⁸ När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut honom?" ²⁹ Han svarade: "Detta slag kan endast drivas ut med bön."^[d]

Jesus talar än en gång om sitt lidande

³⁰ Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Jesus ville inte att någon skulle få veta det, ³¹ eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: "Människosonen skall utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå." ³² Men de förstod inte vad han sade och vågade inte fråga honom.

Vem är störst?

³³ De kom till Kapernaum. När Jesus nu var hemma, frågade han dem: "Vad var det ni talade om på vägen?" ³⁴ De teg, eftersom de på vägen hade talat med varandra om vem som var störst. ³⁵ Jesus satte sig ner, kallade på de tolv och sade till dem: "Om någon vill vara den förste skall han vara den siste av alla och allas tjänare." ³⁶ Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, slöt det i sin famn och sade till dem: ³⁷ "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig utan honom som har sänt mig."

Inte mot oss utan för oss

³⁸ Johannes sade till Jesus: "Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde oss." ³⁹ Men Jesus sade: "Hindra honom inte. Ingen som utför en kraftgärning i mitt namn kan sedan genast tala illa om mig. ⁴⁰ Den som inte är mot oss är för oss. ⁴¹ Den som räcker er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus - amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön.

Frestelser och förförelser

⁴² Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom är det bättre att en kvarnsten läggs om hans hals och han kastas i havet. ⁴³ Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att ha båda händerna i behåll och komma till Gehenna,^[e] till elden som aldrig släcks.^{[f] 45} Och om din fot förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre för dig att gå in i livet halt än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna. ⁴⁷ Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna, ⁴⁸ där deras mask inte dör och elden inte släcks. ⁴⁹ Ty var och en skall saltas med eld. ⁵⁰ Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur skall ni då få det salt igen? Ha salt i er och håll fred med varandra!"