Beginning

Jesus förkastas i sin hemstad

6 Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom. ² När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Många som hörde honom häpnade och frågade: "Var får han detta ifrån, och vad är det för visdom han har fått, så att han kan göra sådana mäktiga gärningar med sina händer? ³ Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?" Och de tog anstöt av honom. ⁴ Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas alltid i sin hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj." ⁵ Och han kunde inte göra någon kraftgärning där. Bara några få sjuka botade han genom att lägga händerna på dem. ⁶ Och han förundrade sig över deras otro.

Jesus sänder ut de tolv

Sedan gick Jesus omkring i byarna där i trakten och undervisade. ⁷ Och han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. ⁸ Han befallde dem att inte ta med sig något annat på vägen än en stav - inte bröd eller lädersäck eller pengar i bältet. ⁹ Sandaler fick de ha, men inte två livklädnader.^{[a] 10} Han sade också till dem: "När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. ¹¹ Och om man på någon plats inte tar emot er eller hör på er, så gå därifrån och skaka av dammet under era fötter till ett vittnesbörd mot dem." ¹² De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig, ¹³ och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.

Johannes Döparens död

¹⁴ Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes^[b] fick höra att det var Johannes Döparen som hade uppstått från de döda och att dessa krafter därför verkade i honom. ¹⁵ En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet, lik någon av profeterna. ¹⁶ När Herodes hörde detta sade han: "Johannes, han som jag har halshuggit, har uppstått."

¹⁷ Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse för Herodias skull, hustru till hans bror Filippus. Henne hade Herodes gift sig med, ¹⁸ men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet^[c] för dig att ha din brors hustru." ¹⁹ Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte, ²⁰ eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man och skyddade honom. Och när han hörde honom blev han många gånger villrådig. Ändå lyssnade han gärna på honom.

²¹ Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag och ställde till fest för sina stormän och överstar och de främsta männen i Galileen. ²² Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till den lilla flickan: "Be mig om vad du vill, så skall du få det." ²³ Han svor på det och sade till henne: "Allt vad du ber om skall jag ge dig, ända till hälften av mitt rike." ²⁴ Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad skall jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud." ²⁵ Flickan skyndade in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat." ²⁶ Kungen blev mycket bedrövad över sin ed inför gästerna, men han ville inte avvisa henne. ²⁷ Han skickade därför genast i väg en bödel och befallde honom att bära fram Johannes Döparens huvud. Denne gick då och halshögg Johannes i fängelset. ²⁸ Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt den lilla flickan, och hon gav det åt sin mamma. ²⁹ Johannes lärjungar fick höra det, och de kom och tog hans döda kropp och lade den i en grav.

Jesus mättar fem tusen män

³⁰ Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade lärt folket. ³¹ Han sade till dem: "Kom med mig till en öde plats där vi kan vara ensamma, och vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta. ³² Så for de i båten till en öde plats för att få vara för sig själva. ³³ Men folk såg att de for och många fick veta det, och de skyndade dit till fots från alla städerna och kom före dem. ³⁴ När Jesus steg ur båten, fick han se en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, eftersom de var som får utan herde, och han undervisade dem grundligt.

³⁵ Det var redan sent på dagen, när hans lärjungar kom fram till honom och sade: "Den här platsen ligger ödsligt till, och det är redan sent. ³⁶ Sänd i väg folket, så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta." ³⁷ Men han svarade: "Ge ni dem att äta." De frågade honom: "Skall vi gå och köpa bröd för två hundra denarer och ge dem att äta?" ³⁸ Han sade till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd och två fiskar." ³⁹ Då befallde han att alla skulle slå sig ner i gröngräset i skilda matlag. ⁴⁰ De satte sig ner i grupper om hundra eller femtio. ⁴¹ Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud och bröt bröden och gav åt sina lärjungar, för att de skulle sätta fram åt folket. Han delade också ut de två fiskarna så att alla fick. ⁴² Och alla åt och blev mätta. ⁴³ Sedan plockade lärjungarna upp brödstyckena och det som blev över av fiskarna, tolv korgar fulla. ⁴⁴ Det var fem tusen män som hade ätit.

Jesus går på vattnet

⁴⁵ Strax därefter befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra sidan sjön, medan han sände i väg folket. ⁴⁶ Och när han hade skilts från dem, gick han upp på berget för att be. ⁴⁷ På kvällen var båten mitt ute på sjön, och Jesus var ensam kvar på land. ⁴⁸ Han såg hur medtagna lärjungarna var av rodden, därför att de hade vinden emot sig. Vid fjärde nattväkten kom han till dem, gående på sjön. Han skulle just gå förbi dem, ⁴⁹ men när de fick se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad, och de skrek. ⁵⁰ Ty alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem: "Var lugna. Det är jag. Var inte rädda." ⁵¹ Sedan steg han upp i båten till dem, och vinden lade sig. De var utom sig av häpnad, ⁵² ty de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var hårda.

Sjuka bärs till Jesus

⁵³ De for över sjön och kom till Gennesaret och lade till där. ⁵⁴ Så snart de steg ur båten, kände man igen Jesus. ⁵⁵ Och folk skyndade ut i hela den trakten och förde de sjuka på bårar till den plats där de hörde att han var. ⁵⁶ Överallt där han gick in, i byar, städer eller gårdar, lade man de sjuka på de öppna platserna och bad att de åtminstone skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska.

Guds bud eller människors stadgar

7 Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom. ² De hade sett att några av hans lärjungar åt med orena händer, det vill säga utan att tvätta händerna. - ³ Fariseerna liksom alla andra judar äter inte utan att ha tvättat händerna med en handfull^[d] vatten. De håller fast vid de äldstes stadgar. ⁴ Och när de kommer från torget^[e] äter de inte utan att först ha tvättat sig. Mycket annat har de också lärt sig att iaktta, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl. - ⁵ Fariseerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar^[f] utan äter med orena händer?" ⁶ Han svarade dem: "Rätt profeterade Jesaja om er, ni hycklare. Hos honom står det skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. ^{[g] 7} Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud. ⁸ Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar."

⁹ Han sade också till dem: "Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar. ¹⁰ Mose har sagt: Hedra din far och din mor ^[h] och: Den som förbannar sin far eller sin mor skall straffas med döden. ¹¹ Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig ger jag i stället som 'korban', som offergåva,^{[i] 12} då tillåter ni honom inte längre att göra något för sin far eller mor. ¹³ Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni."

¹⁴ Jesus kallade till sig folket på nytt och sade: "Hör på mig allesammans och förstå: ¹⁵ Ingenting som utifrån går in i människan kan göra henne oren, men det som går ut ur människan, det orenar henne."^{[j] 17} När han hade lämnat folket och kommit hem, frågade hans lärjungar vad han menade med denna liknelse. ¹⁸ Han svarade dem: "Är ni också oförståndiga? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren, ¹⁹ eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?" Därmed förklarade han all mat för ren. ²⁰ Och han tillade: "Det som går ut ur människan, det gör henne oren. ²¹ Ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld, mord, ²² äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap. ²³ Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."

En hednisk kvinnas tro

²⁴ Sedan begav han sig därifrån och kom till Tyrus område. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det kunde inte hållas hemligt. ²⁵ En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter. ²⁶ Det var en grekisk kvinna av syrisk-fenicisk härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter. ²⁷ Jesus sade till henne: "Låt barnen först^[k] få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." ²⁸ Hon svarade honom: "Herre, hundarna under bordet äter också av barnens smulor." ²⁹ Då sade han till henne: "För de ordens skull säger jag dig: Gå! Den onde anden har farit ut ur din dotter." ³⁰ Och hon gick hem och fann barnet ligga på bädden. Den onde anden hade farit ut.

Jesus botar en dövstum

³¹ Därefter lämnade han Tyrus område och tog vägen över Sidon och gick sedan genom Dekapolis område till Galileiska sjön. ³² Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad att han skulle lägga handen på honom. ³³ Då tog han honom åt sidan, bort från folkskaran, stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde vid hans tunga ³⁴ och såg upp mot himlen, suckade och sade: "Effata!" - det betyder: Öppna dig! ³⁵ Genast öppnades hans öron och hans tunga löstes, och han talade tydligt och klart. ³⁶ Jesus förbjöd dem att tala om detta för någon, men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare var de att göra det känt. ³⁷ Och folk blev utom sig av häpnad och sade: "Allt han har gjort är gott. De döva får han att höra och de stumma att tala."