Beginning
Psalm 66
Tacksägelse och lovsång
1 För sångmästaren, en sång, en psalm.
Höj jubel till Gud, alla länder!
2 Lovsjung hans namns ära,
ge honom ära och pris.
3 Säg till Gud:
Hur förunderliga är ej dina gärningar!
Så stor är din makt
att dina fiender kryper för dig.
4 Alla länder skall tillbe och lovsjunga dig,
de skall lovsjunga ditt namn. Sela.
5 Kom och se vad Gud har gjort,
gärningar som väcker förundran bland människors barn.
6 Han förvandlade havet till torrt land,
de gick till fots genom vattnen.
Där gladdes vi över honom.
7 Genom sin makt härskar han för evigt,
hans ögon ger akt på hednafolken.
De upproriska skall inte kunna resa sig. Sela.
8 Prisa, ni folk, vår Gud,
låt hans lov ljuda högt,
9 ty han har givit vår själ liv,
han har inte låtit vår fot vackla.
10 Väl prövade du oss, Gud,
du luttrade oss som silver luttras.
11 Du lät oss fastna i nätet,
du lade en tung börda på vår rygg.
12 Du lät människor fara fram över vårt huvud,
vi gick genom eld och vatten.
Men du förde oss ut och gav oss överflöd.
13 Jag kommer till ditt hus med brännoffer,
jag vill infria mina löften till dig,
14 löften som kom över mina läppar
och som min mun talade när jag var i nöd.
15 Brännoffer av feta djur vill jag bära fram till dig
tillsammans med röken från baggar.
Jag vill offra både tjurar och bockar. Sela.
16 Kom och hör, alla ni som fruktar Gud,
jag vill låta er veta
vad han har gjort för min själ.
17 Till honom ropade jag med min mun
och lovsång var på min tunga.
18 Hade jag haft onda avsikter i mitt hjärta
skulle Herren inte ha hört mig.
19 Men nu har Gud hört mig,
han har lyssnat till min bön.
20 Välsignad vare Gud,
som inte har förkastat min bön
eller tagit sin nåd ifrån mig!
Psalm 67
Önskan om Guds välsignelse
1 För sångmästaren, med stränginstrument. En psalm, en sång.
2 Må Gud vara oss nådig och välsigna oss.
Må han låta sitt ansikte lysa över oss, sela,
3 så att man på jorden lär känna dina vägar,
bland alla hednafolk din frälsning.
4 Folken må tacka dig, Gud,
alla folk må tacka dig.
5 Folkslagen må glädja sig och jubla,
ty du dömer folken rätt
och leder folkslagen på jorden. Sela.
6 Folken må tacka dig, Gud,
alla folk må tacka dig.
7 Jorden ger sin gröda,
och Gud, vår Gud, välsignar oss.
8 Må Gud välsigna oss
och må alla jordens ändar frukta honom.
Psalm 68
Gud visar sin makt i dom och frälsning
1 För sångmästaren. En psalm, en sång av David.
2 Gud står upp, hans fiender skingras,
de som hatar honom flyr för hans ansikte.
3 Som rök drivs bort, fördrivs de av dig,
som vaxet smälter av eld,
förgås de ogudaktiga inför Gud.
4 Men de rättfärdiga är glada,
de fröjdar sig inför Gud och jublar av glädje.
5 Sjung till Guds ära, prisa hans namn!
Bered väg för honom som drar fram genom öknarna.
Hans namn är Herren, gläd er inför honom.
6 Gud i sin heliga boning
är de faderlösas fader
och änkors försvarare,
7 en Gud som ger de ensamma ett hem
och de fångna frihet och lycka.
Men de upproriska måste bo i en öken.
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk,
när du gick fram i ödemarken, sela,
9 då bävade jorden,
då strömmade regn ner från himlen inför Gud,
själva Sinai bävade inför Gud, Israels Gud.
10 Ett nåderikt regn lät du falla, Gud,
när din egendom var uttorkad, gav du den nytt liv.
11 Din skara fick bo där.
I din godhet, Gud,
sörjde du för de betryckta.
12 Herren låter sitt ord förkunnas,
stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet:
13 "Härskarornas kungar flyr, de flyr,
husmodern där hemma får dela bytet.
14 Vill ni då ligga stilla inom era inhägnader?
Duvans vingar är täckta med silver
och hennes fjädrar med skimrande guld.
15 När den Allsmäktige skingrade kungarna i landet,
föll snö på Salmon."
16 Basans berg är Guds berg,
ett berg med höga toppar är Basans berg.
17 Varför, ni höga berg, ser ni ner på det berg
som Gud har utvalt till sin boning?
Herren skall bo där för alltid.
18 Guds vagnar räknas i tiotusental, tusen och åter tusen.
Herren är bland dem i helighet som på Sinai.
19 Du steg upp i höjden, du tog fångar,
du fick gåvor bland människorna,
ja, till och med upproriska människor,
för att du, Herre, vår Gud, skulle bo där.
20 Lovad vare Herren!
Dag efter dag bär han oss,
Gud är vår frälsning. Sela.
21 Gud är för oss en Gud som frälsar,
hos Herren Herren finns räddning från döden.
22 Ja, Gud krossar sina fienders huvuden,
den håriga hjässan på den som framhärdar i synd.
23 Herren säger:
"Från Basan skall jag hämta dem,
jag skall hämta upp dem från havets djup.
24 Då kan du tvätta din fot i blod
och dina hundars tunga kan få sin del av fienderna."
25 Man ser, o Gud, ditt högtidståg,
min Guds och konungs tåg inne i helgedomen.
26 Främst går sångare, harpospelare följer efter
mitt ibland jungfrur som slår på pukor.
27 Lova Gud i församlingarna,
lova Herren, ni från Israels källa.
28 Där går Benjamin, den yngste, han anför dem.
Där går skaran av Juda furstar,
Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29 Din Gud har bestämt din styrka.
Stärk, Gud, vad du har gjort för oss.
30 Från ditt tempel i Jerusalem
skall kungar bära fram gåvor till dig.
31 Straffa odjuret i vassen,
tjurarnas hop och deras kalvar.
Ödmjukt skall folken hylla dig med silverstycken.
Han skingrar de folk som vill ha krig.
32 Mäktiga män[a] skall komma från Egypten,
Nubien skall skyndsamt räcka ut sina händer till Gud.
33 Ni riken på jorden, sjung till Guds ära,
lovprisa Herren, sela,
34 honom som far fram på urtidshimlarnas himmel.
Se, han låter sin röst höras, en mäktig röst.
35 Ge Gud makten,
hans majestät är över Israel,
hans makt är i skyarna.
36 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom.
Israels Gud ger makt och styrka åt sitt folk.
Lovad vare Gud!
Psalm 69
Messias lidande
1 För sångmästaren, efter "Liljor", av David.
2 Fräls mig, Gud,
ty vattnen kommer mig inpå livet.
3 Jag har sjunkit ner i djup dy och saknar fotfäste,
jag har kommit ut på djupt vatten,
och vågorna slår över mig.
4 Jag har ropat mig trött, min strupe är hes.
Min blick blir matt i min väntan på Gud.
5 De som hatar mig utan anledning
är fler än håren på mitt huvud.
Många är de som vill förgöra mig,
de som är mina fiender utan orsak.
Vad jag inte har stulit,
måste jag ersätta.
6 Gud, du känner min dårskap,
och min syndaskuld är uppenbar för dig.
7 O Herre, Herre Sebaot, låt ej dem som väntar på dig
komma på skam för min skull.
Du, Israels Gud, låt inte dem som söker dig
drabbas av vanära för min skull.
8 Ty för din skull utsätts jag för hån,
blygsel täcker mitt ansikte.
9 Främmande har jag blivit för mina bröder,
en främling för min moders barn.
10 Ty brinnande iver för ditt hus har förtärt mig,
dina smädares smädelser har fallit över mig.
11 Jag grät och fastade,
men det drog vanära över mig.
12 Jag klädde mig i säcktyg,
men jag blev ett ordspråk för dem.
13 De som sitter i porten pratar om mig,
i dryckeslag gör de visor om mig.
14 Men jag ber till dig, Herre, i nådens tid.
Svara mig, Gud, i din stora godhet,
i din frälsande trofasthet.
15 Rädda mig upp ur dyn,
så att jag inte sjunker ner.
Rädda mig från dem som hatar mig
och från de djupa vattnen.
16 Låt inte vattenmassorna dränka mig
eller djupet uppsluka mig,
låt inte brunnen tillsluta sitt gap över mig.
17 Svara mig, Herre, ty din nåd är god,
vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.
18 Dölj inte ditt ansikte för din tjänare,
ty jag är i nöd.
Skynda att svara mig!
19 Kom till min själ och återlös den,
friköp mig från mina fiender.
20 Du känner det hån,
den skam och vanära jag måste utstå.
Du ser alla mina ovänner.
21 Förakt har krossat mitt hjärta,
så att jag är sjuk.
Jag väntade på medlidande, men fann inget,
på tröstare, men ingen kom.
22 De gav mig galla att äta
och ättika att dricka i min törst.
23 Låt deras bord framför dem bli en snara
och en fälla för de säkra.
24 Låt deras ögon bli förmörkade så att de ej ser,
låt deras höfter ständigt vackla.
25 Utgjut din vrede över dem,
låt din vredesglöd hinna upp dem.
26 Låt deras gård bli öde,
låt ingen bo i deras hyddor.
27 Ty de förföljer den som du har slagit
och ordar om hur de plågas som du har sårat.
28 Lägg skuld till deras skuld,
låt dem inte få del av din rättfärdighet.
29 Låt dem utplånas ur de levandes bok,
låt dem inte bli uppskrivna bland de rättfärdiga.
30 Men jag är betryckt och plågad,
Gud, låt din frälsning skydda mig!
31 Jag vill prisa Guds namn med sång
och upphöja honom med tacksägelse.
32 Det skall behaga Herren mer än någon tjur
eller något offerdjur med horn och klövar.
33 När de ödmjuka ser det skall de glädja sig.
Ni som söker Gud, era hjärtan skall leva!
34 Ty Herren lyssnar till de fattiga,
han föraktar inte sina fångna.
35 Himmel och jord skall prisa honom,
havet och allt som rör sig där.
36 Ty Gud skall frälsa Sion,
han skall bygga upp Juda städer.
De skall bo där och ta Sion i besittning.
37 Hans tjänares barn skall få det till arv,
de som älskar hans namn skall bo där.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln