Beginning
Fortsättning av Jobs svar
24 Varför har den Allsmäktige inga domstider i förvar?
Varför får hans vänner inte se hans dagar?
2 De flyttar undan gränsstenar,
de rövar bort hjordar och för dem i bet.
3 De för bort de faderlösas åsna,
och tar änkans ko i pant.
4 De tränger bort de fattiga från vägen,
de nödställda i landet måste alla gömma sig.
5 Se, som vildåsnor i öknen
går de ut till sin gärning.
De söker efter mat,
och hedmarken ger dem bröd åt barnen.
6 De skördar foder på fältet,
de plockar det som finns kvar i den ogudaktiges vingård.
7 Nakna ligger de om natten, utan kläder,
de har inget att skyla sig med i kölden.
8 De dränks av skurar från bergen,
i brist på skydd håller de sig tätt intill klippan.
9 Faderlösa slits från sin moders bröst
och pant tas från den fattige.
10 De måste gå omkring nakna, utan kläder,
hungrande bär de på kärvar.
11 Mellan deras murar pressar de ut olja,
törstande trampar de vinpressen.
12 Från staden hörs de döendes jämmer,
svårt sårade ropar på hjälp.
Men Gud aktar ej på sådan ondska.
13 Andra har blivit fiender till ljuset,
de känner inte dess vägar,
de vistas inte på dess stigar.
14 Så snart det dagas stiger mördaren upp,
han dödar den nödställde och fattige,
och om natten blir han tjuvars like.
15 Äktenskapsbrytarens öga spanar efter skymningen,
han tänker: "Inget öga får se mig",
och täcker sitt ansikte med en slöja.
16 Vid mörkrets inbrott bryter de sig in i husen,
om dagen låser de sig inne.
De vill inte veta av ljuset.
17 Ty svartaste mörker är morgon för dem alla,
ja, de är väl förtrogna med mörkrets fasor.
18 De är som något lätt på vattenytan.
Deras jordstycke är förbannat i landet,
ingen styr sin färd till vingårdarna.
19 Som torka och hetta förtär snövattnet,
så förtär dödsriket den som har syndat.
20 Modersskötet glömmer honom,
maskar frossar på honom,
ingen bevarar hans minne.
Som ett träd bryts orättfärdigheten av.
21 Han handlar illa mot den ofruktsamma som ej kan föda,
änkan behandlar han inte väl.
22 Men Gud rycker bort de starka genom sin kraft.
När han griper in, kan de inte vara säkra för sitt liv.
23 Han ger dem trygghet och vila,
men hans ögon vakar över deras vägar.
24 En kort tid är de upphöjda,
sedan är de borta,
de slås ner och skördas som alla,
de vissnar likt axens toppar.
25 Om det inte är så,
vem kan visa att jag ljuger,
och göra mina ord om intet?
Bildads tredje tal
25 Då tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 Herraväldet och fruktan tillhör Gud,
fridstiftaren i höjden.
3 Kan hans skaror räknas?
Över vem går ej hans ljus upp?
4 Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud,
eller någon av kvinna född vara ren?
5 Se, inte ens månen skiner klart,
och stjärnorna är ej rena i hans ögon.
6 Hur mycket mindre då människan, det krypet,
människobarnet, den masken.
Jobs svar på Bildads tredje tal
26 Då tog Job till orda och sade:
2 Vilken hjälp har du ej gett den maktlöse,
hur har du ej stärkt den svages arm!
3 Vilka råd har du ej gett den ovise,
vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 För vem för du din talan
och vems ande utgår från dig?
5 De avlidna skälver,
likaså djupets vatten och de som bor där.
6 Dödsriket ligger naket för honom,
avgrunden[a] utan täckelse.
7 Han spänner ut himlen i norr över det tomma,
han hänger upp jorden på intet.
8 Han samlar upp vatten i sina moln,
och skyarna brister inte under bördan.
9 Han gömmer sin tron för vår åsyn,
han höljer den med sina skyar.
10 En välvd horisont har han satt över vattnen,
där ljuset gränsar mot mörkret.
11 Himlens pelare skälver,
de häpnar över hans bestraffningar.
12 Med sin kraft stillar[b] han havet,
genom sitt förstånd krossar han Rahab.[c]
13 Han andas och himlen blir klar.
Hans hand genomborrar den snabba ormen.
14 Se, detta är endast utkanterna av hans verk,
en svag viskning är allt vi hör om honom.
Hans dånande kraft, vem kan förstå den?
Jobs sluttal till de tre vännerna (Kap 27-31)
27 Job fortsatte sin framställning. Han sade:
2 Så sant Gud lever,
han som har undanhållit mig min rätt,
han, den Allsmäktige, som har förbittrat min själ:
3 Så länge min ande är i mig
och Guds livsande i min näsa,
4 skall mina läppar ej tala orättfärdighet
eller min tunga tala svek.
5 Aldrig kommer jag att ge er rätt,
till min död vidhåller jag min oskuld.
6 Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte.
Mitt hjärta förebrår mig inte för någon av mina dagar.
7 Må min fiende stå som ogudaktig,
min motståndare som orättfärdig.
8 Ty vad har den gudlöse för hopp när livet skärs av,
när Gud tar hans själ?
9 Kommer Gud att höra hans rop
när nöd kommer över honom?
10 Kan han glädja sig över den Allsmäktige?
Kan han alltid åkalla Gud?
11 Jag vill undervisa er om Guds hand,
den Allsmäktiges tankar vill jag inte dölja.
12 Ni har ju själva alla sett det,
varför kommer ni då med tomt prat?
13 Detta är den ogudaktiges lott hos Gud,
den arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
14 Om hans barn blir många, skall de falla för svärd,
hans avkomlingar får ej tillräckligt med bröd.
15 De som undkommer skall dö av pest
och deras änkor skall inte begråta dem.
16 Även om han samlar silver som stoft
och lägger kläder på hög som lera,
17 så är det de rättfärdiga som klär sig i det han har lagt på hög,
och silvret får de oskyldiga dela.
18 Som en mal bygger han sitt hus,
likt ett skjul som väktaren gör åt sig.
19 Rik går han till sängs,
men det sker aldrig mer,
när han öppnar sina ögon är allt borta.
20 Fasorna griper honom likt vattenmassor,
stormen rycker bort honom om natten.
21 Östanvinden lyfter honom, och han är borta,
den sveper i väg honom från hans plats.
22 Utan förskoning vräker den sig mot honom,
för dess kraft försöker han fly.
23 Den klappar sina händer mot honom
och visslar åt honom från hans plats.
28 Silvret har sin gruva, guldet en plats där det renas.
2 Järn hämtas upp ur jorden,
stenar smälts till koppar.
3 Människan sätter gränser för mörkret
och utforskar det yttersta djupet,
där stenen är natt och svartaste skugga.
4 De spränger schakt långt från människoboningar,
där ingen satt sin fot,
de hänger svävande, fjärran från människor.
5 Jorden, från vilken bröd kommer,
förvandlas där nere som av eld.
6 Bland dess stenar har safiren sin plats, och där finns guldmalm.
7 Stigen dit är ej känd av örnen,
falkens öga har ej upptäckt den.
8 Stolta vilddjur har inte trampat på den,
inget lejon har gått fram på den.
9 På den hårda stenen lägger man sin hand
och gräver ut bergen från grunden.
10 De hugger ut gångar i klipporna,
och ögat får se härliga ting.
11 De stoppar upp vattenådrornas gråt,
de drar fram dolda skatter i ljuset.
12 Men visheten, var finns hon?
Var har förståndet sin boning?
13 Människan vet ej hennes värde,
man finner henne ej i de levandes land.
14 Djupet säger: "Hon är inte i mig",
havet säger: "Hon finns inte hos mig."
15 Man kan inte köpa henne för guld,
inte väga upp silver för att förvärva henne.
16 Hon kan ej köpas med guld från Ofir
eller med dyrbar onyx och safir.
17 Guld och glas kan inte jämföras med henne,
hon kan inte bytas ut mot guldkärl,
18 koraller och kristall må inte nämnas.
Att äga vishet är mer värt än pärlor.
19 Topas från Kush kan ej jämföras med henne,
hon kan ej vägas upp med renaste guld.
20 Men visheten, var kommer hon ifrån?
Var har förståndet sin boning?
21 Hon är gömd för alla levandes ögon,
hon är dold för himlens fåglar.
22 Avgrunden och döden säger:
"Endast hörsägner om henne har nått våra öron."
23 Gud har insikt om vägen till henne, han vet var hon bor.
24 Ty han skådar till jordens ändar,
han ser allting under himlen.
25 När han mätte upp vindens vikt
och vägde vattnen efter mått,
26 när han gjorde en lag för regnet
och en väg för åskans blixt,
27 då såg han henne och uppenbarade henne,
han lät henne stå fram och utforskade henne.
28 Och till människorna sade han:
"Se, Herrens fruktan är vishet,
att fly det onda är förstånd."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln