Beginning
Asarja regerar i Juda
1-2 I Jerobeam II:s tjugosjunde regeringsår i Israel blev Asarja, Amasjas son, kung i Juda. Han var då sexton år gammal och regerade sedan i femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem.
3 Asarja var en god kung, och han gladde Herren precis som hans far Amasja hade gjort.
4 Men i likhet med sina föregångare förstörde han inte offerhöjdsaltarena där folket fortfarande frambar offer och tände rökelse.
5 På grund av detta lät Herren honom drabbas av spetälska, som han fick lida av till sin död. Han bodde därför i ett hus för sig själv, medan hans son Jotam bodde i palatset och utövade makten.
6 Resten av Asarjas historia finns nertecknad i Juda kungars krönika.
7 När Asarja dött begravdes han tillsammans med sina förfäder i Davids stad, och hans son Jotam blev kung.
Sakarja regerar i Israel
8 I det trettioåttonde året av Asarjas regering i Juda blev Sakarja, Jerobeams son, kung över Israel i Samaria. Han regerade bara i sex månader.
9 Men Sakarja var en ond kung i Herrens ögon, precis som sina förfäder. I likhet med Jerobeam, Nebats son, uppmuntrade han Israel i dess synd att tillbe avgudar.
10 Sallum, Jabes son, ledde en sammansvärjning mot honom, mördade honom och tog makten.
11 Resten av Sakarjas historia finns i Israels kungars krönika.
12 Det Herren hade sagt till Jehu slog alltså in, nämligen att hans son, sonson och sonsons son skulle bli kungar i Israel.
Sallum regerar i Israel
13 Sallum, Jabes son, blev kung i Israel under Ussias trettionionde regeringsår i Juda. Sallum regerade i Samaria en enda månad.
14 Sedan blev han lönnmördad av Menahem, Gadis son från Tirsa, som själv blev kung.
15 Ytterligare detaljer om kung Sallum och hans sammansvärjning mot Sakarja finns att läsa i Israels kungars krönika.
16 Med Tirsa som utgångspunkt plundrade sedan Menahem staden Tifsa och den kringliggande landsbygden, därför att dess invånare vägrat att öppna stadsporten för honom. Han ödelade staden och skar upp magen på alla gravida kvinnor.
Menahem regerar i Israel
17 I Asarjas trettionionde regeringsår i Juda blev Menahem, Gadis son, kung i Israel. Han regerade i Samaria i tio år.
18 Även Menahem var en ond kung. Han tillbad avgudar precis som kung Jerobeam, Nebats son, hade gjort under så lång tid, och han förledde Israels folk till svåra synder.
19-20 Kung Pul från Assyrien invaderade landet, men när Menahem erbjöd honom tusen talenter silver vände han om igen. Menahem pressade fram pengarna genom att kräva alla de rika männen i Israel på en särskild skatt på femtio siklar silver.
21 Resten av kung Menahems historia är nerskriven i Israels kungars krönika.
22 Efter honom blev hans son Pekaja kung.
Pekaja regerar i Israel
23 I Asarjas femtionde regeringsår i Juda blev Pekaja, Menahems son, kung över Israel i Samaria. Han regerade i två år.
24 Men även Pekaja var en ond kung, och han fortsatte den avgudadyrkan som Nebats son Jerobeam hade påbörjat och som ledde Israel in på onda vägar.
25 Peka, son till Remalja och befälhavare över armén, ledde en sammansvärjning mot honom tillsammans med femtio män från Gilead. De mördade honom i palatset i Samaria. Argob och Arje dödades i samma revolt. Peka utropade sig själv till kung efter Pekaja.
26 Resten av kung Pekajas historia finns att läsa i Israels kungars krönika.
Peka regerar i Israel
27 I Asarjas femtioandra regeringsår i Juda blev Peka, Remaljas son, kung över Israel i Samaria. Han regerade i tjugotvå år.
28 Peka var också en ond kung, och han fortsatte att följa Nebats son Jerobeams dåliga exempel att tillbe avgudar.
29 Det var under Pekas regering som kung Tiglat-Pileser av Assyrien ledde ett anfall mot Israel. Han intog städerna Ijon, Abel-Bet-Maaka, Janoa, Kedes, Hasor, Gilead och hela Galileen och Naftalis land och förde bort folket som fångar till Assyrien.
30 Senare ledde Elas son Hosea en sammansvärjning mot Peka, mördade honom och tog själv tronen i Jotams, Ussias sons tjugonde regeringsår i Juda.
31 Om annat som hände under Pekas regeringstid finns att läsa i Israels kungars krönika.
Jotam regerar i Juda
32-33 I Pekas, Remaljas sons andra regeringsår i Israel blev Jotam, Ussias son, kung i Juda. Han var tjugofem år gammal när han besteg tronen, och han regerade sexton år i Jerusalem. Hans mor hette Jerusa och var dotter till Sadok.
34-35 Jotam var i stort sett en mycket god kung, och i likhet med sin far Ussia följde han Herren. Men han avskaffade inte offerhöjdernas altare, där folket fortsatte att offra och tända rökelse till främmande gudar. Det var under kung Jotams regeringstid som den övre porten till Herrens tempel blev byggd.
36 Resten av Jotams historia finns nerskriven i Juda kungars krönika.
37 Vid den tiden lät Herren kung Resin i Aram och kung Peka i Israel anfalla Juda.
38 När Jotam dött blev han begravd bredvid de andra kungarna i Juda på den kungliga begravningsplatsen i Davids stad, och efter honom blev hans son Ahas kung.
Ahas regerar i Juda
16 I Pekas, Remaljas son, sjuttonde regeringsår blev Ahas, Jotams son, kung i Juda.
2 Han var tjugo år gammal när han besteg tronen, och han regerade sexton år i Jerusalem. Ahas följde inte Herren, som hans förfader David hade gjort.
3 Han var lika ond som kungarna i Israel. Han offrade till och med sin egen son i eld och följde på så sätt seden hos de hedniska folk som omgav Juda, de folk som Herren hade drivit ut ur landet för Israels skull.
4 Han bar också fram offer och tände rökelse på offerhöjdsaltare och på många andra altaren som fanns utplacerade under stora träd.
5 Kung Resin i Syrien och kung Peka i Israel, Remaljas son, förklarade krig mot Ahas och belägrade Jerusalem, men de lyckades inte inta staden.
6 Detta hände ungefär samtidigt som kung Resin återtog Elat. Han drev ut alla från Juda ur staden och lät edomiter, som fortfarande bor där, bosätta sig där i stället.
7 Kung Ahas sände ett meddelande till kung Tiglat-Pileser i Assyrien och bad honom om hjälp att strida mot Aram och Israel.
8 Ahas tog silvret och guldet från templet och från palatset och sände det som gåva till den assyriske kungen.
9 Assyrierna anföll då Damaskus, huvudstaden i Aram, förde bort dess invånare som fångar till Kir och dödade kung Resin.
10 Kung Ahas for då till Damaskus för att träffa kung Tiglat-Pileser. Medan han var där lade han märke till ett ovanligt altare i ett hednatempel. Han gjorde en skiss av det, som han sedan med en detaljerad beskrivning sände till prästen Uria.
11-12 Uria byggde ett altare efter den beskrivning han fått. Det var färdigt när kungen kom tillbaka från Damaskus, och när kungen såg det invigde han det omedelbart genom att offra på det.
13 Han bar fram brännoffer, spisoffer och hällde drickoffer över altaret och stänkte sedan blodet från tackoffret över det.
14 Sedan tog han bort kopparaltaret, som hade stått inför Herren i templets främre del, och placerade det på norra sidan av det nya altaret.
15 Han gav Uria instruktioner att använda det nya altaret för morgonens och kvällens spisoffer, för kungens brännoffer och spisoffer och för folkets offer, såväl som för deras drickoffer, och blodet från brännoffren och slaktoffren skulle också stänkas på det nya altaret.Men kopparaltaret ska jag använda när jag behöver fråga Herren, sa han.
16 Prästen Uria utförde vad han fått order om.
17 Kungen tog bort sidoplåtarna från bäckenställen i templet och faten som stod på dem. Det stora fatet som stod på kopparoxarnas ryggar tog han ner och ställde på ett stenfundament.
18 Av hänsyn till den assyriske kungen tog han också bort den passage som han hade byggt mellan slottet och templet.
19 Resten av kung Ahas historia och vad som hände under hans regeringstid finns att läsa i Juda kungars krönika.
20 När Ahas dött, blev han begravd på den kungliga begravningsplatsen i Davids stad, och hans son Hiskia blev sedan kung.
Hosea regerar i Israel
17 I Ahas tolfte regeringsår i Juda blev Hosea, Elas son, Israels kung i Samarien. Han regerade i nio år.
2 Han följde inte Herren i allt, men han var inte lika ond som sina företrädare.
3 Kung Salmaneser av Assyrien anföll och besegrade kung Hosea, som tidigare varit underordnad den assyriske kungen och även betalat skatt till honom.
4 Salmaneser hade nämligen upptäckt att Hosea höll på att förråda honom genom att han sänt kurirer till kung So i Egypten för att få hjälp. Han betalade inte längre den årliga skatten, och därför grep Salmaneser honom och satte honom i fängelse.
5 Salmaneser invaderade hela Israel, tågade mot Samaria och belägrade staden under tre års tid.
6 I kung Hoseas nionde regeringsår föll Samaria, och folket fördes bort i fångenskap till Assyrien. De sattes i kolonier i staden Hala, utmed floden Habor i Gosan och i en del av Mediens städer.
Israel förs bort i fångenskap
7 Denna olycka drabbade Israel därför att man tillbett andra gudar och på så sätt syndat mot Herren, sin Gud, som hade fört dem ut ur slaveriet i Egypten,
8 och därför att de hade följt sedvänjorna hos de folk som Gud hade fördrivit för dem liksom de israeliska kungarnas nya ordningar.
9 Israels folk hade också i tysthet handlat mot Herrens vilja, och de hade byggt altaren till andra gudar över hela landet.
10 De hade placerat obelisker och avgudabilder på höjderna och under stora träd,
11 och de hade tänt rökelse till gudar från alla de olika folk som Herren hade undanröjt innan Israel kom in i landet. Israels folk hade alltså gjort mycket ont som hade orsakat Herrens vrede.
12 De tillbad avgudar, trots Herrens uttryckliga förbud.
13 Gång på gång hade Herren sänt profeter för att varna både Israel och Juda och uppmanat dem att vända om från sina onda vägar. Han hade förmanat dem att lyda de bud han gett deras förfäder genom profeterna,
14 men de ville inte lyssna. De var lika upproriska som sina förfäder och vägrade att tro på Herren.
15 De förkastade hans lagar och det förbund han hade ingått med deras förfäder, och i sin dårskap avvisade de alla hans varningar och tillbad hednagudar.
16 De trotsade hans befallningar och gjorde två kalvar av gjutet guld och en aserapåle. De tillbad Baal och även solen, månen och stjärnorna.
17 De offrade till och med sina söner och döttrar i eld, de frågade spåmän om råd, använde sig av trolldom och sålde sig själva till det onda. Herren blev därför mycket upprörd,
18 och han utplånade dem ur sin åsyn tills bara Juda stam fanns kvar i landet.
19 Men till och med Juda vägrade att lyda Herrens, sin Guds, befallningar och vandrade samma onda väg som Israel hade gjort.
20 Herren förkastade alltså hela Israel, och han straffade dem genom att överlämna dem åt deras fiender och till total utplundring.
21 När Herren avskilde Israel från Davids kungadöme valde man i stället Jerobeam, Nebats son, till kung. Han lockade Israel bort från Herrens vägar och fick dem att begå en svår synd.
22 Israel upphörde inte med den ondska Jerobeam fört dem in i
23 förrän Herren vände sig bort från dem och övergav dem, precis som profeterna hade varnat och sagt. Israeliterna fördes alltså bort till Assyrien, där de är än i dag.
Andra folk bosätter sig i landet
24 Kungen av Assyrien hämtade kolonier av folk från Babylon, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvaim och lät dem bosätta sig i Samariens städer och ersätta de deporterade israeliterna. Assyrierna övertog alltså Samaria och de andra städerna i Israel.
25 Till att börja med tillbad de inte Herren, och därför sände han dit lejon som dödade en del av dem.
26 Man rapporterade då till kungen i Assyrien: De folk du har sänt till Israel känner inte till de lagar som landets gud har ställt upp, och därför har han sänt lejon bland dem som håller på att utrota dem därför att man inte tillber honom.
27-28 Då bestämde kungen i Assyrien att en av de landsflyktiga prästerna från Samarien skulle få återvända till Israel och lära de nya invånarna de lagar som landets gud ville att de skulle följa. En av dem återvände alltså till Betel och undervisade dem som invandrat från Babylon om hur de skulle tillbe Herren.
29 Men varje folkgrupp tillbad också sina egna gudar. De placerade dem i templen på höjderna i närheten av städerna där de bodde.
30 De som kom från Babylon tillbad bilder av sin gud Suckot-Benot, de som kom från Kuta tillbad Nergal och folket från Hamat tillbad Asima.
31 Gudarna Nibhas och Tartak tillbads av aviterna, och folket från Sefaraim till och med brände sina egna barn på gudarna Adrammeleks och Anammeleks altaren.
32 De tillbad också Herren, men i strid mot Herrens befallning utsåg de bland sig själva präster som skulle offra till Herren i templen på höjderna.
33 Samtidigt fortsatte de att följa de religiösa sederna från sina hemländer.
34 Detta pågår bland dem än i dag. De följer sina gamla seder i stället för att uppriktigt tillbe Herren och lyda de lagar han gav till Jakobs ättlingar, Israels barn.
35-39 Herren hade ju slutit ett förbund med dem och befallt: Ni får aldrig glömma vårt förbund. Be aldrig till några andra gudar. Det är bara Herren ni ska be till. Han ska rädda er från alla fiender. Be aldrig och offra aldrig till andra gudar. Be till Herren, som har fört er ut ur Egypten med makt och genom under. Jakobs efterkommande ska lyda alla Guds lagar och aldrig tillbe andra gudar.
40 Men Israel lyssnade inte utan fortsatte att tillbe andra gudar.
41 Invandrarna från Babylon tillbad visserligen Herren, men de tillbad också avgudar. Och än i dag gör deras ättlingar likadant.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®