Beginning

Elia tillrättavisar kung Ahab

18 Tre år senare sa Herren till Elia: Gå och tala om för kung Ahab att Herren snart ska låta det regna igen!

² Elia gav sig iväg för att tala med kungen.Under tiden hade hungersnöden blivit mycket svår i Samaria.

^3-4 Den man som hade hand om alla affärer i Ahabs hushåll hette Obadja, en man som mycket hängivet följde Herren. En gång, när drottning Isebel hade försökt döda alla Herrens profeter, hade Obadja gömt hundra av dem i två grottor, femtio i varje, och försett dem med mat och vatten.

⁵ För att försöka rädda sina djur hade kungen sagt till Obadja: Vi måste söka vid varje bäck och vattendrag för att hitta gräs, så att vi åtminstone kan rädda några av mina hästar och mulåsnor. Vi går åt var sitt håll och söker igenom hela landet.

⁶ De gjorde så och gav sig av.

⁷ Plötsligt fick Obadja se Elia komma gående, och så snart han kände igen honom föll han ner för honom.Är det verkligen du, min herre Elia? frågade han.

⁸ Ja, det är det, svarade Elia. Nu ska du gå och tala om för kungen att jag är här.

⁹ Men Obadja protesterade. Vad har jag gjort för ont, eftersom du sänder mig i döden?

¹⁰ Ja, jag svär inför Gud att kungen har sökt hos varje folk och i varje kungarike för att få tag på dig. Och varje gång han fick beskedet att man inte visste var du fanns, tvingade han deras kungar att svära på att det var sant.

¹¹ Och nu säger du att jag ska gå och tala om för honom att du är här!

¹² Men så snart jag har gått härifrån, så kanske Herrens Ande för bort dig, ingen vet vart, och när sedan Ahab kommer och du inte är här dödar han mig. Varför ska detta hända mig, som har tjänat Herren i hela mitt liv?

¹³ Förresten, har ingen talat om för dig hur drottning Isebel försökte döda Herrens profeter, och hur jag då gömde hundra av dem i två grottor och gav dem mat och vatten?

¹⁴ Och nu vill du att jag ska gå och tala om för kungen att du är här! Om jag gör det är jag dödens!

¹⁵ Jag svär inför Herren, härskarornas Gud, i vars närhet jag nu står, att jag i dag personligen ska infinna mig hos Ahab, försäkrade Elia.

Elia utmanar baalsprofeterna

¹⁶ Obadja gick då och berättade för Ahab att Elia hade kommit, och Ahab gick ut för att träffa honom.

¹⁷ Jaså, där är du, du som dragit denna fruktansvärda olycka över Israel? utbrast Ahab när han fick se profeten.

¹⁸ Du talar om dig själv, svarade Elia. Du och din familj har ju vägrat att lyda Herren och i stället tillbett Baal.

¹⁹ Samla nu allt folk i Israel på berget Karmel, tillsammans med Baals 45 profeter och Aserans 400 profeter, som Isebel försörjer.

²⁰ Ahab sammankallade hela folket med alla profeterna på berget Karmel.

²¹ Där höll Elia ett tal till dem. Hur länge ska ni fortsätta att vingla mellan olika åsikter? frågade han folket. Om Herren är Gud, följ då honom! Men om Baal är det, ska ni naturligtvis följa honom!

²² Jag är den ende av Herrens profeter som finns kvar, men Baal har 450 profeter, fortsatte Elia.

²³ Nu ska ni skaffa fram två tjurar. Baals profeter kan få välja vilken de vill ha, och sedan ska de stycka den och lägga den på veden på sitt altare, men utan att tända eld på veden. Jag ska göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden på Herrens altare, utan att tända eld på veden.

²⁴ Om ni ber till er gud, så ska jag be till Herren, min Gud, och den som svarar med eld och tänder veden, är den sanne Guden!Man gick med på Elias förslag.

²⁵ Då vände sig Elia till Baals profeter. Ni kan få pröva först, för ni är så många, sa han. Välj en av tjurarna och gör den i ordning. Sedan kan ni börja anropa er gud, men ni får inte tända eld på veden.

²⁶ De gjorde i ordning en av tjurarna, lade den på altaret och ropade sedan hela förmiddagen på Baal: Baal, hör oss, hör oss! Men de fick inget svar, och då började de att dansa runt altaret.

²⁷ Vid middagstid började Elia driva med dem.Ni måste nog ropa ännu högre, för att väcka er guds uppmärksamet, retades han. Han kanske är upptagen med annat eller är ute och reser! Han kanske rentav ligger och sover, så att ni måste väcka honom!

²⁸ Då ropade de ännu högre, och som deras sed var skar de sig med knivar och svärd så att de blödde.

²⁹ De höll på hela eftermiddagen tills det var hög tid att bära fram kvällsoffret, men ingen svarade dem och ingen röst hördes.

³⁰ Kom nu hit till mig, ropade plötsligt Elia till folket.Alla trängdes omkring honom medan han byggde upp altaret som hade varit nerrivet.

³¹ Han tog tolv stenar, en för var och en av Israels stammar,

³² och av dem byggde han altaret. Han grävde därefter ett dike runt om det, en och en halv meter brett.

³³ Sedan lade han ved på altaret, styckade tjuren och placerade den på veden.Fyll fyra hinkar med vatten och häll det över köttstyckena och veden, befallde Elia.

³⁴ När de hade gjort det, bad han dem att upprepa proceduren.Ni ska göra det ännu en gång, sa han.När de för tredje gången gjorde som han sa

³⁵ rann vattnet ner över altaret och fyllde diket.

³⁶ När det var dags för kvällsoffret gick Elia fram till altaret och bad. Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, bevisa i dag att du är Gud i Israel och att jag är din tjänare, som har gjort allt detta på din befallning!

³⁷ Herre, svara mig, svara mig, så att alla förstår att du är Gud och att du vill föra dem tillbaka till dig!

³⁸ Då kom plötsligt en flammande eld ner från himlen som brände upp tjuren, veden, stenarna och jorden och till och med torkade upp allt vattnet i diket.

³⁹ När folket såg vad som hände, föll de ner med sina ansikten mot marken och ropade: Herren är Gud! Herren är Gud!

⁴⁰ Då sa Elia åt dem att ta Baals profeter till fånga. Låt inte en enda av dem komma undan, befallde han.De grep dem allesammans, och Elia såg till att de fördes ner till bäcken Kison och dödades där.

Elia ber om regn

⁴¹ Sedan sa Elia till Ahab: Gå nu och ät och drick! Jag hör nämligen en väldig regnstorm komma!

⁴² Ahab började förbereda en fest. Men Elia gick upp på toppen av berget Karmel och böjde sig ner mot marken med huvudet mellan sina knän

⁴³ och sa till sin tjänare: Gå och se ut över havet!Han gjorde så och kom tillbaka till Elia och sa: Jag såg ingenting. Sju gånger fick han samma order av Elia: Gå tillbaka!

⁴⁴ När han återvände för sjunde gången, berättade han att han hade sett ett litet moln komma upp över havet, men det var inte större än en manshand.Skynda dig och säg till Ahab att han tar sin vagn och ger sig iväg nerför berget genast, annars kommer regnet att hindra honom, ropade Elia.

⁴⁵ Och mycket riktigt! Snart förmörkades himlen av moln och det blev ett häftigt skyfall. Ahab gav sig hastigt av till Jisreel,

⁴⁶ och Herren gav Elia sådan kraft att han med manteln uppfäst runt midjan kunde springa framför Ahabs vagn ända fram till stadsporten.

Elia flyr för sitt liv

19 När Ahab talade om för drottning Isebel vad Elia hade gjort, och att han hade dödat Baals profeter,

² skickade hon följande meddelande till Elia: Du har dödat mina profeter, och nu svär jag vid gudarna att du vid den här tiden i morgon kväll också kommer att vara död.

³ Då flydde Elia för sitt liv. I Beer-Seba, en stad i Juda, lämnade han kvar sin tjänare.

⁴ Sedan gick han ensam ut i öknen. Han gick hela dagen och satte sig till slut under en ginstbuske och önskade sig döden.Nu har jag gjort nog, sa han till Herren. Ta mitt liv. Jag ska ju någon gång dö, så det kan lika gärna ske nu.

⁵ Sedan lade han sig ner under busken och somnade. Men en ängel kom fram och rörde vid honom och sa till honom att resa sig upp.

⁶ Då upptäckte Elia bröd som hade gräddats på heta stenar och en kruka med vatten. Elia åt och drack, och sedan lade han sig igen.

⁷ Då kom Herrens ängel tillbaka och rörde vid honom och sa till honom: Res dig upp och ät lite mer, för du har en lång resa framför dig.

⁸ Elia lydde och reste sig upp. Han åt och drack, och maten gav honom en sådan styrka att han kunde gå fyrtio dygn i sträck till berget Horeb, Guds berg,

⁹ där han gick in i en grotta för natten.

Gud talar till Elia

Vad gör du här, Elia? frågade Herren honom.¹⁰ Jag har arbetat med stor iver för Herren, himlarnas Gud, svarade han. Men Israels folk har brutit sitt förbund med dig och rivit ner alla dina altaren och dödat dina profeter. Nu är det bara jag kvar, och de försöker döda mig också.

¹¹ Gå ut och ställ dig inför mig på berget, befallde Herren honom. Jag ska gå förbi där.Sedan svepte en väldig storm fram över berget, så våldsam att klipporna slets loss, men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en fruktansvärd jordbävning, men Herren var inte i den.

¹² Efter jordbävningen kom det en eld, men Herren var inte heller i elden. Efter elden hördes en stilla susning.

¹³ När Elia hörde susningen gömde han ansiktet i sin mantel och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan.Då hördes på nytt en röst, som frågade: Vad gör du här, Elia?

¹⁴ Han svarade än en gång: Jag har arbetat med stor iver för Herren, himlarnas Gud, men folket har brutit sitt förbund och rivit ner alla dina altaren. Varenda en av dina profeter har de dödat utom mig, och nu är de efter mig också.

¹⁵ Gå tillbaka samma väg du kom, och gå till Damaskus öken, sa Herren till honom. När du kommer fram ska du smörja Hasael till kung över Aram.

¹⁶ Sedan ska du smörja Nimsis son Jehu till kung över Israel, och Elisa, som är son till Safat från Abel-Mehola, till att efterträda dig som min profet.

¹⁷ Den som flyr från Hasael ska dödas av Jehu, och den som flyr från Jehu ska dödas av Elisa.

¹⁸ Och det finns faktiskt 7.000 män i Israel som aldrig har böjt sig för Baal och tillbett honom!

Elisa blir Elias lärjunge

¹⁹ Elia gav sig iväg och hittade Elisa, som höll på att plöja en åker. Han plöjde med tolv par oxar, och Elisa gick sist i raden och körde det tolfte paret. Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över axlarna på honom och gick sedan sin väg.

²⁰ Elisa lämnade oxarna och sprang efter Elia. Låt mig bara få ta avsked av mina föräldrar! Sedan ska jag följa dig, sa han.Gå tillbaka du, svarade Elia. Varför all denna uppståndelse?

²¹ Elisa gick då tillbaka till oxarna och slaktade dem och använde virket från plogen till att göra upp en eld för att koka köttet. Han inbjöd de övriga som hade plöjt med honom till måltiden, och de festade tillsammans.Sedan följde Elisa Elia och blev hans medhjälpare.

Herren låter Israel besegra Aram

20 Ben-Hadad, kungen i Aram, mobiliserade hela sin armé, och tillsammans med trettiotvå andra kungar och deras hästar och vagnar belägrade han den israelitiska huvudstaden Samaria.

^2-3 Han sände ett meddelande till kung Ahab inne i staden: Ditt silver och guld är mitt, liksom dina skönaste hustrur och vackraste barn!

⁴ Ja, min kung, allt jag har är ditt! svarade Ahab.

^5-6 Snart kom Ben-Hadads sändebud tillbaka med ett nytt meddelande som löd: Du ska inte bara ge mig ditt silver och guld och dina hustrur och barn, utan så här dags i morgon skickar jag mina män för att leta igenom ditt palats och dina tjänstemäns hus, och de kommer att ta allt det som ni sätter värde på!

⁷ Då sammankallade Ahab sina rådgivare. Hör här vad den här mannen gör, klagade han inför dem. Han ställer till bråk, trots att jag redan har lovat honom att få mina hustrur och barn och mitt silver och guld, ja, allt det som han först bad om.

⁸ Lyssna inte mer på honom, var deras svar.

⁹ Ahab lät alltså meddela Ben-Hadad genom sändebuden: Jag ska ge dig allt det du begärde första gången, men dina män får inte söka igenom palatset och husen här i staden.

¹⁰ Sändebuden återvände snart med ett nytt meddelande till Ahab: Måtte gudarna straffa mig, om jag inte förvandlar Samaria till en grushög!

¹¹ Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken! svarade då Israels kung.

¹² Detta svar nådde Ben-Hadad och de andra kungarna, när de satt och drack i sina tält.Gör er redo för anfall! befallde Ben-Hadad sina officerare, och de skyndade sig att lyda honom.

¹³ Då kom en profet och sökte upp kung Ahab och gav honom följande budskap från Herren: Ser du alla dessa fientliga trupper? Jag ska låta dig besegra dem i dag. Då kanske du äntligen kan förstå att jag är Herren.

¹⁴ Men hur ska det gå till? frågade Ahab.Herren säger: 'Genom de unga officerarna i provinserna' , svarade profeten.Vem ska börja anfallet? frågade Ahab.Det ska du göra, svarade profeten.

¹⁵ Ahab mönstrade de unga officerarna från provinserna, 232 stycken. Armén bestod av 7.000 man.

¹⁶ Mitt på dagen, medan Ben-Hadad och hans trettiotvå allierade höll på att dricka sig berusade i sina tält, marscherade de unga officerarna ut först av alla.

¹⁷ Ben-Hadads spejare fick bråttom att meddela kungen att trupper var i antågande.

¹⁸ Ta dem levande, vare sig de kommer för att begära fred eller för att strida, befallde Ben-Hadad.

¹⁹ Men nu hade hela Ahabs armé gått till anfall,

²⁰ och alla lyckades vinna i striderna man mot man mot arameerna. Plötsligt greps hela den arameiska armén av panik och flydde. Israeliterna förföljde dem, men kung Ben-Hadad och några andra lyckades komma undan till häst.

²¹ Men den stora mängden hästar och vagnar tog man som byte, och många arameer fick sätta livet till i striden.

²² Efter slaget gick profeten fram till kung Ahab och uppmanade honom att till våren förstärka sina positioner och förbereda sig för ett nytt anfall från Aram.

²³ Efter nederlaget kom nämligen Ben-Hadads officerare fram till honom och sa: Israels Gud är en bergsgud, och det är anledningen till att de vann. Men vi kan mycket lätt besegra dem nere på slätten.

²⁴ Ersätt kungarna med officerare nästa gång,

²⁵ och skaffa dig en ny armé lika stor som den du har förlorat. Låt oss få samma antal hästar, vagnar och soldater, och sedan ska vi strida mot dem på slätten! Det finns inte minsta tvivel om att vi då ska besegra dem.Kung Ben-Hadad gjorde precis som de föreslagit.

²⁶ Året därpå mobiliserade han sin armé och marscherade ut mot Israel igen, den här gången vid Afek.

²⁷ Israel mönstrade också sin armé, ordnade med underhållsförband och var beredda. Men den israelitiska armén såg ut som ett par små gethjordar i jämförelse med den stora arameiska armén, som täckte hela landskapet.

²⁸ Då kom profeten till kungen i Israel med ett budskap från Herren: Arameerna påstår att Herren är en bergsgud och inte en gud över slätten. Därför ska jag hjälpa dig att besegra den här stora armén också, och du ska då förstå att jag verkligen är Herren.

²⁹ De två arméerna låg i ställning mitt emot varandra i sju dagar, men på den sjunde dagen började striden. Israeliterna dödade 100.000 arameiska fotsoldater första dagen.

³⁰ De övriga flydde till staden Afek och tog betäckning bakom dess stadsmur, men murarna föll över dem och dödade ytterligare 27.000 man. Ben-Hadad flydde in i staden och gömde sig i det inre rummet i ett av husen.

³¹ Ers Majestät! sa hans officerare till honom. Vi har hört att Israels kungar är mycket barmhärtiga. Om vi klär oss i säcktyg och binder rep runt våra huvuden och sedan går ut till kung Ahab, så kanske han låter dig leva.

³² De gick så till Israels kung och sa: Din tjänare Ben-Hadad ber dig: 'Låt mig få leva!' Jaså, lever min bror fortfarande? sa Israels kung.

³³ Männen var snabba att ta fasta på de orden och skyndade sig att tillägga: Ja, din bror Ben-Hadad!Gå och hämta honom! sa kungen till dem. De gjorde så, och när Ben-Hadad kom bjöd Ahab honom att sitta upp i vagnen.

³⁴ Jag ska lämna tillbaka de städer som min far tog från din far, sa Ben-Hadad till Ahab, och du kan upprätta handelskvarter i Damaskus, precis som min far gjorde i Samaria.I utbyte mot detta avtal är du fri, sa Ahab. De avslutade förhandlingarna och Ben-Hadad fick gå.

En profet fördömer kung Ahab

³⁵ Under tiden uppmanade Herren en av profeterna att säga till en av männen: Såra mig med ditt svärd! Men mannen vägrade göra det.

³⁶ Därför att du har vägrat att lyda Herrens röst, ska ett lejon döda dig så fort du lämnar mig, sa profeten till honom. Och mycket riktigt: när han vände sig för att gå därifrån, rusade ett lejon fram och dödade honom.

³⁷ Då vände sig profeten till en annan soldat och bad honom: Såra mig med ditt svärd. Mannen lydde och sårade honom.

³⁸ Profeten väntade sedan på kungen vid sidan av vägen, men han hade sin huvudbindel långt ner i pannan för att dölja vem han var.

³⁹ När kungen passerade, ropade profeten till honom: Ers Majestät, jag har varit med i striden. En man kom till mig med en fånge och sa: 'Vakta den här mannen. Om han flyr så måste du dö,

⁴⁰ eller betala mig en talent i silver.' Men när jag hade uppmärksamheten riktad åt ett annat håll flydde fången!Det är ditt eget fel, svarade kungen. Du får väl betala.

⁴¹ Då slet profeten bort bindeln från sina ögon, och kungen kände igen honom som en av profeterna.

⁴² Herren säger: 'Därför att du har räddat en man som jag har dömt att dö, så måste du dö i hans ställe, och ditt folk ska utrotas i stället för hans' , sa profeten till honom.

⁴³ Kungen for då hem, och han var både arg och sur när han kom till Samaria.