Beginning

16 Detta har jag talat till er för att ni inte skall komma på fall. ² Ni kommer att bli utstötta ur synagogorna, ja, den tid kommer då var och en som dödar er skall tro sig tjäna Gud. ³ Och det skall de göra, därför att de varken känner Fadern eller mig. ⁴ Men jag har sagt er detta, för att ni, när deras tid kommer, skall komma ihåg att jag sade det till er. Jag sade det inte till er från början, eftersom jag var hos er.

Sanningens Ande

⁵ Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? ⁶ Men eftersom jag har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. ⁷ Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. ⁸ Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom: ⁹ om synd, ty de tror inte på mig, ¹⁰ om rättfärdighet, ty jag går till Fadern och ni ser mig inte längre, ¹¹ om dom, ty denna världens furste är dömd. ¹² Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu. ¹³ Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske. ¹⁴ Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er. ¹⁵ Allt vad Fadern har är mitt. Därför sade jag att han skall ta av det som är mitt och förkunna för er.

Sorg och glädje

¹⁶ En kort tid och ni ser mig inte längre, och ännu en kort tid och ni kommer att se mig." ¹⁷ Några av hans lärjungar sade då till varandra: "Vad menar han med att säga till oss: En kort tid och ni ser mig inte längre, och ännu en kort tid och ni kommer att se mig, och med att säga: Jag går till Fadern?" ¹⁸ De frågade: "Vad menar han med att tala om en kort tid? Vi förstår inte vad han säger." ¹⁹ Jesus märkte att de ville fråga honom och sade till dem: "Ni frågar varandra om det som jag sade: En kort tid och ni ser mig inte, och ännu en kort tid och ni kommer att se mig. ²⁰ Amen, amen säger jag er: Ni kommer att gråta och jämra er, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje. ²¹ När en kvinna föder barn har hon svåra smärtor, ty hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, kommer hon inte längre ihåg sin smärta i glädjen över att en människa blivit född till världen. ²² Nu är ni också bedrövade, men jag skall se er igen, och då skall era hjärtan glädja sig, och ingen skall ta er glädje ifrån er.

Bön i Jesu namn

²³ Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Amen, amen säger jag er: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. ²⁴ Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Bed och ni skall få, för att er glädje skall vara fullkomlig. ²⁵ Detta har jag talat till er i liknelser. Men det kommer en tid, då jag inte längre skall tala till er i liknelser, utan öppet förkunna för er om Fadern. ²⁶ Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, ²⁷ ty Fadern själv älskar er, eftersom ni har älskat mig och tror att jag har utgått från Gud. ²⁸ Ja, jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern." ²⁹ Då sade hans lärjungar: "Se, nu talar du öppet och inte i liknelser. ³⁰ Nu vet vi att du vet allt och inte är beroende av att någon frågar dig. Därför tror vi att du har utgått från Gud." ³¹ Jesus svarade: "Nu tror ni. ³² Se, den tid kommer, ja, den har redan kommit, då ni skall skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, ty Fadern är med mig. ³³ Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen."

Jesu översteprästerliga förbön

17 Sedan Jesus hade sagt detta, såg han upp mot himlen och bad: "Fader, stunden har kommit. Förhärliga din Son, för att Sonen må förhärliga dig. ² Du har gett honom makt över alla människor, för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett åt honom. ³ Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. ⁴ Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. ⁵ Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.

⁶ Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och gett mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit fast vid ditt ord. ⁷ Nu har de förstått att allt vad du har gett mig kommer från dig. ⁸ Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig.

⁹ Jag ber för dem. Det är inte för världen jag ber utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. ¹⁰ Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. ¹¹ Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har gett mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett. ¹² Medan jag var hos dem, bevarade jag i ditt namn dem som du har gett mig. Jag vakade över dem, och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man, för att Skriften skulle uppfyllas. ¹³ Nu går jag till dig, och detta säger jag medan jag är i världen, för att deras hjärtan skall vara fyllda av min glädje. ¹⁴ Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom inte heller jag är av världen. ¹⁵ Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. ¹⁶ De är inte av världen, liksom inte heller jag är av världen. ¹⁷ Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. ¹⁸ Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. ¹⁹ Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.

²⁰ Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord^[a] kommer att tro på mig. ²¹ Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. ²² Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: ²³ jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.

²⁴ Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, eftersom du har älskat mig innan världens grund var lagd. ²⁵ Rättfärdige Fader, världen har inte lärt känna dig, men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig. ²⁶ Jag har gjort ditt namn känt för dem, och jag skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem och jag i dem."

Jesus blir förrådd och fängslad

18 När Jesus hade sagt detta, gick han med sina lärjungar över bäcken Kidron.^[b] Där låg en trädgård^[c] dit han och hans lärjungar gick. ² Men Judas, han som skulle förråda honom, kände också till det stället, eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. ³ Judas tog med sig den romerska vakten och ett antal av översteprästernas och fariseernas tjänare och kom dit med facklor, lyktor och vapen. ⁴ Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och sade till dem: "Vem söker ni?" ⁵ De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade till dem: " Jag Är". Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. ⁶ När Jesus sade till dem: Jag Är, vek de tillbaka och föll till marken. ⁷ Än en gång frågade han dem: "Vem söker ni?" De sade: "Jesus från Nasaret." ⁸ Jesus svarade: "Jag sade er att det är jag. Om det alltså är mig ni söker, så låt dessa gå!" ⁹ Det ord som han hade talat skulle nämligen gå i uppfyllelse: "Av dem som du har gett mig, har jag inte förlorat någon enda." ¹⁰ Simon Petrus, som hade ett svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. ¹¹ Jesus sade till Petrus: "Stick ditt svärd i skidan! Skulle jag inte dricka den kalk som Fadern har gett mig?"

¹² Soldaterna med sin befälhavare och judarnas tjänare grep nu Jesus och band honom. ¹³ De förde honom först till Hannas, svärfar till Kajfas, som var överstepräst det året. ¹⁴ Det var Kajfas som hade gett judarna det rådet att det var bäst att en man dog i folkets ställe.

Petrus förnekar Jesus

¹⁵ Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom med Jesus in på översteprästens gård. ¹⁶ Men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och förde in Petrus. ¹⁷ Tjänsteflickan sade till Petrus: "Är inte också du en av den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det är jag inte." ¹⁸ Eftersom det var kallt hade tjänarna och vakterna gjort upp en koleld, där de stod och värmde sig. Även Petrus stod och värmde sig tillsammans med dem.

Jesus inför översteprästen

¹⁹ Översteprästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och om hans lära. ²⁰ Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet, där alla judar samlas. I hemlighet har jag inte talat någonting alls. ²¹ Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag har förkunnat för dem. De vet vad jag har sagt." ²² När Jesus sade detta, gav en av tjänarna, som stod där, honom ett slag i ansiktet och sade: "Skall du svara översteprästen på det sättet?" ²³ Jesus svarade: "Har jag sagt något oriktigt, så bevisa det, men har jag talat rätt, varför slår du mig då?" ²⁴ Hannas skickade honom sedan bunden till översteprästen Kajfas.

²⁵ Simon Petrus stod där och värmde sig. Då sade de till honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?" Han nekade och sade: "Det är jag inte." ²⁶ En av översteprästens tjänare, en släkting till den som Petrus hade huggit örat av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?" ²⁷ Petrus nekade än en gång. Och strax gol en tupp.

Jesus inför Pilatus

²⁸ Från Kajfas förde de sedan Jesus till pretoriet.^[d] Det var tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att de inte skulle bli orena utan kunna fira påsken.^{[e] 29} Pilatus^[f] gick då ut till dem och frågade: "Vad anklagar ni den här mannen för?" ³⁰ De svarade: "Om han inte vore en förbrytare, hade vi inte överlämnat honom åt dig." ³¹ Pilatus sade till dem: "Ta ni honom och döm honom efter er lag!" Judarna sade: "Vi har inte rätt att döma någon till döden." ³² Så skulle det ord uppfyllas som Jesus hade sagt, när han angav på vilket sätt han skulle dö.

³³ Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla fram Jesus och frågade: "Är du judarnas konung?" ³⁴ Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?" ³⁵ Pilatus svarade: "Jag är väl inte jude. Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?" ³⁶ Jesus svarade: "Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." ³⁷ Pilatus sade: "Du är alltså en konung?" Jesus svarade: "Du säger själv att jag är en konung. Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst." ³⁸ Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?" Efter att ha sagt detta gick han ut till judarna igen och sade till dem: "Jag finner honom inte skyldig till något brott. ³⁹ Nu är det sed att jag friger en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag skall frige judarnas konung åt er?" ⁴⁰ Då skrek de: "Inte honom, utan Barabbas!" Men Barabbas var en förbrytare.