Beginning

Jesus inför Pilatus

23 Alla de församlade bröt nu upp och förde honom inför Pilatus. ² Där började de anklaga honom och säga: "Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, förbjuder oss betala skatt till kejsaren och säger att han är Messias, en konung." ³ Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." ⁴ Pilatus sade då till översteprästerna och till folket: "Jag finner inget brottsligt hos den här mannen." ⁵ Men de var påstridiga och sade: "Han uppviglar med sin lära folket över hela Judeen, från Galileen och ända hit." ⁶ När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen. ⁷ Och då han fick veta att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som också var i Jerusalem under de dagarna.

Jesus inför Herodes

⁸ När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, eftersom han hade hört talas om honom, och han hoppades nu få se honom göra något tecken. ⁹ Herodes ställde rätt många frågor till honom, men Jesus svarade inte. ¹⁰ Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. ¹¹ Herodes och hans soldater bemötte honom med förakt och gjorde narr av honom, och sedan han låtit sätta på honom en praktfull dräkt, skickade han honom tillbaka till Pilatus. ¹² Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem.

Jesus döms till döden

¹³ Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket ¹⁴ och sade till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han uppviglar folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det som ni anklagar honom för. ¹⁵ Inte heller Herodes har funnit honom skyldig, och därför har han skickat honom tillbaka till oss. Ni ser att mannen inte har gjort något som förtjänar döden. ¹⁶ Därför vill jag bestraffa^[a] honom och sedan frige honom."^{[b] 18} Då skrek hela hopen: "Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!" - ¹⁹ Barabbas var en man som hade kastats i fängelse för ett upplopp i staden och för mord. - ²⁰ Pilatus talade till dem igen, ty han ville frige Jesus. ²¹ Men de skrek: "Korsfäst! Korsfäst honom!" ²² För tredje gången sade han till dem: "Vad har han då gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför vill jag bestraffa honom och sedan frige honom." ²³ Men de låg över honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare. ²⁴ Pilatus beslöt då att de skulle få vad de begärde. ²⁵ Han frigav den som de ville ha fri - mannen som var fängslad för upplopp och mord - men Jesus utlämnade han, så att de fick som de ville.

Jesus korsfästes

²⁶ När de förde bort honom, grep de en man som kom från landet, Simon från Cyrene. På honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus. ²⁷ En stor folkmassa följde honom, bland dem många kvinnor som sörjde och grät över honom. ²⁸ Då vände Jesus sig om och sade till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. ²⁹ Ty det kommer en tid då man skall säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött, och de bröst som inte har gett di. ³⁰ Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss! ³¹ Ty om man gör så med det friska trädet, vad skall då inte ske med det torra?"

³² Två andra brottslingar^[c] fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. ³³ Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. ³⁴ Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör."^[d] Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. ³⁵ Folket stod där och såg på. Men medlemmarna i Stora rådet hånade honom och sade: "Andra har han hjälpt. Nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den Utvalde." ³⁶ Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin ³⁷ och sade: "Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv." ³⁸ Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas konung." ³⁹ En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!" ⁴⁰ Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? ⁴¹ Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont." ⁴² Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." ⁴³ Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset."

Jesus dör

⁴⁴ Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. ⁴⁵ Solen förmörkades, och förlåten^[e] i templet brast mitt itu. ⁴⁶ Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." ^[f] Och när han hade sagt detta gav han upp andan.

⁴⁷ Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig." ⁴⁸ Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet^[g] när de såg vad som skedde och vände hem igen. ⁴⁹ Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta.

Jesu begravning

⁵⁰ Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man, ⁵¹ som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike. ⁵² Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. ⁵³ Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd. ⁵⁴ Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja.

⁵⁵ De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. ⁵⁶ Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.

Jesus uppstår ur graven

24 På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning. ² De fann att stenen var bortrullad från graven ³ och gick in men fann inte Herren Jesu kropp. ⁴ När de inte visste vad de skulle tro, se, då stod två män i skinande kläder framför dem. ⁵ Kvinnorna blev förskräckta och böjde ansiktet mot marken, men de båda männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda? ⁶ Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er, medan han ännu var i Galileen. ⁷ Han sade att Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen." ⁸ Då kom de ihåg hans ord.

⁹ Och de vände tillbaka från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. ¹⁰ Det var Maria från Magdala och Johanna och Jakobs mor Maria. Också de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna. ¹¹ Men det kvinnorna berättade uppfattade dessa som tomt prat, och de trodde inte på dem. ¹² Men Petrus steg upp och sprang till graven, och då han lutade sig in, såg han endast linnebindlarna. Och han gick hem, fylld av förundran över det som hade hänt.

Jesus visar sig för Emmausvandrarna

¹³ Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem. ¹⁴ Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. ¹⁵ När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem. ¹⁶ Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. ¹⁷ Han frågade dem: "Vad är det ni samtalar om?" Då stannade de och såg bedrövade ut. ¹⁸ Och den ene som hette Kleopas sade till honom: "Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?" ¹⁹ Han frågade dem: "Vad då?" De svarade: "Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket. ²⁰ Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa. ²¹ Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde. ²² Och vidare har några kvinnor bland de våra gjort oss uppskakade. De gick tidigt på morgonen till graven ²³ men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de hade sett en änglasyn och att änglarna hade sagt att han levde. ²⁴ Då gick några av oss till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte." ²⁵ Han sade till dem: "Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. ²⁶ Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?" ²⁷ Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.

²⁸ När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare. ²⁹ Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut." Då gick han in och stannade hos dem. ³⁰ Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. ³¹ Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. ³² Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?" ³³ De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade, ³⁴ och dessa sade: "Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon." ³⁵ Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet.

Jesus visar sig för lärjungarna

³⁶ Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." ³⁷ Uppskakade och förskräckta trodde de att de såg en ande. ³⁸ Men han sade till dem: "Varför är ni så förskräckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? ³⁹ Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har." ⁴⁰ När han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter. ⁴¹ Och eftersom de av idel glädje ännu inte kunde tro utan stod där förundrade, frågade han dem: "Har ni något att äta här?" ⁴² Då räckte de honom en bit stekt fisk, ⁴³ som han tog och åt inför deras ögon.

⁴⁴ Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna." ⁴⁵ Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna. ⁴⁶ Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, ⁴⁷ och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. ⁴⁸ Ni är själva vittnen om detta. ⁴⁹ Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden."

Jesu himmelsfärd

⁵⁰ Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. ⁵¹ Och medan han välsignade dem, skildes han från dem och blev upptagen till himlen. ⁵² De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. ⁵³ Och de var alltid i templet och prisade Gud.