Beginning

Ordet blev kött

1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. ² Han var i begynnelsen hos Gud. ³ Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. ⁴ I honom var liv, och livet var människornas ljus. ⁵ Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

⁶ En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. ⁷ Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. ⁸ Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.

⁹ Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. ¹⁰ Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. ¹¹ Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. ¹² Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. ¹³ De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.

¹⁴ Och Ordet blev kött och bodde bland oss,^[a] och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. ¹⁵ Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig." ¹⁶ Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. ¹⁷ Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. ¹⁸ Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud,^[b] och är hos Fadern, har gjort honom känd.

Johannes Döparens vittnesbörd

¹⁹ Detta är Johannes vittnesbörd, när judarna^[c] hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. ²⁰ Han bekände och förnekade inte sanningen. Han bekände: "Jag är inte Messias." ²¹ De frågade honom: "Vad är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." "Är du Profeten?"^[d] Han svarade: "Nej." ²² Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" ²³ Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!" ^[e]

²⁴ Några fariseer hade också sänts ut, ²⁵ och de frågade honom: "Varför döper du, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?" ²⁶ Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner, ²⁷ han som kommer efter mig. Jag är inte värd att knyta upp remmen på hans sandaler." ²⁸ Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.

²⁹ Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds lamm,^[f] som tar bort världens synd. ³⁰ Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. ³¹ Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten."

³² Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom. ³³ Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande. ³⁴ Och jag har sett det och har vittnat att han är Guds Son."

Jesu första lärjungar

³⁵ Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. ³⁶ När han såg Jesus komma sade han: "Se Guds lamm!" ³⁷ De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde Jesus. ³⁸ Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem vad de ville. De svarade: "Rabbi" - det betyder lärare - "var bor du?" ³⁹ Han sade till dem: "Kom och se!" Då gick de med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen.

⁴⁰ Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört vad Johannes sade och som hade följt Jesus. ⁴¹ Han fann först sin bror Simon och sade till honom: "Vi har funnit Messias" - det betyder Kristus. ⁴² Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: "Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas"^[g] - det betyder Petrus.

⁴³ Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Han fann då Filippus och sade till honom: "Följ mig!" ⁴⁴ Filippus var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. ⁴⁵ Filippus fann Natanael och sade till honom: "Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret." ⁴⁶ Natanael sade till honom: "Kan något gott komma från Nasaret?" Filippus svarade: "Kom och se!" ⁴⁷ När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: "Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek." ⁴⁸ Natanael frågade honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet." ⁴⁹ Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung." ⁵⁰ Jesus svarade honom: "Därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se." ⁵¹ Sedan sade han till honom: "Amen, amen^[h] säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."

Jesus förvandlar vatten till vin

2 På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. ² Jesus och hans lärjungar blev också bjudna till bröllopet. ³ När vinet tog slut sade Jesu mor till honom: "De har inget vin." ⁴ Jesus svarade: "Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit." ⁵ Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han än säger till er."

⁶ Nu stod där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar.^[i] De rymde omkring hundra liter^[j] var. ⁷ Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten!" Och de fyllde dem ända till brädden. ⁸ Sedan sade han: "Ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde det. ⁹ Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin, och han visste inte varifrån det kom. Men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen ¹⁰ och sade: "Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu."

¹¹ Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. ¹² Sedan gick han ner till Kapernaum tillsammans med sin mor, sina bröder och sina lärjungar. Där stannade de några få dagar.

Det gamla och det nya templet

¹³ Judarnas påsk närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. ¹⁴ I templet^[k] fann han dem som sålde oxar, får och duvor, och sådana som satt där och växlade pengar. ¹⁵ Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut penningväxlarnas mynt och välte omkull deras bord, ¹⁶ och till dem som sålde duvor sade han: "Ta bort det här! Gör inte min Faders hus till en saluhall!" ¹⁷ Hans lärjungar kom då ihåg att det stod skrivet: Iver för ditt hus skall förtära mig. ^[l]

¹⁸ Judarna frågade honom: "Vad för tecken kan du visa oss, eftersom du gör så här?" ¹⁹ Jesus svarade: "Bryt ner detta tempel, så skall jag resa upp det på tre dagar." ²⁰ Judarna sade: "I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du skall resa upp det på tre dagar!" ²¹ Men det tempel han talade om var hans kropp. ²² När han hade uppstått från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och ordet som Jesus hade sagt.

²³ Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden, kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. ²⁴ Men själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla. ²⁵ Han behövde inte höra någon vittna om människan, ty av sig själv visste han vad som var i människan.