Beginning

Liknelsen om vingårdsarbetarna

20 Himmelriket är som när en jordägare gick ut tidigt en morgon för att anställa arbetare till sin vingård. ² Han kom överens med dem om en dagslön på en denar, och arbetarna gick iväg till vingården.

³ Klockan nio gick jordägaren ut igen och fick se några andra män stå på torget utan att ha något att göra. ⁴ Även dem skickade han iväg till vingården och lovade att han skulle betala vad som var rätt. ⁵ Mitt på dagen och vid tretiden på eftermiddagen gjorde han likadant.

⁶ Klockan fem, en timma innan arbetsdagens slut, var han tillbaka i staden igen och såg då några andra män stå där. Han frågade dem: ’Varför har ni inte arbetat på hela dagen?’

⁷ ’Därför att ingen har anställt oss’, svarade de. ’Gå då iväg och arbeta tillsammans med de andra i min vingård’, sa han till dem.

⁸ När kvällen sedan kom, bad jordägaren sin förman att kalla på arbetarna och ge dem deras lön och börja med dem som kommit sist. ⁹ De män som börjat arbeta klockan fem kom då fram, och var och en fick en denar. ¹⁰ När de män som anställts först kom för att få sin lön, trodde de därför att de skulle få mycket mer. Men också de fick en denar.

¹¹ Då började de protestera mot jordägaren: ¹² ’De här karlarna har bara hållit på en timma och ändå betalar du lika mycket till dem som till oss, trots att vi har arbetat hela dagen i den brännande hettan.’

¹³ ’Min vän’, svarade han en av dem, ’jag har inte handlat fel mot dig. Kom vi inte överens om en denar? ¹⁴ Ta den och gå. Jag tänker ge alla samma lön. ¹⁵ Har jag inte rätt att göra vad jag vill med mina egna pengar? Eller ser du med onda ögon på att jag är generös?’ ¹⁶ Så ska de sista bli först och de första sist.”

Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö

(Mark 10:32-34; Luk 18:31-33)

¹⁷ När Jesus var på väg upp till Jerusalem samlade han sina tolv lärjungar omkring sig och sa till dem medan de gick:

¹⁸ ”Vi är nu på väg till Jerusalem. Där kommer Människosonen att bli förrådd och överlämnad till översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden ¹⁹ och överlämna honom till hedningarna^[a] för att hånas och piskas och korsfästas, men på den tredje dagen ska han uppstå.”

Jakob och Johannes vill ha hedersplatserna

(Mark 10:35-45; Luk 22:24-27)

²⁰ Lite senare kom Sebedaios söners mor fram till Jesus tillsammans med sina söner och föll ner för honom; hon ville be om något. ²¹ ”Vad vill du?” undrade han. Hon svarade: ”Jag vill att du ska låta mina söner få sitta en på höger och en på vänster sida om dig i ditt rike.”^{[b] 22} Men Jesus sa: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag måste dricka?” ”Ja”, svarade de. ”Det kan vi.”

²³ Då sa Jesus till dem: ”Ni kommer att få dricka min bägare, men jag bestämmer inte vilka som ska sitta på min högra och på min vänstra sida. De platserna ges åt dem som min Fader har berett dem för.”

²⁴ När de tio övriga hörde detta blev de upprörda. ²⁵ Men Jesus kallade dem till sig och sa: ”Ni vet att furstarna regerar över folken och stormännen utövar makt över dem. ²⁶ Men så får det inte gå till bland er. Den av er som vill bli stor bland er måste vara de andras tjänare, ²⁷ och den som vill vara den förste måste vara de andras slav. ²⁸ Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Jesus botar två blinda utanför Jeriko

(Mark 10:46-52; Luk 18:35-43)

²⁹ När Jesus och hans lärjungar lämnade Jeriko följde mycket folk med.

³⁰ Just då satt två blinda män vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus kom gående, började de ropa: ”Herre, Davids Son, förbarma dig över oss!” ³¹ Folket försökte få dem att hålla tyst, men de ropade bara ännu högre: ”Herre, Davids Son, förbarma dig över oss!”

³² När Jesus hörde detta, stannade han och kallade dem till sig och frågade: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?”

³³ ”Herre”, sa de, ”låt våra ögon bli öppnade!” ³⁴ Då fylldes Jesus av medlidande med dem och rörde vid deras ögon. Och genast återfick de sin syn. Sedan följde de med honom.

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

(Mark 11:1-10; Luk 19:28-38; Joh 12:12-15)

21 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget, skickade han iväg två lärjungar ² och sa till dem: ”Gå till byn som ligger framför er. Där kommer ni genast att hitta ett åsnesto stå bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem, ³ och om någon frågar vad ni håller på med, så säg bara: ’Herren behöver dem och kommer snart att lämna tillbaka dem.’ ”

⁴ Genom detta gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten:

⁶ De båda lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och ⁷ tog med åsnan och fölet till honom. Sedan lade de sina mantlar på åsnorna, och Jesus satt upp. ⁸ Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, och andra skar kvistar från träden och strödde ut på vägen.^{[e] 9} Och allt folket, både de som gick framför Jesus och de som gick efter, ropade:

¹⁰ Det blev stor uppståndelse i hela Jerusalem när han red in, och människorna frågade: ”Vem är han?” ¹¹ Folkmassan svarade då: ”Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.”

Jesus rensar templet

(Mark 11:15-19; Luk 19:45-47; Joh 2:13-16)

¹² Sedan gick Jesus in i templet och drev ut alla köpmännen och deras kunder ur templet. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor.^{[g] 13} Och han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus.’ Men ni gör det till ett rövarnäste.”^[h]

¹⁴ Nu kom många blinda och förlamade fram till honom på tempelplatsen, och han botade dem. ¹⁵ Men när översteprästerna och de skriftlärda såg dessa märkliga under och små barn som ropade på tempelområdet: ”Hosianna, Davids Son”^[i], blev de upprörda och frågade honom: ”Hör du inte vad barnen ropar?” ¹⁶ ”Jo”, svarade Jesus. ”Men har ni inte läst:

¹⁷ Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania, där han stannade över natten.

Jesus förbannar fikonträdet

(Mark 11:12-14; 11:20-24)

¹⁸ När Jesus på morgonen var på väg tillbaka till staden blev han hungrig. ¹⁹ Han fick då syn på ett fikonträd vid vägen, gick fram för att se om det fanns någon frukt på det men det fanns bara blad.^[k] Då sa han till trädet: ”Aldrig mer ska du bära frukt!” Och genast vissnade fikonträdet.

²⁰ Lärjungarna blev alldeles häpna och frågade: ”Hur kom det sig att fikonträdet vissnade så fort?”

²¹ Då sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: om ni tror och inte tvivlar, kan ni också göra så här med fikonträdet, och mer än så. Ni kan till och med säga till det här berget: ’Upp med dig och kasta dig i havet’ och det kommer att göra det. ²² Ni kan få vad som helst som ni ber om i era böner, om ni bara tror.”

De judiska ledarna ifrågasätter Jesus fullmakt

(Mark 11:27-33; Luk 20:1-8)

²³ När Jesus hade kommit till tempelplatsen och höll på att undervisa där, kom översteprästerna och folkets ledare fram till honom. De frågade: ”Vad har du för fullmakt att göra detta, och vem har gett dig den fullmakten?” ²⁴ Jesus sa: ”Jag vill också ställa en fråga till er. Om ni svarar på den, ska jag tala om för er vad jag har för fullmakt att göra detta.” ²⁵ ”Varifrån kom Johannes dop, från himlen eller från människor?”

De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var från himlen, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. ²⁶ Men om vi säger att det var från människor, då kommer vi att få vara rädda för folket. Alla anser ju att Johannes var en profet.” ²⁷ Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”

Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vad jag har för fullmakt att göra detta.”

Liknelsen om de två sönerna

²⁸ ”Men vad säger ni om det här? En man hade två söner, och en dag sa han till den ene: ’Gå ut och arbeta i vingården idag.’ ²⁹ ’Det vill jag inte’, svarade sonen, men efter ett tag ändrade han sig och gick ändå. ³⁰ Sedan sa fadern likadant till den andre, och han svarade: ’Javisst, far, det ska jag göra.’ Men han gick aldrig. ³¹ Vilken av dessa två lydde sin far?” De svarade: ”Den förste naturligtvis.”

Då sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: tullindrivare och prostituerade ska gå före er till Guds rike. ³² Johannes kom ju och visade er rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och de prostituerade trodde däremot på honom. Men trots att ni såg detta ångrade ni er inte och började tro på honom.

Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård

(Mark 12:1-12; Luk 20:9-19)

³³ Hör nu på en annan liknelse. En jordägare planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort. ³⁴ När det så blev dags att skörda, sände han några tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans.

³⁵ Men lantbrukarna tog fast tjänarna, misshandlade en, dödade en annan och stenade en tredje. ³⁶ Då sände jordägaren dit ännu fler tjänare, men samma sak hände igen. ³⁷ Till slut sände ägaren sin son, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’

³⁸ Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom och lägger beslag på den själva!’ ³⁹ Så tog de fast sonen, släpade ut honom ur vingården och dödade honom.

⁴⁰ Vad ska nu vingårdsägaren göra med dessa lantbrukare när han kommer tillbaka?” ⁴¹ Översteprästerna och folkets ledare svarade: ”Han kommer helt säkert att döda dem, och sedan arrenderar han ut vingården till andra som ger honom hans del av skörden när det är dags.”

⁴² Då sa Jesus till dem: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna:

⁴³ Därför säger jag er att Guds rike ska tas ifrån er och överlämnas till ett folk som bär dess frukt. ⁴⁴ Den som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.^[m]”

⁴⁵ När översteprästerna och fariseerna hörde Jesus liknelser, förstod de att det var dem han talade om. ⁴⁶ Därför ville de arrestera honom genast, men de var rädda för folket, som ansåg att Jesus var en profet.