Beginning

Om att döma andra

(Luk 6:37-38; 6:41-42)

7 Döm inte, så blir ni själva inte dömda, ² för ni kommer att dömas så som ni dömer andra. Med det mått ni mäter ska det mätas upp åt er. ³ Varför ser du flisan i din medmänniskas öga, när du inte märker bjälken i ditt eget? ⁴ Varför säger du till henne: ’Kom så ska jag ta bort flisan ur ditt öga’, när du samtidigt har en bjälke i ditt eget? ⁵ Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Sedan kan du se klart och ta bort flisan ur din medmänniskas öga.

⁶ Ge inte det som är heligt åt hundarna; de kommer att vända sig om och slita er i stycken. Och kasta inte pärlor åt svinen, de kommer att trampa på dem.

Be, så ska ni få

(Luk 11:9-13; 6:31)

⁷ Be, så ska ni få. Sök, så ska ni finna. Knacka på och dörren ska öppnas. ⁸ För den som ber, han får, och den som söker, han finner. Och för var och en som knackar på ska dörren öppnas.

⁹ Du som är förälder, inte ger du väl ditt barn en sten när det ber om bröd, ¹⁰ eller en orm när det ber om en fisk? ¹¹ Om nu ni, som är onda, har förstånd att ge goda gåvor till era barn, skulle då inte er Fader i himlen ge goda gåvor till dem som ber honom?

Den gyllene regeln

¹² Gör mot andra så som ni vill att de ska göra mot er. Detta är vad lagen och profeterna säger.

Den trånga porten

(Luk 13:24)

¹³ Gå in genom den trånga porten. Vägen till fördärvet är bred, och porten dit in är vid, och många är de som väljer den. ¹⁴ Men porten till livet är trång, och vägen dit är smal. Det är få som finner den.

Trädet känns igen på frukten

(Luk 6:43-44)

¹⁵ Akta er för falska profeter. De kommer till er förklädda till får men är i verkligheten glupska vargar. ¹⁶ Ni kan känna igen dem på deras frukt, så som man ju inte plockar vindruvor på törnbuskar eller fikon på tistlar. ¹⁷ Ett bra träd bär bra frukt och ett dåligt träd bär dålig frukt. ¹⁸ Ett bra träd kan inte bära dålig frukt, och ett dåligt träd kan inte bära bra frukt. ¹⁹ Men varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och bränns upp. ²⁰ Ni kan känna igen dem på deras frukt.

Sanna lärjungar

²¹ Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig kommer in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske Faders vilja.

²² På den dagen ska många säga till mig: ’Herre, Herre! Vi har ju profeterat i ditt namn och drivit ut onda andar i ditt namn och gjort många under i ditt namn.’ ²³ Men då ska jag säga dem sanningen: ’Jag har aldrig känt er! Försvinn härifrån, ni laglösa!’

Om att bygga på stadig grund

(Luk 6:47-49)

²⁴ Den som hör min undervisning och handlar efter den är klok. Han liknar en man som byggde sitt hus på berggrunden. ²⁵ Det blev skyfall och översvämning, och stormvindarna blåste med våldsam kraft mot huset, men det rasade inte eftersom det var byggt på berggrund.

²⁶ Men den som hör min undervisning och inte handlar efter den är en dåre. Han liknar en man som byggde sitt hus direkt på sanden. ²⁷ När sedan regnet kom och det blev översvämning, och stormvindarna blåste mot huset, föll det ihop med ett stort brak.”

²⁸ När Jesus hade avslutat detta tal var människorna mycket häpna över hans undervisning, ²⁹ för han talade med makt, och inte som deras skriftlärda.

Jesus botar en man med spetälska

(Mark 1:40-44; Luk 5:12-14)

8 När Jesus sedan gick ner från berget följde massor av människor efter honom. ² Då närmade sig en spetälsk^[a] man och föll ner för honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.”

³ Då sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är ren!” Och i samma stund var mannen fri från sin spetälska.

⁴ Men Jesus sa till honom: ”Berätta inte detta för någon, utan gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer som Mose har bestämt,^[b] till ett vittnesbörd för dem.”

En romersk officer visar stark tro

(Luk 7:1-10; 13:28-29)

⁵ När Jesus hade gått in i Kafarnaum, kom en romersk officer fram till honom och bad om hjälp: ⁶ ”Herre, min tjänare ligger förlamad därhemma och har förfärliga plågor.” ⁷ ”Jag ska komma med och bota honom”, sa Jesus. ⁸ Men officeren sa: ”Herre, jag är inte värd att du går in i mitt hus.^[c] Säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. ⁹ Jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här’, så gör han det.”

¹⁰ När Jesus hörde detta blev han mycket förvånad och sa till dem som följde honom: ”Sannerligen säger jag er: jag har inte funnit en så stark tro hos någon bland Israels folk. ¹¹ Jag säger er att många människor ska komma från öster och väster och ta plats med Abraham, Isak och Jakob vid måltiden i himmelriket. ¹² Men rikets egna barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska de gråta och skära tänder.”

¹³ Sedan sa Jesus till officeren: ”Gå hem. Det ska bli så som du trodde!” Och i samma stund blev tjänaren frisk.

Jesus botar Petrus svärmor och många andra

(Mark 1:29-34; Luk 4:38-41)

¹⁴ När Jesus sedan kom hem till Petrus fick han se att Petrus svärmor låg till sängs med hög feber. ¹⁵ Han tog henne i handen, och febern lämnade henne. Hon steg upp och började betjäna honom.

¹⁶ På kvällen förde man många besatta människor till Jesus, och han drev ut de onda andarna genom att bara tala till dem. Han botade också alla de sjuka. ¹⁷ Så gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja:

Priset för att följa Jesus

(Luk 9:57-60)

¹⁸ När Jesus såg att det samlades mer och mer folk befallde han att de skulle åka över till andra sidan sjön. ¹⁹ Då kom en av de skriftlärda fram till honom och sa: ”Mästare, jag vill följa dig vart du än går.”

²⁰ Jesus svarade: ”Rävarna har lyor och fåglarna har bon, men Människosonen^[e] har ingen plats där han kan vila ut.”

²¹ En annan av hans lärjungar sa: ”Låt mig först gå hem och begrava min far.”^[f]

²² Då svarade Jesus honom: ”Följ mig och låt de döda^[g] begrava sina döda.”

Jesus stillar stormen

(Mark 4:36-41; Luk 8:22-25)

²³ Sedan steg Jesus i en båt och åkte över sjön tillsammans med sina lärjungar. ²⁴ Och plötsligt blåste en fruktansvärd storm upp med höga vågor som slog in över båten. Men Jesus sov.

²⁵ Då gick hans lärjungar fram till honom och väckte honom och sa: ”Herre, rädda oss! Vi förgås!” ²⁶ Men Jesus svarade: ”Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!” Sedan reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön, och det blev alldeles lugnt.

²⁷ Männen blev alldeles häpna. ”Vad är detta för en sorts människa”, sa de till varandra, ”eftersom till och med vinden och sjön lyder honom?”

Jesus befriar två män som är besatta av onda andar

(Mark 5:1-17; Luk 8:26-37)

²⁸ När Jesus hade kommit över till andra sidan sjön, till gadarenernas område^[h], kom två män som var besatta av onda andar emot honom från gravplatsen och var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram den vägen. ²⁹ Och de ropade till Jesus: ”Lämna oss ifred, du Guds Son! Har du kommit för att plåga oss i förtid?”

³⁰ Samtidigt gick en stor svinhjord och betade inte långt därifrån, ³¹ och andarna tiggde och bad: ”Om du driver ut oss, så skicka oss åtminstone in i svinhjorden.”

³² Jesus sa: ”Som ni vill, ge er iväg!” Och genast lämnade de onda andarna männen och for in i svinen, och hela hjorden rusade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.

³³ Herdarna som vaktat svinen sprang till staden och berättade alltihop, även det som hänt med de besatta. ³⁴ Alla i staden gick då ut för att träffa Jesus, och när de kom fram till honom bad de honom lämna deras område.