Beginning
Profetia om Messias
9 Men nattmörkret ska vika där det nu är ångest. I det förflutna lät han Sebulons och Naftalis land förödmjukas, men i framtiden ska han låta sjövägen bli upprättad, landet bortom Jordan, de främmande folkens Galileen.
2 Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus.
Över dem som bor i skuggans land
strålar ett ljus fram.
3 Du gör folket talrikt
och ger dem en stor glädje.
De gläder sig inför dig
som man gläder sig under skördetiden
och som man jublar
när man delar upp bytet.
4 Oket som var deras börda,
bjälken på deras axlar
och förtryckarens piska
bryter du sönder,
så som du gjorde på Midjans tid.
5 Stövlar som trampats av soldater i strid,
mantlar som sölats ner i blod,
allt sådant ska brännas upp, förtäras av eld.
6 Därför ett barn har fötts åt oss,
en son är oss given.
Väldet har lagts på hans axlar,
och han ska kallas
”Underbar Rådgivare”,
”Mäktig Gud”,
”Evig Fader”,
”Fridsfurste”.
7 Väldet ska bli stort
och friden utan slut
över Davids tron och hans kungadöme.
Det ska befästas och stödjas
med rätt och rättfärdighet
nu och för evigt.
Härskarornas Herres lidelse ska göra det.
Herrens vrede mot Israel
8 Herren sände ett budskap mot Jakob,
och det föll ner över Israel.
9 Hela folket fick reda på det,
Efraim och Samarias invånare.
Men de sade i stolthet och övermod:
10 ”Tegelmurar har fallit,
men vi ska bygga upp nya med huggen sten.
Mullbärsfikonträd har huggits ner,
men vi ska ersätta dem med cedrar.”
11 Herren har rest Resins fiender mot dem
och hetsat upp deras fiender,
12 araméerna i öster och filistéerna i väster,
och med vidöppna gap ska de sluka Israel.
Ändå har Herrens vrede inte lagt sig,
utan hans hand är fortfarande lyft.
13 Men folket har inte vänt om
till honom som slagit dem,
de har inte sökt härskarornas Herre.
14 Därför hugger Herren av från Israel
huvud och svans,
palmtopp och strå,
på en och samma dag.
15 De äldste och förnämsta är huvudet,
och de falska profeterna är svansen.
16 De som har lett detta folk har fört det vilse,
de som blivit ledda har hamnat fel.
17 Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män
och inte visa barmhärtighet mot faderlösa och änkor,
för de är alla gudlösa och onda,
och ur varje mun kommer skamligt tal.
Men inte ens nu har Herrens vrede lagt sig,
utan fortfarande är hans hand lyft.
18 För ondskan brinner som en eld
och förtär törnen och tistlar.
Den sätter snårskogen i brand,
och röken stiger mot skyn som en pelare.
19 Av härskarornas Herres vrede brinner landet,
och dess invånare är som bränsle på elden.
Ingen skonar sin nästa.
20 Man sliter åt sig till höger
men hungrar fortfarande,
man hugger för sig till vänster
men får inte nog.
Alla hugger in på varandra:
21 Manasse äter Efraim
och Efraim Manasse,
och båda tillsammans på Juda.
Men inte ens nu har hans vrede lagt sig,
hans hand är fortfarande lyft.
10 Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar
och skriver förtryckande stadgar!
2 De förvränger rättvisan för de utsatta
och berövar de förtryckta i mitt folk deras rätt.
De gör änkor till sitt byte
och plundrar de faderlösa.
3 Vad ska ni göra på räkenskapens dag,
när förödelsen kommer från fjärran?
Till vem ska ni då fly för att få hjälp?
Var ska ni lämna era skatter?
4 Inget annat återstår
än att huka sig bland de fängslade
eller falla bland de dräpta.
Men inte ens nu har hans vrede lagt sig,
hans hand är fortfarande lyft.
Herrens vrede med Assur som redskap
5 ”Ve Assur, min vredes käpp,
min rasande vredes piska!
6 Jag sänder honom mot ett gudlöst folk,
mot det folk som gjort mig vred,
för att ta byte och plundra
och trampa ner dem som gyttja på gatorna.
7 Men detta var inte hans avsikt,
innerst inne tänkte han inte så,
utan han var ute efter att förgöra
och utrota många folk.
8 För han säger:
’Är inte alla mina furstar kungar?
9 Gick det inte Kalno som Karkemish,
Hamat som Arpad,
Samaria som Damaskus?
10 När jag nu har besegrat andra avgudariken,
där avgudarna var fler än i Jerusalem och Samaria,[a]
11 skulle jag inte kunna göra mot Jerusalem och dess avgudar
så som jag gjorde med Samaria och dess avgudar?’
12 När Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa den assyriske kungen till svars för vad han åstadkommit i sitt övermod och för hans stolta blick och förhävelse, 13 för han säger:
’Med min egen kraft och vishet
har jag gjort allt detta,
eftersom jag är så klok.
Jag har flyttat folkens gränser,
plundrat deras förråd
och störtat härskare från deras troner.[b]
14 Som en hand sträcks ut mot ett fågelbo,
så har jag sträckt mig efter folkens rikedomar,
och som man samlar övergivna ägg
har jag samlat hela jorden.
Ingen rörde en vinge
eller öppnade näbben och pep.’ ”
15 Kan en yxa resa sig mot den som hugger med den?
Är sågen förmer än den som sågar?
Skulle en käpp kunna svinga den som lyfter den,
eller en klubba lyfta den som inte är av trä?
16 Därför ska Herren, härskarornas Herre,
sända en tärande sjukdom bland hans kraftiga män,
och under hans höghet ska en låga brinna,
som en brännande eld.
17 Israels ljus ska vara en eld
och dess Helige en låga
som bränner och förtär hans tistlar och törnen
på en enda dag.
18 Hans skogars och trädgårdars härlighet
ska han fullständigt förstöra.
Det ska bli som när en sjuk människa tynar bort.
19 De träd som blir kvar
är så få att ett barn kan räkna dem.
Israels rest
20 Den dagen ska den rest som återstår i Israel och de som räddats av Jakobs släkt inte längre förlita sig på honom som slog dem, utan de ska ha en sann tillförsikt till Herren, Israels Helige. 21 En rest av Jakob ska vända om till Gud, den Mäktige. 22 För även om ditt folk, Israel, vore som havets sand, ska bara en rest vända om. En förintelse är bestämd, en rättfärdighetens flod. 23 Herren, härskarornas Herre, genomför den beslutade förintelsen över hela landet.
24 Så säger därför Herren, härskarornas Herre: ”Du mitt folk som bor på Sion, var inte rädd för Assur, när han slår dig med käpp och lyfter sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten. 25 Snart ska förbittringen vara över och min vrede vändas till deras fördärv.”
26 Härskarornas Herre, ska då svänga sin piska mot honom, som när han slog Midjan vid Orevs klippa och lyfta sin stav över havet, på samma sätt som i Egypten. 27 På den dagen ska hans börda lyftas från dina axlar och oket på din nacke brytas sönder genom din fetma.[c]
28 Han kommer från Ajat,
drar fram genom Migron,
lämnar sin tross i Mikmas.
29 De går över passet
och stannar i Geva över natten.
Rama bävar, Sauls Giva flyr.
30 Ropa, Gallim!
Lyssna, Lajsha!
Arma Anatot!
31 Madmena flyr bort,
och invånarna i Gevim söker skydd.
32 Redan idag ska han stanna i Nov.
Han knyter näven mot berget Sion,
mot Jerusalems höjd.
33 Men se, Herren, härskarornas Herre,
hugger ner trädkronorna med våldsam kraft.
De högvuxna fälls,
de ståtliga huggs ner.
34 Han hugger ner snårskogen med en yxa,
och Libanon faller för den Mäktige.
Ett skott ur Jishajs stam
11 Ett skott ska växa fram ur Jishajs avhuggna stam,
ett skott ur dess rot ska bära frukt.
2 Herrens Ande ska vila över honom,
visdomens och förståndets Ande,
insiktens och kraftens Ande,
kunskapens och Herrens fruktans Ande.
3 Han har sin glädje i att frukta Herren.
Han dömer inte efter det som ögonen ser,
skipar inte rätt efter det man hör.
4 Han dömer de fattiga i rättfärdighet
och skipar rättvisa åt de förtryckta i landet.
Hans ord är en käpp som slår ner på jorden
och med sin andedräkt förgör han de onda.
5 Rättfärdigheten är hans bälte
och sanningen bär han kring midjan.
6 Då ska vargar bo tillsammans med lamm,
och leoparden ligga bland killingar.
Kalvar, lejon och gödboskap betar tillsammans,
och en liten pojke vallar dem.
7 Kon betar tillsammans med björnen,
deras ungar ligger bredvid varandra,
och lejon äter hö som kor.
8 Småbarn leker vid kobrans håla,
och ett barn sticker handen i ett giftormsbo.
9 Ingenstans på mitt heliga berg
ska man göra något ont eller fördärvligt,
för jorden ska vara full av Herrens kunskap,
så som vattnet fyller havet.
10 Då ska folken söka sig till Jishajs rot, som står som ett banér för alla folk, och den plats där han bor ska vara full av härlighet. 11 Då ska Herren för andra gången räcka ut sin hand för att friköpa resten av sitt folk som är kvar, från Assyrien, Egypten, Patros, Kush, Elam, Shinar, Hamat och länderna utmed kusterna.
12 Han ska resa ett banér för folken
och samla de förskingrade av Israel
och de kringspridda från Juda
från jordens alla ändar.
13 Då ska Efraims avund upphöra
och Judas fiendskap ta slut,
så att Efraim inte mer avundas Juda
och Juda inte mer är fientligt mot Efraim.
14 De ska anfalla filistéernas sluttning i väster
och tillsammans plundra folken i öster.
De ska lägga beslag på Edom och Moab
och lägga under sig ammoniterna.
15 Herren ska låta Egyptens havsvik torka ut,
gripa tag i Eufratfloden genom sin heta vind,
så att den delas i sju småfloder,
som går att ta sig över torrskodd till fots.
16 Det ska finnas en rak väg
för den rest av hans folk
som är kvar från Assyrien,
på samma sätt som för Israels folk
när de kom från Egypten.
Lovsång till Herren
12 Den dagen ska du säga:
”Jag prisar dig, Herren!
Du var vred på mig,
men din vrede är över,
och nu har du tröstat mig.
2 Ja, Gud är min räddning,
jag är trygg och inte rädd,
för Herren är min starkhet och min sång.
Han har blivit min räddning.
3 Med glädje ska ni ösa vatten
ur räddningens källor.”
4 Den dagen ska ni säga:
”Prisa Herren,
åkalla honom!
Gör hans gärningar kända bland folken,
förkunna hans upphöjda namn.
5 Sjung till Herrens ära,
för det härliga han har gjort,
låt det bli känt över hela jorden.
6 Ropa och sjung av glädje,
ni som bor på Sion,
för stor är han som bor mitt ibland er,
Israels Helige.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.