Beginning
1 Sångernas sång, av Salomo.
Hon:[a]
2 Låt honom kyssa mig
med kyssar av sin mun,
för din kärlek är ljuvare än vin.
3 Doften av din parfym är underbar,
ditt namn är som balsam från Turak
och de unga kvinnorna älskar dig.
4 Ta mig med dig!
Kom, vi skyndar oss!
Kungen tar mig med in i sina kammare.
Vännerna:
Vi ska jubla och glädjas åt dig!
Vi ska prisa din kärlek högre än vin.
Hon:
Med rätta älskar de dig!
5 Jag är mörk och skön,
ni Jerusalems döttrar,
som Kedars tält,
som Salomos[b] tältdukar.
6 Stirra inte på mig, därför att jag är så mörk.
Solen har bränt mig.
Mina bröder blev förargade på mig
och satte mig att vakta vingårdarna.
Men min egen vingård vaktade jag inte.
7 Tala om för mig, min älskade,
vart du leder din hjord!
Var låter du den vila vid middagstid?
Varför skulle jag vara som en beslöjad kvinna
vid dina vänners hjordar?
Vännerna:
8 Om du inte vet det, du skönaste bland kvinnor,
så följ fårhjordens spår,
och för dina killingar i bet
vid herdarnas tält.
Han:
9 Min älskade, jag liknar dig vid ett sto
som spänts för faraos vagnar.
10 Dina vackra kinder är smyckade med hängen
och din hals med ädelstenar.
11 Vi ska göra guldsmycken
med silverkulor åt dig.
Hon:
12 När kungen ligger på sin säng[c],
sprider min nardus sin doft.
13 Min älskade är som en doftpåse med myrra,
som ligger mellan mina bröst.
14 Min älskade är för mig en bukett hennablommor
från En-Gedis vingårdar,
Han:
15 Så vacker du är, min älskade,
så vacker du är!
Dina ögon är som duvor.
Hon:
16 Vad underbar du är, min älskade,
så ljuvlig!
Grönskande är vår bädd.
Han:
17 Vi har cedrar som bjälkar i vår boning
och cypresser som tak.
Hon:
2 Jag är en Sharons ros,
en lilja i dalen.
Han:
2 Som en lilja bland törnen
är min älskade bland flickor.
Hon:
3 Som ett äppelträd i skogen
är min älskade bland unga män.
Jag njuter av att sitta i hans skugga,
och hans frukt smakar sött.
4 Han för mig in i vinsalen,
med sin kärlek som en fana över mig.[d]
5 Styrk mig med druvkakor,
pigga upp mig med äpplen,
för jag är sjuk av kärlek.
6 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,
och med sin högra hand smeker han mig.
7 Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
vid gasellerna och hindarna på fälten:
oroa inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.
8 Hör, min älskade kommer! Se!
Här kommer han springande över bergen,
hoppande över kullarna.
9 Min älskade är som en gasell,
som en ung hjort.
Där står han bakom muren,
och han tittar in genom fönstret,
blickar genom gallret.
10 Min älskade säger till mig:
”Stig upp, min älskade, min sköna,
och kom!
11 Se! Vintern är förbi
och regnet är över.
12 På marken skjuter blommorna upp,
sångens tid är inne,
och turturduvan hörs i vårt land.
13 Fikonträdet får sina första frukter,
och vinstockarna står i blom och doftar.
Stig upp, min älskade,
min sköna, och kom!”
Han
14 Du min duva bland bergsklyftor,
i gömstället i bergsväggen,
låt mig se din gestalt,
låt mig höra din röst!
För din röst är underbar,
din gestalt så skön.
Vännerna:[e]
15 Fånga rävarna åt oss,
de små rävarna som förstör vingårdarna,
våra vingårdar som nu står i blom.
Hon:
16 Min älskade är min och jag är hans,
han som vallar sin hjord bland liljorna.
17 Tills vindarna vaknar,[f] tills skuggorna flyr,
kom åter, min älskade,
kom som en gasell, ja som en ung hjort
över de blommande kullarna.
3 Om nätterna spanade jag efter min älskade på min bädd.
Jag spanade efter honom,
men jag kunde inte hitta honom.
2 ”Nu stiger jag upp
och går omkring i staden,
på gatorna och torgen.
Jag vill söka efter min älskade.”
Jag sökte honom,
men jag hittade honom inte.
3 Vakterna fann mig,
när de gick omkring i staden.
”Har ni sett min älskade någonstans?”
4 Knappt hade jag gått ifrån dem,
så fann jag min älskade.
Jag höll honom fast
och släppte honom inte,
förrän jag hade fört honom till min mors hus,
till hennes kammare som fött mig.
5 Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
vid gasellerna och hindarna på fälten:
oroa inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.
6 Vem är det som kommer från öknen
som en rökpelare
och doftar av myrra
och rökelse och av kryddhandlarens alla dofter?
7 Se, det är Salomos bärstol,
omgiven av sextio krigare,
utvalda bland Israels män.
8 Alla bär de svärd,
alla är skickliga i strid,
var och en har sitt svärd vid sidan
som skydd för nattens fasor.
9 Kung Salomo har låtit tillverka en bärstol åt sig
av trä från Libanon.
10 Dess stolpar är av silver,
dess ryggstöd av guld,
dess säte är klätt med purpurrött tyg,
och invändigt är den smyckad i kärlek
av Jerusalems döttrar.[g]
11 Gå ut och se, Sions döttrar,
på kung Salomo
och kronan som hans mor har krönt honom med
på hans bröllopsdag,
hans glädjedag!
Han:
4 Så vacker du är, min älskade,
så vacker du är!
Dina ögon är som duvor bakom din slöja.
Ditt hår är som en hjord av getter
som rör sig ner från Gileads berg.
2 Dina tänder är som en flock nyklippta tackor
som stiger upp ur badet,
alla är tvillingar,
ingen av dem är ensam.
3 Dina läppar är som ett rosenrött band,
ja ljuvlig är din mun.
Din tinning är som ett kluvet granatäpple bakom din slöja.
4 Din hals är som Davids torn,
med rader av stenar,[h]
där tusen sköldar hänger,
och krigarnas alla koger.
5 Dina bröst är som två hjortkalvar,
som en gasells tvillingpar,
som betar bland liljorna.
6 Tills vinden vaknar[i] och skuggorna flyr,
vill jag gå till myrrahöjden och rökelseberget.
7 Allting hos dig är så skönt, min älskade,
hos dig finns ingen brist.
8 Kom med mig från Libanon, min brud,
kom med mig från Libanon!
Träd ner från Amanas topp,
från Senirs och Hermons topp,
från lejonens hålor
och från leopardernas berg.
9 Du har tagit mitt hjärta,
min syster och min brud,
du har tagit mitt hjärta
med en enda blick
och med en enda pärla i ditt halsband.
10 Så skön din kärlek är, min syster och min brud.
Din kärlek är ljuvare än vin,
din parfym doftar mer än någon krydda.
11 Dina läppar, min brud, dryper av honung,
honung och mjölk är under din tunga,
och doften av dina kläder är som doften av Libanon.
12 Min syster och brud är en inhägnad trädgård,
en tillsluten brunn, en förseglad källa.
13 I din lustgård finns
granatträd med ljuvliga frukter,
henna och nardus,
14 nardus och saffran, kalmus och kanel,
alla slags doftande träd,
myrra och aloe
och alla slags finaste kryddor.
15 Du är trädgårdens källa,
en brunn med levande vatten,
en ström från Libanon.
Hon:
16 Vakna upp, nordanvind!
Kom, sunnanvind!
Blås över min trädgård
och låt dess sköna dofter spridas!
Låt min älskade komma till sin trädgård
och njuta av dess härliga frukter.
Han:
5 Jag kommer till min trädgård,
min syster och brud!
Jag samlar min myrra och mina kryddor
och äter min honungskaka och min honung.
Jag dricker mitt vin och min mjölk.
Vännerna:
Ät, vänner, och drick!
Berusa er av kärlek!
Hon:
2 Jag sov, men mitt hjärta var vaket.
Hör, min älskade knackar på:
”Öppna för mig,
min syster, min älskade,
min duva, min fulländade,
för mitt hår är vått av dagg,
mina lockar fuktiga av nattens droppar.”
3 ”Jag har klätt av mig.
Ska jag klä på mig igen?
Jag har tvättat mina fötter,
ska jag då smutsa ner dem?”
4 Min älskade stack handen genom dörröppningen,
och jag darrade i mitt innersta.
5 Jag reste mig upp för att släppa in min älskade.
Mina händer droppade av myrra,
från mina fingrar rann myrra
över dörrhandtaget.
6 Jag öppnade för min älskade,
men han var borta, han hade gått.
Jag blev utom mig.
Jag letade efter honom,
men kunde inte finna honom.
Jag ropade på honom,
men han svarade inte.
7 Vakterna, som gick omkring i staden, fann mig.
De slog mig och gjorde mig illa,
och vakterna på muren slet av mig min sjal.
8 Jag besvär er, Jerusalems döttrar:
om ni hittar min älskade,
så tala om för honom[j]
att jag är sjuk av kärlek.
Vännerna:
9 Vad är det hos din älskade som gör honom bättre än andra,
du skönaste bland kvinnor?
Vad är det hos din älskade som gör honom bättre än andra,
eftersom du besvärjer oss så?
Hon:
10 Min älskade är strålande och röd[k],
den främste bland tiotusen.
11 Hans huvud är finaste guld,
hans hår är korpsvart och vågigt likt dadelklasar[l].
12 Hans ögon är som duvor vid vattenbäckar,
de badar i mjölk och är som infattade ädelstenar.[m]
13 Hans kinder är som kryddsängar
med doftande örter.[n]
Hans läppar är liljor
och dryper av flytande myrra.
14 Hans armar är som stänger av guld,
besatta med krysoliter.
Hans kropp är som elfenben,
med insatta safirer.
15 Hans ben är marmorpelare
på de finaste guldsocklar.
Hans gestalt är som Libanon,
ståtlig som dess cedrar.
16 Hans mun är sötma,
allt hos honom är ljuvligt.
Sådan är min älskade och min vän,
ni Jerusalems döttrar, sådan är min vän.
Vännerna:
6 Vart har din älskade gått,
du skönaste bland kvinnor?
Vart har din älskade tagit vägen?
Vi ska hjälpa dig att hitta honom.
Hon:
2 Min älskade har gått till sin trädgård,
till sina kryddsängar,
för att där vakta sin fårhjord
och plocka liljor.
3 Jag tillhör min älskade
och han tillhör mig.
Bland liljorna vaktar han sin fårhjord.
Han:
4 Du är vacker, min älskade, som Tirsa[o],
ljuvlig som Jerusalem,
skrämmande som en härskara[p].
5 Vänd bort din blick ifrån mig,
för den har överväldigat mig.
Ditt hår är som en hjord av getter
som rör sig ner från Gileads berg.
6 Dina tänder är som en flock tackor
som stiger upp ur badet,
alla är tvillingar,
ingen av dem är ensam.
7 Din tinning är som ett kluvet granatäpple
bakom din slöja.
8 Det finns sextio drottningar,
åttio bihustrur
och fler unga kvinnor än någon kan räkna,
9 men min duva, min fulländade, är unik,
sin mors enda,
dyrbar för den som födde henne.
Flickorna ser henne och prisar henne lycklig,
hon hyllas av drottningar och bihustrur.
Vännerna:
10 Vem är hon som stiger upp som morgonrodnaden,
vacker som månen, strålande som solen,
skrämmande som stjärnornas skara?
Han:
11 Jag gick ner till valnötslunden
för att se om våren spirade i dalen,
och för att se om vinträden hade skjutit skott,
om granatträden hade börjat blomma.
12 Innan jag fattade det,
drogs jag med av min längtan som på en furstlig vagn.[q]
Vännerna:
13 Vänd om, vänd om, du flicka från Shulem!
Kom tillbaka, så att vi får se dig!
Han:
Varför vill ni se på flickan från Shulem
där hon dansar bland leden[r]?
7 Dina fötter är så vackra i sandaler,
du furstedotter!
Dina höfters rundning är som juveler,
som konstnärens arbeten.
2 Din navel är som en rund skål,
där vin aldrig saknas.
Din midja är som en hög med vete
omgiven av liljor.
3 Dina bröst är som två hjortkalvar,
som en gasells tvillingpar.
4 Din hals är som ett elfenbenstorn,
och dina ögon som Heshbons dammar
vid Bat-Rabbimsporten.
Din näsa är som Libanonstornet,
varifrån man kan se ut över Damaskus.
5 Du bär ditt huvud högt som berget Karmel.
Ditt hår glänser likt purpur
och kungen är fångad i lockarna[s].
6 Vad skön och ljuvlig du är, min älskade,
i din vällust!
7 Din växt är som en palms,
och dina bröst är som klasar.
8 Jag sa: ”Jag vill klättra upp i palmträdet
och fatta tag om dess grenar.”
Låt dina bröst vara som vindruvsklasar,
och din andedräkt som doften av äpplen,
9 din mun som det ädlaste vin.
Hon:
Ja, ett vin som flödar ner i min älskade
och fuktar de slumrandes läppar[t].
10 Jag tillhör min älskade
och till mig står hans åtrå.
11 Kom, min älskade, så går vi ut på fälten
och stannar i byarna över natten.
12 Låt oss tidigt gå ut till vingårdarna
för att se om vinträden har skjutit skott
och för att se om blommorna har slagit ut
och om granatträden har börjat blomma.
Där ska jag ge dig min kärlek.
13 Där sprider kärleksäpplena sin doft,
och de finaste frukter finns vid vår dörr,
både nya och gamla,
för jag har sparat dem åt dig, min älskade.
8 Om du ändå hade varit min bror
som min mor hade ammat!
Då skulle jag kunna kyssa dig
om jag mötte dig därute,
och ingen skulle se ner på mig.
2 Jag skulle ta dig till min mors hus,
hennes som uppfostrade mig.
Jag skulle ge dig kryddat vin att dricka,
och saft från mina granatäpplen.
3 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,
och med sin högra hand smeker han mig.
4 Jag besvär er, Jerusalems döttrar:
oroa inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.
Vännerna:
5 Vem är det som kommer från öknen
lutad mot sin älskade?
Hon:
Under äppelträdet väckte jag dig,
där din mor blev havande med dig
hon som gav dig livet födde dig där.
6 Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta,
som ett sigill på din arm,
för kärleken är stark som döden,
och dess svartsjuka lika obeveklig som dödsriket.
Den brinner som eld,
som en mäktig låga.
7 Stora vatten kan inte utsläcka kärleken,
och inte heller kan floderna dränka den.
Även om en man gav alla rikedomar i sitt hus för kärleken,
skulle han bli ringaktad.
Vännerna:
8 Vi har en ung syster
som ännu inte har några bröst.
Vad ska vi göra när någon friar till henne?
9 Om hon är en mur
ska vi bygga torn av silver på den,
och om hon är en dörr,
ska vi stänga till den med cederplankor.
Hon:
10 Jag är en mur och mina bröst är som torn.
I min älskades ögon är jag en åtråvärd kvinna.
11 Salomo ägde en vingård i Baal Hamon,
som han lämnade åt väktare.
Var och en fick ge tusen silverstycken för dess frukt.
12 Men över min egen vingård råder jag själv.
De tusen är dina, Salomo,
och tvåhundra får de som vaktar dess frukt.
Han:
13 Du som bor i trädgårdarna,
vännerna väntar på att få höra din röst.
Låt mig få höra den!
Hon:
14 Skynda, min älskade,
och var som en gasell
eller en ung hjort uppe på bergen
som doftar av örter!
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.