Beginning
Oskyldigt förföljd
17 (A) En bön av David.
Herre, hör en rättfärdig sak!
Lyssna till mitt rop,
vänd ditt öra till min bön.
Den kommer inte
från falska läppar.
2 (B) Från dig kommer min dom,
dina ögon ser vad som är rätt.
3 (C) Du prövar mitt hjärta,
du utforskar det om natten,
du rannsakar mig
men finner inget.
Ingen ond tanke
går ut ur min mun.[a]
4 Vad människor än gör
aktar jag mig för
de våldsammas vägar
genom dina läppars ord.
5 (D) Mina steg går stadigt
på dina stigar,
mina fötter stapplar inte.
6 Jag ropar till dig, för du, Gud,
kommer att svara mig.
Vänd ditt öra till mig
och hör mina ord!
7 Visa din underbara nåd,
du som med din högra hand
frälser dem som flyr till dig
från sina förföljare.
8 (E) Bevara mig som din ögonsten,
beskydda mig
i dina vingars skugga
9 från de gudlösa
som vill förgöra mig,
från mina dödsfiender
som omringar mig.
10 (F) De stänger sitt förhärdade hjärta,
de tar stora ord i sin mun.
11 (G) Nu är de runt mig var vi än går,
de siktar med sina ögon
för att slå mig till marken.
12 (H) De liknar ett rovlystet lejon,
ett ungt lejon som ligger på lur.
13 Res dig, Herre!
Gå emot honom, slå ner honom!
Rädda min själ med ditt svärd
från den gudlöse,
14 (I) med din hand från människorna,
Herre,
från denna världens människor
som har sin del i detta livet.
Du fyller deras buk
med dina gåvor,
de har söner i mängd
och lämnar sitt överflöd
till sina barn.
15 (J) Men jag ska få se ditt ansikte
i rättfärdighet,
jag ska mättas av din åsyn
när jag vaknar.
Kungens tack för räddning och seger
18 (K) För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herrenhade räddat honom från alla hans fiender[b] och ur Sauls våld. 2 (L) Han sade:
Hjärtligt kär har jag dig,
Herre min styrka,
3 (M) Herre mitt bergfäste,
min borg och min räddare,
min Gud, min klippa
och min tillflykt,
min sköld och min frälsnings horn[c],
mitt värn!
4 (N) Jag ropar till Herren,
den högt lovade,
och jag blir frälst från mina fiender.
5 (O) Dödens band omgav mig,
fördärvets strömmar
skrämde mig,
6 dödsrikets band omslöt mig,
dödens snaror mötte mig.
7 (P) I min nöd åkallade jag Herren,
jag ropade till min Gud.
Från sitt tempel
hörde han min röst,
mitt rop till honom
nådde hans öron.
8 (Q) Då skakade jorden och bävade,
bergens grundvalar darrade,
de skakade av hans brinnande
vrede.
9 (R) Rök steg ur hans näsa
och förtärande eld ur hans mun,
det gnistrade av glöd från honom.
10 Han sänkte himlen och steg ner
med mörka moln under sina fötter,
11 (S) han red på keruben och flög,
han svävade fram
på vindens vingar.
12 (T) Han gjorde mörker till sitt skydd,
till sin hydda runt omkring honom:
mörka vatten, tjocka moln.
13 Ur glansen framför honom
bröt molnen fram
med hagel och glödande kol.
14 (U) Herren dundrade i himlen,
den Högste höjde sin röst
med hagel och glödande kol[d].
15 (V) Han sköt sina pilar
och skingrade dem,
blixtar i mängd och förvirrade dem.
16 Flodbäddar blev synliga,
jordens grundvalar blottades
för din tillrättavisning, Herre,
för din vredes stormvind.
17 (W) Han räckte sin hand från höjden
och grep tag i mig,
han drog mig upp
ur de väldiga vattnen.
18 (X) Han räddade mig
från min mäktige fiende,
från dem som hatade mig
och var starkare än jag.
19 (Y) De anföll mig på min olyckas dag,
men Herren var mitt stöd.
20 Han förde mig ut på rymlig plats,
han räddade mig
eftersom han älskar mig.
21 (Z) Herren var god mot mig
efter min rättfärdighet,
han lönade mig
efter mina händers renhet,
22 för jag har hållit mig
på Herrens vägar
och inte avfallit
från min Gud.
23 Jag har haft alla hans domar
för ögonen
och inte avvisat hans stadgar.
24 (AA) Jag har varit fullkomlig
inför honom
och aktat mig för synd.
25 (AB) Därför har Herren lönat mig
efter min rättfärdighet,
efter mina händers renhet
inför hans ögon.
26 Mot den trogne är du trofast,
mot den fullkomlige
är du fullkomlig.
27 (AC) Mot den rene är du ren,
men mot den falske är du vrång.
28 (AD) Ja, du frälser ett förtryckt folk,
men stolta ögon ödmjukar du.
29 (AE) Du låter min lampa brinna klart,
Herren min Gud
lyser upp mitt mörker.
30 (AF) Med dig slår jag ner en armé[e],
med min Gud stormar jag murar.
31 (AG) Guds väg är fullkomlig,
Herrens ord är rent.
Han är en sköld
för alla som flyr till honom.
32 (AH) Vem är Gud förutom Herren,
vem är en klippa utom vår Gud?
33 (AI) Gud, du rustar mig med kraft
och gör min väg fullkomlig,
34 du gör mina fötter
som hindens
och ställer mig på mina höjder.
35 (AJ) Du lär mina händer att strida,
mina armar att spänna
kopparbågen.
36 (AK) Du ger mig din frälsnings sköld,
din högra hand
stöder mig.
Din ödmjukhet gör mig stor.
37 (AL) Du gör plats för mina steg
där jag går,
mina fötter vacklar inte.
38 Jag förföljde mina fiender
och hann upp dem,
jag vände inte
förrän jag gjort slut på dem.
39 (AM) Jag krossade dem
så att de inte kunde resa sig,
de föll under mina fötter.
40 Du rustade mig med kraft
för striden,
du böjde mina motståndare
under mig.
41 Mina fiender drev du på flykten
för mig,
dem som hatade mig
förintade jag.
42 (AN) De ropade,
men ingen räddare fanns,
till Herren,
men han svarade dem inte.
43 Jag malde dem
till stoft för vinden,
jag slängde ut[f] dem
som smuts på gatan.
44 (AO) Du räddade mig
ur folkets strider,
du satte mig till huvud
över hednafolk,
folk som jag inte kände
blev mina tjänare.
45 (AP) Så snart de hörde om mig
lydde de mig,
främlingar kröp för mig.
46 Främlingarnas mod
vissnade bort,
bävande lämnade de sina fästen.
47 Herren lever!
Lovad är min klippa,
upphöjd är min frälsnings Gud!
48 (AQ) Gud, du har gett mig hämnd
och lagt folken under mig.
49 Du har befriat mig
från mina fiender,
du har upphöjt mig
över mina motståndare
och räddat mig från våldsmän.
50 (AR) Därför vill jag tacka dig
bland hednafolken, Herre,
och lovsjunga ditt namn,[g]
51 (AS) för du ger stora segrar
till din kung
och visar nåd mot din smorde,
mot David och hans ätt[h]
till evig tid.
Skapelsens och Ordets uppenbarelse
19 För körledaren. En psalm av David.
2 (AT) Himlarna vittnar
om Guds härlighet,
himlavalvet förkunnar
hans händers verk.
3 Dag berättar för dag,
natt ger kunskap till natt,
4 utan tal och utan ord,
utan att man hör deras röst.
5 (AU) Deras röst[i] når ut över hela jorden,
deras ord till världens ände.
I himlen har han gjort
en hydda åt solen.[j]
6 Den liknar en brudgum
som kommer ut ur sin kammare,
den jublar som en hjälte
över att löpa sin bana.
7 Vid himlens ena ände går den upp
och följer sitt kretslopp
till den andra.
Ingenting är dolt för dess hetta.
8 (AV) Herrens undervisning är fullkomlig,
den ger nytt liv åt[k] själen.
Herrens vittnesbörd är sant,
det ger vishet åt enkla människor.
9 (AW) Herrens befallningar är rätta,
de ger glädje åt hjärtat.
Herrens bud är klart,
det ger ljus åt ögonen.
10 Herrens vördnad är ren,
den består för evigt.
Herrens domar är sanna,
de är alla rättfärdiga.
11 (AX) De är mer värda än guld,
än mängder av fint guld.
De är sötare än honung,
än renaste honung.
12 (AY) Genom dem blir din tjänare varnad.
Den som följer dem får stor lön.
13 (AZ) Vem märker hur ofta han felar?
Förlåt mig mina hemliga brister.
14 (BA) Bevara också din tjänare
från de fräcka[l],
låt dem inte få makt över mig,
så blir jag fullkomlig
och fri från svår synd.
15 (BB) Låt min muns ord
och mitt hjärtas tankar behaga dig,
Herre, min klippa och återlösare.
En bön för Herrens smorde
20 För körledaren. En psalm av David.
2 (BC) Må Herren svara dig
på nödens dag,
må Jakobs Guds namn
bevara dig.
3 Må han sända dig hjälp
från helgedomen
och stödja dig från Sion.
4 Må han minnas alla dina offer
och ta emot dina brännoffer
med välbehag. Sela
5 (BD) Må han ge dig
vad ditt hjärta önskar[m]
och fullborda alla dina planer.
6 Vi ska jubla över din frälsning
och lyfta baneret
i vår Guds namn.
Må Herren uppfylla
alla dina böner!
7 (BE) Nu vet jag att Herren frälser
sin smorde.
Han svarar honom
från sin heliga himmel
med sin högra hands
frälsande storverk.
8 (BF) Vissa prisar[n] vagnar
och andra hästar,
men vi prisar
Herren vår Guds namn.
9 De sjunker ner och faller,
men vi reser oss och står raka.
10 Herre, fräls!
Må kungen svara oss[o]
när vi ropar.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation