Beginning

² Hur länge ska du tala så?
    Orden från din mun
        är som en väldig storm.
^3 (B) Kan Gud kränka rättvisan,
    kan den Allsmäktige
        kränka rättfärdigheten?
⁴ Om dina barn har syndat mot honom,
    då ger han dem i deras synders våld.
⁵ Men om du söker Gud
    och ber den Allsmäktige om nåd,
⁶ om du är ren och rättsinnig,
        då ska han vaka över dig
    och göra din rättfärdighets boning
        trygg.
^7 (C) Om än din början är ringa,
    ska du till sist bli mycket stor.

⁸ Fråga gångna släktled
    och ta vara på fädernas erfarenhet.
^9 (D) Själva är vi från i går
        och vet ingenting,
    en skugga är våra dagar på jorden.
¹⁰ Men de ska undervisa
        och berätta för dig
    och lägga fram ord från sina hjärtan.
¹¹ Kan papyrus växa
        där marken inte är sank,
    skjuter vassen upp
        där det inte finns vatten?
¹² Medan den står grön och oskuren
    vissnar den före allt annat gräs.
^13 (E) Så går det alla som glömmer Gud.
    Den gudlöses hopp kan inte bestå,
¹⁴ för hans tillförsikt är bräcklig
    och hans trygghet
        som spindelns nät.
^15 (F) Han förlitar sig på sitt hus,
        men det håller inte,
    han klamrar sig fast vid det,
        men det kommer inte att bestå.
¹⁶ Han frodas i solens sken,
    hans skott sträcker sig
        ut över trädgården.
¹⁷ Hans rötter slingrar sig
        kring stenröset,
    ett hus av sten har han i sikte.
¹⁸ När han rycks bort från sin plats,
    förnekar den honom:
        ”Jag har aldrig sett dig.”
¹⁹ Ja, det är den glädje han får
        av sin färd,
    och ur mullen växer andra upp.

²⁰ Gud förkastar inte den oskyldige,
    och han håller inte de onda
        i handen.
^21 (G) Vänta tills han fyller din mun
        med skratt
    och dina läppar med jubel.
²² De som hatar dig ska kläs i skam,
    och de gudlösas tält
        ska inte mer finnas till.

^2 (H) Jag vet mycket väl att det är så.
    Hur kan en människa
        stå rättfärdig inför Gud?
³ Om hon vill gå till rätta med honom,
    kan hon inte ge svar på en sak
        bland tusen.
⁴ Hans hjärta är vist,
        hans kraft är väldig,
    vem har trotsat honom
        och kommit undan?
⁵ Han flyttar berg
        utan att någon vet det
    och omstörtar dem i sin vrede,
^6 (I) han får jorden att vackla
        från sin plats
    och dess pelare att bäva,
⁷ han befaller solen att inte gå upp
    och förseglar stjärnorna,
^8 (J) han ensam spänner ut himlarna
    och skrider fram över havets rygg,
^9 (K) han har gjort Stora Björn^[a] och Orion,
    Sjustjärnorna
        och söderns stjärnbilder,
^10 (L) han gör stora och ofattbara ting,
    under som ingen kan räkna.

¹¹ Se, han går förbi mig
        utan att jag ser honom,
    han drar vidare
        utan att jag märker det.
¹² Han griper sitt rov,
        vem kan hindra honom?
    Vem kan säga till honom:
        ”Vad gör du?”
^13 (M) Gud håller inte tillbaka sin vrede.
    För honom måste
        Rahabs^[b] följe böja sig.

^14 (N) Hur skulle jag kunna svara honom,
    välja ut ord inför honom?
¹⁵ Även om jag har rätt
        kan jag inte svara,
    bara be min domare om nåd.
¹⁶ Om jag ropar och han svarar,
    så tror jag inte att han lyssnar
        till min röst,
^17 (O) för han straffar mig med storm
    och slår mig med sår på sår
        utan orsak.
¹⁸ Han låter mig inte hämta andan
    utan mättar mig med bedrövelser.
¹⁹ Gäller det styrka? Se, han är stark!
    Gäller det vad som är rätt?
        Vem vill ställa mig till svars^[c]?
²⁰ Om jag hade rätt
        skulle ändå min mun fälla mig,
    om jag vore oskyldig
        skulle han finna mig falsk.

^21 (P) Jag är oskyldig!
    Jag vill inte veta av mig själv,
        jag är trött på att leva.
^22 (Q) Det går på ett ut, därför säger jag:
    Både den oskyldige
        och den skyldige förgör han.
²³ Om en plåga bringar plötslig död,
    föraktar han de oskyldigas
        förtvivlan.
²⁴ Jorden är given i de gudlösas hand.
    Han binder för ögonen
        på dess domare.
    Om det inte är han, vem är det då?

^25 (R) Mina dagar rusar i väg
        snabbare än en löpare,
    de flyr bort utan att ha sett
        någon glädje.
²⁶ De far förbi som vassbåtar,
    som en örn som störtar
        mot sitt byte.
²⁷ Om jag säger:
    Jag ska glömma mitt bekymmer,
        släppa min sorgsna min
            och vara glad,
²⁸ så bävar jag ändå för alla mina kval,
    för jag vet att du inte
        ska döma mig fri.
²⁹ Jag står där som skyldig,
    varför tröttar jag ut mig i onödan?
^30 (S) Även om jag tvättar mig med snö^[d]
    och renar mina händer med lut,
³¹ ska du ändå sänka ner mig i pölen
    och mina kläder ska avsky mig.

^32 (T) Han är inte en människa som jag,
    så att jag kan svara honom:
        ”Vi går tillsammans till rätten.”
³³ Det finns ingen som kan
        döma mellan oss
    och lägga sin hand på oss båda.
^34 (U) Må han ta bort sitt ris från mig
    så att skräcken för honom
        inte förfärar mig.
³⁵ Då ska jag tala
        utan att vara rädd för honom.
    Men så har jag det inte.

    jag vill släppa fram
    min klagan,
        jag talar i min själs bitterhet.
² Jag vill säga till Gud:
        Fördöm mig inte.
    Låt mig veta varför du anklagar mig.
³ Gläds du åt att förtrycka,
        att förkasta dina händers verk
    och låta ditt ljus skina
        över de gudlösas rådslag?
^4 (W) Har du ögon som en varelse av kött,
    ser du så som människor ser?
⁵ Är dina dagar
        som en människas dagar,
    dina år som en mans levnadstid?
⁶ Du letar ju efter min skuld
    och söker min synd,
⁷ du som vet att jag är oskyldig
    och att ingen kan rädda ur din hand.

^8 (X) Dina händer har format mig
        och gjort varje del av mig,
    och ändå vill du fördärva mig!
^9 (Y) Tänk på hur du formade mig
        som lera,
    och nu låter du mig bli stoft igen!
¹⁰ Du hällde ut mig som mjölk
    och lät mig stelna som ost.
¹¹ Du klädde mig med hud och kött
    och vävde mig samman
        av ben och senor.
^12 (Z) Liv och nåd gav du mig,
    din omsorg bevarade min ande.

¹³ Men detta gömde du i ditt hjärta
    – jag vet att du tänkte så –
¹⁴ att om jag syndade,
    skulle du vakta på mig
    och inte lämna min skuld ostraffad.
¹⁵ Ve mig om jag är skyldig!
    Men är jag oskyldig
        kan jag ändå inte lyfta mitt huvud,
    för jag fylls av skam
        och ser mitt lidande.
^16 (AA) Och höjde jag huvudet
        skulle du jaga mig som ett lejon
    och åter visa din förunderliga
        makt mot mig.
¹⁷ Du skulle föra fram
        nya vittnen mot mig
    och låta mig känna
        din vrede mer och mer,
    du skulle sända här efter här
        mot mig.
^18 (AB) Varför tog du mig ut ur moderlivet?
    Om jag ändå hade dött
        innan något öga såg mig!
¹⁹ Om jag ändå aldrig varit till,
    utan förts från moderlivet
        till graven!
^20 (AC) Min tid är kort.
    Låt mig vara, lämna mig i fred
        så att jag får en stund av glädje
²¹ innan jag går bort
        för att aldrig komma tillbaka,
    till mörkrets
        och dödsskuggans land,
²² till ett land med dunkel
        som djupaste natt,
    till dödsskugga och förvirring
        där ljuset är som djupaste natt.