Beginning
Framtida välsignelse över Jerusalem
8 Och Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 2 (A) Så säger Herren Sebaot:
Jag ivrar för Sion med stor iver,
med stor vrede ivrar jag för henne.
3 (B) Så säger Herren:
Jag ska vända åter till Sion
för att bo mitt i Jerusalem,
och Jerusalem ska kallas
”sanningens stad”
och Herren Sebaots berg
”det heliga berget”.
4 Så säger Herren Sebaot:
Än en gång ska det finnas
gamla män och kvinnor
på Jerusalems gator,
var och en med sin stav i handen
för sin höga ålders skull.
5 Och stadens gator ska vara fulla
av pojkar och flickor
som leker där.
6 (C) Så säger Herren Sebaot:
Även om det verkar
alltför underbart
för dem som är kvar
av detta folk i de dagarna,
skulle det då vara
alltför underbart också för mig?
säger Herren Sebaot.
7 (D) Så säger Herren Sebaot:
Se, jag ska frälsa mitt folk
från landet i öst
och från landet i väst.
8 (E) Jag ska låta dem komma
och bo i Jerusalem,
de ska vara mitt folk
och jag ska vara deras Gud
i sanning och rättfärdighet.
9 (F) Så säger Herren Sebaot:
Fatta mod, ni som i dessa dagar
hör dessa ord från profeterna
som talade när grunden lades
till Herren Sebaots hus,
templet som skulle byggas.
10 (G) Före den tiden
fick varken människor eller djur
lön för sin strävan.
Ingen hade ro för sina fiender,
vare sig han gick ut eller in,
för jag vände alla människor
mot varandra.
11 Men nu är jag inte längre
som i forna dagar
mot dem som är kvar av detta folk,
säger Herren Sebaot,
12 (H) för nu ska det sås i frid.
Vinstocken ska ge sin frukt,
jorden sin gröda
och himlen sin dagg.
Jag ska låta
dem som är kvar av detta folk
få ärva allt detta.
13 Och liksom ni,
både Juda hus och Israels hus,
har varit en förbannelse
bland hednafolken,
så ska ni nu när jag frälst er
bli en välsignelse.
Var inte rädda, fatta mod!
14 Så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att sända olycka över er när era fäder väckte min vrede, säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det, 15 så har jag i denna tid åter beslutat att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Var inte rädda!
16 (I) Men detta är vad ni ska göra:
Tala sanning med varandra,
döm rätta domar i era portar,
domar som ger frid.
17 (J) Tänk inte ut ont mot varandra
i era hjärtan
och ha inte kärlek till falska eder,
för allt sådant hatar jag,
säger Herren.
18 Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 19 (K) Så säger Herren Sebaot:
Fastedagarna i fjärde, femte,
sjunde och tionde månaden[a]
ska för Juda hus
bli till fröjd och glädje,
till glada högtider.
Och ni ska älska sanning och frid.
Hedningarnas frälsning
20 (L) Så säger Herren Sebaot:
Än en gång ska folk komma hit,
ja, många städers invånare.
21 (M) Och de som bor i en stad
ska gå till en annan och säga:
”Låt oss gå och bönfalla inför Herren
och söka Herren Sebaot.
Jag själv ska också gå.”
22 Ja, många folk
och mäktiga hednafolk
ska komma och söka
Herren Sebaot i Jerusalem,
och de ska åkalla Herren.
23 Så säger Herren Sebaot: På den tiden ska tio män av alla språk och folk ta tag i mantelfållen på en judisk man och säga: ”Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er.”
Domsord över Israels fiender
9 (N) En profetia, Herrens ord mot Ha-draks land.[b] I Damaskus ska det slå ner, för Herren har sitt öga på andra människor såväl som på Israels alla stammar. 2 (O) Det slår också ner i det angränsande Hamat, likaså i Tyrus och Sidon där man är så vis. 3 Tyrus byggde sig ett fäste och samlade silver som stoft och guld som smuts på gatorna. 4 Men se, Herren ska göra henne fattig och störta ner hennes välde i havet, och hon ska förtäras av eld.
5 (P) Ashkelon ska se det och frukta,
Gaza ska darra av ångest
liksom Ekron,
för deras hopp kommer på skam.
Gaza mister sin kung,
och i Ashkelon
kommer ingen att bo.
6 Ett blandfolk ska bo i Ashdod,
och filisteernas stolthet
ska jag utrota.
7 (Q) Men när jag ryckt blodmaten
ur deras mun
och det vidriga från deras tänder,
då ska också de få bli kvar
åt vår Gud.
De ska bli som stamfurstar i Juda,
och Ekrons folk
ska bli som jebusiterna[c].
8 (R) Jag ska slå upp mitt läger
omkring mitt hus
mot härar
och mot den som kommer och går.
Ingen förtryckare
ska drabba dem längre,
för jag vaktar nu med öppna ögon.
Sions kung kommer
9 (S) Fröjda dig stort, dotter Sion!
Jubla, dotter Jerusalem!
Se, din kung kommer till dig,
rättfärdig och segerrik är han.
Han kommer ödmjuk,
ridande på en åsna[d],
på en åsninnas föl.
10 (T) Jag ska ta bort vagnar ur Efraim
och hästar ur Jerusalem.
Stridens bågar ska bort,
och han ska tala frid
till hednafolken.
Hans välde ska nå från hav till hav,
och från floden till jordens ändar.
Befrielse genom förbundsblodet
11 (U) Och för dig ska jag
på grund av ditt förbundsblod
befria dina fångar
från den vattenlösa hålan.
12 (V) Vänd åter till ert fäste,
ni fångar som har ett hopp.
Ja, i dag förkunnar jag för er
att jag ska ge er dubbelt igen.
13 (W) För jag ska spänna Juda
som min båge
och lägga Efraim
som pil på den,
jag ska väcka upp dina söner, Sion,
mot dina söner, Grekland[e],
och göra dig lik en hjältes svärd.
14 Ja, Herren ska uppenbara sig
över dem
och hans pil ska fara ut
som en blixt.
Herren Gud ska blåsa i basunen
och dra fram i söderns stormar.
15 (X) Herren Sebaot ska beskydda dem.
De ska sluka sina fiender
och trampa på slungstenar[f].
De ska dricka och vråla
som av vin,[g]
de ska fyllas som en offerskål,
som altarets hörn.
16 (Y) Herren deras Gud
ska frälsa dem på den dagen,
för de är hans hjord, hans folk.
Som ädelstenar i en krona
ska de stråla över hans land.
17 (Z) Hur stor är inte hans godhet,
hur stor är inte hans skönhet!
Unga män ska blomstra av brödsäd
och unga kvinnor av vin.
Herren har omsorg om sitt folk
10 (AA) Be Herren om regn
i vårregnets tid.
Herren gör åskmolnen,
han ger människorna
skurar av regn,
gröda på marken åt var och en.
2 (AB) Men husgudarna[h] talar svek,
spåmännen skådar lögn,
bedrägliga drömmar talar de,
tomhet är deras tröst.
Därför drar folket bort
som en fårhjord.
De lider nöd,
för de har ingen herde.
3 (AC) Min vrede brinner mot herdarna,
och jag ska straffa bockarna.
Herren Sebaot tar sig an
sin hjord, Juda hus,
och ska göra den
till sin stolta stridshäst.
4 (AD) Från Juda ska hörnstenen komma,
från honom stödjepelaren,
från honom bågen till striden,
från honom allt
vad styresman heter.
5 (AE) De ska likna hjältar
som trampar ner sina fiender
som smuts på gatan i striden.
De ska strida,
för Herren är med dem,
och ryttarna på sina hästar
ska komma på skam.
6 (AF) Jag ska ge styrka åt Juda hus
och frälsa Josefs hus.
Jag ska föra dem tillbaka,
för jag ska förbarma mig
över dem.
De ska vara som om jag aldrig
hade förkastat dem,
för jag är Herren deras Gud,
jag ska bönhöra dem.
7 (AG) Efraims män ska bli som hjältar,
deras hjärtan ska glädjas
som av vin.
Deras barn ska se det
och glädja sig,
deras hjärtan ska fröjda sig
i Herren.
8 Jag ska vissla på dem
och föra dem samman,
för jag har befriat dem.
De ska bli lika talrika som förut.
9 (AH) När jag planterar dem bland folken
ska de tänka på mig i fjärran land.
De ska få leva med sina barn
och komma tillbaka.
10 (AI) Jag ska föra dem tillbaka
från Egyptens land
och samla dem från Assur.
Till Gileads land och till Libanon
ska jag föra dem,
och där ska inte finnas utrymme
nog för dem.
11 (AJ) Han ska dra fram genom
ett hav av nöd,
han ska slå ner havets vågor
och Nilflodens alla djup
ska torka ut.
Assurs stolthet ska brytas ner
och spiran tas ifrån Egypten.
12 (AK) Jag ska göra dem starka i Herren,
och i hans namn ska de gå fram,
säger Herren.
De härliga trädens fall
11 Öppna dina dörrar, Libanon,
så att eld kan förtära
dina cedrar.
2 Jämra dig, du cypress,
för cedern har fallit,
de härliga träden är skövlade.
Jämra er, ni Bashans ekar,
för den täta skogen är fälld.
3 (AL) Hör herdarnas jämmer
när deras härlighet skövlas!
Hör de unga lejonens vrål
när Jordans härlighet skövlas!
De två herdarna
4 Så sade Herren min Gud: ”Bli en herde för slaktfåren, 5 (AM) eftersom deras köpare slaktar dem utan att straffas och de som säljer dem säger: Lovad är Herren, jag har blivit rik! Inte heller deras herdar förbarmar sig över dem, 6 (AN) för jag ska inte längre förbarma mig över dem som bor i landet”, säger Herren. ”Se, jag ska överlämna människorna åt varandra och åt deras kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte rädda någon ur deras hand.”
7 Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd och den andra kallade jag Enhet. Så blev jag en herde för fåren. 8 Och inom en månad gjorde jag slut på de tre herdarna. Jag blev otålig på dem, och de i sin tur fick motvilja mot mig. 9 Då sade jag till fåren: ”Jag vill inte vara er herde längre. Det som dör får dö och det som förgås får förgås, och de som blir kvar får äta upp varandra.” 10 (AO) Så tog jag min stav Nåd och bröt sönder den för att upplösa förbundet som jag hade slutit med alla folk. 11 Så upplöstes det på den dagen, och de olyckliga fåren[i] som iakttog mig förstod att detta var Herrens ord.
12 (AP) Och jag sade till dem: ”Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara.” Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver[j]. 13 (AQ) Och Herren sade till mig: ”Kasta det åt krukmakaren!” – det härliga pris som de tyckte jag var värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren. 14 Därefter bröt jag sönder min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.
15 Och Herren sade också till mig: ”Skaffa dig redskap igen som en oförnuftig herde. 16 (AR) För se, jag ska låta det uppstå en herde i landet som inte sköter om dem som håller på att gå under, inte söker upp de förlorade, inte helar de sårade och inte ger mat åt de friska, utan äter de fetas kött och river sönder deras klövar.”
17 (AS) Ve den oduglige herden[k]
som överger sin hjord!
Må svärdet träffa hans arm
och hans högra öga,
må hans arm förtvina helt
och hans högra öga
helt förmörkas.
Jerusalems belägring och befrielse
12 (AT) En profetia, Herrens ord om Israel. Så säger Herren, han som har spänt ut himlen och lagt jordens grund och som format människans ande i henne: 2 (AU) Se, jag ska göra Jerusalem till en berusningens bägare för alla folk runt omkring. Också Juda ska drabbas när Jerusalem belägras. 3 (AV) Det ska ske på den dagen att jag ska göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den ska skada sig på den. Och jordens alla folk ska församla sig mot henne. 4 På den dagen, säger Herren, ska jag slå alla hästar med förvirring och deras ryttare med vanvett. Över Juda hus ska jag ha mina ögon öppna, men folkens alla hästar ska jag slå med blindhet. 5 Då ska Juda stamfurstar säga i sina hjärtan: ”Jerusalems invånare har sin styrka i Herren Sebaot, sin Gud.”
6 (AW) På den dagen ska jag låta Juda stamfurstar bli som brinnande fyrfat bland ved och som flammande facklor bland halmkärvar, så att de förtär alla folk runt omkring, både åt höger och åt vänster. Men Jerusalem ska fortfarande trona där det nu ligger. 7 Herren ska frälsa Juda hyddor först, för att inte Davids hus och Jerusalems invånare ska överträffa Juda i härlighet. 8 (AX) På den dagen ska Herren beskydda Jerusalems invånare. På den dagen ska den svagaste[l] bland dem vara som David, och Davids hus ska vara som Gud, som Herrens ängel framför dem.
Sorg över den genomborrade
9 (AY) På den dagen tänker jag utrota alla hednafolk som kommer mot Jerusalem. 10 (AZ) Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De ska sörja över honom som man sörjer ende sonen, och de ska gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde.[m] 11 (BA) På den dagen ska sorgen bli stor i Jerusalem, som sorgen vid Hadad-Rimmon[n] i Megiddopasset. 12 Landet ska sörja, var släkt för sig:
Davids hus och släkt för sig
och deras kvinnor för sig,
Natans hus och släkt för sig
och deras kvinnor för sig,
13 (BB) Levi hus och släkt för sig
och deras kvinnor för sig,
Shimeis släkt för sig
och deras kvinnor för sig,
14 alla övriga släkter var för sig
och deras kvinnor för sig.
Rening från synden
13 (BC) På den dagen ska Davids hus och Jerusalems invånare ha en öppen källa till rening från synd och orenhet.
2 (BD) På den dagen ska det ske, säger Herren Sebaot, att jag utrotar avgudarnas namn ur landet så att man aldrig mer ska minnas dem. Även profeterna och den orena anden ska jag ta bort ur landet. 3 (BE) Om någon ändå uppträder som profet så ska hans far och mor, de som fött honom, säga till honom: ”Du får inte leva, för du talar lögn i Herrens namn.” Och hans egna föräldrar, hans far och mor, ska sticka ner honom när han profeterar.
4 (BF) Det ska ske på den dagen att profeterna ska skämmas för sina syner när de profeterar. De ska inte längre klä sig i hårmantel[o] för att bedra, 5 (BG) utan man ska säga: ”Jag är ingen profet, jag är jordbrukare. Redan i min ungdom blev jag köpt som slav.”[p] 6 Om man då frågar honom: ”Vad är det för sår du har på händerna[q]?” ska han svara: ”Dem har jag fått hemma hos mina vänner.”
Herrens Herde slagen
7 (BH) Svärd, upp mot min herde,
mot den man som står mig nära,
säger Herren Sebaot.
Slå herden så att fåren skingras,
för jag ska vända min hand
mot de små.[r]
En prövad kvarleva – Herrens folk
8 Det ska ske i hela landet,
säger Herren,
att två tredjedelar ska utrotas
och gå under,
men en tredjedel ska lämnas kvar.
9 (BI) Den tredjedelen ska jag
låta gå genom eld.
Jag ska rena dem
som man renar silver,
pröva dem
som man prövar guld.
De ska åkalla mitt namn
och jag ska bönhöra dem.
Jag ska säga: ”Detta är mitt folk.”
Och de ska svara:
”Herren är min Gud.”
Herrens dag kommer
14 (BJ) Se, Herrens dag kommer!
Då ska man dela bytet bland er,
2 (BK) för jag ska samla alla hednafolk
till strid mot Jerusalem.
Staden kommer att intas,
husen plundras
och kvinnorna våldtas.
Halva staden ska föras bort
i fångenskap.
Men de som är kvar av folket
ska inte utrotas ur staden.
3 (BL) Sedan ska Herren gå ut i strid
mot dessa hednafolk,
så som han stred förr
på drabbningens dag.
4 På den dagen ska han stå
med sina fötter på Olivberget,
mitt emot Jerusalem, österut.
Och Olivberget ska klyvas mitt itu,
från öster till väster,
till en väldig dal.
Hälften av berget ska vika mot norr
och andra hälften mot söder.
5 (BM) Och ni ska fly ner i dalen[s]
mellan mina berg,
för dalen mellan bergen
ska sträcka sig till Asal.
Ni ska fly som när ni flydde
för jordbävningen[t]
på Juda kung Ussias tid.
Då ska Herren min Gud komma
och alla heliga med dig.
6 (BN) Det ska ske på den dagen
att ljuset är borta,
himlens ljus ska förmörkas.
7 (BO) Det blir en särskild dag,
känd av Herren,
inte dag och inte natt.
Men det ska ske
att när aftonen kommer
blir det ljust.
8 (BP) Det ska ske på den dagen
att levande vatten[u] ska strömma
från Jerusalem,
hälften mot Östra havet
och hälften mot Västra havet.
Både sommar och vinter
ska det vara så.
9 (BQ) Herren ska vara kung
över hela jorden.
På den dagen ska
Herren vara en
och hans namn ett.
10 (BR) Hela landet, från Geba till Rimmon söder om Jerusalem, ska förvandlas till en slätt. Men staden ska vara upphöjd och förbli på sin plats, från Benjaminsporten till den förra portens plats, till Hörnporten, och från Hananeltornet till de kungliga vinpressarna.
11 (BS) Folket ska bo där i ro,
och ingen förbannelse[v]
ska finnas mer.
Jerusalem ska bo i trygghet.
12 Detta är den plåga med vilken Herren ska slå alla de folk som drar ut mot Jerusalem:
Han ska låta deras kött ruttna
medan de ännu står på sina fötter,
deras ögon ska ruttna i sina hålor
och deras tunga ska ruttna
i deras mun.
13 Det ska ske på den dagen
att Herren ska sända
stor förvirring bland dem.
Den ene ska bära hand
på den andre
och lyfta sin hand
mot den andres.
14 Också Juda ska föra krig i Jerusalem.
Och skatter ska samlas
från alla folk runt omkring,
guld, silver och kläder
i stora mängder.
15 Plågan ska på samma sätt
drabba hästar och mulåsnor,
kameler och åsnor
och alla andra djur där i lägren.
Hednafolken ska tillbe Kungen
16 (BT) Det ska ske att var och en som är kvar av alla de hednafolk som kom emot Jerusalem ska dra dit upp, år efter år, för att tillbe Kungen, Herren Sebaot, och fira lövhyddohögtiden. 17 (BU) Men om någon av jordens folkstammar inte drar upp till Jerusalem för att tillbe Kungen, Herren Sebaot, blir det inget regn över dem. 18 Om Egyptens folkstam inte drar upp och kommer dit, blir det heller inget regn över dem. Detta blir den plåga som Herren låter drabba de hednafolk som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden. 19 Det blir straffet som drabbar Egypten, straffet som drabbar alla hednafolk som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden.
20 (BV) På den dagen ska det stå på hästarnas bjällror: ”Helgad åt Herren”, och grytorna i Herrens hus ska vara som offerskålarna framför altaret. 21 (BW) Varje gryta i Jerusalem och Juda ska vara helgad åt Herren Sebaot, och alla som offrar ska komma och ta en sådan för att tillaga köttet. Ingen kanané[w] ska mer finnas i Herren Sebaots hus på den dagen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation