Beginning
1 Den profetia som profeten Habackuk såg i en syn.
Klagan över folkets ondska
2 Herre, hur länge
ska jag ropa på hjälp
utan att du hör,
ropa högt till dig över våld
utan att du räddar?
3 Varför låter du mig se ondska,
och hur kan du själv
se på sådant elände?
Fördärv och våld är inför mig,
det uppstår tvister och gräl.
4 (A) Därför blir lagen utan kraft,
och rätten kommer aldrig fram.
Den ogudaktige omringar
den rättfärdige
och rätten förvrängs.
Herrens svar
5 (B) Se er omkring bland hednafolken,
se och häpna, ja, häpna,
för jag gör en gärning i era dagar
som ni inte kommer att tro
när den berättas.[a]
6 Se, jag ska uppväcka kaldeerna[b],
det vilda och snabba folket
som drar ut över jordens vidder
för att ta i besittning
boplatser som inte är deras.
7 De är skrämmande och fruktade,
de avgör själva
vad som är lag och rätt.
8 (C) Deras hästar är snabbare än leoparder
och vildare än stäppvargar[c].
Deras ryttare spränger fram,
de kommer fjärran ifrån,
de flyger likt örnen
som störtar sig över sitt byte.
9 Alla kommer de med våld i sinnet,
stridslystna rycker de fram
och samlar fångar som sand.
10 De gör kungar till åtlöje
och hånar furstar.
De skrattar åt alla befästningar,
de kastar upp jordvallar
och intar dem.
11 Så drar de vidare som vinden,
de fortsätter framåt
och samlar på sig skuld.
Deras egen styrka är deras gud.
Frågor om Guds rättfärdighet
12 (D) Visst har du alltid varit till,
Herre min Gud, min Helige?
Vi ska inte dö!
Herre, till en dom har du satt dem,
till en tillrättavisning
har du berett dem,
du vår klippa.
13 (E) Dina ögon är för rena
för att se på det onda.
Du som inte står ut med
att se någon orätt,
hur kan du se på de trolösa och tiga
när den ogudaktige slukar
den som är mer rättfärdig än han?
14 (F) Du gör människorna
lika fiskarna i havet,
lika kräldjur
som inte har någon herre.
15 De drar upp dem alla med sin krok,
de fångar dem i sitt nät
och samlar dem i sitt garn.
Därför gläder de sig och jublar,
16 därför offrar de åt sitt nät
och tänder rökelse åt sitt garn,
för dessa gör deras andel fet
och deras mat så läcker.
17 Men ska de få vittja sitt nät
och ständigt dräpa folken
utan förskoning?
2 (G) Jag ska stå på min vaktpost
och ställa mig i tornet.
Jag vill spana för att se
vad han ska tala till mig,
vilket svar jag ska få
på min klagan.
Herrens svar
2 (H) Herren svarade mig och sade:
Skriv ner synen
och gör den tydlig på tavlor
så att den lätt kan läsas[d],
3 (I) för synen väntar ännu på sin tid.
Han[e] skyndar mot slutet[f]
och sviker inte.
Om han dröjer,
så vänta på honom,
för han kommer helt visst,
han uteblir inte.
4 (J) Se, hans själ är uppblåst
och oärlig i honom.[g]
Men den rättfärdige ska leva
genom sin tro[h].[i]
5 (K) Ja, vinet bedrar.
Han är en högmodig man
och kommer inte till ro.
Han spärrar upp sitt gap
som dödsriket,
han är som döden
och blir inte mätt.
Han samlar alla hednafolk till sig,
han drar till sig alla folkslag.
Ve över förtryckaren
6 Ska de inte alla stämma upp
en visa om honom,
en smädesång med gåtfulla ord
och säga:
Ve dig som samlar
vad som inte är ditt
– hur länge till? –
och tynger dig med pantsatt gods!
7 Ska inte dina fordringsägare
plötsligt resa sig?
De som får dig att darra ska vakna,
och du blir deras byte.
8 (L) Du har plundrat många hednafolk,
därför ska de andra folken[j]
plundra dig,
på grund av blodsdåd
mot människor
och våld mot land och stad
och alla som bor där.
9 (M) Ve den som skaffar
oärlig vinst åt sitt hus
för att bygga sitt näste högt
och rädda sig undan
olyckans våld!
10 Du har planerat,
till skam för ditt hus,
att förgöra många folk
och syndar så mot dig själv,
11 (N) för stenarna i muren ska ropa
och bjälkarna i trävirket
ska svara dem.
12 (O) Ve den som bygger en stad
med blodsdåd
och grundar en stad
med orättfärdighet!
13 (P) Se, kommer det inte
från Herren Sebaot
att folken sliter
för det som bränns upp
och tröttar ut sig till ingen nytta?
14 (Q) Jorden ska fyllas av kunskap
om Herrens härlighet,
så som vattnet täcker havets djup.
15 (R) Ve dig som ger din nästa
att dricka,
som blandar i ditt gift
och berusar dem
för att få se deras nakenhet.
16 (S) Du blir mättad med skam
och inte med ära.
Drick också du
och visa att du är oomskuren!
Bägaren i Herrens högra hand
ska vändas mot dig,
vanära ska drabba din härlighet.
17 (T) Ja, våldet mot Libanon[k]
och skövlingen
som skrämde dess djur
ska täcka dig,
på grund av blodsdåd
mot människor
och våld mot land och stad
och alla som bor där.
18 (U) Vad nytta gör en avgud
som en människa har snidat,
eller en gjuten avgud
som är en falsk lärare?
Den som gör den
litar till sitt eget verk.
Han gör avgudar som inte kan tala.
19 Ve den som säger till träbiten:
”Vakna!”
och till en stum sten: ”Res dig!”
Kan den undervisa?
Den är överdragen
med guld och silver,
men det finns ingen ande i den.
20 (V) Men Herren är i sitt heliga tempel.
Var stilla inför honom, hela jorden!
Habackuks bön och lovsång
3 En bön av profeten Habackuk, till shigjonót[l].
2 Herre, jag har hört
budskapet om dig och jag bävar.
Herre, ge liv åt ditt verk
i våra dagar,
låt det bli känt i vår tid.
Tänk i din vrede
på att förbarma dig.
3 (W) Gud kommer från Teman,
den Helige från berget Paran[m]. Sela
Hans härlighet täcker himlen,
hans lov fyller jorden.
4 (X) Hans glans är som ljuset,
strålar går ut från hans hand,
där är hans styrka dold.
5 (Y) Framför honom går pest,
och brinnande feber[n]
följer i hans spår.
6 (Z) Han träder fram och jorden skakar,
folken bävar för hans blick.
Urgamla berg splittras,
eviga höjder sjunker ner.
Hans vägar är eviga.
7 Jag ser Kushans hyddor i nöd,
tältdukarna i Midjans land darrar.
8 (AA) Vredgas Herren på floderna?
Brinner din vrede mot strömmarna
eller din harm mot havet,
när du far fram med dina hästar,
med dina segervagnar?
9 (AB) Blottad och bar är din båge,
som edsvurna pilar är ditt ord.
Sela
Du låter floder klyva jorden.
10 (AC) Bergen ser dig och bävar,
störtregn forsar ner,
djupet höjer sin röst,
det lyfter sina händer mot höjden.
11 (AD) Sol och måne står still i sin boning
vid skenet av dina pilar
som flyger,
vid glansen
av ditt blixtrande spjut.
12 I raseri går du fram över jorden,
i vrede trampar du ner
hednafolken.
13 Du drar ut för att frälsa ditt folk,
för att frälsa din smorde.
Du krossar taket
på den gudlöses hus,
du bryter ner det
från tinnarna till grunden. Sela
14 Med hans egna spjut
genomborrar du huvudet
på hans krigare,
när de stormar fram
för att fördriva mig.
Deras glädje är att sluka
den svage i hemlighet.
15 (AE) Du far fram med dina hästar
genom havet,
genom väldiga vattens svall.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,
vid dånet skälver mina läppar.
Röta tränger in i benen i min kropp.
Jag darrar där jag står,
för jag måste stilla vänta
på olyckans dag,
att den drabbar det folk
som angriper oss.
17 Fikonträdet blomstrar inte mer,
och vinstocken ger ingen skörd.
Olivträdets frukt slår fel,
och fälten ger ingen föda.
Fåren rycks bort ur fållorna,
och ingen boskap finns i stallen.
18 (AF) Men jag vill jubla i Herren
och glädja mig i min frälsnings Gud.
19 (AG) Herren Gud är min styrka.
Han gör mina fötter som hjortens
och låter mig gå fram
över mina höjder.
För sångmästaren, med mitt strängaspel.
1 Detta är Herrens ord som kom till Sefanja, son till Kushi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia[a], när Josia[b], Amons son, var kung i Juda.
Herrens stora vredesdag
2 (A) Jag ska sopa bort allt
från jordens yta, säger Herren.
3 (B) Jag ska sopa bort människor
och djur,
jag ska sopa bort himlens fåglar
och havets fiskar,
och dem som förleder
tillsammans med
de ogudaktiga.
Jag ska utrota människorna
från jordens yta,
säger Herren.
4 (C) Jag ska sträcka ut handen mot Juda
och mot alla som bor i Jerusalem.
Jag ska utrota från denna plats
vad som finns kvar av Baal,
avgudaprästernas namn
tillsammans med prästerna,
5 (D) dem som tillber himlens här på taken
och dem som tillber och svär
vid Herren
men också svär vid Malkam[c],
6 dem som vikit bort från Herren
och varken har sökt Herren
eller frågat efter honom.
7 (E) Var stilla inför Herren Gud,
för Herrens dag är nära.
Herren har förberett ett slaktoffer,
han har helgat dem
han har inbjudit.
8 (F) Och det ska ske
på dagen för Herrens slaktoffer
att jag ska straffa furstarna
och kungasönerna
och alla som klär sig
i utländska kläder[d].
9 På den dagen ska jag straffa
alla som hoppar över tröskeln[e],
dem som fyller sin herres hus
med våld och svek.
10 (G) Och det ska ske på den dagen,
säger Herren,
att sorgerop hörs från Fiskporten
och jämmer från Nya staden
och ett mäktigt dån från höjderna.
11 Jämra er,
ni som bor i Mortelkvarteret,
för det är slut med hela skaran
av köpmän,
alla som handlar med silver
utrotas.
12 (H) Och det ska ske på den tiden
att jag söker igenom Jerusalem
med lyktor
och straffar dem som sitter där
i lugn och ro[f]
och säger i sina hjärtan:
”Inte gör Herren något gott
och inte gör han något ont.”
13 (I) Och det ska ske
att deras ägodelar
lämnas till plundring
och deras hus läggs öde.
De ska bygga hus
men inte få bo i dem,
de ska plantera vingårdar
men inte få dricka vinet från dem.
Herrens stora dag
14 (J) Herrens stora dag är nära,
nära och kommer med hast.
Hör, det är Herrens dag!
Då ropar hjältarna i ångest.
15 (K) Den dagen är en vredens dag,
en dag av ångest och nöd,
en dag av ödeläggelse
och förödelse,
en dag av mörker och dimma,
en dag av moln och dis,
16 en dag då hornstöt och härskri höjs
mot de befästa städerna
och de höga murtornen.
17 Då ska jag ge människorna
sådan ångest
att de går omkring som blinda,
därför att de har syndat
mot Herren.
Deras blod ska spridas som stoft
och deras inälvor som gödsel.
18 (L) Varken deras silver eller deras guld
ska kunna rädda dem
på Herrens vredes dag.
Av hans lidelses eld
ska hela jorden förtäras,
för fullständigt och med hast
ska han göra slut på alla
som bor på jorden.
Varning till Herrens folk
2 (M) Samla er och kom samman,
du folk som inte skäms,
2 (N) innan beslutet genomförs
– den dagen far fram som agnar –
innan Herrens vredesglöd
drabbar er,
innan Herrens vredes dag
drabbar er.
3 (O) Sök Herren,
alla ni ödmjuka i landet,
ni som gör vad han befaller.
Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet!
Kanske blir ni beskyddade
på Herrens vredes dag.
Straffdom över Israels grannfolk
4 Gaza ska bli övergivet[g]
och Ashkelon förvandlas
till en ödemark.
Ashdod ska drivas ut
mitt på ljusa dagen
och Ekron ryckas upp
med rötterna.
5 (P) Ve er som bor på kustremsan,
ni av kereteernas folk[h]!
Herrens ord är emot dig,
Kanaan, du filisteernas land.
Jag ska fördärva dig
så att ingen mer ska bo där.
6 Kustremsan ska bli betesmarker
där herdarna har sina brunnar
och fåren sina fållor.
7 (Q) Den ska tillfalla dem som är kvar
av Juda hus.
Där ska de föra sin boskap i bet.
I Ashkelons hus
ska de lägga sig om kvällen,
för Herren deras Gud
ska se till dem
och göra slut på deras fångenskap.
8 (R) Jag har hört Moabs hån
och ammoniternas
förolämpningar,
hur de hånat mitt folk
och förhävt sig mot deras land.
9 (S) Därför, så sant jag lever,
säger Herren Sebaot, Israels Gud:
Moab ska bli som Sodom
och ammoniterna[i] som Gomorra,
ett tillhåll för nässlor
och en saltgrop,
en ödemark till evig tid.
De som är kvar av mitt folk
ska plundra dem,
resten av mitt folk
ska få dem till arvedel.
10 Så ska det gå dem för deras högmod,
för de har hånat
Herren Sebaots folk
och förhävt sig mot dem.
11 (T) Herren ska vara fruktansvärd
mot dem.
Han ska förgöra alla jordens gudar,
och folkens alla kustländer
ska tillbe honom,
varje folk på sin ort.
12 Också ni nubier ska genomborras
av mitt svärd.
13 (U) Han ska sträcka ut handen mot norr
och fördärva Assur
och göra Nineve till en ödemark[j],
torr som öknen.
14 (V) Där ska hjordar lägra sig,
alla slags vilda djur.
Både pelikaner och hägrar
ska övernatta
på dess pelarhuvuden.
Fågelsång ska eka genom fönstren
och bråte[k] finnas på trösklarna,
för cederpanelen är bortriven.
15 (W) Detta är den glada staden
som satt så trygg
och tänkte för sig själv:
”Jag och ingen annan!”
Vilken ödemark den har blivit,
ett tillhåll för vilda djur!
Alla som går förbi ska vissla åt den
och slå ihop händerna.
Jerusalems synder
3 Ve över den upproriska
och orena staden,
förtryckets stad!
2 (X) Hon lyssnar inte till någon,
hon tar inte emot tillrättavisning,
litar inte på Herren
och närmar sig inte sin Gud.
3 (Y) Hennes styresmän därinne
är rytande lejon,
hennes domare är stäppvargar[l]
som inget spar till morgonen.
4 (Z) Hennes profeter är skrävlare,
trolösa män.
Hennes präster vanhelgar
det som är heligt
och gör våld på lagen.
5 (AA) Herren är rättfärdig därinne,
han gör inget orätt.
Morgon efter morgon
uppenbarar han sin dom,
den uteblir aldrig.
Men den orättfärdige
vet inte av någon skam.
6 Jag utrotade hednafolk,
deras murtorn förstördes.
Jag lade deras gator öde,
ingen gick där längre.
Deras städer skövlades,
tömda på folk och invånare.
7 Jag sade: ”Du ska frukta mig
och ta emot tuktan.”
Då skulle hennes boning
inte utplånas eller drabbas
av allt som jag bestämt
som straff.
Men i stället var de ivriga
att[m] göra sina fördärvliga
gärningar.
8 (AB) Vänta därför på mig, säger Herren,
på dagen då jag reser mig
för att ta byte[n],
för detta är mitt domslut:
Jag ska samla folk
och hämta riken
för att ösa min vrede över dem,
hela min glödande harm,
för hela jorden ska förtäras
av min lidelses eld.
Frälsning för en rest av Israel
9 (AC) Då ska jag ge folken renade läppar,
och de ska alla
åkalla Herrens namn
och tjäna honom tillsammans[o].
10 (AD) Från landet bortom Nubiens floder[p]
ska mina tillbedjare,
mitt förskingrade folk,
frambära offer åt mig.
11 (AE) På den dagen
ska du inte behöva skämmas
för alla överträdelser
du begått mot mig,
för då ska jag rensa bort ur dig
dem som stoltserar
i högmod hos dig,
och du ska inte längre
förhäva dig på mitt heliga berg.
12 (AF) Men jag ska lämna kvar i dig
ett folk som är ödmjukt och svagt
och har sin tillflykt
i Herrens namn.
13 (AG) De som är kvar av Israel
ska inte göra orätt eller tala lögn,
och ingen falsk tunga
ska finnas i deras mun.
De ska få beta och lägga sig ner
utan att någon skrämmer dem.
14 (AH) Jubla, dotter Sion,
ropa av glädje, Israel!
Var glad och fröjda dig
av hela ditt hjärta,
dotter Jerusalem!
15 (AI) Herren har tagit bort
straffdomarna från dig
och röjt bort din fiende.
Herren, Israels Kung, bor i dig.
Du ska aldrig mer
frukta något ont.
16 På den dagen ska det sägas
till Jerusalem:
”Var inte rädd, Sion,
låt inte dina händer sjunka!
17 (AJ) Herren din Gud bor i dig,
en hjälte som frälser.
Han gläder sig över dig med lust,
han tiger stilla[q] i sin kärlek,
han fröjdas över dig med jubel.”
18 (AK) Jag ska samla dem
som sörjer över högtiderna[r],
dem som varit skilda från dig
och nu bär föraktets börda.
19 (AL) Se, på den tiden ska jag
ta itu med alla som plågat dig.
Jag ska frälsa de haltande
och samla de fördrivna.
Jag ska göra dem
till lovsång och berömmelse
över hela jorden
där de varit så hånade.
20 På den tiden ska jag föra er hem,
då ska jag samla er,
för jag ska göra er
till berömmelse och lovsång
bland jordens alla folk
när jag gör slut på er fångenskap
inför era ögon, säger Herren.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation