Beginning

        mina dagar slocknar,
    graven väntar på mig.
² Sannerligen, jag är omgiven
        av smädelser,
    mitt öga ser ständigt
        deras fiendskap.

^3 (B) Gå själv i borgen för mig,
    vem annars kan ge mig
        sitt handslag?
⁴ Du har stängt deras hjärtan
        för insikt,
    låt dem därför inte triumfera.
⁵ Den som förråder vänner
        mot belöning,
    på hans barn ska ögonen tyna bort.

^6 (C) Han har gjort mig till ett ordspråk
        bland folken,
    jag är en man som man spottar
        i ansiktet.
^7 (D) Mitt öga är skumt av grämelse,
    alla mina lemmar
        är som en skugga.
⁸ De rättsinniga häpnar över sådant,
    den oskyldige blir upprörd
        över de gudlösa.
⁹ Men den rättfärdige
        håller fast vid sin väg,
    och den som har rena händer
        blir starkare.

¹⁰ Men ni får alla komma tillbaka,
    jag finner ändå ingen vis bland er.
¹¹ Mina dagar är förbi,
        mina planer är krossade,
    det som var mitt hjärtas begär.
¹² Natten vill de göra till dag,
    och när mörkret bryter in säger de:
        ”Ljuset är nära.”
¹³ Om jag måste vänta mig dödsriket
        som min boning,
    breda ut min bädd i mörkret,
^14 (E) säga till förgängelsen:
        ”Du är min far”,
    och till maskarna:
        ”Min mor, min syster” –
^15 (F) var är då mitt hopp?
    Vem kan se något hopp för mig?
¹⁶ Kommer det ner
        till dödsrikets bommar,
    sjunker vi ner tillsammans
        i stoftet?

^2 (G) Hur länge ska ni lägga snaror
        med ord?
    Kom till förstånd,
        sedan kan vi tala.
³ Varför räknas vi som djur
    och betraktas som dumma
        i era ögon?
⁴ Du som sliter sönder
        dig själv i vrede,
    ska jorden bli öde för din skull
        eller klippan flyttas från sin plats?

^5 (H) Sannerligen,
    den gudlöses ljus ska slockna
        och lågan i hans eld sluta lysa.
⁶ Ljuset i hans tält ska bli mörkt
    och lampan slockna för honom.
^7 (I) Hans väldiga steg ska bli kortare,
    hans egna rådslag fälla honom.
^8 (J) Hans fötter leder honom till nätet,
    han vandrar mot snaran.
^9 (K) Snaran griper hans häl,
    fällan håller fast honom.
¹⁰ Ett rep är lagt för honom
        på marken,
    en fälla ligger på stigen.
^11 (L) Skräck möter honom från alla håll
    och jagar honom i hälarna.
¹² Olyckan hungrar efter honom,
    hemsökelsen står redo
        att fälla honom.
¹³ Sjukdom förtär hans hud,
    dödens förstfödde
        slukar hans lemmar.
^14 (M) Han rycks bort från sitt trygga tält
    och drivs i väg till fasornas kung.
¹⁵ I hans tält får främlingar bo,
    svavel strös över hans boning.
^16 (N) Hans rötter torkar nertill,
    hans grenar vissnar upptill.
^17 (O) Hans minne utplånas från jorden,
    hans namn nämns inte
        på vägarna.
¹⁸ Han drivs från ljuset till mörkret
    och jagas bort från världen.
^19 (P) Han blir utan barn
        och efterkommande i sitt folk,
    ingen överlevande finns
        i hans hus.
^20 (Q) De som bor i väst
        häpnar över hans olyckas dag,
    de som bor i öst
        skälver av fasa.
^21 (R) Ja, så går det den orättfärdiges hem,
    så går det den plats
        där man inte känner Gud.

² Hur länge ska ni plåga min själ
    och krossa mig med ord?
^3 (S) Tio gånger har ni hånat mig
    och kränkt mig utan att rodna.
⁴ Om jag verkligen har gått vilse,
    då är förvillelsen min egen sak.
⁵ Även om ni förhäver er mot mig
    och använder min förnedring
        emot mig,
⁶ så ska ni veta
    att Gud har gjort mig orätt
        och spänt sitt nät omkring mig.

^7 (T) Jag ropar mot våldet
        men får inget svar,
    jag ropar men där finns ingen
        rättfärdighet.
^8 (U) Han har spärrat min väg
        så att jag inte kommer fram,
    över mina stigar lägger han mörker.
⁹ Han har klätt av mig min ära
    och tagit kronan från mitt huvud.
¹⁰ Han bryter ner mig från alla sidor
        tills jag går under.
    Han rycker upp mitt hopp
        som ett träd.
^11 (V) Han har tänt sin vredes eld
        mot mig
    och räknar mig som sin fiende.
¹² Hans skaror samlas
    och förbereder sitt anfall mot mig,
        de slår läger runt mitt tält.

^13 (W) Han har drivit bort
        mina bröder från mig,
    alla jag känner
        är som främlingar för mig.
¹⁴ Mina närmaste har gett sig av,
    mina vänner har glömt mig.
¹⁵ Min familj och mina tjänarinnor
        ser mig som en främling,
    en främmande är jag i deras ögon.
¹⁶ Om jag kallar på min tjänare
        svarar han inte,
    jag måste vädja
        till honom ödmjukt.
¹⁷ Min andedräkt är vidrig
        för min hustru,
    jag äcklar min egen familj.^[a]
18 (X) Även små barn föraktar mig,
    så snart jag reser mig
        hånar de mig.
^19 (Y) För alla mina vänner
        är jag avskyvärd,
    de jag älskade
        har vänt mig ryggen.
^20 (Z) Mina ben tränger ut
        genom hud och kött,
    jag har bara tandköttet kvar.

^21 (AA) Var barmhärtiga, ni mina vänner,
        var barmhärtiga mot mig,
    för Guds hand har slagit mig.
²² Varför förföljer ni mig
        som Gud gör?
    Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
²³ O, att mina ord skulle skrivas ner,
    att de skulle nertecknas i en bok
²⁴ och för evigt ristas in i klippan
    med järnstift och bly!^[b]
25 (AB) Men jag vet att min återlösare lever^[c],
    att han till sist ska träda fram
        över stoftet.
^26 (AC) När sedan min sargade hud
        är borta,
    ska jag i mitt kött skåda Gud.
^27 (AD) Jag själv ska få skåda honom,
        jag ska se honom
    med egna ögon,
        inte med någon annans.
    Därefter längtar jag i mitt innersta.

²⁸ Men ni säger:
        ”Hur ska vi förfölja honom?”
    Roten till olyckan
        har ni funnit hos mig^[d].
^29 (AE) Var rädda för svärdet,
    för vrede hör till synder
        som straffas med svärd.
    Därför ska ni veta
        att det kommer en dom.

² Mina tankar tvingar mig att svara,
        jag är så upprörd.
³ Kränkande tillrättavisning
        måste jag höra,
    men mitt förstånds ande
        ger mig svar.

⁴ Vet du inte att det alltid varit så,
    ända sedan människan
        sattes på jorden,
^5 (AF) att de gudlösas jubel är kortvarigt,
    att den gudlöses glädje
        varar ett ögonblick?
^6 (AG) Även om hans förhävelse
        stiger mot himlen
    och hans huvud når till molnen,
⁷ så förgås han dock för alltid
        som sin egen träck.
    De som såg honom ska fråga:
        ”Var finns han?”
^8 (AH) Likt en dröm flyger han bort
        och ingen finner honom,
    han jagas i väg
        som en syn om natten.
^9 (AI) Ögat som såg honom
        ser honom aldrig mer,
    hans plats får inte återse honom.
^10 (AJ) Hans barn måste gottgöra de fattiga,
    hans händer återlämna
        hans rikedom.
¹¹ Hans ben var fulla
        av ungdomskraft,
    men de ska ligga i stoftet
        med honom.

¹² Även om ondskan är söt i hans mun
    och han gömmer den
        under tungan,
¹³ även om han är rädd om den
        och inte vill förlora den
    utan förvarar den i sin mun,
¹⁴ så förvandlas hans föda i hans inre
    och blir till ormgift
        inom honom.
¹⁵ Den rikedom han slukat
        måste han kräkas upp,
    Gud driver ut den ur hans buk.
¹⁶ Ormgift ska han suga i sig,
    giftormens tunga ska döda honom.
¹⁷ Inga bäckar får han se,
    inget flöde av honung
        och gräddmjölk.
^18 (AK) Han måste återlämna
        vad han tjänat,
    han får inte njuta av det
        eller glädjas åt den rikedom
            han vunnit,
^19 (AL) för han slog och övergav de ringa,
    han rövade åt sig hus
        som han inte hade byggt.

²⁰ Han känner ingen ro i sitt inre,
    han kan inte rädda sig
        genom sina ägodelar.
²¹ Inget kom undan hans glupskhet,
    därför ska hans framgång
        inte bestå.
²² Mitt i sitt överflöd
        ska han drabbas av nöd,
    lidande av alla slag
        ska möta honom.
^23 (AM) När han fyller sin buk
    ska Gud sända sin vredes glöd
        över honom,
    och den ska träffa honom som regn.
^24 (AN) Flyr han för vapen av järn
    ska kopparbågens pilar
        genomborra honom.
²⁵ Drar han ut pilen från sin rygg
    och den blanka udden
        ur sin galla,
    då drabbar honom dödsångest.
^26 (AO) Djupt mörker väntar
        på hans ägodelar.
    En eld som ingen blåser på
        ska förtära honom,
    den ska ödelägga
        det som finns kvar i hans tält.
²⁷ Himlarna visar hans skuld
    och jorden reser sig mot honom.
²⁸ Allt i hans hus drivs bort
    som forsande vatten
        på vredens dag.
^29 (AP) Det är vad den gudlösa människan
        får av Gud,
    den lott Gud har bestämt.