Beginning

Faraos drömmar

41 Efter två år hände det att farao drömde att han stod vid Nilen. ² Han såg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen. ³ Sedan såg han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur floden. De ställde sig bredvid de andra korna på flodstranden, ⁴ och de fula och magra korna åt upp de sju vackra och feta korna. Därefter vaknade farao. ⁵ Men han somnade igen och såg då i drömmen sju ax, frodiga och vackra, som växte på samma strå. ⁶ Sedan såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden. ⁷ Och de sju tunna axen slukade de sju frodiga och fulla axen. Sedan vaknade farao, och se, det var en dröm.

⁸ På morgonen var han orolig till sinnes och han skickade bud och kallade till sig alla spåmän och alla vise män i Egypten. Farao berättade sina drömmar för dem, men det fanns ingen som kunde uttyda dem för honom. ⁹ Då sade överhovmästaren till farao: "I dag måste jag påminna om mina synder. ¹⁰ När farao en gång var vred på sina tjänare, satte han mig och förste bagaren i förvar i det hus som tillhörde befälhavaren för drabanterna. ¹¹ Då hade vi båda samma natt var sin dröm, och våra drömmar hade var sin särskilda uttydning. ¹² Tillsammans med oss fanns där en ung hebré som var tjänare hos befälhavaren för drabanterna. Vi berättade våra drömmar för honom och han uttydde dem för oss, ja, han uttydde vad var och en av oss hade drömt, ¹³ och som han uttydde för oss, så blev det. Jag fick tillbaka min tjänst och den andre hängdes."

¹⁴ Då skickade farao bud efter Josef. Man skyndade sig att föra ut honom ur fängelset, och han rakade sig och bytte kläder och kom inför farao. ¹⁵ Farao sade till Josef: "Jag har haft en dröm och det finns ingen som kan uttyda den. Men jag har hört sägas om dig att när du får veta en dröm så kan du uttyda den." ¹⁶ Josef sade till farao: "Inte jag, men Gud kan ge farao ett gynnsamt svar." ¹⁷ Då sade farao till Josef: "Jag drömde att jag stod på Nilens strand. ¹⁸ Jag såg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen. ¹⁹ Sedan såg jag sju andra kor stiga upp, klena och mycket fula och magra. I hela Egyptens land har jag aldrig sett så fula kor. ²⁰ Och de magra och fula korna åt upp de sju första, feta korna. ²¹ Men när de hade svalt dem, kunde man inte märka att de hade ätit upp dem. De var lika fula som förut. Sedan vaknade jag. ²² Men jag drömde igen och såg då sju ax, fullmatade och vackra, växa på samma strå. ²³ Sedan såg jag sju andra ax skjuta upp, torra och tunna och svedda av östanvinden. ²⁴ Och de tunna axen slukade de sju vackra axen. Detta har jag talat om för spåmännen, men ingen kunde förklara det för mig."

²⁵ Då sade Josef till farao: "Faraos drömmar har en och samma betydelse. Gud har visat farao vad han tänker göra. ²⁶ De sju vackra korna betyder sju år, och de sju vackra axen betyder också sju år. Drömmarna har samma betydelse. ²⁷ De sju magra och fula korna som steg upp efter dem betyder sju år, liksom de sju tomma axen som var svedda av östanvinden. Sju hungerår skall komma. ²⁸ Det var detta jag menade när jag sade till farao: Vad Gud tänker göra har han låtit farao veta. ²⁹ Sju år skall komma med stort överflöd över hela Egyptens land. ³⁰ Men efter dem skall det komma sju hungerår och man skall glömma allt det tidigare överflödet i Egypten, och hungersnöden skall ödelägga landet. ³¹ Man skall inte minnas det tidigare överflödet i landet för den hungersnöd som sedan kommer, ty den skall bli mycket svår. ³² Att farao har haft drömmen två gånger betyder att detta är fast bestämt av Gud och att han skall låta det ske snart. ³³ Därför bör farao utse en förståndig och vis man och sätta honom över Egyptens land. ³⁴ Farao bör också sätta tillsyningsmän över landet och ta upp femtedelen av skörden i Egypten under de sju överflödsåren. ³⁵ Under dessa kommande goda år skall de samla in allt ätbart och lagra och förvara säd under faraos tillsyn i städerna. ³⁶ Och det skall finnas förråd av livsmedel för landet under de sju hungerår som skall komma över Egypten. Så skall landet inte behöva gå under genom hungersnöden."

Josef upphöjs

³⁷ Detta tilltalade farao och alla hans tjänare, ³⁸ och han sade till dem: "Finns det någon som har Guds ande som denne man?" ³⁹ Och farao sade till Josef: "Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, så finns det ingen som är så förståndig och vis som du. ⁴⁰ Du skall förestå mitt hus och allt mitt folk skall rätta sig efter dina befallningar. Bara när det gäller tronen skall jag vara förmer än du." ⁴¹ Farao sade vidare till Josef: "Se, jag sätter dig över hela Egyptens land." ⁴² Och farao tog ringen från sin hand och satte den på Josefs hand, och han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en kedja av guld kring hans hals. ⁴³ Han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen och man ropade "Abrek!"^[a] framför honom. Så satte farao honom över hela Egyptens land.

⁴⁴ Sedan sade farao till Josef: "Jag är farao. Utan din vilja skall ingen i Egyptens land lyfta hand eller fot." ⁴⁵ Farao gav Josef namnet Safenat-Panéa och gav honom till hustru Asenat, som var dotter till Poti-Fera, prästen i On. Därefter reste Josef omkring i Egyptens land.

⁴⁶ Josef var trettio år när han stod inför farao, kungen i Egypten. Sedan han lämnat farao reste han omkring i hela Egypten. ⁴⁷ Under de sju goda åren gav landet skörd i överflöd, ⁴⁸ och under dessa sju år samlade Josef in allt ätbart och lagrade det i städerna. I varje särskild stad lagrade han den föda som man hämtade från fälten runt omkring. ⁴⁹ På så sätt samlade Josef så mycket säd som det finns sand i havet. Till sist slutade han att hålla räkning på den, för den kunde inte räknas.

⁵⁰ Innan hungeråren kom, föddes två söner åt Josef. De föddes åt honom av Asenat, som var dotter till Poti-Fera, prästen i On. ⁵¹ Josef gav den förstfödde namnet Manasse,^[b] "ty", sade han, "Gud har låtit mig glömma all min olycka och hela min fars hus." ⁵² Åt den andre gav han namnet Efraim,^[c] "ty" sade han, "Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land."

⁵³ Men de sju överflödsåren i Egypten tog slut. ⁵⁴ Och så började de sju hungeråren som Josef hade förutsagt. Det blev hungersnöd i alla länder, men i Egypten fanns det bröd överallt. ⁵⁵ Och när hela Egyptens land började hungra och folket ropade till farao efter bröd, sade han till alla egyptierna: "Gå till Josef och gör som han säger!" ⁵⁶ När hungersnöden hade brett ut sig över hela landet, öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd till egyptierna. Men hungersnöden blev allt svårare i Egypten. ⁵⁷ Och från hela världen kom man till Josef i Egypten för att köpa säd, ty hungersnöden var svår i hela världen.

Josefs bröder i Egypten

42 När Jakob fick veta att det fanns säd i Egypten, sade han till sina söner: "Varför är ni så rådlösa?" ² Och han fortsatte: "Jag har hört att det finns säd i Egypten. Res dit och köp säd åt oss, så att vi överlever och inte dör." ³ Då reste tio av Josefs bröder ner för att köpa säd i Egypten. ⁴ Jakob skickade inte Josefs bror Benjamin med de andra bröderna, för han var rädd att det skulle hända honom någon olycka. ⁵ Så var också Israels söner bland dem som kom för att köpa säd, eftersom det rådde hungersnöd i Kanaans land.

⁶ Josef var nu den som hade makten i landet och det var han som sålde säd till allt folket. När Josefs bröder kom dit, bugade de sig för honom med ansiktena mot jorden. ⁷ Då Josef såg sina bröder kände han igen dem. Men han låtsades att han var en främling för dem och tilltalade dem hårt och frågade dem: "Var kommer ni ifrån?" De svarade: "Från Kanaans land för att köpa säd till mat." ⁸ Trots att Josef kände igen sina bröder kände de inte igen honom. ⁹ Då tänkte Josef på de drömmar han hade haft om dem. Han sade till dem: "Ni är spejare. Ni har kommit för att se var landet saknar skydd." ¹⁰ De svarade honom: "Nej, herre, dina tjänare har kommit för att köpa mat. ¹¹ Vi är alla söner till en och samme man. Vi är hederliga män, dina tjänare är inga spejare." ¹² Men han sade till dem: "Jo, ni har kommit för att ta reda på var landet saknar skydd." ¹³ De svarade: "Vi, dina tjänare, är tolv bröder, söner till en och samme man i Kanaans land. Den yngste är hemma hos vår far och en lever inte längre." ¹⁴ Josef sade till dem: "Det är som jag har sagt er. Ni är spejare. ¹⁵ Så här skall jag pröva er: Så sant farao lever, ni slipper inte härifrån om inte er yngste bror kommer hit. ¹⁶ En av er måste fara och hämta hit er bror, medan ni andra stannar som fångar. Så kan jag pröva om ni har talat sanning. Om det inte är så, är ni spejare, så sant farao lever." ¹⁷ Sedan höll han dem i förvar i tre dagar.

¹⁸ På tredje dagen sade Josef till dem: "Om ni vill leva så gör på detta sätt, för jag fruktar Gud. ¹⁹ Om ni är hederliga män, låt då en av era bröder stanna som fånge i huset där ni suttit fängslade. Men ni andra får resa er väg och föra hem den säd som ni har köpt till hjälp mot hungersnöden hos er. ²⁰ Tag sedan med er yngste bror hit till mig. Om ni talat sanning skall ni slippa dö." Och de gjorde så. ²¹ Men de sade till varandra: "Vi bär på skuld för det vi gjorde mot vår bror. Vi såg ångesten i hans själ när han bad om förbarmande, men vi ville inte lyssna på honom. Därför har vi själva kommit i denna ångest." ²² Ruben svarade dem: "Sade jag inte till er att ni inte skulle synda mot pojken? Men ni lyssnade inte på mig. Därför utkrävs nu hans blod." ²³ Men de visste inte att Josef förstod detta, för han talade till dem genom tolk. ²⁴ Han vände sig bort från dem och grät. Sedan vände han sig till dem igen och talade med dem. Och han tog Simeon från dem och lät fängsla honom inför deras ögon.

Josefs bröder återvänder till Kanaan

²⁵ Josef befallde att man skulle fylla deras säckar med säd och lägga vars och ens pengar tillbaka i hans säck och ge dem kost för resan. När man hade gjort så, ²⁶ lastade de säden på sina åsnor och reste därifrån. ²⁷ Men när en av dem vid ett rastställe öppnade sin säck för att ge sin åsna foder, fick han se sina pengar ligga överst i säcken. ²⁸ Och han sade till sina bröder: "Mina pengar har lagts tillbaka hit. Titta här! De är i min säck!" Då sjönk deras mod, och darrande av skräck sade de till varandra: "Vad har Gud gjort mot oss!"

²⁹ När de kom hem till sin fader Jakob i Kanaans land, berättade de för honom allt som hade hänt dem och sade: ³⁰ "Mannen som var herre där i landet tilltalade oss hårt och behandlade oss som om vi var spejare i landet. ³¹ Men vi sade till honom: Vi är hederliga män, vi är inga spejare. ³² Vi är tolv bröder, söner till en och samme far. En lever inte längre och den yngste är hemma hos vår far i Kanaans land. ³³ Men mannen som var herre i landet svarade oss: Så här skall jag ta reda på om ni är hederliga män: Lämna kvar en av era bröder hos mig. Tag så vad ni har köpt till hjälp mot hungersnöden hemma hos er, och res er väg. ³⁴ För sedan er yngste bror hit till mig, så att jag kan vara säker på att ni inte är spejare utan hederliga män. Då skall jag ge er bror tillbaka till er och ni skall få röra er fritt i landet."

³⁵ När de sedan tömde sina säckar hittade var och en sin penningpåse i sin säck. Både de och deras far blev förskräckta när de fick se penningpåsarna. ³⁶ Och deras fader Jakob sade till dem: "Ni gör mig barnlös! Josef är borta, Simeon är borta och Benjamin vill ni också ta ifrån mig. Allting är emot mig!" ³⁷ Ruben sade då till sin far: "Båda mina söner får du döda om jag inte för Benjamin tillbaka till dig. Anförtro honom åt mig. Jag skall föra honom tillbaka till dig." ³⁸ Men han svarade: "Min son får inte fara dit med er. Hans bror är ju död och han är ensam kvar. Om någon olycka skulle hända honom på resan ni tänker göra, skulle ni föra mina grå hår med sorg ner i dödsriket."